Anders Wijkman fick i veckan som gick en utmärkelse för sitt idoga arbete för uthållig energi. I EU är hane en välkänd och uppskattad person som kan det politiska finliret och ofta lyckas jämka ihop motstridiga viljor och aparta särintressen. Det borde göra honom till en intressant kandidat för den nya EU-kommission som skall plockas samman i höst.

Sverige vill ju gärna framstå som särskilt ledande i klimatarbetet och skulle genom att nominera Anders både kunna visa att man menar det man säger och få ett väsentligt arbete uträttat.

Under alla förhållanden, GRATTIS Anders!

Och det skall vi nog vara glada för. Man har presenterat en gemensam färdplan (Roadmap) för energi och klimat. Det är intressant att se vilka områden de pekat ut.
1. Minskade utsläpp från kolanvändning (särskilt koldioxidinfångning)
2. Effektivisering och energisparande över hela linjen (alla sektorer)
3. Utveckling av smarta nät för att möjliggöra utnyttjande av småskaliga resurser
4. Utveckling av förnybar energi av alla slag
5. Mätning av utsläpp och finansiering av ny teknik.

För den som är intresserad av var framtidens industrisatsningar och investeringsmöjligheter finns bör rapporten vara högintressant läsning.

Det finns en ny rapport om effektiviseringsläget i världen som helhet och som utarbetats av REEEP (Renewable Energy and Energy Efficiency Partnership) med hjälp av Ecofys i Holland. Den visar inte bara tillståndet utan ger också en goda exempel på lyckade åtgärder och policy-exempel som kan vara värda att följa. Samt en utblick på möjligheterna till 2050. Översikten hämtar sina exempel från många andra rapporter men har fördelen att komprimera och skala av till enkla goda illustrationer. Som t.ex den här bilden (nedan) som avser byggnadsisolering i nybyggnation och där Sverige ligger bra till.

Märkligt att den svenska regeringen inte medverkar aktivt i REEEP som jobbar med kombinationen av effektivisering och förnybar energi utan istället valt att sätta sina resurser i det nybildade IRENA som bara fokuserar på förnybar energi. Men det ena goda behöver väl inte utesluta det andra? I synnerhet inte nu när Alliansens överenskommelse ändå innebär en omorientering. En säker energitillförsel måste i första hand vila på en effektiv(are) energianvändning!

Kommer det att byggas någon ny kärnkraft även om den är mera kostsam än alternativen? Obetingat JA! Ekonomin är en underordnad fråga, ty det handlar även om företagskultur och om marknadsmakt.

För ett tiotal år sedan skrevs en doktorsavhandling där Brita Olerup studerade det dåvarande Stockholm Energi inifrån. Den handlar om vad som händer i ett företag som utsätts för yttre krav (på att vara miljöanpassat) och heter “Managing External demands”. En av de saker som framgår är att företagets gamla kultur, som är helt tillförselorienterad, utmanas och slår tillbaka.

Företagens kulturella bakgrund är också föremål för Cathrerine Coormans studier där hon visar att blockeringarna inför en förändring inte alltid (eller ens huvudsakligen) är grundande på objektiva förutsättningar utan på tidigare erfarenheter och gruppens uppfattning av vad som “är rätt”. Genom beslutet att “ta bort den bortre kärnkraftsparantesen så lyfts trycket av från de gamla kraftdominanterna. De alternativa och ibland bättre lösningarna är inte deras lösning och sållas bort tidigt i beslutsprocessen. Precis som Olerup registrerade i sin avhandling.

Och ekonomiskt då? Tja om Du är stor på en marknad och kan dominera prisbilden och/eller har stora “övervinster” då kan det vara god företagsekonomi att se till att det tillståndet består och inte luckras upp genom att t.ex. det kommer in fler konkurrenter eller att kunderna blir mera rörliga. Det finns en teori om hur konkurrensen fungerar på en marknad, med ett fåtal stora dominerande företag, och med vars hjälp man kan beräkna hur priset kan hållas högt över kostnaden (se bilder nedan).

Storleksförhållandena och stelheten i efterfrågan på den nordiska marknaden innebär att priset kan hållas uppe rejält. Det finns bara två sätt att motverka detta; genom att öka antalet aktörer på marknaden och genom att kundernas möjligheter att styra ned sina belastningar ökar (ökad priselasticitet). Ett energisystem med många aktörer är då inte önskvärt för de redan befintliga och stora. De har råd att bygga även anläggningar som är olönsamma men som betalas av de stora vinster man gör i t.ex. vattenkraften och att vid behov priskonkurrera ett tag så att maktstrukturen inte rubbas för mycket.

Man satsar i Norge stora belopp, 10-20 MNOK per år, för vart och ett av 8 nya forskningscentra på energiområdet. De skall uttalat bli världsledande på sina områden.

