Eller skall vi säga onormal stadsutbredning (urban sprawl)? Definitionen på “sprawl” är att omvandlingen av mark för stadsändamål är snabbare än befolkningstillväxten. Det har väl länge varit ett Amerikanskt fenomen men börjar tillta också i Europa. Problemet är naturligtvis mera akut på kontinenten men är relevant också för Sverige. När vi nu skall börja ta till oss kunskap om hur vi lever mera energisnålt kan det inte vara någon bra id� att bygga samhällen som fordrar ytterligare vägtransporter och CO2-utsläpp (se bild).

Efter Stern-rapporten har man kunnat notera åtminstone fem sätt att reagera inför klimathotet. Den snabbaste reaktionen kom från dem som förnekar eller förminskar risken. Den näst snabbaste är gruppen som kan fixa problemet enkelt oftast med kärnkraft eller med att trycka ned koldioxiden i marken. Några mera betänksamma vill fördröja aktioner genom att mana till lugn och hävdar att vi bara skadar oss själva (vår industri) om vi agerar före alla andra. De flesta av oss förtränger problemet genom att säga “jo jag vet men…”. Och några agerar!

Några exempel på reaktionerna:

1. Förneka/förringa. Björn Lomborg skriver i Wall Street Journal. Andra har använt liknande argument men med färre ord.
a) Hur skall vi tro att alla världens länder agerar? SVAR: Det vet vi inte men ju fler som gör det desto bättre
b) Det finns andra viktigare problem ifråga om hälsa, vattenförsörjning etc. SVAR: Nej, dessa blir bara ännu värre med klimatförsämringen.

2. Fixa storskaligt med kärnkraft och koldioxidinfångning. En stor dagstidning ser i först hand kärnkraften som en lösning, men är karakteristiken av kärnkraften som “stabil, kostnadseffektiv och utsläppsfri” välbetänkt? Sverige har redan 50% kärnkraft vilket bör leda till eftertanke när det gäller riskspridningen. Koldioxidinfångning är intressant men ett problem är att de geologiska formationer som tillåter lagring inte alltid finns på den plats där man förbränner kolet. Så rubriken Tekniken finns -världen kan räddas har inte täckning.

3. Fördröjning är ett vanligt argument från Industrisammanslutningar. En ärlig rädsla för att konkurrensen skall snedvridas och att andra skall dra otillbörliga fördelar av att några tar (eller tvingas ta) ansvaret. Men man bortser helt från hur den långsiktiga konkurrenskraften kan stärkas av att man har en lägre och bättre kontrollerad resursanvändning.

4. Förträngning. Georg Monbiot skrev för en tid sedan att det stora problemet är vi själva, d.v.s. vi som vet att något skall göras (och kanske vad), men vi kommer aldrig igång.

5. Aktörerna. Vardagens hjältar! Effektivare energianvändning är fortfarande det största, bästa och billigaste alternativet. Inte bara för Seppo och Tuula, men vi måste naturligtvis finna former för att nyttja alternativet i mycket större skala än hitintills. Och då måste vi nog vara mera skeptiska mot “fixarna” (kategori 2 ovan).

De har alla något gemensamt! De finns nämligen med på Brittiska “Environment Agency’s” lista över alla tiders miljöhjältar. Listan har en klar Anglo-Saxisk prägel och toppas av Rachel Carson. Energihänsynen företräds av bl.a. Amory Lovins. Ekonomerna E.F. Schumacher (Ekonomi som om människor betydde något) och Herman Daly är med. Listan är tidlös så St. Fransiskus av Assisi är med precis som Budda. Från Norge finns Gro Harlem Brundtland och Californien Arnold Schwarzenegger.

Men Jultomten då? Jo han är med för sin koldioxidfria transport men har en liten anmärkning för allt omslagspappret och hamnar därför sist, direkt efter Jamie Oliver!
Hela listan med motiveringar (OBS över 8 Mb).

Det Europeiska systemet (ETS) med handel med utsläppsrätter som ges gratis till de företag som släpper ut växthusgaser har drivit upp elpriserna och givit särskilt elföretagen stora övervinster i en omfattande överföring av förmögenhet från industri och hushåll till energiföretagen enligt STEM.

En revision av handelssystemet är nu förestående och det finns många synpunkter på hur det fungerar för närvarande. Euroactiv har en föredömlig sammanställning med historik och olika aktörers reaktioner.

