Vi tittar väl alla extra noga på förpackningarna efter ursprungsland nuförtiden? Men i en del fall kan det ge oss en felaktig bild. Blommor odlade i Afrika har kanske kostat mindre koldioxid än de som odlats i upplysta och uppvärmda växthus i grannkommunen! Man talar om “mat-kilometer” (food miles) men ändå saknas en del pusselbitar. En möjlighet kan vara att skapa bättre märkning med t.ex. fair-trade och/eller fair-planet så att vi kan utöva vår konsument-makt bättre.

Då och då seglar det upp utspel i Sverige för mera kärnkraft. DN pustar och frustar och ser till att vi inte missar en stavelse som kan tolkas som ett utspel för ökad kärnkraft. Är det influenser från Finland, där man talar om ytterligare en reaktor, trots svårigheter i byggandet av den man håller på med? Eller är det influenser från Norge där man anser att Sverige har komparativ fördel av kärnkraft och därför bör bygga vidare?

Norge har på samma sätt som Sverige komparativa fördelar av att bygga vattenkraft och borde därför i konsekvensens namn göra just det! Att de redan har byggt ut allt som går kan vara ett hinder förstås!? Och samma hinder gäller för ny svensk kärnkraft. Om vi vill bibehålla energisäkerheten genom bränslediversifiering (d.v.s. att inte lägga alla ägg i samma korg) så finns det inte plats för mer kärnkraft i Sverige.

Och om det är den finska influensen så gäller samma sak. De har c:a 30% kärnkraft idag och alltså en bit kvar till Sveriges kärnkraftsandel 50%.

I sammanhanget känns det aktuellt att minnas en av de få “misslyckande-studier” som gjorts och som faktiskt kom från Finland. Heder åt dem som försöker lära av sina misstag! Det var när man höll på att ersätta olja med fastbränslepannor på 80-talet som man leatde upp ett dussin fall där det inte blivit något bra resultat. Och en kategori av misslyckanden var särskilt intressat och kallades politska misslyckanden. Typexemplet var att man byggt för stora pannor som inte var anpassade till behoven. Och skälet till några av dem var att kommun-politikerna tyckte att grannkommunens panna fungerade bra. “Men eftersom vår kommun är större än deras (invånarantal eller yta) så skall vi ha en större panna!” Visst finns sådant tänkande även på riksnivå!?

Förr brukade man säga att den nationella identiteten (och stoltheten) fordrade att varje land hade en bilfabrik och ett flygbolag. Tvingas vi lägga till ett kärnkraftverk?

Det knyts starka förhoppningar till att kolförbränningens problem skall lösa med att koldioxiden avskiljs och sänds ned till deposition i mark eller vatten. Man funderar mycket över vilka geologiska formationer som är lämpliga och det är alldeles klart att det inte går att göra överallt där kolet idag förbränns. Ett försök som gjorts i USA visar att det finns risker för s.k. rapid mineral dissolution som kan skapa genvägar för koldioxiden att snabbt fly från sitt lagerrum. Och bortsett från att det på nytt kan läcka ut i atmosfären så kan det ställa til med annat otyg på vägen.

I senaste numret av Forskning och Framsteg görs en betraktelse som säger att koldioxid som lagras inte behöver bli där för evigt. Det räcker med 5000-10 000 år! Det är något märkligt med att vår generation håller på att bokstavligen sopa alla sina problem under mattan och hoppas att ingen i framtiden skall drabbas.

På en energikonferens i Johannesburg nyligen yttrade en Sydafrikansk deltagare att koldioxidinfångning, CCS, inte är det slutliga svaret men en interims-lösning. Och för Sydafrika där elproduktionen till 90% komer från kol så är frågan betydelsefull.

Nu har USAs energidepartement kommit med sin motsvarighet till det Europeiska energitjänstedirektivet. Det finns också likheter i det att de Europeiska direktivet skall uppfyllas på sätt som repektive land bestämmer. I USA vänder man sig till delstaternas regulatorer med sina uppmaningar. Exempel på mera konsekventa tillämpningar finns från några delstater, bl.a Washington och Pacific Northewest, se nedan.

Märkliga uttalanden kommer från USAs klimatförhandlare Harlan Watson som hävdar att Europa kan sluta drömma om ett nytt Kyotoavtal. Han skyller på att de stora utvecklingsländerna (Brasilien, Indien, Kina). Om dessa inte accepterar utsläppsbegränsningar så kan inte USA heller göra det eftersom jobben hotas. Till att börja med så har ju Sternrapporten visat att det är med ökande utsläpp som jobb och välfärd verkligen hotas. Och även om u-länderna tvekar så är det ju I-länderna som skapat dagens situation och särskilt USA. Utsläppen där är 5-20 ggr högre per capita än i de länder han nämnde!!

