Klimatfrågan kräver flera bollar i luften.

Om Sverige satsar på att minska utsläppen i andra länder får man mer för pengarna sägs i en rapport från “Expertgruppen för Miljöstudier” knuten till Finansdepartementet. Rapporten har en poäng och det är att särskilt åtgärder i den “icke-handlande sektorn” (transporter, hushåll, mindre industri) inte räknas mot samma pris som i den handlande utan värderas mera godtyckligt. Inom en handelsperiod (t.ex. 2008-2012) kan åtgärder t.o.m. komma energiföretagen till godo och därmed inte påverka de totala utsläppen. Taket ligger där det ligger. Å andra sidan är handelssystemet fortfarande under konstruktion. Perioderna kan antas bli kortare och omfatta alla sektorer så att den som gör åtgärden både kan motiveras och få sin belöning.

Utöver denna poäng så vilar rapporten tungt på antagandet att utsläpp är billigare i andra länder. Ett sannolikt felaktigt antagande enligt bl.a. tidigare inlägg i DN av professorer från de tekniska högskolorna och inte minst av Vattenfalls studie som redovisar s.k. “negativ kostnad”. Billigare finns inte.

Rapporten förutsätter emellertid också att för att ett sådant system skulle fungera fullt ut (1) bl.a. USA, Kina och Indien går med i Kyotoprocessen samt (2) att alla länderna engagerar sig i internationell utsläppshandel. Ingen av dessa förutsättningar råder och just detta har fått tusentals förhandlare att slita sitt (och kanske varandras) hår på Bali den gångna veckan.

Läs mer

Månadsindelade arkiv