Är det A-S-I som är grejen?

Den tyska organisationen GIZ (motsvarigheten till SIDA) har formulerat en modell som väsentligen avser transportsektorn men som säkert kan ha vidare tillämpning, kallad A-S-I. Avoid - Shift- Improve skall den utläsas (se exempel i bilder nedan).

På individnivå måste man nog fatta beslutet (I) improve genom en investering först, om man inte har tillgång till bilpool förstås. Besluten (A) Avoid och (S) Shift är mera beteendeorienterade. Men som tankemodell för beslutsfattare verkar A-S-I vara en bra metod att sklja ut äpplena från apelsinerna.

image
———————
image

Diminuendo al niente (svagare till ingenting)

Energimyndigheten har lagt ned en avsevärd energi på att ta avstånd från EU-direktivets förslag till “energinyttoansvar” för energiföretag (även kallat kvotplikt), artikel 7. Nu har de utvecklat ett motförslag vilket åtminstone till formen följer EUs regelverk.

Innehållet skulle om det varit ett musikverk närmast betecknas som “Diminuendo al niente” det vill säga svagt klinga av till ingenting.

1. Det börjar med att man utgår från ett basvärde som utgörs av försåld energi som anges till 332 TWh per år vilket utgör en nedskalning från använd energi (386 TWh)
2. Därefter exkluderar man transporterna och landar på 240 TWh
3. Vilket åtföljs av en reduktion på 25 % vilket påstås vara uppnått med åtgärder i perioden före 2014 när direktivet skall börja gälla. Vi har nu nått ner till 180 TWh som skall vara basvärdet från vilket man skall effektivisera i en stegvis upptrappning med 1,5 % varje år under en 7-årsperiod till 2020. Denna tolkning av flexibilitetsparagrafen är inte helt given och diskuteras av the Regulatory Assistance Project, RAP.

Nu när vi har nått ned till basvärdet så föreslås ett antal åtgärder som skall innebära att Sverige uppfyller sitt beting (kumulerat 75,6 TWh under åren 2014-2020):
a) Skatter skall svara för drygt 24 TWh (d.v.s. en tredjedel), men skatterna skall vara oförändrade så denna effekt är en följd av ett beräkningssätt där svenska skatter skiljer sig från de som gäller i EU i övrigt.
b) Paket för offentlig sektor skall leverera 16 TWh (d.v.s. drygt en femtedel). Här resonerar man om ett utvidgat rapporteringssystem som kan omfatta även transporter (vilka dock exkluderats ur beräkningen, se ovan) och utebliven ökning av användningen(!). Man resonerar också om att befintligt stöd till kommuner skall utgå om de binder sig vid vissa mål om vilka det sedan sägs att de inte får vara för höga så att de blir avskräckande.
c) Fastighetspaket vars del är 9,5 TWh (d.v.s. 13 %). Här föreslås att förstärka och utvidga fastighetsnätverk utgående från erfarenheterna från BEBO och BELOK samt att se till att landvinningar i dessa projekt omsätts i bred praktisk handling.
d) Näringslivspaket som uppgår till nästan 20 TWh (d.v.s. en dryg fjärdedel). Detta skall byggas upp av tre delar: (1) Energikartläggningscheckar, EKC, (2) PFE Light och (3) PFE Plus, där EKC redan finns men kan byggas ut både kvantitativt och kvalitativt, PFE Light riktas till företag som redan börjat effektivisera och PFE Plus till företag som redan deltagit i det existerande PFE-systemet.
e) Hushålls och energibolagspaketet till sist motsvarar gott och väl 13 TWh ( d.v.s. bortemot 20%). Energimyndigheten hävdar att det system som avsåg medverkan från energiföretagen med ett så kallat kvotpliktsystem (vita certifikat) inte avhjälper något “marknadsmisslyckande som inte redan adresseras av befintliga styrmedel”.Nu föreslår man emellertid att när det gäller ”(kostnadseffektiva)....åtgärder (som) ändå sker spontant”, för dessa “bedöms ett frivilligt nätverk för energibolag vara mer kostnadseffektivt för att uppfylla betinget i artikel 7 än att införa andra nya styrmedel.” gulp

Summerar man delarna så får man till och med ett överskott på 10%, men många av bitarna är bara luft och utnyttjande (tänjning) av de beräkningsregler som direktivet medger. Den del som verkar ha mest substans är Fastighetspaketet. Även i några andra avseenden finns uppslag till förbättringar av det slag som ibland kallas “empowerment”, till exempel genom att använda cluster och bygga upp energiledningssystem.

