Win-Win - är det tillräckligt?

Ett säkert sätt att få åhörarnas gillande är att referera till effektivisering som en win-win situation. Och att antyda att ett av dessa win avser pengar och välstånd samt det andra avser miljö och klimat. Nära nog alla våra politiker använder det och inte så få av oss andra. Men vad betyder det - och är det bra? Man kan också fråga varför skall man effektivisera? Är det för att tjäna pengar eller är det för att använda mindre resurser? Har vi enbart kortsiktiga individuella ekonomiska motiv eller finns det också drag av altruism i det vi gör?

Klart är att större delen av “välståndsutvecklingen” i OECD-länderna beror på att vi använder den tillgängliga energin effektivare och endast en mindre del på att vi använder mera energi. Vi kan också säga att de vinster vi gjort i produktivitet till följd av effektivare energianvändning har vi tagit ut i ökat “välstånd”. Annars hade vi faktiskt kunna sänka vår energianvändning och levt ett gott liv. Dock med färre resor, mindre bostäder och mindre bilar men kanske istället med mera fritid, fler teaterbesök och mera umgänge med vännerna.

Detta sagt eftersom vi nu igen får en studie av “rebound-” (rekyl) effekten vilken ofta formuleras i ödestermer - det lönar sig inte att effektivisera eftersom det kommer att leda till samma (eller ökad) energianvändning. Dessa studiers svaghet är att de oftast slår in öppna dörrar:
* Om jag effektiviserar men behåller min livsstil finns ingen rekyl.
* Om jag effektiviserar och använder vinsten till att göra mer av samma sak finns en viss rekyl men begränsad (jag köper inte två kylskåp bara för att det nya är dubbelt så effektivt, men kanske ett större).
* Om jag effektiviserar och använder de sparade pengarna till något annat som drar energi (t.ex. en extra semesterresa till Thailand) så är rekylen omfattande.

Så tricket är att förklara att det ena “win-ordet” skall betyda ökad kvalitet och inte ökad kvantitet i livet samt att göra effektivisering till en livsstil i sig inte något man skall övertalas till.

En luftig Norgehistoria eller visionärt nytänkande?

Skall Norskt inrikesflyg i framtiden baseras på el “Norway aims for all short-haul flights 100% electric by 2040”?

Det finns substans bakom historien och den norska luftfartsmyndigheten har tagit några inledande steg och beställt ett prototypplan från Slovenien.

IFL Science (I fucking love Science) som ägnar sog åt att skriva populärvetenskapligt är inte helt säkra på att det kan funka och skriver “Electric Aircraft – The Future Of Aviation Or Just Wishful Thinking?

Men idag när alla tidningar luftar sin klimatångest och riktar den särskilt mot flygresorna kan detta vara något att ägna en eller ett par tankar. Inte minst för Sverige som nu rott hem en batterifabrik och som har traditioner inom flygindustrin. Glöm inte att SAS på norska tolkas som “Svenskt Allt Sammen”!  smile

Läs mer

Månadsindelade arkiv