Filmen (An inconvenient truth) som bygger på Al Gores presentationer kring växthuseffekten kommer snart upp på biodukarna och förhandsvisades av WWF i Sverige häromdagen. Bakgrunden “filmatiserad powerpointpresentation” är väl inte så lockande när man bläddrar genom bioannonserna på jakt efter något underhållande. Och därför är upplevelsen att filmen både innehåller skrämmande, rörande och roliga moment i en väl avvägd blandning en mycket positiv överraskning. Den ansluter i det avseendet till den allt populärare genren av semidokumentärer som t.ex Michael Moores filmer eller “Supersize me”. Och i USA är filmen barnförbjuden!

Gores framställning med sin powerpointpresentation är dessutom mästerlig och även om de flesta av oss knappast kan utnyttja resurser med storbildsprojektorer, animation och skylift (!) så har vi en hel del att lära av hans pedagogik och hans blandning av djupt allvar, humor och en inte ringa grad av “acting”. För de flesta av oss, som väl inte är imponerade av den sittande administrationen i USA, är också hans verbala lustmord på dess företrädare ett extra plus.

Det är också spännande att följa, om än i korta snuttar, Al Gores egen bakgrund i ämnet och hur hans engagemang byggts upp både genom studier och genom personliga erfarenheter i familjen. I vår vardag ligger ofta att yttra oss lite nedlåtande om politiker utan att riktigt förstå deras situation. Nu kan det hända att All Gore avviker från genomsnittet även i det avseendet men en nyttig insikt är det att se hur hans engagemang byggts upp till övertygelse och inte är en attityd för att vinna vissa sympatier. Han diskuterar också det politiska spelet kring hur man hanterar kunskapen om klimatförändringarna, och försöker torgföra påstådda motsättningar i forskarsamhället, på ett avslöjande och övertygande sätt.

Och naturligtvis finns det ett politiskt spel eftersom det verkar ganska klart att All Gore inte gett upp tanken på Vita Huset 2008. USA today skriver att han inte är så grön som han utger sig för, men bemöts omedelbart. Dett förhållande understryker snarast ytterligare att hans sanningar är obekväma.

Gå och se filmen, ni kommer inte att ha tråkigt. Ta med barnen! Om den är omskakande och obekväm så är det mest för oss vuxna som bör fråga oss sanningen om vad vi ställt till med.