Som helhet är det emellertid tunt och dessutom svårläst. Även om det inte förändrat sakinnehållet skulle dokumentet tjänat på en rejäl redigering.

Addition som förminskar

De flesta av oss skulle kanske bli lite förbittrade om vi i löneförhandlingarna fick veta att vi skulle få ett lönelyft på 1000 kronor och om vi sedan upptäckte i lönekuvertet att det den första månaden bara blev 13. Vi skulle nog funderat över marginalskatterna ett tag, men så småningom bli varse att det var chefens nya förhandlingsmodell. Kanske skulle vi vid årets slut kanske bli lite mindre förtrytsamma när det tidigare aviserade lönelyftet gått upp till 153 spänn per månad. Och när chefen förklarat att han menade ett kumulativt lönelyft över hela året och att varje månads ökning med 13 kronor till sist blev 1000 pistoler på årsbas då skulle vi säkert förstå, men vi skulle känt oss lite blåsta.

Vi måste ha detta i åtanke när vi tar del av Energimyndighetens information om hur artikel 7 i det nya effektiviseringsdirektivet (EED) skall tolkas. Man talar nämligen om att det innebär ett sparbeting på minst 75 TWh. Det stämmer men det är en stegvis upptrappning under en sjuårsperiod som när man summerar alla årensresultat ger dessa siffror. Nivån på energianvändningen årsvis har bara minskat 19 TWh, se bild 1 nedan. Detta motsvarar c:a 3,5% av Sveriges energianvändning varje år vilket kan jämföras med målet för EUs direktiv som är 20%.

Existerande energiskatter skall enligt energimyndigheten svara för 24 TWh alltså en tredjedel av de 75 som skall utgöra vårt kumulerade beting. Hela övningen kring artikel 7 har drag av att göra beräkningar för att komma undan EED så enkelt som möjligt snarare än att försöka realisera den lönsamma potential som finns.

Det är synd för hela idén med EUs nya direktiv är att det finns en lönsam potential som ligger för fäfot och som det skulle gagna både vår ekonomi, våra jobb och vår miljö om den realiserades. Fraunhofer Institutet i Tyskland har på uppdrag av Tyska miljöministeriet visat dessa omfattande “negativa kostnader” (lönsamhet) i en rapport, se bild 2 nedan. Det är lite svårt att förstå varför detta bemöts med undanmanövrer i stället för med uppsträckta händer och entusiasm.

image
BILD 1: Bearbetad från Energimyndighetens rapport
——————-
image
BILD 2: Från Fraunhofers rapport Contribution of Energy Efficiency Measures to Climate Protection within the European Union until 2050

Märkligt mager information från Energimyndigheten

Energimyndigheten har släppt sin långsiktsprognos eller som de hellre vill kalla den “konsekvensanalys”. I den görs observationen att Sverige inte ens bedöms klara sitt eget urvattnade mål på 20% intensitetsförbättring (kWh/BNP-krona). Men frågan är om den informationen har något värde!

Detta eftersom de antar att Sveriges energianvändning ligger på en stabil nivå ända till 2030 (se bild nedan). Det är svårt att se varför den skall göra det givet att vi har ett EU-direktiv med en klart uttalad målsättning vilket man noterar så här:

EU har också ett energieffektiviseringsmål på EU-nivå. Det är ett absolut mål om att effektivisera den tillförda energin i EU med 20 procent jämfört med prognostiserad tillförsel år 2020. Detta mål är inte bindande för eller bördefördelat mellan medlemsstaterna. I artikel 3 till EU:s nyligen beslutade energieffektiviseringsdirektiv upprepas att medlemsländerna ska besluta om nationella mål. Hänsyn till EU:s absoluta mål ska tas och hänsyn till nationella förutsättningar får tas när de nationella målen sätts. Implementeringsarbetet av Energieffektiviseringsdirektivet fortgår och Sverige har inte beslutat om hur det svenska nationella målet ska formuleras. I denna rapport görs därför inga beräkningar av det svenska bidraget till EU:s energieffektiviseringsmål.

