Håller miljö- och energipolitiken på att konvergera för de politiska partierna, åtminstone ifråga om effektivare energianvändning? Det börjar verka så om vi ser bortom den politiska liturgin där man naturligtvis måste påstå att motståndarens förslag är få små och för sena. Oljekommissionens förslag med sin strategi med effektivisering som hörnsten har ju i sig en bred uppslutning från olika näringar och samhällsgrupperingar. Alliansens samlande dokument är vagare men har samma sorts viljeinrikning. Kristdemokraternas miljörapport föreslår att oljekommissionen utvidgas till en energikommission. Och centerpartiets inlägg och kommentarer i Almedalen speglar också en vilja att satsa mer kraftfullt och utveckla miljötekniken.

Så politikerna kanske kan samsas (som man gjort i Danmark) och driva på myndigheterna bl.a. genom det effektiviseringscentrum som oljekommissionen föreslår. Man kommer därutöver att få draghjälp av EUs “Efficiency Action Plan” som snart kommer att presenteras och som skall stadfästas i september. Där kommer man att inskärpa att gällande direktiv skall genomföras och inte urholkas genom ländernas dåliga implementering.

Och det hade varit bra om Oljekommissionens rapport (Oljekom_rprt_juni_2006.pdf),som är det mest kompletta dokumentet, hade anknutit till den internationella verkligheten lite tydligare. Eftersom ett av syftena är att dra nytta av möjligheterna till en positiv näringsutveckling på området miljö- och energi så är det ju nödvändigt att detta sker med siktet på de internationella marknaderna. Nu får man intrycket att Sverige skall utvecklas som isolat och sedan skall utlandsintresset bara strömma till lockade av “sockerbiten” Sverige. Det hade varit på sin plats med lite mera kraftfulla initiativ och t.ex bli en föregångare inom EU.