Det är titeln på en ny bok från IEA. Frågan är dock om det inte ger en felaktig uppfattning om ämnet. Ja, det brådskar att spara energi. Men nej, det skall inte göras med brådska!

“Saving Electricity in a hurry” heter boken och den gör en genomgång av hur man hanterat krislägen i elförsörjningen i flera länder, däribland Sverige. Man kan ladda ned sammanfattningen från IEA och fä en översikt av innehåll och budskap. Boken anmäls också av ERA “Om elsparande i akuta lägen” om man vill ha en översikt på svenska.

Boken är rappt skriven och lättläst men budskapet är oklart och det blir inte bättre av att det torgförs med den titel boken fått anser jag. Man lanserar också en märklig distinktion mellan att spara snabbt och att spara långsamt samtidigt som man hävdar att flera åtgärder som tar tid att genomföra kan användas för att spara snabbt, som t.ex. att byta lampor, kylskåp, trafiksignaler och att göra besiktningar i industrin!

Boken ger emellertid flera intressanta uppslag till hur man skall bedriva kampanjer, gärna med humor, i lägen då natur- och klimatförhållanden motiverar särskild observans, t.ex. torrår och sträng kyla som ju kan prognosticeras med viss säkerhet. Författaren säger också att boken skall användas särskilt vid sådana tillfällen och däremellan läggas undan och förvaras på en säker plats. Kanske bokens bästa råd?

Om ni skulle tänka på vilka energiministrar i världen som manar till effektivare energianvändning. Skulle ni då ha räknat in Saudi-Arabiens oljeminister bland dem?

Men det har hänt. Vid en konferens i Washington i mitten av maj gjorde Ali Al-Naimi ett sådant uttalande. Eljest är Saudi-Arabiens inlägg i samband med konferenser om Kyoto-överenskommelsen av en helt annan natur.

Ministerns uttalande är naturligtvis välkommet. Ju fler röster som vi hör göra sådana här markeringar på hög nivå, ju lättare blir det för oss gräsrötter att se till att det händer i vardagen hemma hos oss.

Och om sedan detta följs upp med kraftfulla överenskommelser som t.ex i Danmark i förra veckan blir det ännu bättre. Det Danska avtalet omfattar 6 av 7 rikspartier i Folketinget och därmed 94% av dess röster!!

En ny svensk-brittisk webbplats om miljöanpassat (eller skall det vara uthålligt?) byggande har lanserats. Ett gott initiativ men är ännu så länge mest en byggplats.

Avsikten är att få en webbplats där kunskap om miljöanpassat byggande kan förmedlas till alla berörda yrkesgrupper. Man skall få kunskap och erfarenheter från existerande byggen och energifrågorna kommer högst på listan. Bakom initiativet står DEFRA i England och Miljö- och Samhällsbyggnadsdepartementet i Sverige.

Tyvärr är sidan idag mest en byggplats i sig själv och när man går in under rubrikerna finns oftast upplysningar om vad man har för avsikt att lägga in. Det finns några få objekt beskrivna mycket översiktligt. När man klickar på “contact” får man upplysning om adressen till DEFRA och telefonväxelnumret till de svenska departementen. Man kan registrera sig för att logga in och få tillgång till flera dokument och det skall komma ett lösenord med mail. Fortfarande efter två timmar har det inte synts till. Kan det bero på tidskillnaden mellan Sverige och Storbrittanien?

Syftet är gott och behovet är stort, men det finns få saker som är så avtändande som en plats för information där det inte finns någon. En webbsida är ett skyltfönster och vem vill handla i en butik där fönstret är tomt?

Det finns de som hävdar att slöseri inte existerar så länge köparen betalar för vad han köper. Men vet köparen av energi det med den mätning och debitering vi har? Kan vi få ETT elpris och EN räkning, tack!

Vi har en mätare i källaren eller gömd i ett skåp. Den enda gång vi får en hälsning från den är när energileverantören sänder en räkning. Och då är budskapet kamouflerat till energikostnad, fast kostnad, certifikatsavgift, skatt och moms så det är inte lätt att veta vad jag betalar för. Efter avregleringen har systemet dessutom blivit ännu mera köparfientligt genom att man får två räkningar. En från distributören och en från leverantören. Och de kommer vi olika tillfällen dessutom.

Stefan Edman föreslår i sin utredning ?Bilen, Biffen, Bostaden? (förslag 3 på sidan 94) att vi skall ha ett helt rörligt elpris. Men vi behöver dessutom EN räkning så att vi överhuvudtaget skall ha en chans att förstå vad vi betalar för. När vi får det blir det också lättare att hushålla på ett riktigt sätt.