IEA har i sina motsvarande arbeten (WEO) beräkningar för det de kallar “New Policies” med antagandet att dessa har fullt genomslag i tillämpning. Om man gör en långsiktsstudie där det bland annat ingår alternativa scenarier med hänsyn till prisförhållanden och ekonomisk utveckling så borde man väl kunna göra något liknande? Och inte minst vore det väl påkallat att göra en konsekvensanalys av att vi inte ens klarar det officiella målet.

image

Blodhunden apporterar

Energy Efficiency Watch är den organisation som bevakar hur effektiviseringsarbetet i EU framskrider. De agerar blodhund och har tidigare rapporterat om vad länderna gör och redovisar om sina aktiviteter i nationella planer (NEEAP). Nu har de extraherat mera ur materialet och gjort bedömningar av vad som är bra och efterföljansvärt (good practice) men också vad som är mindre bra. Sverige får beröm för PFE som ju tyvärr läggs ned men förhoppningsvis kan återuppstå ur askan. Däremot är man inte så imponerad av våra insatser i byggsektorn.

Vi har ju en envis förmåga i det här landet att styra på fel ingångsvärden. Vackra exempel är ett mål för effektivisering (BNP-intensitet) som kan uppnås även om slöseriet ökar. Ett annat är att bedöma byggnader efter köpt energi istället för använd, vilket påpekas i en debattartikel i SVD.

Men tillbaka till blodhundens apport som även innehåller sammanställningar för varje enskilt EU-land däribland Sverige. Denna del innehåller omdömen där svenska experter kommenterat utvecklingen och lyft fram olika aspekter såsom till exempel PFEs landvinningar. Experternas samlade bedömning är emellertid inte så positiv, se bild nedan, med reservation hur man uppfattat formuleringen av det svenska (icke-)målet.

Detta kan man begrunda i dunklet under earth-hour på lördag. Och på måndag kan Du sedan börja göra earth-hours hela året.

image

Stora pengar - säkra pengar (och fler jobb)

ACEEE har publicerat en översikt över det gamla temat om marknadshinder och hur man skall få bättre fart på effektiviseringen, kallad “Overcoming Market Barriers and Using Market Forces to Advance Energy Efficiency”. Även om det finns många sådana så är den här mera praktiskt orienterad med sina förslag till hur man kan gå vidare och genom sina illustrationer av tingens ordning.

Det är till exempel intressant att se att investeringar i effektivisering inte bara ger stor avkastning utan också är säkrare än de flesta alternativ (se bild nedan). Det ligger för många av oss bortom den “konventionella visdomen” baserad på hur vi får fakta presenterade för oss.

Ett vackert exempel på hur man kan sitta fast i gamla tankemönster visar Timbro i sitt svar på artikeln om hur lönsam effektivisering OCKSÅ skapar flera jobb. I deras värld har de inte ens uppfattat orsakssambandet utan vänder på det och tror att dessa jobb fordrar ekonomiska uppoffringar. Och deras avslutningsargument om hur flera hästar och segelbåtar i transporterna skulle skapa ännu flera jobb är - ja vad skall man säga - rörande? Så försöker en tongivande organisation övertyga idag! Se textutdrag nedan.

image
—————————
Klippt ur Timbros artikel i DN när man försöker raljera med sina debattmotståndare, eller avslöjar det hur de själv tänker?

För inte alltför länge sedan drevs alla fordon i Sverige med förnybara bränslen; bioenergi (i form av hästar) och vindenergi (i form av segelbåtar). Genom att ställa krav på att ersätta den befintliga fordonsflottan med båtar respektive häst-och-vagn kan alla transporter till år 2030 drivas på förnybara bränslen. Det skulle skapa många nya jobb i form av hästskötare, hjulmakare och segelsömmare.

