För min generation är “tilta” förknippat med flipperspel (man lutar spelet så att kulan rullar som jag vill) och för en äldre möjligen med jordbruk (man vänder plogfåran så att jorden kan brukas). I båda fallen handlar det om att ändra förutsättningarna. Och det är väl det vi måste göra för att få fart på effektiviseringen.
IEA skrev i en utredning i slutet av förra seklet om behovet att påverka samhällets institutioner i vid mening (HABITS, ROUTINES, ESTABLISHED PRACTICES) så att effektiviseringen gynnades (=nyttjades fullt ut). I sina skrivningar hade man på IEA (det var bl.a. jag) inte tillräckligt med fantasi och man begränsade sig i stort sett till att rekommendera “labelling” vilket i och för sig är bra men frågan om de institutioner (vanor, rutiner, etablerad praxis) som styr våra beteenden är större än så och sorgligt negligerad.
Vi har lockats att fokusera på att undanröja (påhittade) hinder som vi antar gör att människor inte tillåts/törs vara ekonomiskt rationella när problemet istället är att vi inte gjort det tillräckligt lätt/naturligt att vara ekologiskt (och ekonomiskt) klok. Det har inte varit ovanligt att höra påståenden om att när effektiviseringsåtgärder inte vidtas så beror det på att folk inte vill (=har andra preferenser).
Det som istället hindrar är att institutionerna som styr oss inte är tillräckligt utvecklade. Marknaden behöver en liten tryckare så att spelet kan vända!
Skrivet av Hans Nilsson, 2018-01-15.
(0) Kommentarer • Permalink