Inte svårt men komplicerat

Energieffektivisering är inte svårt - tekniken finns för att realisera STORA potentialer där användaren tjänar på att förbättra sitt hus/bostad/företag/verksamhet. Men det har visat sig komplicerat att få det gjort. De mest trosvissa hävdar att marknaden sköter det här själv och att priserna motiverar aktörerna till rätt åtgärder. Tyvärr hör bostadministern och hans statssekretare till dem.

Det de bortser ifrån är att marknaden inte erbjuder produkten effektivisering som alternativ till energi. Kundens möjligheter att effektivisera är många men det är komplicerat att plocka ihop delarna, att upphandla dem och få dem på plats i rätt ordning. Därför har EnergiEffektiviseringsFöretagen bildats för att kunna ge bättre och mera kompletta erbjudanden till kunderna. Men dessa koncept behöver utvecklas mera så att EFFEKTIVISERING blir en produkt. Vi är på väg att skapa den marknad som behövs, men den fungerar inte riktigt än.

IVA har insett detta och skrev i en rapport att det är möjligt att halvera energianvändningen i flerbostadshusen till 2050. De skriver bland annat:

• Alla ägare av flerbostadshus måste ha ett långsiktigt mål för hur energieffektivisering och renovering ska ske i deras hus.
• Kompetensen måste stärkas
• Normerna för nybyggnad och renovering av befintliga flerbostadshus måste skärpas.

Just det! Det går att göra men det hoppar inte fixt och färdigt ut ur en (ännu så länge) ofullständigt fungerande marknad.

Klimatvetenskap och grupptillhörighet

Detta med att ta till sig vetenskapligt baserad information är inte alldeles enkelt. Hur vet man det man tycker? Vad man tycker om X,Y eller Z kanske inte enbart handlar om vad man vet utan om hur man känner för ämnet eller personen. Och vad ens familj, granne, fotbollsförening eller arbetskamrat känner/säger. I en mycket läsvärd översikt “Climate Science as Culture War” av Andrew J. Hoffman, där han undersöker hur och varför skillnaderna i åsikterna när det gäller klimatfrågan i USA går så vitt isär, skrivs det:

Instead of investigating a complex issue, we often simply learn what our referent group believes and seek to integrate those beliefs with our own views.

Man kan ju bli deprimerad för mindre, men nog måste vi alla erkänna att i många frågor har vi varken tid eller lust att lära hur det hänger ihop utan lyssnar på någon som vi anser är trovärdig och vars värderingar vi gillar. Det händer nog inte bara i USA!?

Hoffman ger förslag till hur man, när det gäller klimatfrågan, skall komma vidare och rent av använda värderingarna och grupptillhörigheten för att nå samförstånd, insikt och även komma till handling. För oss som sysslar med energieffektivisering gäller bland annat:

people must be convinced that something can be done to address it; that the challenge is not too great nor are its impacts preordained. The key to engaging people in a consensus-driven debate about climate change is to confront the emotionality of the issue and then address the deeper ideological values that may be threatened to create this emotionality.

För att lyckas behöver vi bli tydligare när det gäller att visa hur man gör, att använda ett språk som folk kan aceptera och finna allierade som våra lyssnare litar på.

Hoffmans papper har även andra poänger, som till exempel när han av en klimattvivlare undervisas om varför Earth Day äger rum den 22 April! Det beror på, får han veta, att den dagen är Lenins födelsedag - Ergo, klimatengagerade människor är samhällsomstörtande kommunister!

 

 

Innovera mera

Vem älskar inte innovationer? I dagens debatter älskas de mer än någonsin av alla politiker, organisationer och ekonomer. I utspel och på de anslagstavlor som pressen tillhandahåller för att de nämnda företrädarna skall få sätta dagordningen. Recepten varierar och dränks ofta i en sky av ord med, oftast positiv men ibland diffus, värdeladdning.

Det bleve lite enklare om man utgick från en sammanställning som IVA gjort och där man lyfter upp fyra områden.

Det handlar om:
• att stärka kunskapsbasen genom forskning, utbildning och eget lärande
• att skapa bättre regelsystem, nya organisationsformer och nya sätt att kommunicera
• att tillhandahålla stödtjänster som tekniköverföring, finansiering, rådgivning med mera
• att det finns efterfrågan – och att kunder och beställare driver på.

