Det kallas marknadsekonomi

Bostadsministern skall enligt förljudande ha sagt att kommunerna genom att ställa högre krav än byggnormerna “...jagar kilowattimmar på fel ställen” och “..att det inte räddar några isbjörnar på Grönland.” Det är oerhört lockande att efter sådana uttalanden doppa pennan i sarkasmens bläck, men låt det räcka med rubriken.

Byggnormernas roll är att säkerställa en miniminivå så att man tar bort (figur 1 nedan) dåliga produkter (byggnader) från marknaden. Kunderna skall kunna känna sig säkra på att de inte bor i kåkar som är så energislösande så att de blir ruinerade av värme- och elräkningar i framtiden. Det är till detta man använder standarder (figur 2 nedan).

Vill man därutöver se till att marknaden förändras och produkterna förbättras måste man ställa krav. Det kan man göra genom att i upphandlingar öka volymen av produkter som är bra och genom att ställa krav så att produkterna blir “superbra”. Det kan man göra med grön upphandling och med teknikupphandling (se figurer). Genom dessa ökade volymer lockar man fram innovationer som ger lägre (bygg-)kostnader.

Genom bland annat kommunernas krav på byggnaders prestanda kan eventuellt ökade kostnader för produktionen betalas med minskade energikostnader för dem som kommer att bo i husen. Det är inget konstigt med att ställa sådana krav. Det är bara gammaldags marknadsekonomi.

Bostadsministern vill emellertid se vetenskapliga dokumentation. Till att börja med skall han inte leta i den utredning som han själv tillsatt för den brister totalt i vetenskaplighet. Av den framgår emellertid att man INTE är intresserad av totalkostnaden för de boende utan enbart investeringen. Låga investeringar med åtföljande högre energianvändning och driftkostander är (för att låna bostadsminsiterna egen bild) inte bra för isbjörnana.

Läs mer

Sök

Månadsindelade arkiv

Senast uppdaterat