Låt oss anta att det finns en marknad av den typ som ofta ansätts i läroböcker i Nationalekonomi, där de kallas “Robinson Kruse-ekonomier”. De har två agenter där en är producent, en köpare och de handlar med två produkter. Det är en praktisk modell för att illustrera valsituationer men den har i realiteten starka begränsningar ifråga om agenternas möjligheter och preferenser och deras utveckling över tiden. De kanske tröttnar på varandra till exempel.
Verkligheten är mera komplex. Låt oss anta att vi har två kunder och två leverantörer som i sin tur har två produkter vardera och att kundernas önskningar/behov förändras över tiden samt att produkterna påverkar varandra. Det skulle ju kunna vara hushåll, leverantörer av energi och energieffektvisering med produkterna isolering respektive solceller vilkas utnyttjande också påverkar komfort och välbefinnande samt har miljöpåverkan av olika slag.
Det inses lätt att antalet kombinationer snabbt växer. I Sverige har vi några miljoner hushåll och företag som användare och några hundratusen leverantörer av varor och tjänster. Marknaden är enkelt uttryckt ett kalejdoskop. Av problem och möjligheter.
På energimarknaden har vi länge sett att energieffektvisering kommer på undantag när det gäller att utnyttja/promovera dessa möjligheter. Det är därför kul att se att regeringen väljer att satsa på effektvisering (och småskalig produktion) och tillsätter en utredning: “....om hinder för energieffektivisering och småskalig elproduktion och lagring för mindre aktörer”. I direktiven säger man dessutom för att understryka sin ambition att “Utredningens fokus ska ligga på mindre aktörer”.
Här kommer årets ”Nobelpris” i ekonomi verkligen till nytta. Det understryker just hur vi måste anpassa oss till hur vanliga människor tänker så att det blir lätt och överkomligt. Vi behöver verkligen se över regler så att människor inte skall drunkna i pappersarbete för att kunna fixa till sitt egna lilla kraftsystem men också så att leverantörerna av komponenter för tillförsel och användning kan göra det på kundernas (användarnas) villkor snarare än myndigheternas paragrafer.
Man behöver inte vara konspiratoriskt lagd för att misstänka att de som hitintills varit marknadens herrar (särskilt energiföretagen) och de som tycker att energieffektvisering är ett “självspelande piano” (särskilt Svenskt Näringsliv) vill ta kommandot över en sådan utredning. Inte för att de är motståndare till åtgärder utan därför att de vill ha kontroll över vilka åtgärder som vidtas. Deras argument kommer att baseras på uttryck som “kostnadseffektvitet” och “marknadsmässig” snarare än “ändamålsenlig” eller “lätthet (för användare)”.
Det finns dock ett antal organisationer i Sverige som representerar de mindre aktörerna, till exempel EnergiEffektviseringsFöretagen, EEF, Föreningen Sveriges Energirådgivare, FSE, och Sveriges Energiföreningars RiksOrganisation, SERO. Allesamman väl lämpade att ta tillvara och utveckla intressena som gör att de mindre aktörerna kan bli just det - AKTÖRER.
Skriven av Hans Nilsson, 05:37 AM.
(0) Kommentarer • Permalink