Lönsamheten i effektivisering är nämligen (minst) dubbel men vårt sätt att bedöma den är (i bästa fall) enkel.

Nicholas Sterns rapport visade att åtgärderna för att minska klimatproblemen kostar något men att det kostar mer att inte göra det. Lönsamheten ligger alltså i jämförelsen mellan två olika framtida tillstånd. Men i de bedömningar och diskussioner vi för idag så hävdas ändå att effektivisering, i vissa fall, inte är lönsam. Helt rätt - det finns sådana fall där den inte är lönsam jämfört med dagens situation och blir därför kanske inte av, men där den just av det skälet leder till att vi hamnar i den framtida situationen som enligt Stern är mera kostsam. Om åtgärden (som för den enskilde inte var lönsam) hade utförts så hade vi kunnat undvika det framtida läge där klimatförsämringen blir det (för oss alla) dyrare alternativet.

Är vi fast i ett moment 22? Hur skall vi få en enskild beslutsfattare att göra det som inte är lönsamt för individen idag för att det inte skall bli dyrare för oss alla i framtiden? Ett vanligt recept är att kalkylen skall justeras genom att man lägger på avgifter/skatter som skall avspegla miljökonsekvenserna. Det behövs säkert men det är inget lätt jobb att fastställa den rätta avgiftsnivån. Ett annat sätt är att lägga fast regler i t.ex. byggnadsnormer eller genom EU:s Eco-design sätta gränser för vissa funktioners energianvändning.

Effektivisering har emellertid ofta många andra fördelar ifråga om bl.a. komfort, arbetsmiljö och sårbarhet (ibland kallat, NEB, “non-energy benefits”) som ofta inte räknas in i kalkylen och som bör komma med. Effektivisering är heller inte en ögonblickets gärning utan bör ses i ett längre sammanhang av en byggnads livstid eller en industris produktionsprocess. Kalkylen bör anpassas till detta så att åtgärderna genomförs när det är lämpligt, se bild nedan, och inte sågas därför att de inte passar (=är lönsamma) vid kalkyltillfället.

Men framförallt måste vi finna ett sätt att göra mera kvalificerade bedömningar av den typ som Stern-rapporten gjorde även i det lilla sammanhanget. Effektivisering bör inte behandlas som om det vore extrautrustning till bilen och hängas på så långt budgeten vid köptillfället motiverar. Typ: Fälgar - ja, extra högtalare - kanske, rattmuff - nej. När det gäller effektivisering för att hushålla med resurser måste vi bli mera sofistikerade. Vi måste kanske kunna se lönsamhet i olika perspektiv och ibland kunna agera mot det korta perspektivet för att säkerställa det långa!?