Men lyckligtvis kommer också andra signaler från USA. Californien studerar den Europeiska utsläppshandlen och överväger att knyta an till den. De har välkomnats till EU-parlamentet och uppenbarligen visat intresse.

Skall vi ge Harlan Watson “the benefit of a doubt” och tro att hans utspel är knutet till förhandlingen och inte är en genuin attityd. Eller tvingas vi konstatera att det är ett uttryck för övertro på nationalekonomi på samma sätt som en del svenska företrädare visar.

Frankrike har antagit en plan för att använda offentliga sektorns upphandlingar mera aktivt för att främja “grönare” produkter och “köpa en hållbar framtid”. Inte oväntat är ambitionen att Frankrike skall bli bäst i Europa. Och det kan behövas. En studie av offentliga upphandlingar i Europa placerade inte Frankrike särskilt högt. Sverige kom i den på betydligt bättre plats. Men det kan väl knappast bero på att Sverige har en klart uttalad policy men möjligen ett högre medvetande om möjligheterna?!

Oavsett vilket kommer vi att ha god hjälp av EU att behålla och befästa vår position. De har nyligen lanserat en web-sida för grön upphandling som kan bli till stor hjälp.

Svenskarna vill ha förnybar energi sägs i en ny rapport från SOM-institutet i Göteborg. Det kan de få och de kan få det i ännu högre grad om de kombinerar effektivare användning med förnybara resurser (se bild nedan).

Denna huvudregel om hur effektivtet och förnybarhet är ett tvillingpar gäller i ännu högre grad för de 1 600 000 000 människor som inte har tillgång till el idag. Om Svensk industri skulle ta in detta i sina strategiska överväganden och produktutveckling så kan vi bli (som regeringen önskar) världsledande. Här är ett exempel! Utveckling av både komponenterna, LED och solceller, och kombinationen är framtidsprodukter. Som till sist gagnar även I-länderna

Det är ju inte varje dag som industrin kräver lagstiftning, men nu händer det! Vitvaruindustrin tycker att märkningen av deras produkter behöver bli striktare och följas upp bättre. Om så sker menar man att ett utbyte av 188 millioner större vitvaror som är mer än 10 år gamla och finns i Europeiska byggnader skulle kunna spara 22 millioner ton koldioxid per år. Och visst är det bedrövligt när all utrustning är av högsta klass (A) och ingen kollar om det stämmer.

Branschen vill också ha ekonomiskt stöd för att byta ut gamla apparater. Tja, varför inte om det innebär att de gamla verkligen försvinner och inte får nytt liv någon annanstans? Och om de 22 millionerna ton koldioxid som sparas inte delas ut till kraftindustrin så att de kan höja sina priser. Man skulle kanske prova den gamla danska id�n med skrotningspremie som var proportionell mot apparatens ålder?!

En bättre norsk lösning än den som vi kunde rapportera förra måndagen kommer nu. Och förpackad i lite glad självironi nästan som en norgehistoria!

Den här gången har man satsat på förnybar energi och tidigare har man lanserat en vass sida för effektivare användning.

För fyra år sedan var det viktigt för USAs republikaner att göra skillnad på det gamla och det nya Europa. Skiljelinjen var enkel. De som ställde upp för Bush och USA och synen på Iraks hot var nya och de andra var gamla. Nu tillkommer kanske en ny skiljelinje. Synen på klimathotet. Tjeckiens president, Vaclav Klaus, talar om “Climate Change Intolerance” och att miljöförspråkare är värre än kommunister därför att de hotar människans frihet. Och visst har han rätt! Friheten att efter eget gottfinnande förstöra livsbetingelserna för resten av världen är hotade. Men är det intolerans eller omsorg?

President Klaus anser att t.ex. försiktighetsprincipen skall ersättas med en kostnads- och intäktskalkyl.

Minskad fastighetsskatt för effektiva byggnader. Stöd för “hembränd” elektricitet. Möjlighet för enskilda att få sälja el till nätet när de genererar egen el med överskott! Det låter som framsynt energipolitik.

Fast det är förstås inte i Sverige utan i Storbritannien.