Norge är ju också rikt begåvat med naturresurser som har stora möjligheter. Det syns tydligast i satsningarna på havsbaserad vind och på koldioxidinfångning (CCS), men också solceller och bioenergi finns med. Energianvändningen fick också vara med på ett hörn med ett center i Trondheim för noll-utsläppsbyggnader (Zero-emission buildings).

Det gamla märket för att signalera energieffektivitet inom EU har tjänat ut sedan länge. Orsaken är att man redan nått högsta klass (A) och tvingats introducera både A+ och A++. Vad skall man göra när det kommer ännu bättre produkter på marknaden? För några år sedan föreslogs att man skulle vända på skalan och använda siffror istället. Den bästa klassen skulle bli 7 och sedan kunde man fortsätta vidare med 8. 9, o.s.v. Smart!

Problemet var bara att de flesta motsatte sig lösningen eftersom man ansåg att skalan A-G var inarbetad i det allmänna medvetandet. Så det verkade köra fast. Tills nu! Man har nämligen kommit på att man istället för A+ kan ha A1 och istället för A++ kan ha A2 o.s.v. Man kombinerar alltså både de kända bokstäverna med de mera flexibla siffrorna (se bild). Smart kompromiss.

I en resolution i EU-parlamentet skisseras ett modernt system med utnyttjande av ICT (Information and Communication Technologies). Ett system som centreras kring lokala decentraliserade resurser och med ett smart nät som ryggrad. Dokumentet är fyllt av den vanliga EU liturgins textflöde men visionen är tydlig. Kontrasten till den svenska situationen där man nu riskerar att kedja fast sig vid gårdagens energiteknik är slående.

Några nyckelfrågor i EU-resolutionen:
* Använd grön upphandling som medel för att få avancerad teknik på marknaden (punkt 5)
* Bygg smarta system och fokusera inte enbart på komponenter (punkt 3, 8, 9 och 11)

Resolutionen har därutöver en diger lista som också täcker t.ex. belysning och transporter.
De svenska erfarenheterna av teknikupphandling skulle här kunna vara användbara. Särskilt om de omsätts i en internationell miljö.

Men den svenska kärnkraftsnostalgin, där beslutsfattare fortfarande tror att ny kärnkraft är billig, kan riskera att blockera dessa både bättre och billigare lösningar.

Lite Obama-effekt finns det i svaren som investerare och rådgivare ger i en undersökning om var de vill satsa sina pengar i framtiden. Svaret är att de går till företag med grön profil. Ett krux är emellertid att man behöver mer hjälp av rådgivare att finna dessa gröna investeringsobjekt eftersom de traditionella rådgivarna inte är tillräckligt kunniga. Det i sin tur blir ytterligare svårare när de som rekryteras till jobben avkrävs decennielång erfarenhet från branscher som inte existerat tidigare!

Ett sätt att börja är att läsa “State of Green Business 2009”. Den tecknar ett bakåtperspektiv som inte så ljust precis (se bild), men som tydligen kommer att ändras om investerarna verkligen gör som de säger. Put the money where the mouth is!

Först satsar de på vindkraft och jag menar bara alltså!? Hur smart var det på en skala? Vad fick de för det? Världens ledande vindkraftindustri med en massa industriell utveckling och export, vem vill ha sån’t?

Och nu skall de satsa på elfordon!! Som en följd av att de har vindkrafttillgångar som passar ihop med laddningsbehovet för bilar. Men det är ju bara för mycket, alltså! Vad kan det ge? Mer utveckling och export och jobb och problem med stark valuta och sån’t!

Nej de skulle ha gjort som vi i Sverige. Satsat på kärnkraft! Då hade de kanske fått exportera el till Polen. Kanske!

Lite rejäl planekonomi är vad som behövs! Så man får tolka DNs ledare den 31 januari när de säger att man inte kan lämna energiförsörjningen till marknadskrafterna helt oreglerat. För i DNs bild finns bara tre delar, vattenkraft, kärnkraft och vindkraft. Man skulle annars kunna tänka sig bl.a. energieffektivisering och kraftvärme också. Samt en fundering över hur smart det är att använda el till uppvärmning när det finns billigare alternativ och el har högre kvalitet i industriell användning. Någon har sagt att el till uppvärmning är som rysk kaviar på frukostmackan.

Ny kärnkraft kostar, och kostnaderna stiger kraftigt där många av de s.k. alternativa energislagen har sjunkande kostnader. Detta framgår bl.a. av en studie från Lazard (se bild), ett företag som sysslar med finansiell rådgivning i USA, samt av en studie som tittat närmare på hur kärnkraft i USA utvecklats.

Visheten i att låsa fast sin inriktning på ett kraftslag med stora finansiella (och andra) risker istället för att målmedvetet bygga upp en decentraliserad energiförsörjning är inte uppenbar.

