FN-organet ILO har studerat vilka faktorer som gör att människor är tillfreds med sina liv och bl.a. kommit fram till att tillväxt i sig är av mindre betydelse än ekonomisk trygghet. Att det snarare är så att tryggheten skapar tillväxten.

Länderna delas in i olika grupper beroende på sin förmåga i:
* Pace setters, de som bestämmer takten; (god policy, bra institutioner, bra resultat)
* Pragmatists; (bra resultat men inte särskilt goda institutioner)
* Conventionals (ser ut att ha god policy och bra institutioner men resultatet är inget vidare)
* Much to be done; (svag eller ingen policy, obefintliga institutioner och uselt resutat)

Och så här fördelar de sig över världen.