Har ni hört allt tal om smutsig Dansk kolkraft - säkert! Men har ni också hört om allt Danmark gör för att effektivisera energianvändningen - mera sällan? Den 10 Juni gjordes en bred politisk överenskommelse i Danmark om att öka takten trefalt!!

I Danmark gör man sedan länge det som andra bara pratar om. Och nu kommer man att göra det ännu mer. Den politiska överenskommelsen sträcker sig till och med längre än den handlingsplan som lades fram så sent som i december 2004.

Man kommer att aktivera el- och fjärrvämeföretagen för att få bredare uppslutning och högre aktivitet. En särskild samordningskommitte skall se till att aktörerna samarbetar bättre. Byggandsmärkningen skärps och man skall göra avtal med byggbranschen om paket- och standardlösningar. Staten skall köpa energieffktiva produkter enligt särskilda kriterier och man skall förhandla med landsting och kommuner om att samma regler skall tillämpas av dem, se faktaruta.

Danmark skall också pressa på i EU för att direktivet om Eco-design snarast skall omsättas i verkliga normer.

Avtalet som gäller till 2013 har gjorts över hela den politiska skalan i Danska folketinget för att garantera dess stabilitet (Danska_avtalet_10_juni_2005.pdf ). Språket är lika klart och enkelt som avsikterna. Det svåraste är att de envisas med att ange energibalansen i PJ, men multiplicera med 0,2778 så blir det TWh i alla fall!

All industri som vill framåt organiserar sig för att synas och höras. Men inte de som sysslar med energieffektivisering, trots att de torde ha de bästa förutsättningarna.

Det finns industriorganisationer för sol, biobränslen, vind, kraftvärme, o.s.v., Och de är framgångsrika både genom att exponera sig för sina kunder och genom att “lobba” för sina intressen. Energieffektivseringen borde enligt alla uppskattningar av dess potential kunna ha en mycket större marknad, och motivera att de företag som arbetar där gjorde mer för sin egen sak. Så var är de? Och varför syns de inte mer?

Ett skäl är troligen att all alternativ energi är konkreta produkter. Effektivare energianvändning är ingen produkt utan en egenskap (bland andra) hos produkter som använder energi. Och alltså mycket svårare att visa upp. Ett annat skäl är troligen att några av de effektiviserande produkterna upplever inbördes konkurrens. Ett klassiskt exempel är frågan om man skall ha frånluftvärmepumpar i fjärrvärmeområden som försörjs från kraftvärmeverk. Det ena goda förtar det andra.

Electroux chef gör i Ny Teknik den 11 maj (se min webblog 22 maj) ett bra inlägg för att visa vitvarornas betydelse. Fler företag skulle följa detta exempel och framför allt borde de bilda en allians för att visa hur en effektivisering ser ut ! De små motsättningar som kan finnas borde inte hindra en kraftfull gemensam satsning från industrin själv. I synnerhet som det lönar sig!!

Är alla bidrag lika (som bofinken i den gamla historen)? Kan 70% stöd till solceller försvaras som lärinvestering?

I debatter om vilka åtgärder som skall sättas in för att skapa förändringar blir ordet “bidrag” ofta ett tillhygge som skall visa att stöd för en viss åtgärd är omotiverat. Ibland används ordet “kostnadseffektivt” med samma avsikt och kraft. Vem vill göra något som inte kan försvaras i termer av lönsamhet? Tyvärr stannar debatten ofta med dessa argument.

Den skulle emellertid blivit mera upplysande om man sett att vissa bidrag inte är bidrag utan investeringar i lärande. Det kan vara så när den produkt som får stöd utvecklas och senare blir konkurrenskraftig på sina egna meriter. Och det blir den när den åkt ner på lärkurvan tillräckligt för att utmana den existerande och förhärskande tekniken. I boken ?Creating Markets for Energy Technologies? finns mycket mera om hur detta går till.

För att dessa lärinvesteringar inte skall bli för kostsamma för samhället är det en viktig uppgift att identifiera nischmarknader där det finns en betalningsvilja som är högre än genomsnittet. I sådana fall begränsas samhällets kostnader samtidigt som man får en igång de privata initiativen.

Bidrag till solceller kan vara mycket motiverade och har gjorts till lärinvesteringar i många länder, men inte på den nivå där de Svenska bidragen lagts. Ett stöd med 70% är mycket svårt att motivera och skulle med stor sannolikhet kunnat ges en mycket mera kostnadseffektiv (!) utformning.

Byggnadsdirektivet och den Edmanska utredningens krav på “benchmarking” ger oss en uppfattning om hur det är ställt med byggnaderna. Vi tar tempen på patienten, men vi får inte glömma att be om receptet.

