...genom att skjuta upp kraven på klimatanpassning av fordonsproduktionen med tre år (till 2015). Kunderna föredrar numera olika slag av miljöfordon och att då ge företagen stöd att tillverka det som kunderna inte vill ha verkar vara fel metod!?

I Kina planerar man för att sätt igång storskalig produktion av elbilar. Därtill säkert nödda och tvungna av städernas miljöproblem, men det gäller också att känna igen tillfället när de kommer och att ta det. Kineserna är också vana vid elfordon, t.ex. cyklar.

Skillnaden i verkningsgrad mellan explosionsmotorer och elmotorer lär vara så stor att det kompenserar för elproduktion även med fossil-energi.

I USA har den nye presidenten ställt sig bakom ett förslag att satsa stort på s.k. “plug-in hybrider”. Kan det vara så att Europas ledare gör ett historiskt misstag genom att lämna framtidsmarknaderna till konkurrentländerna?

Det kan vara en blick i kristallkulan att titta på den kampanj som lanserades i USA idag. Ett svar på frågan vart man är på väg ifråga om energiomställning. 100 % ren energi inom en 10-årsperiod, med vind, bioenergi, sol, geotermi och effektivisering. Samt med oförändrade inslag av kärnkraft och av vattenkraft. Som ambition förefaller detta vara mera attraktivt än att “tvinga fram” en ökning av kärnkraften och av vattenkraften vilket attraherar några parter i Sverige.

Men det som är mest intressant med “Repower America” är att dessa id�er har starkt stöd i den nye presidentens program och ännu mera intressant för oss är att många av de svenska företag som finns på ambassadör Woods lista har de produkter som behövs. Det förefaller som om vi hade mera att vinna på de amerikanska krafttagen än på de svenska!

>

Se bilden med förklaringar här RepowerUS.png

Kriserna väcker många kommentarer om hur väl våra ekonomier fungerar och vi har tydligt vittnat flockbeteendets vådor (se bild nedan från förra krisen!).  Är det kanske rent av så illa att våra hjärnor är oförmögna att uppfatta alla nyanser som behövs i dagens komplicerade värld och att det behövs en revolution ifråga om vårt sätt att uppfatta vår omvärld. En grund för kritiken mot etablerade ekonomiska synsätt är att de är väldigt starka och axiomatiska och därmed inte ger utrymme för ens tanken att något annat kan inträffa. Till och med fysiker är mer misstänksamma mot sina axiom sägs det! (economicsrev.pdf)

Det finns alternativa synsätt men de har haft svårt att få utrymme. Bland dem som fått det s.k. Nobelpriset i ekonomi finner man intressanta utvikningar och aspekter som går bortom den vardagliga jargongen. I Sverige har Peter Söderbaum ofta lyft fram behovet av en pluralistisk syn och behovet att förstå att ekonomi ofta bottnar i politiska synsätt. Och om vi skall sätta etiketter på saker och ting så kan det vara värt att titta närmare på det som kallas “behavioural economics”. I denna begreppsbildning erkänner man att människor beter sig som folk och att deras sätt att agera kan vara både större och mindre än deras plånböcker. Som om de själva betydde något.

Finns i hög grad bland de förnybara energislagen. Deutsche Bank bedömer i sin senaste studie att under de närmaste 10 åren ökar vindkraften totalt i världen med c:a 60 GW, Solcellerna under de närmaste 5 åren med c:a 20 GW och kärnkraften under 8 år med 10 GW. McKinesy har i en studie över solenergin bedömt att till 2020 kommer dess kapacitet att vara c:a 20-40 gånger större d.v.s. mellan 200 och 400 GW. Av denna kraftiga tillväxt ligger 80 % på solceller och 20 % på koncentrerande solkraft. Att jämföra med kärnkraften idag c:a 350 GW. Man publicerar en intressant bild av solelens konkurrenskraft (se nedan).

Var verkar det mest löftesrikt att satsa sina pengar? Vattenfall sägs vilja göra det på kärnkraft i England. Man kan undra varför? Enligt IEA:s Energy Technology Perspectives 2008 ligger ny kärnkraft klart högre i kostnad än s.k. “grid parity”.

När USA lovade Indien tillgång till kärnkraftteknik trots att de inte skrivit på icke-spridningsavtalet var det början till en kedjeraktion som nu verkar sprida sig genom att Kina gör samma sorts överenskommelse med Pakistan. The Economist tar upp frågan och visar att den poliskår (deras uttryck) som skulle se till att civil och militär användning av kärnteknik inte blandades samman, den kåren är i upplösning.