Men mycket vill ha mer. Kostnaderna sjunker men priserna stiger!

EUs kommissionär för “Enterprise and Industry” G�nter Verheugen, som med Margot Wallström delar titeln att vara vice ordförande i kommissionen, har skrivit ett brev som tolkas som att Europa inte skall ha för bråttom med sina miljöåtgärder. Brevet är “personligt” och han refererar till arbetet i den fyr-kommissionärsgrupp där han ingått tillsammans med bl.a. Andris Piebalgs. Så det verkar lite som frustration över att ha blivit nedröstad. De gröna i EU-parlamentet kallar brevet ett “bisarrt utbrott”.

Och visst kan man säga att han underskattar att effektivisering och förnybar energi är två nya tunga branscher i den Europeiska industripaletten samt att den “gamla” industrin har enorma outnyttjade potentialer att bli effektivare (om de vill). Men han har också intressanta uppslag i sitt brev. Ett är att ta in privatbilismen i handeln med utsläppsrätter och att på så sätt slippa fortsätta bråka med biltillverkarna. Så får de själva se om det går att sälja ineffektiva bilar till kunder som tar miljöhänsyn!

Vid Nairobi-mötet bestämde man bl.a. att skapa en fond för att hjälpa de värst utsatta länderna som redan börjat känna av klimateffekterna. Man skapar en “adaptation-fund” genom att beskatta CDM-projekten. Hur mycket som kan behövas och för vad beror på hur långt vi låter det gå innan vi får hejd på klimatförändringen. Med lite galghumor påminns man om påståendet om brännvin och parfym. Det är tur att de finns men synd att de behövs!

Frankrike har föreslagit en kolskatt på importer från länder som inte undertecknat Kyoto-avtalet. Ett intressant upplägg men kanske inte så diplomatiskt. Åtminstone inte om man ser hur vissa krafter i Australien reagerar. Frankrike har ju inte alltid agerat så klokt själv, i synnerhet inte på södra halvklotet.

EU har en s.k. high-level group för att se hur man kan integrera de tre områdena konkurrens, miljö och energi. Denna grupp består av fyra kommissionärer men har konsulterat en rad intressenter i grupper där bl.a flera svenskar ingår. Gruppen har nu avgivit en rapport som bl.a är mycket tydlig när det gäller effektivisering och att man måste agera kraftfullt (se nedan). Nu måste det bli mera verkstad!

Stern-rapporten väcker känslor och debatt, men mest verkar den tas emot med respekt. I en svensk kommentar hänvisades dock till den, som det sades, “skarptänkte Robert J. Samuelson i Washington Post”. Samulesons kritik består i (1) ett påpekande att länderna idag inte gör tillräckligt, (2) att IEA förutser (projects) att utsläppen till 2050 fördubblas samt (3) att klimateffekterna inte ännu är kända.

Rapporten har tillkommit för att länderna inte gör tillräckligt, IEA visar att det finns kostnadseffektiva alternativ (effektivare energianvändning) till det låt-gå scenario Samuleson refererar till och framtiden är definitionsmässigt okänd, men det ser inte bra ut. Samuelson må vara skarptänkt men hans kommentarer i detta fall är inte bevis på skarpa tankar. Snarare motsatsen.

Inom pappersbranschen. Vi hör mest om de av anläggningarna som på olika sätt försöker prata sig till favörer på energimarknaden och som tycks anse att marknad bara skall gälla för deras avsättning men inte för deras insatsvaror. Men så får vi höra om Aspa Bruk i radion. Men varför bara där, varför blir inte denna nyhet en riksangelägenhet??

Kopierat från SRs hemsida:

2006-11-09 05:49:00
Elöverskott målet för Aspa bruk
Nu ska pappersbruket Aspa Bruk norr om Olshammar klara sitt behov av el med egen kraft. Med hjälp av nya mer energisparande arbetsmetoder och satsningar på en ny ångturbin vid Aspa bruk så räknar företagsledningen med att bruket ska kunna få ett överskott på el.

