Ni har säkert hört ordspråket “Ge en man en fisk och han blir mätt för dagen. Lär honom att fiska och han blir mätt för resten av livet.” Men hur tillämpar man det i verkliga livet?

Det är en fråga att fundera över när nu den så kallade “skolmiljarden” skall användas till energieffektvisering. I riksdagens beslut står att bidrag kan ges för åtgärder som minskar energianvändningen. Punkt slut. Det specificeras inte mer än så. Boverket som sedan skriver förordningen har ju då inte mandat att göra mer.Och det är ingen djärv gissning att man vill vara “kostnadseffektiv och teknikneutral”. Man kommer, så att säga, försöka få så mycket fisk som möjligt med dagens tillgängliga teknik.

Det borde istället stå nånting i stil med att man ger Boverket i uppdrag att utforma och precisera stödet för att säkerställa samverkan med andra styrmedel. T ex kan man tänka sig att relevanta genomförda teknikupphandlingar kan få mer i bidrag (vars produkter då får extra skjuts på marknaden) än standardlösningar. Då skulle man, för att följa ordspråket, ha lärt sig att fiska och bli mera “kostnadseffektiv” i ett längre perspektiv och så att andra skulle kunna få nytta av lösningarna utan att för den skull få direkta stödpengar.

IEA har under flera år försökt illustrera skillnaden mellan att göra saker rätt (ge bort fisk och vara kostnadseffektiv - “efficient”) och att göra rätt sak (lära ut hur man fiskar - “effective”), se bild nedan. Men svenska myndigheter är inte inställda på den våglängden och tyvärr inte svenska politiker heller.

Från IEA:s “Deploying Renewables: Principles for Effective Policies- 2008”