Möjligen kan den civila sidan bromsas genom att det blir allt mer ont om själva bränslet. En bedömning säger att uranutvinningen har en “peak” precis som oljan och att vi är ungefär där just nu. Men peak eller ej lär inte bromsa dem som har andra syften än de fredliga.

Det flyger inga stekta sparvar på energiområdet. Den är serverad men man måste ha egna bestick för att få något i sig.

Tanken kommer osökt på när tidningsbilagan “Framtidens basindustri” skriver att Elen är en ödesfråga. Man sörjer gårdagens billiga el och önskar sig en långsiktigt hållbar energipolitik. Underförstått fortsatt billig el var den nu skall komma ifrån? Läser man vidare så kan man ana att det skall vara utbyggnad av vattenkraften och troligen också kärnkraft. Men ingendera av dessa är längre billiga! Och om de skall byggas ut av kraftföretagen så har dessa ju ingen anledning att sälja dem billigare till svenska kunder än vad marknaden (i Europa) är beredd att betala. Även om basindustrins företrädare i tidningsbilagan säger sig villiga att i samarbete mellan arbetsgivare och fack “tvinga fram lösningar”.

Men samma industri har billig el att tillgå i sina egna företag genom effektiviseringar. Den stekta sparven ligger på tallriken redan. Energimyndigheten har i sitt projekt uthålliga kommuner och i det s.k. PFE-projektet dokumenterat stora billiga effektiviseringsåtgärder också i basindustrin.

Den industri som nu behöver särskild omsorg och som kan leverera både hållbar energi och effektivisering till svensk basindustri har börjat spira och behöver nu haka på de internationella trenderna för att bli “den nya basindustrin” (DIartikeloktber.pdf ). Ta hjälp av dem för att tranchera sparven!

För ett bra tag sedan när klimatrapporterna började komma varnade man på sina håll för “alarmism”. Det var ett tag sedan nu och kanske har det slagit över åt andra hållet. I och med att vi talar olika möjliga lösningar så har vi måhända suggererat oss till att tro att problemet är löst? IPCCs ordförande Pachauri varnar för att vi underskattar problemen som egentligen är allvarligare än man tidigare trott. Det kan finnas anledning att fundera över vad man själv gjort hitintills!

Pachauri har i andra sammanhang pekat på vår matkonsumtion och att vi borde äta mer vegetariskt. Kan han säga som är från Indien och har tillgång till världens läckraste vegetariska mat varje dag! Men han och hans organisation TERI har ändå gjort något för att hjälpa oss andra stackare. De har publicerat en kokbok som kan beställas på nätet för futtiga 25 dollar. Gör det!

Brukar vara svårt sägs det. Men här har man fått ihop två bitar som oftast brukar behandlas var för sig, nämligen effektivisering och förnybar energi. Det är Greenpeace och EREC som låtit göra en studie över energimöjligheterna där de båda delarna kombineras.

För några år sedan skulle denna typ av framtidssyn nog bara bemötts som ett “alternativscenario”, men lägg den här bredvid det alster som Deutsche Bank släppte häromdagen och se likheterna. Och se hur de kompletterar varandra! Båda är tekniska till sitt innehåll, den ena avseende teknik och styrmedel och den andra avseende finansinstrument och riskbedömningar! Någonting har hänt!!

—tycks ha öppnats. FNs miljöprogram (UNEP) har lanserat en global “New Deal” för att skapa nya jobb i nya gröna industrier, precis som de aviserat i sina tidigare studier tillsammans med ILO. Men de är inte ensamma. Det är en hel rad av aktörer som ser möjligheten att placera pengar i sådant som är säkrare än amerikanska presentförpackade bolån. General Electric och Goldman Sachs hör till dem.

Men den mest överraskande är kanske ändå Deutsche Bank. De hade fingrarna långt nere i syltburken med de amerikanska lånen men är snabbt upp på banan med en rapport och strategi där de kopplar ihop klimat och energisäkerhet som ett sätt att satsa säkert när energipriserna åker jojo. De formulerar också strategier för energisatsningar där de kopplar ihop dem med olika finansiella instrument. Intressant - och man kan bara ana att publiceringen av dessa tankar också avslöjar maktförskjutningar inom bankvärlden.

Möjlighetsfönstret öppnas och släpper in nya vindar!

Ok Mr Obama (för vi antar att det blir Du) vi antar utmaningen!
* 5 Millioner nya jobb med en 150 miljarder USD investering
* Inom 10 år spara mera olja än vad USA idag importerar från mellan-östern och Venezuela
* få 1 million plug-in hybrider på vägarna före 2015
* 10 % av elen från förnybar energi till 2012 och 25 % före 2025
* Reducera utsläppen av växthusgaser till 2050

We (the Euroepans) will race you! Eller hur?

Ett utspel av fyra ledande svenska industripersoner i DN inleds (i tidningens pappersversion) med en bakgrund som verkar skriven av DN och som inte gör författarna någon tjänst i deras argumentation för att bryta upp låsningar. Undertecknarna har nog lagt stor möda på att undvika ordet kärnkraft, men DN kan inte låta bli, vilket gör att artikeln lätt läses på ett annat vis än det avsedda. De fyra (cheferna för Ericsson, Volvo, Electrolux och Industrivärden) lanserar en process kallad Krafttag.nu och med ett sådant format att man kan anta att “K-ordet” kommer att användas flitigt.

De har tvivelsutan rätt att den kris vi nu upplever kan ge oss en chans till nytänkande och nytändning. Och om vi inte tar tag i den nu så kan vi vara lugna för att USA kommer att göra det, särskilt om nästa president heter Obama. Men frågan är om det inte hade varit mera taktiskt om herrarna visat upp sina egna möjligheter och sin egen vilja till att bryta upp.

Deras företag representerar ett oerhört kunnande när det gäller alternativ energiteknik och effektivare energianvändning av det slag som världsmarknaden kommer att behöva i gigantisk omfattning: Hushållsapparater, generatorer för användning i decentraliserad energiomvandling, styr- och kontrollutrustning, kommunikationsteknik, fläkt och ventilation, med mera, men även skogsindustri och stålindustri där man kan utnyttja och omvandla energi effektivare.

Detta borde sagts tydligare, men det kanske är sådant som kommer i rundabords-samtalen, eller…..........?

Men trenden håller på att vända säger “The Economist”. Det kan vara en generationsfråga eftersom de yngre medarbetarna sägs vara bättre på att lösa sina uppgifter utan att trycka på print-knappen. För några år sedan rapporterades emellertid att man också skulle få papper som kunde användas flera gånger. Kanske teknik och brukarbeteende kunde gå hand i hand?

Är det för förnybar småskalig energi vars produkter har hög efterfrågan men där produktionen behöver finansieras som t.ex. solceller? Eller för storskaliga anläggningar med stor osäkerhet som t.ex kärnkraft? Rimligen borde det vara säkrare att investera där kunderna finns och där eventuella förluster är överblickbara, men finansmarknaden har ju tidigare visat sig mest förtjust i “produkter” som har spännade namn.

Det är inte så långt kvar till COP-15 mötet i Köpenhamn som vi tror. I en analys i The Guardian pekar man på att EU nu har tio veckor på sig att få en egen överenskommelse som gör att man behåller sin status som pårdivare och världsledande. Tony Blair har tidigare hävdat att för att man skall få en överenkommlese som ersätter Kyoto-avtalet i Köpenhamn så måste de flesta pusselbitarna vara på plats i god tid. Annars blir konferensen där bara en cirkus. Man får hoppas att insikten sprider sig om att finanskrisen är en gyllene möjlighet att sätta fokus på väsentligheterna och de goda investeringsmöjligheterna. Tiden rinner undan, men vi tycks ha strandat.

Det finns effektivitet av två slag och det svenska språket döljer detta förhållande men ibland finns anledning att skilja på “effectiveness” och “efficiency”. I IEA:s nya bok om hur man skall få ut mera förnybar energi på marknaden skiljer man de båda åt genom att tala om:
1.  effectiveness i termer av uppnådd volym i förhållande till potential
2. efficiency i termer av kostnader

Man kan uppnå hög effektivitet i båda aspekterna men inte alltid i båda. Både utfallen med a) låg kostnad - liten volym och b) hög volym - hög kostnad, är möjliga. IEAs studie understryker att man måste se till båda. I bild 1 nedan visas att hög kostnad inte garanterar hög volym. Det finns en tendens att det svenska systemet med gröna certifikat (TGC) ger sämre resultat ifråga om volym, se bild 2 nedan

Fraunhofer Institute som gjort det mesta av arbetet för IEA:s studie har också tittat närmare på potentialerna för EU-länderna och visar att Sverige fortfarande har mycket att ge även om man upplevt att den potential man ålagts av EU, på nära 50%, är hög. Fraunhofer menar att 70 % till 2020 vore ett bättre mål!

BILD1

———————————————————————————————————————————-
BILD2