De rika länderna måste gå före med egna åtgärder och med teknik-överföring säger ingen mindre än Nicholas Stern, mannen bakom den banbrytande rapporten. Han har presenterat en ny som heter “Key Elements of a Global Deal on Climate Change” och som just framhåller de rika ländernas (växthusgas-slösarnas) ansvar. I sin rapport säger han också att det är inte så bråttom med att få till stånd en global utsläppshandel även om den också behövs vad det lider! Intressant med tanke på vad vår egen regerings rådgivare påstår!!

LBNL i USA har undersökt vilka konsekvenser har i industrin och funnit att många av dem inte bara minskar energianvändningen utan också har flera andra fördelar av ekonomiskt värde, se bild 1. Om man summerar vad man sparar i energi och vad man vinner därutöver får man en ny form på den så kallade utbudskurvan för energisparåtgärder (CSC), bild 2.

I den mån dessa resultat gäller också för andra åtgärder än dem i industrin, vilket är troligt, så är den kurva som McKinsey, Svenskt Näringsliv och Vattenfall tidigare presenterar egentligen ännu bättre. Framförallt betyder de att den slutsats Svenskt Näringsliv drog om de brant stigande kostnaderna inte stämmer!

Bild 1: Fördelar utöver energisparandet
———————————————————————————————————-

Bild 2: Korrigerad utbudskurva för energisparande

Energy Charter som för en rätt blygsam och rent av tynande tillvaro har publicerat en hel del bra material om energieffektivisering. I fjol gjorde man en uppdatering av sitt Atlas för effektivare energianvändning och som täcker mer än 50 länder, främst i Europa. Vad de gör ifråga om stödåtgärder, lagstiftning, uppföljning, mm. Analysdelen är mest deskriptiv och ifråga om förslag till program(struktur) håller fortfarande det 10 år gamla originalet från Aarhus-konferensen bra som utgångspunkt.

Den senaste i raden av rådgivare om hur affärsvärlden skall handskas med klimatproblemen är KPMG som gjort en omfattande studie. Den berör både de reella och de upplevda riskerna i företagens värld och man konstaterar att riskerna och de ekonomiska konsekvenserna generellt är underskattade och är av fyra slag:
Regleringar och lagstiftning som man inte anpassat sig till i tid; Fysisk risk av klimatförändringar; Dåligt rykte; Rättstvister. Företag som ägnar tid och investeringar att förstå den nya situationen kommer också att lyckas. Inte bara att överleva utan att också utvecklas.

Studien mynnar ut i tre handfasta råd till VD:
1) Effektivisera energianvändningen
2) Se till att all personal förstår att energianvändningen har konsekvenser
3) Skaffa partners för att minska företagets klimatpåverkan

Bästa sättet att förutsäga framtiden är att skapa den, sägs det. I förra veckan lät Svensk Industri publicera en McKinsey-rapport där man å ena sidan medgav att det finns en hel del mycket lönsamma åtgärder att göra, men att man å andra sidan skulle springa in i väggen och “drabbas hårt” när man nådde den övre gränsen för Sveriges klimatåtagande. En något annorlunda bild får man (kanske) av en rapport från Deloitte som säger att klimatförändringarna är “bra” för företagen men att de inte förberett sig tillräckligt. “Kanske” eftersom materialet inte blir tillgängligt förrän mot slutet av maj.

Men det förefaller vidimera det gamla påståendet om behovet av att “skapa” (för) framtiden vilket ju är företagandets hela id�!

Kina lär ha sagt sig beredda att gå med i ett nytt “Kyoto-avtal” under förutsättning att andra industriländer satsar på en minskning av sina utsläpp till 2020. Uttalandet gjordes vid ett besök av ett antal EU-kommissionärer i Kina. Diskussionerna lär också ha omfattat relationer till Afrika, där Kina satsat stort under många år och där både metoder och avsikter kan ifrågasättas. Ett ämne som också är utgångspunkten för Henning Mankells nya bok “Kinesen”.

Eftersom kommissionärerna också diskuterat de svåra frågorna som t.ex. Tibet och mänskliga rättigheter så kanske man kan hoppas på att dialogen de haft innebär att man inte bara pratat affärer, klimat och affärsklimat utan också relationsklimat för uthållighet i en djupare mening?

Svenskt Näringsliv har låtit McKinsey göra en ny vända på den studie som de presenterat tidigare i global skala, men nu med svenska data. Sedan argumenterar man att det kommer en skarp gräns för CO2-besparingar utöver de åtagna, priset blir drygt 50? per ton. De sista 2 procentenheterna hävdas kosta lika mycket som de första 15! Det verkar inte direkt trovärdigt med en så stor precision i studien och man får hoppas att det finns en känslighetsanalys även om den inte ingår i den publika versionen.

Men McKinsey har troligen inte räknat med de “läreffekter” som en massiv teknikomställning innebär och som ju var en av de bärande tankarna i Stern-rapporten. Och om vi talar kostnad så kan man åtminstoen med glädje konstatera att de besparingar som är ren vinst visas upp (se bild). Om man adderar det som finns ovan nollinjen och det som finns under, så reduceras ju totalkostnaden även om priset på marginalen för de sista enheterna blir högt.

I det pågående arbetet med att formulera vad som skall göras i klimatfrågan finns en tendens till att vi regredierar till en diskussion av det slag som fördes för decennier sedan och i vilken vissa nationalekonomer får tolkningsföreträde därför att de hävdar ett överlägset kunnande om hur resurser bäst skall användas. Men det kanske är så att detta inte är ett nationalekonomiskt problem av det slag som de behärskar? Det kanske fordras andra, eller flera, verktyg både för att förstå och hantera problemen. Problemet är kanske inte av spiktyp?
(forts)

Varubegreppet
Energi är inte en vara som andra. Det är en insatsvara som bara blir nyttig i kombination med den produkt som omvandlar den till kraft, ljus, värme och kyla. Användaren behöver både energin och ?omvandlaren?, men för majoriteten av användarna så är omvandlingen ett ?mysterium? vilket gör att energianvändningen sällan får någon plats i bedömningen och ännu mindre i en kalkyl. Man behöver ofta hjälp

Ändå kan man få läsa sådant här i dokument som presenterats för Hållbarhetskommissionen:
?I en perfekt fungerande marknadsekonomi behövs inga statliga ingripande i termer av åtgärder för energieffektivisering. Alla sparåtgärder som är lönsamma är redan gjorda. Det är viktigt att förstå vad som menas med lönsamhet i detta fall, eftersom särskilt ekonomer och ingenjör tycks ha olika uppfattningar kring detta. I den ekonomiska kalkylen ingår mångfald, i bemärkelsen att man på en marknad kan finna vita, röda, gula etc. kylskåp. Om ett vitt och ett gult kylskåp kostar lika mycket, med den enda skillnaden att det vita kylskåpet drar mindre el, är det inget marknadsmisslyckande om någon trots detta väljer ett gult kylskåp.?

Om vi skall hålla oss på samma nivå som den som presenterade denna text kan vi till att börja med påpeka att det troligen inte finns något som hindrar att man tillverkar gula kylskåp som drar lika lite el som de vita och att den som fördrar gula kylskåp inte skulle förlora något på detta. Tvärtom, skulle han nog tycka.

Eller skall vi bara konstatera att det inte finns någon ?perfekt fungerande marknadsekonomi? vad gäller energi.

Varuvolymen och förändringarnas storlek
Köparen av det gula kylskåpet i exemplet ovan kanske skulle anse att hans köp var misslyckat om han blev upplyst om vad som händer med miljön om alla andra också köper de mera energikrävande gula skåpen och att detta fordrar omfattande utbyggnad av elförsörjningen. Storleken av åtgärder tillsammantagna har en betydelse!

Världen står inför uppgiften att minska utsläppen av växthusgaser med ENORMT stora volymer. Det kanske är så att de ekonomiska modeller som visat sig dugliga vid små förändringar inte fungerar för stora förändringar? Allra minst när dessa också måste genomföras snabbt.

Ingen återvändo
Nicholas Stern pekade på att hans kalkyler utformades som de gjorde, med låg kalkylränta, bl.a. eftersom klimateffekterna är irreversibla. Det finns inget utrymme för att göra felslut därför att man underskattade riskerna. Och när hans kalkyler då också visar att den eknomiska uppoffring som måste göras är en obetydlighet i förhållande till vad det kostar om man inget gör så blir beslutet enklare.

