Thursday, March 31, 2016

Ännu effektivare energianvändning forts. (Användare, myndigheter och NYTTA)

Pratar vi om samma sak och med samma språk? Effektivisering är svårare än energitillförsel eftersom det handlar om att påverka många människors användning och mängder av beslut varje dag. Därför är de enkla “formler” som används i den energidiskussion om priser som styrmedel inte tillräcklig. För de flesta av oss är det inte en fråga om kilowattimmar utan om den NYTTA vi får från energin när den “stoppas in” i installationer. Insikten om detta är mycket begränsad i den ström av rapporter vi får från myndigheter och departement. Det är hög tid att ändra på det!

Men också att utbudet av “energitjänster” måste utvecklas. Var köper man, av vem och med vilka garantier? EnergiEffektiviseringsFöretagen finns för att förbättra marknaden

Här följer fortsättningen av sammanfattningen om hur man får mera nytta från varje kWh
——————-

Ännu effektivare energianvändning forts. (Användare, myndigheter och NYTTA)
1. Grunden för att åstadkomma en förändring är att förstå hur den mesta centrala aktören kunden/användaren fungerar och vad som är viktigt för denne. Användarens beslut fattas merendels med bristfälligt underlag och med enkla tumregler.

För användaren är det nyttan/ändamålsenligheten som är viktig. ”Lönsamhet” är svår att bedöma och ekonomisk rationalitet blir underordnad eller abstrakt. Erbjudandena till kunden är ofta svåröverskådliga för denne. Åtgärder bör inriktas på att skapa en metodik som stegvis leder till att resursanvändningen effektiviseras. ”Det är inte svårt – bara komplicerat”

Kunden behöver bättre stöd för sina beslut så att värdet av åtgärderna blir synligare och högre.

2. Myndigheter (och departement) måste börja agera utifrån en mera realistisk uppfattning om hur marknadens aktörer fungerar. ”Beteendeekonomin” bör vara utgångspunkt för att aktivt söka finna former för hur incitament (nudges) utformas så att effektivisering blir den första och prioriterade åtgärden. Erfarenheterna från Brittiska BIT bör stå som modell för att utforma ändamålsenliga styrmedel.
Alternativet är att vi bygger ut energitillförsel som fordrar stora resurser men som fortsätter att försörja en överstor energianvändning där en alltför stor del inte ger tillräcklig nytta.
Myndigheterna bör samordnas bättre i sin utövning genom att man tillsätter en nationell samordnare för effektivisering. Denne skall årligen rapportera till regeringen hur det samverkande arbetet med energiomställningen fortskrider.

3. Användaren söker energins nytta (ljus, kraft, värme, kyla) vilket man får av kombinationen energi + den installation/apparatur som man har. Installationerna kan ha olika verkningsgrad (=vara mer eller mindre effektiva). Användarna har mycket olika förutsättningar för att göra goda val.

Det behövs ett bredare utbud från effektiviseringsindustrin och som bättre matchar den mångfald av kundkategorier som finns, från små till stora, från rena lekmän till kompetenta. Även många kompetenta saknar kapacitet och tvingas i sitt dagliga värv prioritera andra arbetsuppgifter än att hushålla effektivt.

Det innebär att flera produktleverantörer måste identifiera ”energitjänster” som en affärsmöjlighet för dem och forma allianser med (var-)andra.

Utveckling av affärslösningar bör också sökas i en horisontell integration (kombination av tekniker för effektivisering och även kombination med t.ex. lokal energiförsörjning). Därutöver kan man behöva utveckla former för tillhandahållandet så att trygghet och funktion säkerställs över en längre tidsperiod vilket kan ske genom auktorisation, servicekontrakt, delning och kollektiv upphandling etc.

————-

För den som vill se hur principen “efficiency first” kan tillämpas har The Coalition for Energy Savings” gjort en sammanställning.

Ännu effektivare energianvändning forts. (Användare, myndigheter och NYTTA)

Pratar vi om samma sak och med samma språk? Effektivisering är svårare än energitillförsel eftersom det handlar om att påverka många människors användning och mängder av beslut varje dag. Därför är de enkla “formler” som används i den energidiskussion om priser som styrmedel inte tillräcklig. För de flesta av oss är det inte en fråga om kilowattimmar utan om den NYTTA vi får från energin när den “stoppas in” i installationer. Insikten om detta är mycket begränsad i den ström av rapporter vi får från myndigheter och departement. Det är hög tid att ändra på det!

Men också att utbudet av “energitjänster” måste utvecklas. Var köper man, av vem och med vilka garantier? EnergiEffektiviseringsFöretagen finns för att förbättra marknaden

Här följer fortsättningen av sammanfattningen om hur man får mera nytta från varje kWh
——————-

Ännu effektivare energianvändning forts. (Användare, myndigheter och NYTTA)
1. Grunden för att åstadkomma en förändring är att förstå hur den mesta centrala aktören kunden/användaren fungerar och vad som är viktigt för denne. Användarens beslut fattas merendels med bristfälligt underlag och med enkla tumregler.

För användaren är det nyttan/ändamålsenligheten som är viktig. ”Lönsamhet” är svår att bedöma och ekonomisk rationalitet blir underordnad eller abstrakt. Erbjudandena till kunden är ofta svåröverskådliga för denne. Åtgärder bör inriktas på att skapa en metodik som stegvis leder till att resursanvändningen effektiviseras. ”Det är inte svårt – bara komplicerat”

Kunden behöver bättre stöd för sina beslut så att värdet av åtgärderna blir synligare och högre.

2. Myndigheter (och departement) måste börja agera utifrån en mera realistisk uppfattning om hur marknadens aktörer fungerar. ”Beteendeekonomin” bör vara utgångspunkt för att aktivt söka finna former för hur incitament (nudges) utformas så att effektivisering blir den första och prioriterade åtgärden. Erfarenheterna från Brittiska BIT bör stå som modell för att utforma ändamålsenliga styrmedel.
Alternativet är att vi bygger ut energitillförsel som fordrar stora resurser men som fortsätter att försörja en överstor energianvändning där en alltför stor del inte ger tillräcklig nytta.
Myndigheterna bör samordnas bättre i sin utövning genom att man tillsätter en nationell samordnare för effektivisering. Denne skall årligen rapportera till regeringen hur det samverkande arbetet med energiomställningen fortskrider.

3. Användaren söker energins nytta (ljus, kraft, värme, kyla) vilket man får av kombinationen energi + den installation/apparatur som man har. Installationerna kan ha olika verkningsgrad (=vara mer eller mindre effektiva). Användarna har mycket olika förutsättningar för att göra goda val.

Det behövs ett bredare utbud från effektiviseringsindustrin och som bättre matchar den mångfald av kundkategorier som finns, från små till stora, från rena lekmän till kompetenta. Även många kompetenta saknar kapacitet och tvingas i sitt dagliga värv prioritera andra arbetsuppgifter än att hushålla effektivt.

Det innebär att flera produktleverantörer måste identifiera ”energitjänster” som en affärsmöjlighet för dem och forma allianser med (var-)andra.

Utveckling av affärslösningar bör också sökas i en horisontell integration (kombination av tekniker för effektivisering och även kombination med t.ex. lokal energiförsörjning). Därutöver kan man behöva utveckla former för tillhandahållandet så att trygghet och funktion säkerställs över en längre tidsperiod vilket kan ske genom auktorisation, servicekontrakt, delning och kollektiv upphandling etc.

————-

För den som vill se hur principen “efficiency first” kan tillämpas har The Coalition for Energy Savings” gjort en sammanställning.

Läs mer

Månadsindelade arkiv