Thomas Friedman skisserar en strategi för att använda energiteknik på ett sätt som minskar beroendet av Ryssland och därmed hotet både i geopolitiska och ekonomiska termer.

Det är enkelt och bygger på utveckling och användning av förnybar energi och att det ställs upp mål för hur kvoten succesivt skall ökas. Vidare skall effektiviteten i användningen öka. Så långt är allt OK. Men tyvärr har han också lagt in användningen av skiffergas och tjärsandsolja som hjälp under en övergångsperiod. Hans problem kan vara att han inte observerar (vet) att det finns en effektiviseringspotential som redan med dagens teknik är mycket stor och går att exploatera snabbt.

Hans text har översatts och tagits in i pappersversionen av DN men är (i skrivande stund) inte tillgänglig på nätet. Det kan bero på att DN inte själva ens är i närheten av förståelse för möjligheterna.