Mångfalden behövs.
Inte bara när det gäller kylskåp. Satsningen på att göra dem och andra produkter mindre energikrävande minskar inte mångfalden ifråga om dessa produkters förmåga att leverera nytta. Men mångfalden behövs också när det gäller att förstå problemen och utforma lösningarna.

Skulle Du lämna in din klocka på reparation hos en urmakare som bara hade en hammare? Nationalekonomin och ekonomerna har kanske inte alla svaren?!

Crime Scene Investigation, CSI, har blivit en programsucc� i TV-underhållningen. Bland annat därför bör Du inte missa CSI-Climate. Det är vad Al Gore själv kallar sin nya powerpoint-show och som kan ses i filmad version tillsammans med hans M-Y-C-K-E-T engagerade tal som mynnar ut i en optimistisk hållning. Denna borde visas för klimatkommissionen och framför allt för deras rådgivare (ekonomer) som envist tjatar vidare om att man inte behöver göra så mycket, inte göra det nu och framför allt inte här.

Ta 27 minuter och kolla in! Det är inte bara upplyftande utan också bitvis mycket roligt!

Nog har han lyckats slå världen med häpnad herr Bush. Det generösa löftet att bromsa de amerikanska utsläppen av växthusgaser till 2025 (när andra industriländer satsar på en minskning) innebär, enligt IEA, att man planar ut på en nivå som är c:a 25% högre än riktvärdet, dvs utsläppen 1990.

Frågan är om han har fler överraskningar till oss?

Det är det hårda omdöme som den tyske miljöministern Sigmar Gabriel ger president Bushs utspel om klimatfrågan förra veckan! Ett utspel som väl närmast får anses vara en katalog av plattityder och som mynnade ut i att USA skulle gradvis minska ökningen i sina utsläpp så att de når ett maximum år 2025! När andra länder gör utfästelser om minskningar till 2020. I sitt utspel refererade Bush till den franske presidenten Sarkozy som “sin vän”. Och det må vara, men denne vän gör ett lakoniskt uttalande som saknar den tyske ministerns vasshet men även det “dissar” den amerikanska attityden och efterlyser reduktion - inte minskad ökning.

Dock kvarstår en oro. Om denna amerikanska attityd är den officiella. Vad händer då med G8-mötet i Hokkaido i juli när det är meningen att man skall lansera någon sorts plan för att verkligen påverka klimatet till det bättre??

Diskussionen om huruvida utsläppsrätter skall säljas på auktion eller delas ut gratis rullar vidare. Industrin har länge argumenterat för ett benchmarking-system och en utredning hävdar att det skulle vara bättre. Det hävdas att systemet (som skulle fordra hårdare reglering med möjligheter till justeringar i efterhand) också skulle eliminera de övervinster som kraftindustrin nu får. Man projicerar vinster för konsumenterna bortemot 100 miljarder Euro per år! En sak är klar i alla fall. Det är lättare att säga marknad än att göra en.

Amerikanska presidenter som håller på att avsluta sin andra period brukar karakteriseras som lama ankor eftersom de inte kan ta några initiativ som leder till handling. Den nuvarande visar att det är sant även om han flaxar med vingarna. I ett tal på onsdagen visade president Bush inte upp något annat än lam retorik i klimatfrågan.

Argumentationen är så svag att man häcklar bruket av miljörelaterade lagtexter därför att de är gamla - mer än 30 år - och antyder att de av de skälet är olämpliga. Vad skall man då säga om 2nd amendment när det tolkas som rätten att beväpna sig?

Det kanske kan vara dags för vadhållning på vem som satsar mest rätt. Vattenfall på kolkraft eller EdF på solceller. De senare sägs gå in i ett nytta bolag, Nanosolar, och sikta på den magiska gränsen, En dollar per kilowatt. Jag sätter min dollar på EdFs linje i detta avseendet. Nanosolar skryter i alla fall med att ha andra intressenter som är solida.

Ett ofta återkommande argument när det gäller energifrågor är att man måste kunna mäta för att se hur mycket man tjänar på att göra åtgärder. Jovisst är det bra men handen på hjärtat, läser man av mätarna när den första nyheten har lagt sig? Och vad gör man om den visar något som jag inte är benägen att tro på. Är det verkligen mätaren det hela hänger på? Om det är så så finns här en hel skog av förslag.