....på energi och uthållighet? Tarja gör klart att uthållighet och kärnkraft inte hör ihop, Segol�ne (punkt 60-68) vill ersätta kärnkraft med förnybar energi och skapa nya jobb, och Hilary vill ta av oljebolagens vinster för att finansiera bättre energilösningar. Eller är det bara en synvilla? Angela sade också mycket positivt om ren energi tills hon blev ordförande (president) i EU.

Finland satsar på kärnkraft. Sägs det! Och det är många i Sverige som tittar (eller åtminstone tittat) längtande på vårt grannfolk och önskat att även Sverige satsade på samma sätt. Men hur är det egentligen? För några veckor sedan sade den finska industrins mest kraftfulle ledare, Nokias Jorma Ollila, att effektivsering är viktigare. Och nu säger den finska presidenten, Tarja Halonen,  att kärnkraft är som aspirin! Det botar för stunden men är ingen långsiktig lösning. Låt dessa finska ledares sak bli vår!

Barclays bank har givit ut en rapport om vad investerare bör fokusera på i framtiden. Och det är starka ord när de säger att vi har en “energirevolution” framför oss och att det inte bara är nödvändigt att ha energiomställningen (och klimatfrågorna) för ögonen för att möta framtiden, se sammanfattning nedan. Man påpekar att den som satsar på energisektorns omställning kommer att tjäna pengar på det.

För egen del köper de grön energi från EdF (låt oss hoppas att den är grön och inte bara koldioxidfri), samt erbjuder sina kunder investeringspaket för energiomställning.

Viljan är god men när man ser sammansättningen av företag som ingår i portföljen så får man ändå fråga om bankirerna är tillräckligt kunniga.
Gamesa i Spanien (tillverkare av utrustning för vindkraft och solenergi)
Florida Power and light (kärnkraft, olja och gas, men även vissa satsningar på effektivisering)
Scottish and Southern Energy (drugt 80% av kapaciteten är kolkraft och gas)
Iberdrola i Spanien (stora i förnybar energi särskilt vind)
Fortum (C:a 1/3 förnybar energi på värmesidan, drygt 50% kärnkraft på el)
Archer Daniels Midland Company (säger sig vara “the world leader in BioEnergy”)
Praxair (som sysslar med gasframställning och gas-system)
Air Products and Chemicals Inc.
—————————————————————————————————————————————————————-

Chapter 1 ? The energy revolution
We examine the relationship between the energy market and climate change policy. Our thesis is that the energy infrastructure of the global economy is prone to radical restructuring in the years ahead, a process that could be described as an energy revolution.

The driving forces are twofold. First, the spiral higher in energy prices since 2002 has revealed that current energy supply is likely to prove insufficient in light of current demand trends. The world therefore needs a sizeable increase in capacity to accommodate the energy ambitions of both industrialised and industrialising economies. Second, public opinion in the OECD has reached an inflection point on climate change, with the political path now open for establishing an international agreement on emissions reduction.

We discuss the difficulty of simultaneously increasing energy supply by 50% over the next 25 years, while also lowering dependency on hydrocarbons, which currently provide 80% of the world?s energy needs. The likely effects on asset markets and modes of financing are expected to be sizeable and could dominate other fundamental factors. Investors need to place the nexus of climate change policies and energy scarcity at the centre of their asset allocation process. We conclude that the impending energy revolution may ? contrary to consensus expectations ? prove highly stimulatory for the global economy.

Det höjs, särsklit franska, röster för att skapa ett nytt FN-organ för miljö. Id�n är inte ny utan såg först dagens ljus under Lionel Jospins tid som fransk premiärminister men stöds nu också av president Chirac. I Mr Barrosos sammanfattning ser man att det är omfattande uppgifter man har att ta sig an. Motståndare sägs vara USA, Kina och Ryssland, en märklig trojka!

fastnar inte i halsen. Ett gammalt talesätt men ständigt giltigt. Alla dessa länder och ledare som skall bli bäst i världen och vara föregångare och ta krafttag i klimatarbetet. Fast bara inte just nu, och inte om det drabbar vår industri, och, och, och .....

