The Economist skriver om den degenererande (oavsiktlig vits) franska kärnkraftindustrin där EdF och AREVA bråkar om vem som skall föra fanan. Men det är kanske inte bara ett kusinbråk som The Economist menar. Det kan ju också vara att det inte är lätt att sälja en delvis oprövad ny teknik för dyra pengar. Åtminstone inte i längden. När krubban är tom så bits hästarna.

Glädjekalkylerandet för ny kärnkraft har ju hittills alltid visat sig bli korrigerat av verkligheten. Kostnadsnivån är heller inte beroende på fransk teknik. Areva blev utkonkurrerade av Sydkorea i Abu Dhabi och den affären låg på 7000 USD/kW. En anläggning i Georgia i USA med Amerikansk leverantör ligger i samma härad (6600 USD/kW). Den får dessutom statlig lånegaranti till c:a 60% för att kunna genomföras vilket motiveras av miljövinster jämfört med koleldning samt med sysselsättningseffekter vid konstruktionen.

Ser du att sysselsättningsargumentet är ett icke-argument, eftersom sysselsättning kommer att uppstå oavsett projektets typ? Det blir sysselsättning av att isolera ett hus eller att konstruera ett lättviktsfordon som inte blåser av vägen.