Tuesday, October 04, 2016

Tänj på steget!

För om vi skall klara det som av några kallas den fjärde industriella revolutionen kan vi inte släpa fötterna efter oss. I decennier har analytiker försökt räkna ut potentialen för effektivisering och funnit att även om man kan anta att tekniken finns så måste man räkna bort det som inte är ekonomiskt attraktivt. Sedan räkna bort det som marknaden inte attraheras av därför att den finner det besvärligt eller svårt att göra något åt. Kvar blir en lite rest som vi kan hoppas skall innebära en förändring. Ofta har samma analytiker dessutom påpekat att om vi använder energin effektivare så kommer folk ändå att använda mer, därför att det ju blir relativt sett billigare, det kallas “rebound” eller rekyl. Så visst kan vi göra lite nytta men inte så mycket som vi tror - säger de. Men har de rätt?

Det mest signifikanta med dessa studier är att de görs under antagandet att allt annat (än just energianvändningen) är lika. Det kallas i analysen “ceteris paribus”. Och det är där vi börjar ana att det kanske är fel. För allt ändras bland annat till följd av att effektiviseringsåtgärderna genomförs.

Några exempel:
1. Tekniken (det som skulle vara den yttersta gränsen för vad som är möjligt) förändras. Vi ser dramatiska förändringar på området förnybar energi där prestanda (och kostnader) för solceller och vindenergi förbättras till följd av det som kallas “marknadslärande”. Samma sak händer med teknik för effektvisering när den successivt vinner större marknader.

Vi har ändrat vår syn på möjligheterna i byggnader där vi nu på allvar inte bara talar om lågenergi utan nollenergi och plusenergihus. Det är inte bara energiskalet utan även tekniken för lokal energiomvandling och styrningstekniken med ökad IT som förändrar dessa förhållanden.

Vi har bara börjat titta på återvinningstekniken, kretsloppsekonomin och marknaden för delning som alla kan kraftigt påverka energianvändningen.

Gränsen för vad tekniken kan åstadkomma förflyttas med raketfart.

2. Ekonomin förändras när man tar i beaktande vad förbättrad resursanvändning medför. IEA har visat att det finns inte mindre än 15 olika PLUS-värden att ta hänsyn i en kalkyl tillsammans med det man sparar i minskad energianvändning. Så en enkel kalkyl på vad man sparar i utgifter för sparad energi ställd mot investeringen är otillräcklig eftersom det finns flera andra värden, till exempel ökad industriell produktivitet, minskade hälsorisker när byggnader blir hälsosammare, ökad valfrihet i bränsletillförsel, press på energipriserna, minskade utsläpp, minskade risker för avbrott, förbättrad good-will, fler och stabilare jobb etc. Om några av dessa faktorer tas in i kalkylen blir också ekonomin bättre och besluten lättare.

Rimligare än att bara tala om lönsamheten i allmänna termer vore att som Catherine Cooremans påpekar tala om värdet i strategiska termer vilket innefattar kostnader, risk och värdeerbjudandet.

Gränsen för vad man kan investera med lönsamhet flyttas drastiskt framåt.

3. Beteende och acceptans måste påverkas med subtilare medel än bara förhoppningen att människor agerar enbart på ekonomiska styrmedel. Världsbanken har presenterat en revision av synsättet på hur människor tänker och agerar (se också bild nedan) och som ger en rimligare uppfattning av hur och var man kan påverka bland annat med så kallade “nudges”. I Europa har vi sedan länge ett bra exempel i märkningssystemet för främst hushållsprodukter. Det kan utvidgas men också förfinas.

Nudges (knuffar) har behandlats i Thaler och Sunsteins bok med samma namn och hela tiden dyker nya spännande tillämpningar upp. Nu senast flygbolaget Virgin som fått sina piloter att flyga mera bränslesnålt.

Gränsen för vad som är acceptabelt är en fråga om psykologi snarare än ekonomi och kan förskjutas helt bortom vad den vanliga förenklade kalkylen kan föreställa sig.

Dessa tre områden är ett annat mera dynamiskt sätt att analysera “mutatis mutandis” det vill säga när allt ändras som måste ändras för att få rätt resultat.

Nu är det dags att välja! Antingen skala ned potentialerna successivt som i gammaldags kalkyler och sucka över världens tillstånd, eller koppla in mera eftertanke och fundera över vad det är som förändras (och som kan förändras mera). Så att vi kan tänja steget över till nästa industriella nivå!

image

Tänj på steget!