Efter att ha begrundat denna lista kanske man kunde landa mera i en diskussion om vilka innovationerna skall vara nyttiga för. Kunder/köpare till exempel, och hur man samlar dem. Bengt-Åke Lundvall har sagt att framtidsinriktade företag behöver starka och medvetna kunder. Det är deras behov som driver företagen till att “innovera” det de vill ha. Teknikupphandling är ett instrument som kan utvecklas, vässas och spridas.

Det nya EU-direktivet för effektivare energianvändning har som en åtgärd offentlig upphandling och en annan renovering av byggnader. Där kan det innoveras så det står härliga till.

Smartheten smyger sig på

Som ni säkert märkt ställs det höga förväntningar på smarta nät och smarta mätare. Ofta utan att någon bryr sig riktigt om att förklara på vilket sätt jag som konsument skall ta steget från (ja det är väl) dum till smart. Varför skall jag göra det? What is in it for me? De timmätare som man håller på att rulla ut i Sverige framställs ibland som smarta utan att någon förklarar hur.

Men smartheten kanske kommer smygande när vi får tillgång till grejor som gör det möjligt för mig att bättre utnyttja energin i hemmet och på arbetsplatsen. Som till exempel de här eluttagen, Modlet, i USA. Man kan programmera dem från sin dator så att de passar ens egna behov.

På arbetsplatser kan de nog bli mera betydelsefulla än i hemmiljö, vilket man har erfarenhet av over there. Personalen börjar fundera över varför det används så mycket energi när de inte arbetar och börjar tävla med varandra i att bli effektivare (smartare). 

Det finns näraliggande produkter i Sverige och man kan plocka ihop ett litet kit på Clas Ohlson men det är inte lika sofistikerat och framför allt inte lika instruktivt. Sedan infinner sig också tanken om inte detta vore något för svenska energiföretag att erbjuda sina kunder. Om man inte vore så benhårt emot vita certifikat eller känner motvilja till kundernas elsparandetongue rolleye

För övrigt anser jag att PFE skall försvaras

Av Cato lärde vi oss att tjatet kan löna sig i det politiska livet. Han avslutade alla sina senatstal med att framföra sin åsikt att Kartago borde förstöras. Och till sist fick han som han ville. Vi bör använda hans metod men ifråga om att försvara det program för energieffektivisering som är hotat.

Dels är det viktigt i sig själv. Sverige har inte så mycket att yvas över på området, men detta är i alla fall något unikt. De svenska insatserna under förhandlingarna om det nya EU-direktivet lär inte ha varit särskilt berömvärda och det lilla som hörts om implementeringen är inte heller så uppmuntrande. PFE vore i alla fall ett försök att behålla ett visst momentum.

Dels är det principiellt viktigt eftersom PFE är ett sätt att använda beteendeekonomins landvinningar och gå vidare från den stelbenta modellen vi nu har baserad på neo-klassisk ekonomi och den felaktiga förhoppningen om att “the economic man” skall göra jobbet.

PFE behöver sedan utvecklas och man behöver gå till beteendeekonomin för att finna mera inspiration, men man skulle i alla fall ha ett startkapital. Så låt oss både tjata och utveckla men inte avveckla (ja utom - ni vet vad!  grin )

Skulle någon av våra folkvalda vilja ta Catos roll?

Ta strid för f-n!

Det svenska PFE-programmet som innebär att företag med större energianvändning kan får skattelindring om de som motprestation genomför energieffektiviserande åtgärder har varit mycket gramgångsrikt. Och inte minst har det använt en intelligent metod för att locka aktörer som vanligen varit motsträviga till att genomföra åtgärder eftersom lockelsen att spara några kronor i skatt är ett mycket starkt incitament för dem. Det är en direkt tillämpning av beteendeekonomins metoder, dvs den som renderat några nobelpris i ekonomi det senaste decenniet. PFE är modernt, smart och nytänkande.

Men nu är det slut! Näringsdepartementet har sammanställt ett PM som sänts på remiss och i vilken hävdas att programmet måste läggas ned eftersom det strider med EUs regler. Och myndigheterna, som lämnar remissvar viker ned sig, en efter en.

