Miljömålet om effektivare energianvändning i bebyggelsen nedgraderas bit för bit och i smyg. Riksdagen beslutade 2006 att vi skulle minska energianvändningen med 50% till 2050, men i april i år försvann detta lite diskret ut i kulisserna enligt regeringens egen redogörelse.

Den kvantitativa målsättningen har helt tagits bort och det kommenterar man så här:

Energianvändningen i bebyggelsen ska ses dels som en del i Sveriges arbete för att nå målet om en 20 procents effektivisering av energianvändningen som har fastslagits inom Europeiska unionen, dels som en del i den fortsatta strävan att nå målet om 20 procents effektivare energianvändning i bebyggelsen 2020 respektive 50 procents effektivare energianvändning 2050.

Och för oss som har lite svårt att se hur man skall med så stor precision uppnå ett icke närmare bestämt mål förklarar man mera i detalj (Min emfas med fetstil):

Det sistnämnda målet antogs ursprungligen av riksdagen 2006 och har även redovisats som ett av flera befintliga mål i propositionen En sammanhållen klimat- och energipolitik. Att tidigare delmål utgår ska inte tolkas som att målsättningarna för energianvändningen i bebyggelsen ändras i sak.

Man skulle hemskt gärna vilja lita på detta, men eftersom man redan omformulerat 20% målet från att vara absolut till att vara relativt (beroende av BNP-förändringen) och att ha förklarat att vi redan idag har “nära-noll” energihus så finns det ett uns av misstänksamhet.

Tänk om man fått se detta i Olympiaden. “Stefan Holm! Vi räknar med att Du hoppar minst 2,36 och vinner! Men vi lägger inte upp någon ribba för Du kan nog ändå!”. Stefan skulle nog inte acceptera. Och det bör inte vi heller göra.