NEDO, Japans motsvarighet till Energimyndigheten, vill gärna framhålla att de ligger i framkant när det gäller smarta nät och att de (i viss mån) gör det som ett alternativ till kärnkraft. Visst är de på rätt väg, men kör de på rätt sida? Eller är det en tolkning som görs inför ett evenemang om smarta nät som skall äga rum i Paris i början av juni, där de skriver så här:

Japan is seriously considering implementing demand-side controls, smart meter infrastructure, flexible pricing structures, and diversified electricity sources and retail options for consumers.

De hänvisar sedan till en rätt intressant översikt över Japanska projekt som sponsras av NEDO.

Problemet är att de tycks lita i allt väsentligt på att man skall få en omfattande omställning till följd av möjligheten att signalera priser till konsumenterna så att de väljer att bli medproducenter/prosumenter (retail options for consumers). Smartheten sitter varken i nätet eller i plånboken utan i huvudet.