För min generation är “tilta” förknippat med flipperspel (man lutar spelet sÃ¥ att kulan rullar som jag vill) och för en äldre möjligen med jordbruk (man vänder plogfÃ¥ran sÃ¥ att jorden kan brukas). I bÃ¥da fallen handlar det om att ändra förutsättningarna. Och det är väl det vi mÃ¥ste göra för att fÃ¥ fart pÃ¥ effektiviseringen.
IEA skrev i en utredning i slutet av förra seklet om behovet att pÃ¥verka samhällets institutioner i vid mening (HABITS, ROUTINES, ESTABLISHED PRACTICES) sÃ¥ att effektiviseringen gynnades (=nyttjades fullt ut). I sina skrivningar hade man pÃ¥ IEA (det var bl.a. jag) inte tillräckligt med fantasi och man begränsade sig i stort sett till att rekommendera “labelling” vilket i och för sig är bra men frÃ¥gan om de institutioner (vanor, rutiner, etablerad praxis) som styr vÃ¥ra beteenden är större än sÃ¥ och sorgligt negligerad.
Vi har lockats att fokusera på att undanröja (påhittade) hinder som vi antar gör att människor inte tillåts/törs vara ekonomiskt rationella när problemet istället är att vi inte gjort det tillräckligt lätt/naturligt att vara ekologiskt (och ekonomiskt) klok. Det har inte varit ovanligt att höra påståenden om att när effektiviseringsåtgärder inte vidtas så beror det på att folk inte vill (=har andra preferenser).
Det som istället hindrar är att institutionerna som styr oss inte är tillräckligt utvecklade. Marknaden behöver en liten tryckare så att spelet kan vända!
Skrivet av Hans Nilsson, 2018-01-15.
(0) Kommentarer • Permalink