I radion berättar just en representant för SJ att 85% av dem som tillfrågats om deras biljettsystem både förstår det och gillar det. Reportern som intervjuade hade just frågat några tiotal personer på centralstationen om deras syn och INGEN vare sig begrep eller gillade systemet. Det hela verkar vara en lysande illustration till hur vi måste vara försiktiga med den information som sköljer över oss. För visst är det så att “som man ropar i skogen får man svar”, eller “man kvittrar med de fåglar man är hos”. Ordspråken är ofta en tillgång av hållbar visdom.

Så vad skall man tro om Carbon Disclosure Project som redovisar ett växande intresse och växande förmåga hos storföretagen och investerarna att ta itu med klimatfrågor. Och att de utvecklat avancerad styrning baserad på ansvarsfördelning, incitament och samverkan (se bild). Man vill gärna tro det men det luktar lite “putsning”, eller är företagen bättre än regeringarna i de länder där de verkar?