För om vi skall klara det som av några kallas den fjärde industriella revolutionen kan vi inte släpa fötterna efter oss. I decennier har analytiker försökt räkna ut potentialen för effektivisering och funnit att även om man kan anta att tekniken finns så måste man räkna bort det som inte är ekonomiskt attraktivt. Sedan räkna bort det som marknaden inte attraheras av därför att den finner det besvärligt eller svårt att göra något åt. Kvar blir en lite rest som vi kan hoppas skall innebära en förändring. Ofta har samma analytiker dessutom påpekat att om vi använder energin effektivare så kommer folk ändå att använda mer, därför att det ju blir relativt sett billigare, det kallas “rebound” eller rekyl. Så visst kan vi göra lite nytta men inte så mycket som vi tror - säger de. Men har de rätt?

Det mest signifikanta med dessa studier är att de görs under antagandet att allt annat (än just energianvändningen) är lika. Det kallas i analysen “ceteris paribus”. Och det är där vi börjar ana att det kanske är fel. För allt ändras bland annat till följd av att effektiviseringsåtgärderna genomförs.

Några exempel:
1. Tekniken (det som skulle vara den yttersta gränsen för vad som är möjligt) förändras. Vi ser dramatiska förändringar på området förnybar energi där prestanda (och kostnader) för solceller och vindenergi förbättras till följd av det som kallas “marknadslärande”. Samma sak händer med teknik för effektvisering när den successivt vinner större marknader.

Vi har ändrat vår syn på möjligheterna i byggnader där vi nu på allvar inte bara talar om lågenergi utan nollenergi och plusenergihus. Det är inte bara energiskalet utan även tekniken för lokal energiomvandling och styrningstekniken med ökad IT som förändrar dessa förhållanden.

Vi har bara börjat titta på återvinningstekniken, kretsloppsekonomin och marknaden för delning som alla kan kraftigt påverka energianvändningen.

Gränsen för vad tekniken kan åstadkomma förflyttas med raketfart.

2. Ekonomin förändras när man tar i beaktande vad förbättrad resursanvändning medför. IEA har visat att det finns inte mindre än 15 olika PLUS-värden att ta hänsyn i en kalkyl tillsammans med det man sparar i minskad energianvändning. Så en enkel kalkyl på vad man sparar i utgifter för sparad energi ställd mot investeringen är otillräcklig eftersom det finns flera andra värden, till exempel ökad industriell produktivitet, minskade hälsorisker när byggnader blir hälsosammare, ökad valfrihet i bränsletillförsel, press på energipriserna, minskade utsläpp, minskade risker för avbrott, förbättrad good-will, fler och stabilare jobb etc. Om några av dessa faktorer tas in i kalkylen blir också ekonomin bättre och besluten lättare.

Rimligare än att bara tala om lönsamheten i allmänna termer vore att som Catherine Cooremans påpekar tala om värdet i strategiska termer vilket innefattar kostnader, risk och värdeerbjudandet.

Gränsen för vad man kan investera med lönsamhet flyttas drastiskt framåt.

3. Beteende och acceptans måste påverkas med subtilare medel än bara förhoppningen att människor agerar enbart på ekonomiska styrmedel. Världsbanken har presenterat en revision av synsättet på hur människor tänker och agerar (se också bild nedan) och som ger en rimligare uppfattning av hur och var man kan påverka bland annat med så kallade “nudges”. I Europa har vi sedan länge ett bra exempel i märkningssystemet för främst hushållsprodukter. Det kan utvidgas men också förfinas.

Nudges (knuffar) har behandlats i Thaler och Sunsteins bok med samma namn och hela tiden dyker nya spännande tillämpningar upp. Nu senast flygbolaget Virgin som fått sina piloter att flyga mera bränslesnålt.

Gränsen för vad som är acceptabelt är en fråga om psykologi snarare än ekonomi och kan förskjutas helt bortom vad den vanliga förenklade kalkylen kan föreställa sig.

Dessa tre områden är ett annat mera dynamiskt sätt att analysera “mutatis mutandis” det vill säga när allt ändras som måste ändras för att få rätt resultat.

Nu är det dags att välja! Antingen skala ned potentialerna successivt som i gammaldags kalkyler och sucka över världens tillstånd, eller koppla in mera eftertanke och fundera över vad det är som förändras (och som kan förändras mera). Så att vi kan tänja steget över till nästa industriella nivå!

Läs mer

Månadsindelade arkiv