Det saknas bara några tiotals TWh

Jobbet med att överföra EUs effektviseringsdirektiv till svenska förhållanden har påbörjats. Bedömningen är att vi med 20% lägre energianvändning år 2020 skulle klara allt det vi gör idag med mindre energianvändning och därmed få pengar över i våra plånböcker. Omsatt till svenska förhållanden skulle vi klara oss gott och vara gladare med en årlig användningsnivå som är åtminstone 70 TWh mindre.

Energimyndigheten brottas med direktivets artikel 7 eftersom man inte vill låta energiföretagen bli ansvariga för att med vita certifikat ta en del av ansvaret och omforma sig till energinyttoföretag. Arbetet är ganska snårigt eftersom artikel 7 syftar till att se till att sparåtgärder blir varaktiga och inte tillfälliga. Därför har man formuleringar om kumulativa åtgärder som förleder tanken när de för Sveriges del formuleras som ett beting på storleksordningen 100 TWh. Det är den totala energimängden under en 7-årsperiod och skall inte förväxlas med den årliga användningsnivån.

Betinget 100 TWh motsvarar en minskning av den årliga nivån med 15-20 TWh. Så vi väntar med spänning på hur de övriga artiklarna i direktivet skall behandlas eftersom de måste fylla upp resten upp till åtminstone 70 TWh.

Minst 30000 jobb

Rubriken för artikeln i DN om effektivisering som jobbskapande blev kanske en aning försiktig men bättre det. Det underliggande materialet finns hos byggindustrin när de granskade vad som behövs för att klara renoveringarna i den svenska bebyggelsen.

Greenpeace har tittat även på jobbmöjligheterna när det gäller förnybar energi och samlat detta i en rapport om gröna jobb.

I Tyskland har man också funnit ett tydligt jobbskapande samband och i USA har man ytterligare visat på dynamiken i effektivseringen när det gäller sysselsättningen.

I kommentarerna till DN-artikeln finns några hänsyftningar till den så kallade Alvarez-rapporten som hävdar att gröna jobb tränger undan “riktiga”. Den har använts i USA tidigare just för att misskreditera satsningar på “gröna jobb” och tillbakavisats som fabulerande.

En mera ingående granskning av Alvarez rapporten och författaren har gjorts av The Green Economy Post som bl.a. funnit:
* Att man underskattat antalet jobb som skapats med nära nog en faktor 4
* Att argumentet om undanträngning (crowding out) inte håller eftersom investeringarna också genererar följdsatsningar i infrastruktur (som inte räknats in).
* Att Statistiken för vilka jobb som trängts undan är obefintlig. Sannolikt handlar det mera om jobb som försvunnit i IT- och fastighetsbubblorna!

 

 

 

Två svårknäckta problem med en lösning.

Å ena sidan fastigheter med dålig innemiljö och dålig energieffektivitet. Å andra sidan ungdomsarbetslöshet. Två riktigt svåra problem - Vad skall man ta sig till? Jo man slår ihop dem. Precis som med flugorna tar man dem i en smäll!

Sven Andersson, den legendariske ingenjören från fastighetskontoret i Malmö, tog kontakt med arbetsförmedlingen i akt och mening att utbilda några “barfotaingenjörer” som kunde göra kartläggningar av tillståndet i fastigheterna och därmed lägga grunden för välbehövliga åtgärder.

Skepsisen var stor, och alla som har sett filmen “Äta, Sova, Dö” har fått en liten inblick i hur arbetslösa tränas i att sälja sin egen kompetens, vet hur tröstlöst det ser ut. Sven tränade istället sina adepter i praktiskt arbete. Mycket mera konstruktivt. Hur har det gått? Ja alla som var med i den första gruppen har jobb idag!

Vi behöver mer av det här och Sven är säkert beredd att visa hur man gör. Precis som han visat att det finns 21 olika sätt att skapa friska hus istället för sjuka.

Prosit! Varför nyser man?

