Det är inte bara i Sverige vi har en diskussion om energisystemets baslast. En diskussion som både här och på andra håll präglas av att man är van vid ett system där energianvändningen är på förhand given och tillförseln kom från stora fasta anläggningar vars ekonomi i stort sett låg i att de kördes kontinuerligt. Det var i en tid när användningstekniken var “primitiv” (glödlampor, elvärme, motorer utan varvtalsreglering och som drev system med strypventiler för reglering). Tillförseltekniken var storskalig och beroende av enkla bränslen (kol, olja, vatten som samlades i dammar).

Som bekant har det hänt mycket sedan dess. Dock inte med vårt tänkande om hur systemen påverkas av den nya tekniken. Vilket syns i debatten. “Keep the lights on”, “Vad händer en kall vinternatt”, “airconditioning must work on hot summer days”, “Tak för energianvändningen hotar jobben” - Några röster från olika hörn av världen.

Därför är det välgörande att läsa en artikel i Energy in Demand “Baseload myths and why we need to change how we look at our grid”. Där avlivar man några av myterna och ger en alternativ bild därför att “The most reliable grid is one that uses a mix of generation types.”:
* Renewables can provide backup as part of an integrated grid
* Variability is normal for grid operators
* Renewable variability is predictable and can contribute to reliability
* Baseload isn’t the best way to ensure reliability

Men det tar tid att ta in ny kunskap och få grepp om hur ett annorlunda system fungerar. Det är dock en nödvändig process om vi inte skall hamna iden amerikanska situationen med en president som “gillar kol” och en miljöminister som vill ta bort regleringar som skyddar konsumenter från skadliga kemikalier.