Näringslivet i min barndoms Malmö dominerades av storindustri - Varv (Kockums), Textil (Mab och Mya, Strumpfabriken) och Livsmedel (Mazetti, Malaco, Pågens). Vi visste alla att om någon av dessa jättar skulle försvinna så skulle staden också göra det. När de började svikta försökte man attrahera nya giganter och man hittade SAAB. Nu några decennier senare är de alla borta men staden blomstrar. “Malmös näringsliv består till stor del av små och medelstora företag” säger man hos Malmöbusiness.

Frågan är om Malmö är allt igenom unikt (med undantag för MFF förstås ) eller om vi kan lära något som är generellt giltigt för ett land och en ekonomi som vill hänga med i utvecklingen och forma en framtid? Frågan tränger sig på när man tar del av den diskurs som hela tiden vill prioritera vissa energilösningar av “omsorg” om de traditionella näringarna? Kanske har tyskarna en bättre modell?