Det kan finnas flera skäl. Förkylning, hösnuva, damm i luften, sol i ögonen (ja faktiskt!). På samma sätt kan det finnas flera skäl att energianvändningen minskar. Det är för dyrt, man vill minska för att spara miljön, man har bytt till annan utrustning. Bland andra orsaker.

För att kunna ändra på energianvändningen måste vi veta mer om hur människor reagerar. Sea Rotmann skriver i en kolumn om svårigheterna att skapa en god energipolitik. Där noterar hon just att ändringen av teknik är inte det primära:

...technology in itself is not the solution to the problem, changing peoples’ energy practices is the solution and technology provides (often but not always) the means.

och hon menar att en god energipolitik är…:

... based on a solid understanding of the problem, the audience and their current behaviour - this includes a clear goal of the behavioural outcome that is desired after achieving change

IPCC var i sin senaste rapport inne på linjen att vi måste ha bättre kunskap om beteenden och om beteendeekonomi, men de vågade inte riktigt ta språnget. Vi måste nog ställa fler frågor och vara försiktigare med de traditionella svaren som oftast baseras på ett alltför enkelt tänkande om ekonomiskt rationella aktörer.

Konvergens mot 100% förnybart

Vindkraftbranschen visar nu att vi kan få ett energisystem som är helt baserat på förnybar energi redan till 2030 (se bild nedan). I en artikel i GP tar de också upp frågan som många olyckskorpar kraxat om nämligen behovet av regleringskraft och visar (precis som en amerikansk utredning för en tid sedan) att det är inget avgörande problem.

Problemet är istället, vilket artikeln också tar upp, att våra politiska partier bör inse att det är dags att möta morgondagen med ny teknik som är uthållig och jobbskapande och inte med gammal som skapar avfallsproblem och beroenden.

image

Att kunna utan att förstå?

Är det i litteraturen och litteraturvetenskapen vi kan finna svaret på varför energieffektivisering är så svårt att hantera? Varför det tilldrar sig så lite medialt intresse och så lite politisk handling? I DN publicerades en artikel med rubriken “Svenska studenter har alla svar – men inga frågor”. En lärare med erfarenhet från undervisning i olika länder noterar att “kontinentala studenter förstår först och främst genom att fråga, svenska studenter däremot genom att ge svar.” - “Kontinentala studenter ser historiska sammanhang medan de svenska sätter sig själva i centrum.”

Utan att göra skillnad mellan nationaliteter och utan att begränsa kretsen till studenter, så liknar det förhållandet när vi talar om energifrågor. Det finns massor av svar klädda i ganska enkla ekonomiska termer (brist på incitament, överflöd av hinder, bristfällig information), men nästan ingen förståelse av hur människor reagerar på incitament, upplever hinder, hanterar information etc.

Det leder tanken tillbaka till litteraturen. Nobelpristagaren José Saramago låter en av personerna i romanen “Blindheten” säga: “Jag tror inte vi blev blinda, Jag tror att vi är blinda, Blinda som ser, Blinda som trots att de ser inte ser”.

Den osynliga sjukhusräkningen

Koleldningen orsakar 18000 för tidiga dödsfall årligen hävdas i en rapport från HEAL(Health and Environment Alliance), se också bild nedan. För Europa som helhet bedöms kostnaden vara 150-400 miljarder SEK årligen. En sjukhusräkning som ingen vill betala utan som snarare byggs upp av att vissa länder fortfarande ger bidrag till kolindustrin.

Ja - det finns lösningar. Effektivare användning och förnybar energi
Nej - det som börjar på K och slutar på kraft är ingen lösning. Man botar inte illa med ont värre

image

Helheten är större än summan av delarna.

Jo så är det nog. Men tanken att energieffektivisering är att stapla effektiva komponenter på varandra tills vi når “lönsamhetsgränsen” är ingrodd. Den må vara användbar som analysmetod på makronivå vilket använts i de många diagram som visar att stora delar av effektiviseringen har negativa kostnader, men den kan bli riktigt bedräglig när vi kommer ner till enskilda byggnader och anläggningar.