Vi vet väl alla att det är mera energisnålt att diska med maskin, eller….........? Det finns nu omsorgsfulla belägg för att det ibland är sant och ibland inte! Men det verkar som om man för att slå maskinen måste vara extremt noggrann - på gränsen till maskinell!

Men ända att en studie presenterad i 21 seklet redovisar i gallon, BTU och pund!! Det är tydligen sant att Anglosaxarna går över till det metriska systemet men att de gör det tum för tum.

Nicholas Stern säger att det på klimatområdet finns dåliga nyheter och goda. De dåliga är att försämringen går fortare än väntat men de goda är de tekniska möjligheterna utvecklas snabbare. Till detta kommer att den politiska medvetenheten och handlingsberedskapen ökar och att den ekonomiska utvecklingen erbjuder ett gyllene tillfälle att agera. Den stekta sparven är serverad!

Budskapet verifieras också i en splitter ny rapport från McKinseysom bl.a. beställts av WWF men även av (sägs det) Volvo, “Pathways to a low carbon economy”. Det är billigare att göra något åt klimateffekterna än att inte göra det säger den. Alltså Sir Sterns grundläggande budskap som i all sin enkelhet tycks ha blivit så svårt att förstå och därför måste upprepas igen. Samhällsekonomisk lönsamhet skall bedömas när man jämför två alternativ som kan uppnås i framtiden och inte en framtid med klimatåtgärder ställt mot en gårdag utan åtgärder.

Kan det månne också framgå av den väntade boken om vårt klimat som Klas Eklund håller på med och som lär lanseras i mars?

Det framtida energisystemet kommer att ha en arkitektur som är mycket annorlunda än dagens. Man talar därför om smarta nät som binder samman och hanterar många små energgiresurser. Drivkraften till denna omställning kommer bl.a. från ett behov av ökad diversifiering och ökad systemsäkerhet framfört bl.a. från USA. Den kommer också från ett behov av att ge U-länderna tillgång till elenergi vilket byggs upp successivt för att så småningom bindas samman. Det är här utvecklingspotentialen finns. Och marknaderna!

Ändå höjs röster för att bygga fast sig i det gamla systemet med några få stora produktionsanläggningar. Dyra och otidsenliga. Sverige kan hamna helt bredvid utvecklingen av ny teknik med smarta nät och decentraliserad energiproduktion. Rösten från det förflutna hördes senast med ett stolpskott till ledare i DN som dessutom helt negligerar den billigaste av alla kraftkällor nämligen att effektivisera energianvändningen.

Hur många internationella organisationer behöver vi för att främja energiomställningen? Nu är en ny global organisation på gång för att främja förnybar energi, IRENA, International Renewable Energy Agency. Den bildas i uttalad kritik av IEA, Tnternational Energy Agency, som är en gren av OECD. Man menar att IEA har negligerat förnybar energi, att man inte varit tillräckligt aktiv för att stödja att utnyttjandet av förnybar energi i praktiken på fältet och att IEA bara är en grupp av några få rika OECD-länder som inte tillåter U-länder att vara med. Detta må ha varit sant men…..

IEA har så sent som för några månader givit ut en publikation som handlar om de stora potentialerna för förnybar energi och hur man skall kunna exploatera dem. Man har också flera stycken så kallade “Implementing Agreements” där deltagande länder arbetar på fältet med konkreta projekt. Sverige deltar i många av dem. Arbetet i dessa “Agreements” är öppet för all världens länder och även för företag som sponorer. Detta hindrar inte att IEA upplevs som trögt och gammalt och i behov av konkurrens.

Sverige är ett av de aktivaste länderna i IEA:s Agreements men det har inte hindrat att man nu också går in med en rejäl slant i IRENA, 4 miljoner kronor per år. Frågan är vad man får? Kritiker vid EU-kommissionen säger att de på sin höjd får samma sak som IEA producerar, nämligen analyser och rapporter.

Frågan är varför man inte istället satsat på REEEP, Renewable Energy and Energy Efficiency Partnership, som är knutet till UNIDO i Wien. REEEP har en vision om hur förnybar energi och effektivare användning kan samverka, ungefär som på bilden nedan.

Christian Azar nämner i förbigående i sin bok “Makten över klimatet” (kapitel 4) att Kyoto-överenskommelsen räddades av EU. Det var Margot Wallström och Kjell Larsson som snabbreagerade när Georg W. och USA sade nej till att ratificera protokollet. De gjorde en snabbtur jorden runt för att markera inför andra stora länder att EU tänkte driva processen vidare. Utan detta resoluta ingripande, vars historia är alltför lite känd, hade vi troligen inte haft någon klimatöverenskommelse alls idag!

Detta hände förra gången Sverige var ordförandeland i EU. Med tanke på all den tveksamhet som visas, och de dubbla budskap som sänds ut, behöver vi inte mindre av ledarskap den här gången.