Departementets konsekvensbeskrivning handlar om skatteintäkter och kostnader för administration samt:

Att lagen upphävs kan vidare antas får viss betydelse för vilka energi-effektiviseringsåtgärder företagen vidtar. Det är dock inte möjligt att här göra någon ingående bedömning av vad detta innebär i praktiken.

“Viss betydelse” - sa Bill, “Inte möjligt att göra ingående bedömning” sa Bull. big surprise
“Ta strid för f-n” sa Elaka Hans. Vad har vi ett Näringsdepartement till?

Hur får man in fyra elefanter in en Volkswagen

Det var ett av min ungdoms skämt. Och svaret var “två där fram och två där bak”. Treehugger är kanske mera allvarliga men deras återkommande visningar av hur man inreder (och lever på?) minimal yta har nu tagit ytterligare ett steg i samma riktning och visar hur man får in sina väsentligaste funktioner, kontor, säng och meditationsutrymme (!) på 7 kvadrat.

Stort som ett badrum säger de, men var har de tänkt att man skall ha det då? Nog verkar deras förra variant med en sexrummare på 40 kvadrat lite mera seriöst. Men det är klart att det kan ge underlag till funderingar kring hur mycket prylar man behöver.

Vem bestämmer villkoren?

Samarbetet med näringslivet är viktigt för att teknik skall utvecklas och komma plats, men….! The Guardian reser frågan om den täta kontakt som utvecklats, mellan Storbritanniens regeringsorgan och myndigheter å ena sidan och näringslivet, där framförallt storföretagen tycks ha organiserat och delat upp riket mellan sig, å den andra (se bild nedan). Och frågan om vad det innebär. Vem är det som bestämmer?

Av den dokumentation som fanns vid de senaste kontakterna, i form av en tvådagarskurs som Shell anordnade för myndigheterna, finns till exempel uttrycket energieffektivitet, men bara som ord inte som aktivitet. Företagen samverkar i en grupp som kallar sig Energy Technolgies Institute. Men som utvecklingsmodell verkar det mera kartell än institut. Kanske något för EUs konkurrensorgan att titta på?

 

image

Handla först och forska under tiden.

Väck en politiker (oavsett färg) mitt i natten och fråga “Vad skall vi göra för att klara energiproblemet?” och svaret blir i nära 100 fall av 100 “Mera forskning!”. Vår energiminister är inget undantag och hon utvecklar temat i Svenska Dagbladet. Och hon understryker sin hållning genom att hänvisa till IEA och till deras beröm till bland annat svensk teknik för värmepumpar. 

De svenska värmepumparna fick sin kick-start inte i första hand genom energiforskning utan genom en teknikupphandling inom ramen för energieffektiviseringsprogrammet. Detta kan gärna ses som en del av forskningen men är främst ett sätt att kommersialisera och nyttiggöra forskningsresultat. Vilket också IEA skrivit om.

Vad IEA annars särskilt framhåller i sina övergripande publikationer är behovet av energieffektivisering. Vilket inte behöver så rasande mycket forskning eftersom tekniken finns, men inte används i tillräcklig grad. För det behövs mera av politiska åtgärder av det slag som förutsätts i det nya EU-direktivet, byggnadsregler, ökad satsning på renovering, vita certifikat, upphandlingssystem, besiktningsåtgärder och liknande.

Ministerns utspel kan uppfattas som om hon anser att vi måste forska mera innan vi kan agera. Så är det inte. Ministern må gärna ställa krav på (och medel för) forskningen, men vi måste ställa våra krav på ministern. Uppfyll EU-direktivet och gör det med aktiva handlingar.

Grön Olympiad i London.

Sagt men inte gjort. Varje olympiad brukar hävda att de skall vara grönare än någonsin och London utgjorde inget undantag. Men likväl som sina företrädare tycks de ha snackat mera än de verkstadat (så att säga). Och det verkar bland annat bero på sponsorernas inflytande. Man kan ju tänka sig att en läskedrycksjätte, för att ta ett exempel, inte är så sugna på att arrangörerna letar efter något grönare alternativ till deras läsk.

