Så har de då kommit överens i energikommissionen om att vi skall satsa på effektivare energianvändning. Målet sätts till 50% intensitetsförbättring till 2030 och med 2005 som startår. I förhållande till det gamla målet är det ett klart uttryck för en vilja som dessutom delas över blockgränsen i riksdagen och det är bra. Femtio procent låter mycket, men är det något att skriva hem om?

Låt oss titta på statistiken mellan 1993 och 2012 (se figur nedan). Under den perioden ökade BNP, energianvändningen låg ganska stilla och intensiteten förbättrades. Drar man ut trenden från denna period till att vara 25 år så blir intensitetsförbättringen - just 50%. OJ!!

Så målet är kanske inte så revolutionerande även om ni säkert kommer att höra några hävda att det kommer att innebära den svenska industrins snara undergång. Det verkar snarare bädda för status quo.

Däremot kanske man kan tänka sig att den framtida näringsutvecklingen kommer att präglas av den teknik som ligger fjärde industriella revolutionens spår   och kommer att vara mindre energikrävande. Liksom att intresset för cirkulär ekonomi och delningsekonomi ökar och därmed att det satta målet går att kombinera med en faktisk minskning i energianvändningen. Energiministern har ju sagt:

“Jag tror personligen att den snabba tekniska utvecklingen med smarta nät, smartare och mer effektiva apparater eller maskiner i industrin, bilar som kan kommunicera bättre med varandra. Det ger helt nya möjligheter till effektivisering”

Dessutom kan man anta (och hoppas på) att när man i regeringens pressmeddelande skriver:

Ett lyckat arbete med energieffektivisering stärker Sveriges konkurrenskraft, minskar miljöpåverkan och skapar många nyttor i samhället.

så innebär det att de inser att den stora potential som finns för effektvisering innebär en chans för Sveriges näringsliv och att man systematiskt går in för att öka acceptansen för effektvisering. Som EEF säger “Mål är till för att överträffas”.