Tysk bilindustri vill inte minska koldioxidutsläppen till 120 g/km och då ställer den eljest så pådrivande statsministern upp. Inte för miljön utan för industrin! Men visst går det att göra sådana fordon.  Nu blev det 130 g/km i dagens beslut men det är dags för oss konsumenter att rösta med plånboken i dessa frågor. Marknaden för stadsjeepar har säckat ihop så kanske innebär dagens beslut att man gjort upp räkningen utan vär(l)den.

Och det är inte bara i Tyskland som fläsket är fett och orden stora. Det händer även längre norrut. Den svenska regeringen, både den nya och gamla, som SNF påpekar, vrider sig plågat under kraven som ställs av EU-kommissionen.

I en artikel i The Independent finns en målande beskrivning av hur fel det kan bli. Det är nog så för många av oss. Vi vill och vi önskar men vi kan inte. Vi behöver hjälp som rent av är tvingande! Det finns inte en chans att vi alla i varje ögonblick av livet skall vara fullständigt kapabla att göra helt rätt övervägande av hur vi skall vara klimatkorrekta.

Vi försöker likna dem i stil, klädsel och uppträdande. De är ju människor precis som vi, fast tjusigare. Men inte ens George Orwells citat från Djurfarmen att “alla är jämlika men vissa är mer jämlika än andra” räcker för att beskriva den omedvetenhet/förakt som vissa kändisar visar inför klimathotet. Kvällstidningarna, som ju i stor utsträckning fokuserar på kändisars olater, men också på klimatfrågorna, kanske skulle följa upp The Guardians titt på kändisarnas res(o)vanor. Donatella Versace, Tom Cruise (“emissions impossible”), John Travolta, David Beckham med makan Victoria, Roman Abramovich och Michael O’Leary (Ryanair) är några som nämns.

Att vi (människor) är skyldiga till klimatförändringarna är inte precis någon överraskning. Mera förvånande är kanske att juryn (IPCC) kunde enas när det finns så många motstridande krafter. Till exempel de organiserade förnekarna som försökt köpa forskare för att urholka IPCCs slutsatser. Organisationer med nära kontakter till ett oljebolag som nyligen rapporterat sin största vinst någonsin. Och aldrig trodde man väl att någon i USAs ledning skulle försöka framställa landet som obetydligt! Men det gör energiministern Sam Bodman när han pekar på att USAs utsläpp bara är en mindre del av de globala!

Uttrycket “efter oss syndafloden” duger fortfarande. Fast numera i bokstavlig bemärkelse.

är av olika kaliber. Och Jorma Ollila är väl i supertungvikt om någon. Skapare av det mest framgångsrika IT-företaget Nokia och tillika ordförande i Shell! När så många andra ojar sig över hur de drabbas av klimatåtgärderna och ser kärnkraft som enda utväg då är det värt att notera att Olilla vill gå snabbare fram och sätter effektivisering i första rummet. Han har inte heller mycket till övers för George Bush och om någon skulle vilja ha ekonomisk rådgivning, vilken av de båda herrarna väljer man då?

Kan Afrika bli världens första “rena kontinent” i energihänseende? Frågan ställs i januarinumret av Africa Business där man har en specialrapport om “Energy and Sustainability”. Och vi övriga borde ställa oss samma fråga när det gäller den teknikutveckling som EU vill stödja. Kan vi tillhandahålla teknik som passar Afrika? Både för uthållighetens skull och för att nå den marknad i botten av pyramiden som Stuart Hart visat på (se figur).

I Africa Business ställs några obehagliga frågor som vi måste besvara på ett konstruktivt sätt. Främst: Varför skall världens fattiga betala för industriländernas synder och förbjudas ta del av det industrialiserade samhällets “välsignelser”? Kan vi besvara detta genom en teknikutveckling som sprider välstånd utan att ytterligare bidra till att smutsa ner och skapa avfallsproblem; Då är inte svaret en teknik för oss och en för dem. Och då har vi klarat lackmustestet!

