Anta att vi har en strategi

Det finns mÃ¥nga historier om hur olika yrkesgrupper löser problem. En handlar om hur man skall plocka ned äpplen frÃ¥n ett högt träd. En i gruppen säger “Vi antar att vi har en stege”. (Jag skall inte säga viken grupp denne person representerade men det rimmar pÃ¥ metronom.)

Men denna historia kommer lätt för en när man försöker komma underfund med det “Förslag till nationell strategi för energieffektiviserande renovering av byggnader” som Energimyndigheten och Boverket just satt samman. För denna strategi är inte uppenbar men tydligt antagen. Kanske är det hela ett avancerat försök att fÃ¥ fart pÃ¥ läsarna sÃ¥ att de skall komma upp med nÃ¥got som man själv saknar, men tydligen antar att man har.

Förklaringen till det lama försöket ligger troligen i att man redan inledningsvis begränsar sig genom att säga att:”...det finns hinder som gör att prissignalerna inte gÃ¥r fram. Dessa hinder har identifierats och utgör underlag till de förslag som har tagits fram.” Därefter landar man i förslag som i allt väsentligt handlar om hur information förbättras (intensifieras). “Som ett nav i informationssatsningen föreslÃ¥s att ett informationscentrum för frÃ¥gor om energieffektivisering och renovering upprättas.”

* Men om det nu inte finns någon prissignal? Har ni någonsin försökt köpa en Negawattimme eller x stycken effektiviseringar att levereras nästa vecka? Effektviseringsbranschen är inte tillräckligt utvecklad ännu även om vi jobbar på det.

* Och tänk om det inte är de traditionella hindren (barriers) och deras tillhörande styrmedel (typ information och prisförstärkningar) som är problemet. Det kanske är “snedvridningar” (biases) i uppfattningen av signaler och information, pÃ¥ det sätt som Kahneman skriver om i “Tänka fort och lÃ¥ngsamt”, som är problemet? Var hamnar vi dÃ¥ med informationssatsningarna?

Man skriver att: ” För att nÃ¥ 50 procent energieffektivisering till 2050 behöver omfattningen av renoveringarna öka och/eller andra Ã¥tgärder som omfattar effektivisering av verksamhetsel, hushÃ¥llsel och fastighetsel ocksÃ¥ genomföras.” Men säger att: “Vi har antagit att renoveringar utförs dÃ¥ fastighetsägare behöver byta ut installationer eller Ã¥tgärda klimatskal pÃ¥ grund av att livslängden har gÃ¥tt ut.” SÃ¥ att man sitter pÃ¥ en ekonomiskt fördelaktig möjlighet genom att effektivisera spelar ingen roll. Istället är det bättre att lÃ¥ta pengarna för onödig energianvändning rinna iväg Ã¥r efter Ã¥r tills dess att livslängden pÃ¥ nÃ¥gon central komponent runnit ut.

Därför fortsätter man ocksÃ¥: “För att omfattningen ska öka behöver fastighetsägare tidigarelägga renoveringar. Men även om fastighetsägare i en större utsträckning genomför renoveringar sÃ¥ är nuvarande styrmedel i kombination med förslaget i scenario 1 tillräckligt för att energieffektiv renovering ska utföras. FrÃ¥gan om renovering och statens roll i detta gÃ¥r utanför det energipolitiska omrÃ¥det och ligger utanför detta uppdrag. OBS Min fetstil.” Möjlig tolkning: Det behövs alltsÃ¥ nÃ¥got styrmedel (eller möjligen inte), men om det behövs sÃ¥ är det inte vÃ¥r uppgift att föreslÃ¥ det.

Och kanske är det sÃ¥ att effektivisering inte behövs här, eftersom: “I Sverige har vi arbetat länge med energieffektivisering och idag stÃ¥r byggnadsbestÃ¥ndet för ungefär 30 procent av den totala energianvändningen. Genomsnittet i Europa är 40 procent.” Det kan väl inte bero pÃ¥ att vi har ovanligt mycket energikrävande industri här? Det mÃ¥ste väl bero pÃ¥ att vi redan är bra (eller rentav bäst)? Och dÃ¥ behöver vi ju ingen strategi! LÃ¥t oss istället anta att vi hade en.

Läs mer

Månadsindelade arkiv