I boken “The Undoing Project” berättar Michel Lewis om hur Daniel Kahneman och Amos Tversky lade grunderna till dagens beteendeekonomi genom sina studier av hur människor egentligen beter sig i valsituationer. En av hörnstenarna i beslutsteorin om hur vi gör rationella val är (har varit?) att beslut är “transitiva”. Om vi fördrar A framför B och B framför C dÃ¥ är det rationellt att vi fördrar A framför C. Inte sant?

Men det visar sig att vi ibland kan välja “fel” och fördra C framför A i en beslutskedja som ovan! Och att det ändÃ¥ är ett rationellt val! Det var detta som Kahneman och Tversky ville kolla och motbevisa eller upphäva (undo) i den förhärskande “ekonomistiska” synen pÃ¥ beteenden. De kom fram till att det var känslan av att kanske Ã¥ngra (regret) ett val senare som styrde valet. Inte nyttomaximeringen A>B>C!

Samma fenomen kan för övrigt iakttas i idrottsvärlden. Silvermedaljören är förtvivlad över att missat vinsten men bronsmedaljören är överlycklig över att ha vunnit en medalj!

Att risken för ånger är en betydlesefull mekanism i våra liv noterades ju också av Kierkegaard:

“Marry, and you will regret it; don’t marry, you will also regret it; marry or don’t marry, you will regret it either way. Laugh at the world’s foolishness, you will regret it; weep over it, you will regret that too; laugh at the world’s foolishness or weep over it, you will regret both. Believe a woman, you will regret it; believe her not, you will also regret it… Hang yourself, you will regret it; do not hang yourself, and you will regret that too; hang yourself or don’t hang yourself, you’ll regret it either way; whether you hang yourself or do not hang yourself, you will regret both. This, gentlemen, is the essence of all philosophy.”

Och att skratta Ã¥t världens dumhet tycks även författaren till “The undoing Project” göra när han bland annat kommenterar dagens politiska situation i USA.