Hör Bengt Lindqvist, VD för Aspa Bruk
Samtidigt som investeringar görs för att minska elförbrukningen så ska tillverkningen av massa ökas med 10%, en ökning som görs med hjälp av en ny torkmaskin för massa som kommer att kosta 100 miljoner kronor att bygga.
Enligt Bengt Lindqvist, VD på Aspa bruk utanför Olshammar så kommer företaget , efter investeringarna, att vara det mest effektiva pappersbruket av blekt massa i världen gällande elförbrukningen.

I en debattartikel varnas för domedagsprofetior och övertoner i klimatfrågan. Det är ett klokt råd eftersom det pekar på riskerna att folk lätt slår dövörat till och snarare reagerar tvärtemot. Men samtidigt måste vi ju se till att vi får en omfattande och positiv reaktion från hela samhället. Hur skall vi då bete oss så att hotet upplevs som verkligt och åtgärderna som möjliga? Stern-rapporten är bra i det avseendet eftersom den också anvisar en utväg. Och Kofi Annan är också välgörande tydlig om beslutsfattarnas roll!
(forts.)

Men säkert ankommer det på oss andra som är engagerade på olika sätt att både visa uthållighet och vara praktiska. Georg Monbiot skrev för en tid sedan att det är inte de människor som tvivlar och motarbetar klimatåtgärder som utgör problemet utan snarare alla vi som menar att det är viktigt, men ändå inte gör något eller gör för lite!

Det diagram som Stern-rapporten visar är inte skrämselpropaganda men är skrämmande nog ändå.

EUs gröna har lanserat en id� om en mera formell pakt för att länderna skall uppnå klimatmålen. I en sådan pakt blir målen bindande och länderna får böta om de inte klara det. En intressant tanke för att få länderna att bli mera måna om sina kvoter av utsläppsrätter. Kanske skulle det då kännas mera naturligt för dem att auktionera ut utsläppsrätterna så att de har en ekonomisk buffert om det kniper till och så att de själva har medel att genomföra de åtgärder som de bara annars får hoppas att energiföretagen vidtar. Förslaget underbyggs ytterligare av scenario-analys för Europa gjord av Öko-Institut i Tyskland.

I början av nästa år kommer flera av dessa id�er att testas i det politiska stålbadet i EU genom att man börjar sin översyn av handelssystemet ETS, tar fram den gemensamma energipolitiken och ger ut en grönbok om klimatåtgärder.

Hans Nilsson tilldelas Stora Energipriset 2006 för ett långsiktigt engagemang och uthålligt entreprenörskap inom energiområdet.

Genom hans pionjärarbete att utveckla teknikupphandling (Teknikupphandlingar,_Erfarenheter_och_framtidsmojligheter..pdf) som en metod för att stimulera och skynda på utveckling och marknadsintroduktion av ny energieffektiv teknik, har en rad produkter tagits fram med väsentligt lägre energibehov än rådande branschstandard. Många av produkterna har fått ett stort genomslag på marknaden och detta har medfört påtagligt lägre energikostnader för konsumenterna. Detta har även inneburit betydande marknadsfördelar för de vinnande företagen, både i Sverige och internationellt.

I sin verksamhet som fristående konsult fortsätter Hans Nilsson att sprida information om energieffektiva lösningar och system samt att synliggöra den icke använda energins, den s k ?Negawatten?, betydelse. Detta arbete bedriver han inom IEA�s kommitt� för Demand Side Management, nätverket ECEEE, konferensverksamhet samt sin blogg med dagliga inlägg på Internet.

Det verkar som om våra styrande blivit tuffare eller har de bara funnit ett bete som är läckrare för industrin? EUs miljökommissionär, Stavros Dimas, drog häromdagen en skarp lans för miljökrav som ett sätt att stärka industrins konkurrenskraft. Han avslutar med att säga att de smarta industrierna hänger på och utvecklas men de som bortser från “historens vändning” (tide of history) kommer att få det svårt.

Nicholas Stern i sin rapport säger att de länder (ekonomier) som hör till vinnarna är de som anammar förändringen och förmår utvecklas med teknik och beteenden som motverkar klimatförsämringen.

..snabbare än den genomsnittliga tillväxten i landet! Det rapporteras att trots att BNP-tillväxten är kring 10% per år så växer investeringarna i miljöåtgärder i storleksordningen 15% per år. Och Kina tar verkligen frågan om att följa och utvärdera sin ekonomi tillstånd i mijöavseende på stort allvar. Har vi rent av något att lära?