Istället dyker det upp lite udda saker som till exempel en gångväg som återvinner energin i publikens promenad! Man får väl anta att någon haft funderingar kring att visualisera “carbon footprint”  smile ?

Hur blir det i Rio måntro? Det finns ett visst hopp om att standarden hålls hög i ett land vars presentation inleds med att man spelar ett avsnitt ur Villa-Lobos Bachianas Brasileiras Nr 5!!

Konsumentens kompisar?

Inför Almedalen läckte det ut att Energimarknadsinspektionen (EI) håller på att undersöka vad kunderna tycker om sina elbolag. Och misstänksamheten är kompakt. Beroende på vilka svarsalaternativ man räknar så är upp till 85% mindre glada (milt uttryckt) åt sina leverantörer. Vad skall man göra åt det då?

EI lät göra några små filmsnuttar i Almedalen och de innehåller de vanliga och förväntade orden om “öppenhet, förtroende, kommunikation, image”. Men om vad? Och med vilket syfte? Ja en bedömare sade att bolagen borde bli konsumentens kompisar. Men vad är en kompis? En som pratar snällt eller en som hjälper till - också med det svåra?

Enligt Svensk Energis kampanj “Ladda Sverige” så skall man undvika att tala om att minska energianvändningen. Man skall istället berätta att svensktillverkad el är fri från koldioxid och att minskad elanvändning i Sverige inte påverkar klimatet.

Vilket är fel! Sverige är en del av Europas elsystem och det vi gör påverkar allas möjligheter till att minska utsläppen. Mera el - ja tack om den är förnybar och där den ersätter fossilbränslen. Mindre el - ja naturligtvis där den används slösaktigt och i onödan.

Att vara kompis är nog nödvändigt men det är inte alltid lätt. För vissa kunder och i vissa tillämpningar så är minskad elanvändning en jättebra idé. Om man talar om det för kunden så anser de nog att det är en vänlig handling.

 

 

Dåligt väder eller dålig teologi?

I USA har åtminstone några börjat fundera över hur mycket klimatförändringarna i form av extrema väderhändelser. I en hearing i senaten noterade man att kostnaderna 2011 nått en ny rekordnivå på 14 miljarder dollar jämfört med den tidigare noteringen på 9.

Detta imponerar emellertid inte på republikanen Inhofe som stödjer sig på första Mosebok där han funnit att Gud lovat Noak efter syndafloden att det inte skulle upprepas - “Så länge jorden består, skola härefter sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra”. Men åtminstone i den svenska översättningen så sade Vår Herre detta till sig själv (om nu inte Inhofe tjuvlyssnade). Och man skulle kunna tänka sig tolkningen att när människan rubbat balansen så noterar den Allsmäktige att jorden inte längre kan bestå?

Det som dock är värre än senatorns teologiska funderingar är att den nyutnämnde Republikanske vicepresidentkandidaten, Paul Ryan, är av samma skrot och korn som Inhofe.

Tysklands energiomställning

granskas i en stor artikel i European Energy Review och i en specialstudie från The Oxford Institute for Energy Studies. Båda kan väl sägas vara lite avvaktande.

European Review innehåller lite av det korpkraxande som man väl kan förvänta sig inte minst från de etablerade aktörerna som intill dess att beslutet togs tyckte att de hade “koll på läget”. Men det är klart att det är en omfattande manöver och där det är tydligt att beslutsunderlaget kunde ha varit mera grundligt (inte minst i Tyskland smile ). Å andra sidan så kan inte framtiden förutsägas i detalj av någon och “politik är att vilja”. Angela Merkel har sagt att det inte gäller att bara få balans i ekonomin utan även vara i balans med naturen.

Oxfordstudien visar att det i vissa stycken går riktigt bra och att Tysk industri fått ett övertag när det gäller förnybar energi. En intressant detalj är att många små nya aktörer (oftast kooperativ) blivit engagerade, se bild nedan. Men studien visar också att energieffektiviseringssträvandena lämnar en del övrigt att önska om både energi-, miljö- och klimatmål skall nås.

image

Amputation botar vårtor.