EUs byggnadsdirektiv och inte minst Stefan Edmans utredning “Bilen, Biffen, Bostaden” med dess krav på s.k. benchmarking av energitillståndet i byggnader ger oss en bra utgångspunkt för åtgärder. I en del debatter har vi också fått höra det vanligaste motargumentet, nämligen att det kommer att kosta pengar att få reda på husets energiprestanda. Vissa debattörer vill inte (eller kan inte?) se att det finns en plus-sida i kalkylen. Om man förbättrar husets prestanda så sparar man in kostnaden och det ofta mångfalt.

När man gör sin “benchmarking” bör den åtföljas av åtgärdsförslag (d.v.s. receptet) för hur man kan förbättra byggnaden. Sådana förbättringar kan ta sin tid, men om åtgärdslistan finns så kan man handla när det finns tillfälle. Danska erfarenheter av energibesiktningar visar just att åtgärderna inte kommer genast men så småningom och i samband med att man gör något annat med byggnaden.

När IEA bildades kallades organisationen för “Oljeklubben” och mycket av aktiviteten har haft energitillförsel som fokus. Bara på den allra senaste tiden har man dock skärpt ambitionen vad gäller effektivare energianvändning.

IEAs chef Claude Mandil intervjuades i BBC-programmet Hardtalk den 1 juni. Intervjun can ses på nätet. Han understryker bland annat att effektivare användning är en metod att hålla energipriserna nere.

Intervjun med Claude Mandil är intressant i sin helhet när han går igenom världens oljesituation i en mycket öppenhjärtlig ton. Mycket av det han säger är också ovanligt att höra i dessa sammanhang. Han understryker att höga oljepriser inte är ett stort problem för I-länderna, men hämmar U-ländernas utveckling.

Men om Du inte kan bärga dig så spola intervjun till slutet och lyssna noga. Claude Mandils slutord “We have a lot to do immediatly. The main message to our governements is - Please be serious on energy efficiency!”

Managment på internationell nivå. Fördjupning i olika ämnesområden såsom policy, teknik, marknadsföring mm. Och får möjlighet att träffa några av världens ledande personligheter och företag inom ämnesområdet.

Man kan själv under fem dagar plocka ihop sitt eget paket av 25 olika föredrag ur ett utbud av 160 stycken samt har fördjupningsdiskussioner med fördragshållarna och andra kursdeltagare.

Att det hela äger rum på Franska Rivieran är inte någon nackdel.

Det är ECEEEs summer study som ger denna möjlighet. Nackdelen är att detta tillfälle bara ges vart annat år. Kurserna tar emot 200-300 deltagare från främst Europa och USA, men har även stort Japanskt deltagande. Årets kurs ägde rum första veckan i Juni.

ECEEE står för ?The European Council for an Energy Efficient Economy? och id�n till dessa sommarkurser kommer från USA där det finns en motsvarighet som heter ACEEE. Deras kurser anordnas i Augusti jämna år och ECEEEs i Juni udda år.

Runt Europa är det allt fler företag som börjat få upp ögonen för möjligheterna som erbjuds när deras personal får ?nätverka? med kollegor internationellt på detta sätt, men ECEEE är öppet även för individer som blir medlemmar och vill kopplas in i nyhetsflödet. Kolla själv!

Den teknik vi behöver kan utvecklas och få extra draghjälp genom de stora volymerna i U-länderna.

I en artikel i tidningen Science den 27 Maj visar forskaren Evan Mills (som doktorerade vid IMES i Lund) en möjlig väg för att förbättra belysning i U-länder där man saknar tillgång till el. En sådan lösning kan tas fram till ett pris av cirka 200 SEK och har då en återbetalningstid på högst ett år. Den använder lysdioder för vitt ljus, WLED, som försörjs med solceller.

Men uöver det intresse en sådan tekniklösning kan ha för användaren så kan vi ju uppnå betydande minskningar i koldioxidustsläppen i världen. Bara det borde göra alla som arbetar med handel med utsläppsrätter och den Kyoto-mekanism som kallas CDM (Cleand Dvelopment Mechanism) mycket intresserade.

Och som om inte alla dessa fördelar vore nog så borde själva teknikutvecklingen, och hur lärkurvan för LED-belysning och solcellsanvändningar påverkas, vara mycket intressanta för oss i I-länderna. Ty det är i våra länder där vi använder så mycket ljus i lokaler att vi måste kyla bort värmen, särskilt när solen står på, som de riktigt stora synergieffekterna kan hämtas.

Vanligen tänker vi att Vi skall hjälpa Dem. Men 2 000 000 000 människor som saknar el kan hjälpa oss. Fast bara om vi hjälper dem först!