I denna anda har horder av “ekonomer” lärt oss att den tekniska potentialen för effektivisering måste reduceras eftersom allt som är tekniskt möjligt inte är ekonomisk för samhället eller för investeraren.
I en artikel som nyligen publicerats har några forskare från Linköpings Universitet påpekat att den tekniska potentialen är större än summan av delarna när man tar hänsyn till “energy management” - energiledning (se bild nedan)!

Detta är viktigt för analyserna både på objekts- och makronivå. Vi har nämligen också fått erfara att vi skall tillämpa en holistisk syn vilket anses synonymt med helhetssyn. Gärna det men notera först att: “Holism (av grekiska holos, “hel”, “odelad”) är i allmän bemärkelse ett filosofiskt betraktelsesätt att helheten är större än summan av delarna och att ingenting kan beskrivas enskilt utan kontext”, enligt Wikipedia. Energiledningen är kontexten.

Sedan kan det hända att denna nya nivå måste reduceras till följd av olika villkor som hindrar ett genomförande fullt ut. Men låt oss inte krympa förrän vi växt färdigt.

image

Köp effektivisering nu - betala sen

Den brittiska idén med energieffektivisering på avbetalning kanske egentligen är svensk!? Uppsala energi provade den i mindre skala, men med god erfarenhet, när det gällde lågenergilampor redan för något decennium sedan.

Naturligtvis är det mera komplicerat när det skalas upp till nationella program och när det omfattar mera omfattande åtgärder. Brittisk press rapporterar om flera svårigheter som t.ex. att kunskapen om möjligheten är låg, att diagnostiken som skall vara kostnadsfri i flera fall inte är det och att räntorna på de förmånliga lånen inte är så goda.

Men det vore nog mera förvånande om allt blev rätt redan första dagen, eller som den brittiske ministern säger:

We are not trying to pretend that we have everything right. There will be issues to address. We will be responsive to get rid of the niggles

Här skulle väl Sverige kunna ta ett initiativ eftersom vi redan har varit på banan? EnergiEffektiviseringsFöretagen har dessutom i sitt projekt “hälften bort” visat hur man kan samordna utförandet.

Effektivisering åt alla (borde inte ropen skalla?)

I Storbritannien har man lanserat Green Deal som ett sätt att göra energieffektivisering (i paket) tillgängliga för fler. Metoden är enkel:
1. Man får en bedömning av åtgärder gjord gratis utförd av auktoriserade energieffektiviseringsbedömare
2. Man väljer ett utförande och auktoriserat energieffektiviseringsföretag
3. Man tecknar ett avtal
4. Och betalar i avbetalning via elräkningen

Detta är en variant för att göra energieffektivisering lättare att köpa och få utfört. Engelsmännen använder också vita certifikat som är ett annat sätt, men som också innebär att effektivisering blir tillgängligare.

Nu har Energimyndigheten i sin vishet kommit fram till att vita certifikat inte passar i Sverige, men att de ändå behövs om vi kallar dem frivilliga! På så sätt kan man nämligen tillgodoräkna sig effekten inom ramen för det nya EU-direktivet.

Men då vore det kanske bättre att fundera över det andra brittiska systemet (green deal)!? Om det är frivillighet och flexibilitet som eftersträvas så ger detta system goda möjligheter. Och det finns gott om EnergiEffektiviseringsFöretag som gärna hjälper till.

Energieffektivisering - en tragedi i vardande?

Visst känns det så ibland? Artikelförfattaren på Sustainable Buildings Centre känner sig deppig. Det är för få som “inser det nödvändiga” och uttrycket “allmänningens tragedi” söker sig fram.  Men uttrycket “tragedy of the commons” är också tillspetsat och framför allt ordentligt vederlagt av Ellinor Ostrom.

Effektivisering är inte svårt - bara komplicerat.

Hur kan Demand Response (laststyrning) plötsligt bli så svårt?

