Tuesday, November 18, 2014

Dags att höja ridån!

1. Effektvisering är STORT.
IEA har i sitt senaste alster om marknaden kallat energieffektvisering för ett osynligt kraftpaket (invisible powerhouse) efter att förra gången döpt effektvisering till “det första bränslet” (the first fuel). Redan i sin World Energy Outlook 2012 visade de att enbart den lönsamma effektviseringen nästan ensamt kan klara klimatmålet på två grader. Samma positiva syn har EU visat i sina konsekvensanalyser inför klimatbeslutet där det framgår att effektvisering kan skapa många nya arbetstillfällen.

Och som om inte det räckte visar IEA i sin nya rapport om effektviseringens positiva mervärden (Capturing the Multiple Benefits of Energy Efficiency) att vi regelmässigt underskattar värdet av till exempel produktivitetsökning och påverkan på hälsa vid effektvisering. De räknar upp totalt 16 olika sådana mervärden!

2. Men det finns ingen marknad.
Effektiviseringens förbannelse är att den kan åstadkommas på så många olika sätt och att det inte finns någon riktig marknad där man kan köpa effektvisering över disk. Effektvisering är inte (tekniskt) svårt - men komplicerat (att få på plats i rätt kombination, rätt mängd och rätt tillfälle).

Det finns energitjänsteföretag, och det är bra, men det finns en stor marknad kvar där kunderna tvekar därför att de känner sig för små och/eller osäkra och drar sig för att använda avancerade tjänster. Vi behöver nya och fler affärsmodeller!

3. Det behövs inga bidrag
Effektivare energianvändning är lönsam i sig själv. Däremot behövs institutionella reformer som ger stöd åt nya affärsmodeller. Merparten av kunderna (användarna) är inte eller kan inte hantera en strikt vinstmaximerande kalkyl. Vi behöver lära av beteendeekonomerna hur man skall utforma så kallade “nudges” (knuffar) så att det blir rätt även om man inte gjort alla kalkyler rätt.

Energideklarationer behöver bli till “shoppinglistor” för förändring, energikartläggningar behöver fokusera på det som är strategiskt för företagen, auktorisation behövs för att kunderna skall känna sig trygga med valet av åtgärd och leverantör, finansiering behöver bakas in i paketlösningar osv. osv.

Det är dags att släppa greppet om föreställningen att alla energiåtgärder med automatik kommer på plats om bara priser och skatter är “optimala”. Även om vissa vokala instanser påstår så.

Dags att låta ridån gå upp för en massiv energiomställning där effektivisering är grundplåten.

Dags att höja ridån!

1. Effektvisering är STORT.
IEA har i sitt senaste alster om marknaden kallat energieffektvisering för ett osynligt kraftpaket (invisible powerhouse) efter att förra gången döpt effektvisering till “det första bränslet” (the first fuel). Redan i sin World Energy Outlook 2012 visade de att enbart den lönsamma effektviseringen nästan ensamt kan klara klimatmålet på två grader. Samma positiva syn har EU visat i sina konsekvensanalyser inför klimatbeslutet där det framgår att effektvisering kan skapa många nya arbetstillfällen.

Och som om inte det räckte visar IEA i sin nya rapport om effektviseringens positiva mervärden (Capturing the Multiple Benefits of Energy Efficiency) att vi regelmässigt underskattar värdet av till exempel produktivitetsökning och påverkan på hälsa vid effektvisering. De räknar upp totalt 16 olika sådana mervärden!

2. Men det finns ingen marknad.
Effektiviseringens förbannelse är att den kan åstadkommas på så många olika sätt och att det inte finns någon riktig marknad där man kan köpa effektvisering över disk. Effektvisering är inte (tekniskt) svårt - men komplicerat (att få på plats i rätt kombination, rätt mängd och rätt tillfälle).

Det finns energitjänsteföretag, och det är bra, men det finns en stor marknad kvar där kunderna tvekar därför att de känner sig för små och/eller osäkra och drar sig för att använda avancerade tjänster. Vi behöver nya och fler affärsmodeller!

3. Det behövs inga bidrag
Effektivare energianvändning är lönsam i sig själv. Däremot behövs institutionella reformer som ger stöd åt nya affärsmodeller. Merparten av kunderna (användarna) är inte eller kan inte hantera en strikt vinstmaximerande kalkyl. Vi behöver lära av beteendeekonomerna hur man skall utforma så kallade “nudges” (knuffar) så att det blir rätt även om man inte gjort alla kalkyler rätt.

Energideklarationer behöver bli till “shoppinglistor” för förändring, energikartläggningar behöver fokusera på det som är strategiskt för företagen, auktorisation behövs för att kunderna skall känna sig trygga med valet av åtgärd och leverantör, finansiering behöver bakas in i paketlösningar osv. osv.

Det är dags att släppa greppet om föreställningen att alla energiåtgärder med automatik kommer på plats om bara priser och skatter är “optimala”. Även om vissa vokala instanser påstår så.

Dags att låta ridån gå upp för en massiv energiomställning där effektivisering är grundplåten.

Läs mer

Månadsindelade arkiv