Den kan se ut lite hur som helst. Ny Teknik publicerar en jämförelse mellan de olika krav som ställs på miljöbilar i olika kommuner och av olika myndigheter. Kraven skiljer inte så mycket men ändå. Man kan väl anta att det snart blir dags åtminstone för staten att bli bättre som kravställare och rikslikare genom att EUs energitjänstedirektiv säger att offentliga sektorn skall agera föregångare och visa vilka krav som gäller.

Energimyndighetens årliga Energiting pågår i Älvsjö. Som vanligt inleds det med en debatt med viktiga samhällsföreträdare, bl.a. näringsministern. I år var temat Effektivare Energianvändning ? och det spårade ur direkt. Man började prata om energitillförsel i olika former.

Till all lycka var en av deltagarna Dennis Pamlin, från WWF, och han lyckades efter ett tag få de övriga att inse att de hade lämnat ämnet redan från början. Han gjorde några applåderade inlägg som också fick ministern att hänga på. Det var emellertid tydligt att hon inte var särskilt väl insatt i ämnet. Det kan emellertid avhjälpas i framtiden genom att hon tar del av Energirådgivarnas senaste alster. Det heter lämpligt nog ?Mera Verkstad?. En titel som kontrasterar mot debattens innehåll.

Så säger VD för Kraft&Kultur i en intervju i Konsums medlemstidning Storstan. Och han fortsätter med att hävda att om man bor i villa kan man spara mycket energi!

Hur han får ihop det dubbla budskapet framgår inte tydligt, men låt oss vara snälla och tro att hans påståenden inte beror på att han lever på att sälja el utan på att han blivit feltolkad? Och bry er inte om rådet. All energi som går genom din egen mätare är värd att sparas. De flesta av oss kommer under vårt livs olika skeden befinna oss i olika situationer där det ibland lönar sig (direkt i den egna plånboken) och ibland är mindre lönsamt. Men vi bör utveckla en inställning som håller i alla lägen. Sparsamhet är en dygd, lika för alla. Den intervjuade personen hävdas vara marxist och borde väl kunna skriva under på det?

En märklig rapport har beställts av regeringskansliet. I den argumenterar två norska forskare för ökad svensk kärnkraft! Rapporten presenteras med att den sägs visa att handel med utsläppsrätter är otillräcklig för att utveckla klimatvänliga tekniklösningar. Denna handel behöver kompletteras med avtal om offentligt finansierad teknikutveckling. Det är inte märkligt. Det är logiskt och “inses lätt” som en prominent regeringsledamot brukar säga. Men det är bra att rapporten framhåller att teknikutveckling fordrar ett aktivt ställningstagande från samhället. I teknikupphandlingar till exempel.

Det märkliga i rapporten är utgångspunkten och tolkningen att det är kärnkraft som är lösningen samt slutsatsen att man skall sluta särskilda avtal om teknikutveckling!

1. Man tar utgångspunkt i referens-scenariot (business as usual) i IEAs skrift “Energy Technology Perspective”, dvs i det scenario som IEA sedan undersöker för att visa att en sådan utveckling inte är hållbar och därför visar hur bl.a. en omfattande satsning på effektivare användning är nödvändig (se nedan). Den norska rapporten drar istället slutsatsen att detta scenario skall uppfyllas och att kärnkraft är en del av lösningen. Det gör IEA också men de visar att det också finns möjligheter att klara sig helt utan ökning av kärnkraften globalt sett och att effektiviseringen kan bli ännu mer betydelsefull. Det är där utmaningen ligger! Effektivisering nämns inte ens i den norska rapporten annat än i ett citat från Stern-rapporten!!

De norska författarna har påpassligt också fått debattutrymme i DN där de hävdar att Sverige har komparativ fördel av kärnkraft. Det är nog ett missförstånd av begreppet komparativ fördel. Med den stora andel som Sverige redan har av kärnkraft i systemet är det mycket tvivelaktigt att satsa på mer. Det är en ökad diversifiering som behövs för att vi inte skall bli mera sårbara ifråga om teknik, bränslen och leverantörer.

2. Den märkliga slutsatsen om att göra särskilda avtal om teknikutveckling bottnar troligen i att man inte känner till att IEAs Technology Agreement existerar sedan mer än 30 år. Och att Sverige är ett av de länder som är flitigast medverkande i detta multilaterala utbyte av forskningserfarenheter. Möjligen skulle regeringskansliet ha upplyst författarna om detta. Men de kanske inte heller är informerade??