I USA har Demand Response (DR) tillämpats i decennier som ett sätt att få energisystemet att fungera även under ansträngda förhållanden. Orsaken till att det kallas “Demand response” är insikten om att det ibland är billigare att koppla bort belastning som kanske inte är alldeles nödvändig än att starta upp nya dyra kraftanläggningar. Det är billigare (och klokare) att betala kunden för att koppla bort något än att betala fossilbränsle och dess utsläpp. USAs energimyndighet gav ut en skrift som beskrev och rekommenderade principer, “Benefits of DR in Electricity Markets”.

En central del handlade om hur man betalade för den “respons” man fick vid olika angelägenhetsgrad (se bild). Man kunde använda prismekanism eller prestationsbaserad ersättning,

När nu denna metod diskuteras i Europa så måste det tydligen sägas klart och tydligt att kunden skall ha något för att man samverkar för att systemet skall hålla ihop (”...the issue of how consumers are compensated if appliances are switched off needs to be addressed”)!!! Skall det självklara behöva sägas?

 

image

Tjäna dubbelt på effektivisering

Genom att uppfylla EU-direktivets mål om att minska energianvändningen med 20% så sparar Europas invånare drygt 100 miljarder € årligen i minskade utgifter för den energi som vi egentligen inte behöver. Ecofys gör bedömningen att man kan spara lika mycket till genom sänkta priser på den energi som återstår.

Detta eftersom lägre efterfrågan innebär att man bland annat inte behöver ta i anspråk de dyraste produktionsresurserna (se figur nedan). Men också att efterfrågetrycket på fossila bränslen minskar och därmed priset.

image

Även USA kan…

...minska sina utsläpp av växthusgaser. Med upp till 17% utan några nya initiativ på federal nivå och inom ramen för delstaternas egna handlingar säger WRI (World Resources Institute). Ambitionsnivåerna kan vara olika från “bleka” till “följa strömmen” och “på hugget” säger de och gör olika projektioner av vilka konsekvenser det kan ha 2020 och 2035 (se bild nedan). Men ni ser vilken del av stapeln som alltid är störst - just det, effektivisering.

Within the bounds of what is legally and technically possible, the single most important factor influencing emissions reductions is political and policy ambition. This analysis considers three levels of ambition:
Lackluster. This is low ambition and represents the results of actions of lowest cost or least optimistic technical achievement.
� Middle-of-the-Road. This is mid-level ambition and represents the results of actions of moderate cost and moderately optimistic technical achievement.
Go-Getter. This is the highest ambition achievable without new congressional action. It represents the results of actions of higher cost or most optimistic technical achievement.

image

Klandra inte spegeln om Du inte gillar bilden

Då och då kommer det kraftig kritik mot de energiscenarier som till exempel IEA publicerar i sina årliga skrifter. Som senast den här från en organisation som heter Institute for Energy Economics and Financial Analysis (IEEFA) och har skrivit en rapport med det klatschiga namnet “Off Track”.

The International Energy Agency has wrongly guided governments into decisions about oil, gas and coal use that are inconsistent with the long-term climate objectives of the Paris Agreement

Men är det sant? Är det IEA som vilseleder? Så här förklarar IEA hur scenarierna konstrueras (jämför med bild nedan)

- New Policies Scenario of the World Energy Outlook broadly serves as the IEA baseline scenario. It takes account of broad policy commitments and plans that have been announced by countries, including national pledges to reduce greenhouse-gas emissions and plans to phase out fossil-energy subsidies, even if the measures to implement these commitments have yet to be identified or announced.

- Current Policies Scenario assumes no changes in policies from the mid-point of the year of publication (previously called the Reference Scenario).

- 450 Scenario sets out an energy pathway consistent with the goal of limiting the global increase in temperature to 2°C by limiting concentration of greenhouse gases in the atmosphere to around 450 parts per million of CO2.

Två av de scenarier som presenteras är alltså reflexioner av vad som händer i världen och det som är på väg att hända till följd av de beslut som fattats i olika beslutsorgan (länder, samarbetsorganisationer mm). Det är bilder INTE rekommendationer!

Om vi inte gillar det vi ser måste vi kanske rätta till de egna anletsdragen. Men klandra inte spegeln!

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv