Pressen förmedlar att Vattenfall säger nej till subventioner av förnybar energi. En representant för företaget hänvisar till Tyskland där man byggt “...vindkraft och solceller på platser där efterfrågan och tillräcklig överföringskapacitet saknats.”
Jaha, undrar man, var ligger Harsprånget och Forsmark? Inte är de väl så värst nära efterfrågan. I det ena fallet utnyttjar man resursen där den finns och i det andra fallet måste man lokalisera så att störningarna inte blir alltför svåra. Även om kraftföretagen inte alltid anser att störningen av kärnkraft är så besvärlig. Under min tid på dåvarande Stockholm Energi hade jag på mitt arbetsrum en tavla som var gjord av ett idématerial som hette “Kärnkraft i Värtan”!
Världen över håller man på att anpassa sig till ny teknik med bland annat smarta nät och till att utnyttja kraftresurser lokalt (distributed generation). Har man inte berättat detta för Vattenfall? Sådan lokal produktion är ofta förnybar och uthållig i ordets verkliga bemärkelse och kan lokaliseras mycket nära efterfrågan i bebyggelsen.
Och så det här med subventioner. Investeringar i tekniklärande är inte subventioner utan lärinvesteringar! Detta visas av IEA in en bok skriven av professor Clas-Otto Wene.
IEA har fortsatt att beskriva vilken sorts stöd som behövs i olika delar av teknikutvecklingen och nu senast i en rapport om hur man finansierar energieffektivisering. Tyvärr använder man det politiskt influerade uttrycket “subsidies” (se bild nedan) men det visar ändå hur man i olika skeden måste använda olika instrument. Utsläppsrätter har sin plats men det är sent i kedjan och passar den redan etablerade tekniken.
Visst vore det bra om Vattenfall kunde få ett “Uppdrag 2020” och börja arbeta med utvecklingsfrågor istället för att bara vara en i gruppen av företag som önskar att i morgon skall vara som i går!?
Skrivet av Hans Nilsson, 2013-10-25.
(0) Kommentarer • Permalink