“...hur i hela friden är det möjligt att samtidigt vara miljövän och kärnkraftsmotståndare?” undrar man i en ledare i DN (naturligtvis). Men om man nu skall driva ut djävulen behöver man inte engagera Belsebub. Eller för att göra en annan liknelse, det är ju oomtvistligen så att amputation är ett säkert medel mot vårtor. Men det finns andra både trevligare och säkrare metoder.

När det gäller miljön och energin så är effektivare energianvändning och förnybar energi både bättre, säkrare och billigare än kärnkraft. DNs ledare utgår från ett inlägg i Expressen där man gillar energieffektivisering men ogillar dess konsekvenser i form av lägre energianvändning. Det behövs tvärtom mer transporter, hävdar man. Hur skall annars de klimatsmarta produkterna komma ut till sina användare, undrar de?

I Expressenartikeln och i DN ogillar man tonen i miljödebatten. Den innehåller civilisationskritik och är moralistisk, tycker de. Måhända är det ändå värt att fundera över moralen i att vissa länder (-s invånare) använder så stor andel av världens resurser med de konsekvenser det har. Om det nu är sant eller ej så tillskrivs även Einstein ett visst mått av sådan moralism:

No problem can be solved from the same level of consciousness that created it.
Albert Einstein

EU spänner hästen för vagnen

Byggnadssektorn har ofta varit, och är fortfarande, kritisk för ekonomin. Därför lanserar EU nu en strategi för att byggnadsaktiviteten skall öka och att den skall göra det med kvalitet (läs energieffektivt byggande!).

Orsaken är bland annat att aktiviteten i sektorn på bara några år fallit med bortemot 20% i EU som helhet, att arbetslösheten ökar och att finanssektorn blivit mera restriktiv, att utmaningarna att bygga energieffektivt och för förnybar energi fordrar (ökad) yrkeskunskap. Särskilt gäller detta att kunna bygga passivhus och att integrera förnybar energi i bebyggelsen.

Kommissionen har därför fokuserat på åtgärder inom fem olika kategorier, investeringar, innovationer och yrkeskunskap, miljö- och resurseffektivitet, byggregler samt konkurrensförmåga på världsmarknaden, enligt följande:

1) stimulating favourable investment conditions - in particular in the renovation and maintenance of buildings and infrastructures - by promoting financial instruments such as loan guarantees or project bonds and encouraging national level incentives such as reduced VAT rates

2) boosting innovation and improving labour qualifications and mobility by promoting the share of information on curricula, employment market and employer’s needs

3) improving resource efficiency and environmental performance, promoting mutual recognition of sustainable construction systems in the EU

4) providing standard design codes of practice for construction companies making it easier for them to work in other Member States

5) fostering the global position of European construction enterprises to stimulate good performances and sustainable standards in third countries.

När EUs finansministrar träffas försöker de överträffa varandra i svångremsåtgärder. Ibland känns det riktigt skönt att EU-kommissionen finns! Det behövs någon som får vagnen att rulla.

Prebound värre än rebound?

Rebound (eller rekyl-) effekten, brukar det sägas, äter upp de vinster vi gör vid effektivisering av energianvändningen. När vi blir effektivare så får vi pengar över och de använder vi till att använda mer energi. De allra mest dystra brukar därför hävda att det därför inte lönar sig att göra något alls utan bara lida vidare i det tysta. Och därför diskuteras denna effekt med ungefär samma regelbundenhet som sommarvädret.

ACEEE har kollat upp några studier av den direkta effekten (att vi använder de effektiva prylarna mer och oftare) och den indirekta (att de sparade pengarna används till något nytt energikrävande). De hävdar att rekylen av de båda tillsammans är av storleksordningen 20%. Och det verkar överkomligt eller hur?

Några forskare har emellertid upptäckt ett nytt problem som de kallar prebound. I en studie av främst tyska ombyggnadsregler, men även motsvarande i några andra länder, finner man att folk använder mindre energi för uppvärmning än vad normerna förutsätter. Så när man kalkylerar vinsterna av effektiviseringen så blir den mindre i realiteten. Och sedan gnager rebound från andra sidan (se bild nedan)!

Det enda som är säkert är att hur man än vänder sig så är ändan bak. Sedan får vi forska vidare om hur stor ändan är!  cheese

image

Nu får verkligheten skärpa sig!

Despite abundant evidence to the contrary, the notion continues to be prevalent that if a model does not correspond to reality, this does not so much speak badly for the model as for reality.

skriver man i Journal of Institutional Economics i en granskning av hur ekonomiska modeller fungerar och används. Artikeln baseras på arbeten av en tysk vetenskapsfilosof, Hans Albert, och är främst en kritik av “neoklassisk ekonomi” och om hur uppfattningen om “Homo economicus” används som utgångspunkt för analyser och (ännu värre) som norm för politiska åtgärder. Modellens elegans har blivit viktigare än dess förmåga att förklara och förutse skeenden. Det senaste beviset på att denna dominerande gren inom ekonomin, nämligen finanskrisen, borde ha stämt till eftertanke, men har den det?? Vi fortsätter att skriva ut recept baserat på en fiktion om mänskligt beteende.

En fransk sociolog, Frederic Lebaron, har skrivit en bok (La Croyance Economique) där han noterar att det ekonomiska språket i denna tappning tagit över rollen som det religiösa hade tidigare, åtminstone inom vår del av världen. Det kan vi se i kvällsandakten (TV-nyheterna) varje kväll.

Och vad betyder det för oss som sysslar med effektivare energianvändning och förnybar energi? Åtminstone tre saker:
1: Den traditionella uppfattningen om ekonomisk verklighet (modellen) stämmer illa med den riktiga verkligheten, men vi får försöka hjälpa den riktiga verkligheten så gott det går genom att se till att kunder/marknadsaktörer blir bättre informerade och åtminstone ibland kan agera som modellen kräver.

2: Förbättra modellerna genom att agera för att policy och åtgärder utgår från beteendeekonomins grunder, det vill säga en realistisk uppfattning om människors sätt att fungera.

3: Utveckla affärsmodeller som fungerar i verkligheten även om aktörerna väljer att förenklat tänkesätt. EnergiEffektiviseringsFöretag som kan leverera den nytta kunderna har rätt att kräva

Och när vi råkar i polemik så finns det ett nytt invektiv att ta till nämligen “Modellplatonist”! Så här skriver man i Journal of Institutional Economics:

In this important article, Albert attacks ‘model Platonism’ of neoclassical economic thought; that is, he attacks neoclassical theory for its construction of fundamentally non-testable, hence Platonic-like, theories.

Modellerna är nämligen inte, trots sin förmenta konstruktion som naturlagar, möjliga att testa - pinsamt!!

 

 

Blir hösten upplysningens tid?!

Det har kommit några auktoritativa rapporter i ämnet energi och klimat, och några till är på väg. Det är ju inte direkt någon nyhet att det billigaste och säkraste sättet att ordna en trygg och ekonomisk energiframtid är att använda energin effektivare. Men det är sällsynt svårt att inse på sina håll förstår man när Vattenfall går i bräschen för ny kostsam kärnkraft och Svensk Energi vill göra gällande att man inte skall spara på elen.

IEA släppte sin rapport ETP 2012 strax före sommaren där man visar att teknologin för effektivare energianvändning har mycket kvar att ge och dessutom drar en lans för så kallade energy efficiency obligations, det som vi i Sverige kallar vita certifikat.

Samma sak har sedan länge visats i olika rapporter från olika organisationer som eceee, SNF, Energirådgivarna, EnergiEffektiviseringsFöretagen, WWF, Greenpeace med flera så det är ingen nyhet. Men dessa rapporter tillmäts ofta lägre trovärdighet vilket är värt att förundras över när man ser att motsvarande från näringslivsorganisationer får stort medieutrymme. Och som bekant så är det sant om det stått i tidningen.  LOL

Därför är det viktigt när rapporter med budskapet om effektivisering och förnybarhet signeras av organisationer som har en “tyngre” bas såsom IEA, FN eller IIASA. Den senare står bakom Global Energy Assessment (GEA) som presenterade sin rapport som visar fyrtioen (41) olika sätt att uppnå ett hållbart samhälle, se bild nedan.

Och sedan väntar vi på World Energy Outlook från IEA senare i höst. Årets publikation lär fokusera på effektivare energianvändning. Det blir spännande - Upplysningstiden är nära!!

image

Månadsindelade arkiv