Då har det publicerats en färdplan (roadmap) igen. Den här gången heter den Roadmap 2050 och avser att visa vägen till ett välmående Europa som använder lite kol/fossil. Den visar att ett sådant Europa både är fullt möjligt och att det erbjuder bättre möjligheter till ett framgångsrikt näringsliv än alternativet.

Men det är tyvärr ingen roadmap! En sådan skall ge upplysningar inte bara i termer av kostnader och energibalanser utan också om t.ex. industriell kompetens och kapacitet spelar in, hur regelsystem och affärsmodeller påverkas (eller hindrar), hur medborgarna kan uppleva förändringen, hur utbildningsväsendet fungerar i relation till det nya samhället. Och det finns inte med annat är antydningsvis. Man argumenterar för fyra olika radikala förändringar ifråga om energieffektivisering (se bild nedan), teknikutveckling, utbyggnad av energitransmission och utveckling av utsläppshandel. Men det sker i mycket svepande ordalag.

Bakom verket står European Climate Foundation och de tycks ha gott om pengar om man ser på det påkostade upplägget. Man känner också igen mycket av stilen från bl.a. McKinsey (och ja - de är partners) och det är inget fel i det, men med så mycket resurser skulle man gott ha kunna kostat på sig en mera övertygande analys.

Tittar man på ECFs hemsida, förundras man över hur mycket teoretiska kunskaper som finns samlat hos människorna. Det är idel ekonomer, politiska magistrar kryddat med en och annan ingenjör. Teoretiska lösningar på faktiska problem.
Klickar man vidare till deras finansiärer är även de fantastiskt fina organisationer med minskat CO2-avtryck och förbättrade livsvillkor för barn som mål.

Frågan man kan ställa sig är hur mycket de gör i sina liv för att minska CO2-utsläppen. De verkar i en av de mest befolknings- och transporttäta städerna i Europa och producerar ännu en gång en skrivbordsprodukt för andra skrivbordsmänniskor. Ytterligare en rapport om det självklara. Det verkar mer som terapiarbete, än faktiskt arbete.

De kan ta en cykel var och ta sig ner till Afrika, beställ en lastbilskonvoj med byggmaterial som anlöper i rimlig tid till deras ankomst någonstans. Sedan är det bara att förbättra livsvillkoren för barnen där.
De kan även köpa en kolonilott och odla sin lokala, ekologiska mat.
Men troligen önskar de att någon annan ska göra arbetet, medan de fantiserar fritt i Illustrator och läppjar en Cappuchino.

Helt fel Green!
Rapporten är bra! Lösningarna är inte teoretiska utan både praktiska och beprövade. Men ifråga om teknik ger den väldigt lite som vi inte visste tidigare. Dess brister gäller uppskalningen.

Min kritik är att de inte blir mer specifika ifråga om att få dem på plats i stor skala snabbt. Det räcker inte med att identifiera barriärer utan man behöver bli tydlig ifråga om politiska och organisatoriska åtgärder.

Och varken Du eller jag vet något om de männsikor som skrivit rapporten och om deras kaffevanor eller livsstilar i övrigt.