Man ser det framför sig. En besättningsman rusar upp till kaptenen på bryggan och berättar att han sett ett isberg helt nära och vill varnaq för katastrofen. Äsch säger kaptenen: “Nu skall vi inte bli hysteriska. Det hjälper inte”. Och stora delar av befälet håller med. Det finns värre problem säger de. Hollandaise-såsen i första-klass restaurang har skurit sig! Det måste vi först ta itu med först.

Det finns en hel del som varnar för “miljö- och klimathysteri”. Och de begär att få bli hörda eftersom de känner folk som fått Nobelpriset.

Vi kanske är för lite hysteriska? Eller för få som är det? Eller är det dags att undra vem det är som egentligen är hysterisk?