Scenarierna i Energimyndighetens presentation, se bild nedan, är väl och idérikt beskrivna och kan ge upphov till en fruktbar diskussion. Men är de jämförbara och framförallt är de genomförbara?

En viktig aspekt är nämligen också hur de bedöms av oss läsare. Hur väl utvecklad är vår egen kognitiva kapacitet att förstå vad de innebär ifråga om genomförbarhet? Detta är ingen kritik mot rapportförfattarna men en observation baserad på läsning av Elke Webers uppsats “Doing the right thing willingly” där hon pekar på de begränsningar vi alla har när det gäller att tolka information relaterad till miljöåtgärder och där det råder osäkerhet om utfallen och där fördelarna ofta infaller i framtiden medan kostnaderna kommer nu.

Detta är något som särskilt de läsare som tillhör våra beslutsfattare bör fundera kring. En gissning är att scenariot Forte kommer att ges företräde eftersom det har klara likheter med det system vi har idag och det är därmed lättare att relatera till. En annan gissning är att detta scenario delas ut i särtryck på Svenskt Näringslivs julfest !

Weber noterar att “Conventional policy interventions are not using the full range of goals that motivate behavior .....(and) do not utilize the full range of processes that people use to decide on a course of action”. Jämför med det som vi kallar PLUS-värden (multiple benefits) och “nudges”. Energimyndighetens rapport nämner båda dessa men i en diskussion om scenariornas genomförande bör man ta steget fullt ut och visa hur de kan bidra till en omställning, För Weber noterar också ”...there might be cheaper and more effective ways of achieving environmental goals than taxes and regulations”

PS Elke Webers uppsats finns i “The behavioral Foundations of Public Policy” som är redigerad av Eldar Shafir.

Energianvändning 2050 jämfört med dagens, Forte - 100%, Legato - 65%, Espressivo och Vivace - 85%