Alla ledande politiker deklarerar att deras land skall bli världsbäst med ny teknik. Det är inte lätt att finna någon som inte deklarerat den ambitionen. Och alla har de en id� om att ny teknik, uppfinningar och innovationer skall (ofta på något magiskt vis) rädda oss från allt ont, sprida ett enastående välstånd och ge mängder av nya jobb! Det är begripligt, försvarbart och hedervärt, men ändå.....!?

David Edgerton vid Imperial College i London har i sin bok “The Shock of the Old” tagit upp perspektivet på den teknologi vi faktiskt faktiskt brukar oss av och som snarare är gammal än ny, men måhända förbättrad. Han pekar på att det mesta av utvecklingen är plagiat snarare än uppfinningar och det mesta av förändringarna handlar om överföring av en teknik till att nyttjas på en annan plats. Fysiskt eller för ett annat ändamål.

Ingen vill vara näst bäst och ändå är det kanske en bättre ambition!? En stor del av vår tekniska omgivning kommer att finnas mycket länge. Byggnader är det bästa exemplet. En större koncentration på hur den skall förbättras, adapteras och kunnandet transfereras (till andra miljöer) vore kanske viktigare än att skriva önskelistor? Man kan ju vara världsbäst på att förändra.

Får man väl säga om energikommissionärens tal häromdagen när han varnade för ökad energianvändning. Hans sätt att beskriva alternativen ger varje gång en ny inblick i uppgiftens omfattning, t.ex
- att effektivisering är inte bara en policyfråga utan en daglig utmaning (och möjlighet)
- att vi måste sexfaldiga användningen av förnybar energi (exkluderande vattenkraft) på bara 14 år.

...för världens ledare. Först ut var faktiskt Michael Gorbachev som tydligt kopplat ihop frågan om säkerhet i ordets vidaste bemärkelse, och nu hörs allt fler tala om effektivare användning, förnybar energi och säkerhet! George Bush i sitt tal till nationen och Angela Merkel i sitt tal i Davos. Vi bör nog ta denna omsorg om säkerhet till oss ordentligt när vi argumenterar för vår sak. De har lyssnat förstrött till argumenten om lönsamhet, klimat och jobb, men säkerhet är kanske en bättre röstvinnare?

Gorbachev är den av dem som ju inte har något ämbete att försvara och kanske därför törs tala mera öppenhjärtligt. Han pekar därför också på riskerna av terrorism och t.ex kärnkraft. Han bör ju ha en del insikter i vad en toppledare bör tänka på och de andra lyssnar nog - åtminstone i smyg!

Egentligen så följer de bara vårt exempel. Kan det vara så att vårt eget konsumtionsmönster och sättet att tillfredställa det är ett dåligt exempel?

Kina rapporterar att de missar energimålen det första av de fem åren i den nu gällande planen. Visserligen kan de fortfarande klara det men då krävs en MASSIV insats för effektivisering. En efterfrågan som vidimeras av kinesiska framstötar till den svenska marknaden.

Indien tar hjälp av Sir Nicholas Stern, men som det sägs hur skall de kunna spara el när de inte ens har ett nät att ansluta sig till! En teknikutveckling som inriktar sig på denna “marknad” och som bl.a. Stuart Hart åskådliggjort är en tvingande möjlighet!

är en omhuldad metod i Finland och nu kan man rapportera sina åtgärder och framgångar, baserade på s.k. frivilliga överenskommelser, sedan 1997. Det har diskuterats länge om metoden egentligen fungerar eller bara blir så kallad green-wash av åtgärder som ändå skulle vidtagits. En alldeles ny rapport från DEFRA i Storbritannien hävdar emellertid att överenskommelserna fungerar, även om det empiriska underlaget är tunt, samt att det ytterst ändå handlar om både morot och piska.