Två miljarder människor saknar tillgång till el. Det är illa nog men ännu värre är att deras alternativ för belysning bara ökar deras fattigdom. De är hänvisade till fossila bränslen för sina lampor och det är 300 gånger dyrare än att använda vanliga glödlampor eller 1600 gånger dyrare än att använda lågenergilampor. Av den totala summan som betalas för belysning globalt belastar 20% dem som nödgas använda fossilbränsle för sin belysning. Och de får 0,2% av ?belysningsnyttan?. Så fattigdomen blir bara värre genom att den fattige tvingas använda fossilbränslen till dåligt ljus! 

Och det angår oss alla eftersom fossilbränslet till belysning också svarar för stora koldioxidutsläpp. Mer än 1700 Millioner ton per år, att jämföra med utsläppen för motsvarande ändamål i IEA-länderna 240 Millioner ton! Så om vi verkligen oroar oss för växthuseffekten kan en insats för bättre belysning i U-länderna vara värt att satsa på. Och LED-belysning kombinerad med solceller är en intressant möjlighet.

?eller är det bara för oss andra? Electrolux vill vara ledande men har de det som krävs av en ledare?

I Ny Teknik 11 Maj tar Electrolux VD, Hans Stråberg, upp klimatfrågan och säger att den ?måste tas på allvar?. Han visar att hans företags produkter kan bidra till att i stor utsträckning minska utsläppen av koldioxid genom att minska behovet av el som produceras med fossila bränslen. Bra!

Han visar att ett större ansvar från användarna, bl.a. i offentliga sektorn, är klokt och lönsamt. De skall visa vägen och kräva bästa energiklass vid upphandling. Mycket Bra!

Utveckling av samhälleliga stöd som bidrag och skatteavdrag kan vara ekonomiskt motiverade och sätta igång en process där man byter till nya bättre produkter i hushållen. Jättebra!

Och Electrolux tjänar naturligtvis på detta? Ja vad är det för fel med att tjäna pengar på att sälja bra produkter - inget fel alls. Berömvärt och värt för andra att följa efter.

Hans Stråberg pekar på ett bra sätt ut vad andra skall göra, men sedan är frågan gäller detta också Electrolux eller gäller det bara oss andra? Vi som har blivit utpekade. I DN 30 Maj berättar man att just Electrolux framgångsrikt ?lobbat? i Bryssel för att minska miljökraven i enskilda länder, kraven på produkter och kraven på provning.

Så hur allvarlig är klimatfrågan? Så allvarlig att den som vill vara ledare också vågar gå före när det behövs? Den finske generalen Ernroth sade en gång att ?Trupp skall ledas framifrån och inte bakifrån?. Just nu fumlar Electrolux med marskalkstaven.

En “grönbok” förbereds av EU-kommissionen för att göra effektivisering till högsta prioritet.

För drygt ett år sedan gjorde EU en “grönbok (green paper)” för Europas energistrategi. Sådana “green papers” är en sorts rådslagsmaterial där man presenterar ett underlag med fakta och problemställningar samt ställer ett antal frågor. Det liknar alltså de svenska utredningarna (SOU) med deras remissomgångar. Resultatet kan sedan bli ett “white paper” som tjänar som underlag för arbetet med direktiven.

Bakgrunden till grönboken om strategin var oron för växande energibehov och ökat beroende av import för försörjningen. Dessa problem har väl snarare accentuerats sedan dess men medvetenheten om effektiviseringens betydelse har också ökat (se weblogen fredagen 27 Maj).

Men naturligtvis gäller här som annars att “som man frågar får man svar”. Den som formulerar problemet har en fördel och vi vet sedan länge att frågorna om effektivisering lätt kan bli triviala. Till de mera extrema synpunkterna hör till exempel att hävda att det finns inget slöseri med energi så länge människor frivilligt betalar för det de använder! Det finns anledning att bevaka det som kommer från EU i denna fråga mycket noga, men också att glädjas åt att frågan kommit högt upp på dagordningen.

Det Europeiska systemet med utsläppsrätter som kan köpas och säljas ger mervärde åt energisparandet. Man kan tjäna på både gungorna och karusellen samtidigt

Den här veckan stack priserna för ett ton koldioxid närmare 20? per ton efter att ha legat kring 15? ett bra tag. Om man räknar om vad det skulle betyda för el producerat med kol i kondenskraft skulle det ge ett mervärde för varje sparad kWh med drygt 18 öre/kWh. Om det istället är sparad energi från olja för uppvärmning hamnar man på c:a 6 öre per kWh.

Men vad är då “marginalproduktion”? I första hand beror det på tidsperspektivet. De värden som anges här kan ses som ett sätt att uppskatta nivå och yttergränser så att man får en aning om hur mycket mervärdet kan vara.

Företag som handlar med utsläppsrätter skulle alltså kunna räkna in ett mervärde utöver vad man sparar.  Man slipper att köpa utsläppsrätter och man behöver inte betala för den sparade energin.