Syndneutralitet och syndeffektvitet

En gÃ¥ng i tiden ägnade sig kyrkan Ã¥t att sälja avlatsbrev. Om man hade syndat kunde man (enligt wikipedia) fÃ¥ lindring pÃ¥ hinsidan genom att betala för sig i förväg “...varje synd gav ett visst antal Ã¥r i skärselden och en avlat kunde minska antalet Ã¥r”. Genom att handla med sÃ¥dan förlÃ¥telse uppstod en marknad. “DÃ¥ avlaten är en sorts benÃ¥dning och denna skedde frivilligt, hände det även att folk skickade med pengar och gÃ¥vor för att öka sin chans till beviljande”.

Om detta hade ägt rum idag skulle vi säkert ocksÃ¥ fÃ¥tt en debatt om syndneutralitet och syndeffektivitet pÃ¥ samma sätt som vi i miljösammanhang talar om teknikneutralitet och kostnadseffektvitet. Är alla synder lika värda lika mycket, eller mÃ¥ste man betala mer för ett äktenskapsbrott än för en svordom i kyrkan -  vad är syndneutralt? Och vad är syndeffektivt? Kan jag kosta pÃ¥ mig att utebli frÃ¥n mässan och pröjsa med nÃ¥gra Ave Maria eller ett tionde till församlingsprästen? Är det bättre att behÃ¥lla en konstant lÃ¥g syndnivÃ¥ (lite smÃ¥svärande varje dag) eller skall man satsa pÃ¥ en radikal omställning (byta sprÃ¥kbruk helt)?  rolleyes

Låt oss efter denna utvikning i en fiktiv religionsanalogi gå direkt på ämnet - neutralitet och effektvitet - genom att titta på ett inlägg av Christian Azar för några år sedan. Han skriver:

....genom att utforma stödet för teknikutveckling på ett .... generellt sätt får vi faktiskt minimal teknikutveckling på köpet. Teknikneutrala styrmedel när syftet är att fostra fram ny mer avancerad teknik blir således närmast ett garanterat recept för att misslyckas med själva syftet med politiken.

Den missriktade euforin över att ha hittat kostnadseffektiva lösningar skymmer sikten mot att finna sådan som är hållbara.

Skall vi fortsätta synda eftersom det är billigt eller sätta in lite kraft på att bli bättre människor?

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv