Det behövs djärvare grepp för att sparka liv i världsekonomin igen skriver The Economist i en artikel (The perils of incrementalism) som varnar för att “småduttande” kan skapa mer problem än det löser. Samma tankegångar präglar Barack Obamas program för att skapa 2,5 millioner nya jobb där han sätter energieffektivisering i främsta rummet och låter energianvändningen i den offentliga sektorns egen verksamhet vara vägröjare. Metoden är väl prövad i USA i det program (FEMP) man haft sedan 1992 för de statliga verksamheterna och där man ställt som mål att enbart köpa de produkter som hör till den bästa kvartilen (25%) på marknaden och utformat ett starkt internt stödsystem med produktguider, inköpsvägledningar, rådgivning, demonstrationsanläggningar mm. Vad vi kan vänta är att man i USA drar åt skruven ännu hårdare, öka antalet produkter och delsektorer för tillämpningen.
Det har föreslagits åtskilliga gånger, bl.a. av Miljövårdsberedningen, att den amerikanska metoden skall importeras också till Sverige. Den fungerar i viss omfattning i bl.a. Danmark, men den svenska tvehågsenheten att tala klarspråk om vad som skall göras har alltid satt käppar i hjulet. Om inte annat så har det hävdats att EU inte tillåter att man agerar för att promovera god funktion och låg totalkostnad framför lågt inköpspris. EU har emellertid själv utrett detta och visat hur man skall gå tillväga.
Energieffektiviseringsutredningen har också försökt ta sig runt ämnet genom lättviktiga formuleringar (se nedan. Kursiveringarna är mina) om offentliga sektorns ansvar. För statens egna företag vill man inte ställa några krav alls. Märkligt när man t.ex. ser den danska studien som visar att produktiviteten är högre i de företag som arbetar aktivt med klimat, miljö och energi.
Det verkar också märkligt att staten skall teckna avtal med kommunerna om man inte själv vet vad man skall göra i sin egen verksamhet. Det skulle dock kunna vara ganska enkelt, t.ex så här:
1. Sätt upp ett mål (t.ex bästa kvartilen)
2. Skapa instrument för inköparna med prestandagränser för produkter, kalkylmetoder (baserade på LCC), inköpsvägledningar (ev. blanketter). (Kopiera de danska till att börja med)
3. Skapa en process och organisation för genomförandet och uppföljning tillsammans med det nya effektiviseringsrådet. Rapportera erfarenheterna (goda som dåliga) så att verksamheten drar lärdom.
Den offentliga sektorns särskilda ansvar SOU 2008:110
Det allmänna, genom stat, kommuner och landsting, bör enligt utredningen vara en förebild inom energieffektiviseringens område. Utredningen föreslår att den offentliga sektorn ska visa vägen för andra aktörer genom bl.a. statliga och kommunala energieffektiviseringsprogram. Vidare föreslår utredningen att Naturvårdsverket ges i uppdrag att integrera det statliga energieffektiviseringsprogrammet i miljöledningssystemen. Utredningen föreslår också att Energimyndigheten ges i uppdrag att stödja andra myndigheter med avseende på verktyg för effektivare energianvändning som t.ex. energiledning och livscykelkostnadskalkylering.
Utredningen föreslår att kommuner och landsting erbjuds att teckna särskilda energieffektiviseringsavtal med staten, i enlighet med en avtalsmodell som utredningen presenterar i betänkandet (bilaga 6). Enligt utredningen bör Energimyndigheten fungera som statens representant i detta arbete. Energimyndigheten bör ges i uppdrag att administrera och följa upp avtalen med kommunerna och landstingen. Vidare föreslår utredningen att Energimyndigheten ges i uppdrag att utreda hur programmet Uthållig kommun på sikt kan förlängas och öppnas för samtliga kommuner och landsting och hur obligatoriska energieffektiviseringsmål, vars nivåer sätts på kommunal nivå, kan integreras i programmet på ett tydligare sätt.
Skriven av Hans Nilsson, 05:56 AM.
(0) Kommentarer • Permalink