och förväntas öka sin energianvändning fyrfalt inom 25 år. Man representerar 17% av jordens befolkning men bara 4,6% av växthusgasutsläppen. För många indier är det ett tecken på orättvisa och de vill nå samma nivå som den gamla industrialiserade världen trots att det borde vara den (läs vi) som borde nå deras nivå.

Hälften av Indiens befolkning har ingen tillgång till elektricitet via nät. Det kan vara både tur och otur. I bästa fall lyckas man utveckla lokala system baserat på solceller och lokala förnybara resurser. Enligt Michael Grubb behövs bara 38*38 km för att med solceller generera den mängd el man använder i Indien idag! Och om man skulle starta en sådan massiv satsning skulle Indiens behov räcka för att ge teknikutvecklingen av solceller (prestanda och kostnader) så mycket att solcellstekniken blev kostnadsledande i världen.

Intressant med att behövs så lite solceller för att försörja hela Indien. Jag skriver också om Indien och ibland också om indisk miljö, senast om Tatas löfte om att lansera en miljöbil nästa år: http://per-j-andersson.blogspot.com/2008/02/miljbil-frn-tata-ntligen.html

Beräkningen är Michael Grubbs så jag törs inte säga hur säker den är, men Mr Grubb tar sällan fel. Själv har jag räknat på Sverige och kommit fram till att för Sveriges 150 TWh behövs 42*42 km. Det skulle då betyda att ljusinstrålningen i Indien är tre gånger så hög som i Sverige eftersom deras elanvändning är c:a 450 TWh.

Mera intressant i det avseendet kan vara att Frankfurt i Tyskland har 8% högre ljusinstrålning än Stockholm och att Tyskland är världens största solcellsmarknad just nu samt att den svenska är mindre än försumbar!