Järnvägars!

Tony Judt, en Brittisk-Amerikansk historiker, har på sista tiden blivit mycket omtalad för två böcker när de översatts till svenska, “Illa far landet” och “Minneshärbärget”. I dessa spelar tåg och järnvägar en viss roll både som objekt och som metafor för samhällsbyggande och -attityder.

Judt ser en renässans för järnvägarna som en del av ett mera resurssnålt samhälle och utvecklar sina tankar i två essäer i New York Review of Books där han resonerar om deras tillblivelse, betydelse för det moderna samhällets struktur och deras återkomst. Essäerna finns på nätet. De heter The Glory of the Rails samt Bring back the Rails och är mycket läsvärda.

Han menar att för korta stadstransporter är spårbunden trafik (spårvagn, tunnelbana) och för medelsdistans resor 20-75 mil (järnvägar) med moderna tåg, ekonomiskt och miljömässigt överlägset. Men han framhåller också järnvägen som system och ägnar en hel del tid åt att reflektera över stationernas roll. Som just en del av resandet och inte som de numera heter i Sverige “kommunikationsnära fastigheter” vilka strippats på personal och service efter kl. 18 (se exempel nedan).

Det är dags att vända den trenden. Så här säger Tony Judt:

If we throw away the railway stations and the lines leading to them?as we began to do in the 1950s and 1960s?we shall be throwing away our memory of how to live the confident civic life. It is not by chance that Margaret Thatcher?who famously declared that ?there is no such thing as Society. There are individual men and women, and there are families??made a point of never traveling by train.

 

 

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv