verkar inte vara så mycket att skriva hem om. De är heller inte så lätta att få grepp om där de sammanfattas på utredningens sida 22. Tabellerna måste nämligen kompletteras med uppgifter från den omgivande texten. Men det förefaller vara så här (se också bild nedan). Av 358 TWh slutlig energi så anses det finnas en potential på 65 TWh (18 %). Av denna är emellertid bara 44 TWh (12 %) ” uppnåelig och av denna är 27 TWh i sin tur sådant som realiseras spontant i följd av redan fattade beslut och existerande styrmedel. Alltså svarar de i utredningen föreslagna åtgärderna bara för 17 TWh vilket gör att restposten är större d.v.s. 21 TWh. Denna respost faller som det verkar inom vad utredningen kallar “effektiviseringsgapet” och där inga åtgärder är möjliga för att frigöra potentialen.

EU håller på att arbeta fram nya förslag och potentialstudier för att komplettera och skriva om den gamla handlingsplanen. Tar man de siffror som används där och applicerar på Sverige så finner man att bruttopotentialen skulle vara minst 20 TWh större än det som utredningen föreslår.

Mot bakgrund av utredningens modesta ambition finns det ännu större anledning att fundera över energirådgivarnas invändningar. De röjer att det finns ytterligare möjligheter men som inte behandlats till fullo. Vi får hoppas att detta också kommer upp i remissbehandlingen och innebär att det förslag som så småningom kommer på riksdagens bord blir vässat.