Från åtagande till åtanke

Den kanske viktigaste försämringen vid klimatmötet i Warszawa var när man bytte ut kravet på att länderna skulle meddela sina åtaganden (committments) på klimatområdet till att redovisa sina möjliga bidrag (contributions). Detta kan närmast ses som att de kommer att ha klimatåtgärder i åtanke men inte är beredda att stå för dem och resultatet. Redan tidigare var det osäkert vad man skulle uppnå men med denna uppmjukning har man gjort utfallet till ren hasard. Möjligheten att vinna kampen mot uppvärmningen beror på tur snarare än arbete.

Kanske ligger det i tiden och kanske var det tanken när Nordhaus kallade sin senaste bok “Klimatkasinot” (The climate casino). Paul Krugman recenserar boken i New York Review of Books och avslutar med intressanta, men pessismistiska, funderingar över vem som kan låta sig övertygas av bokens recept att med en kombination av koldioxidskatt och regleringar se till att uppvärmningen begränsas. Krugman konstaterar att vi spelar med civilisationen som insats och att vi bara har en insats och ett spel.

Nordhaus skriver att marknaden ensam inte kommer att lösa problemet och även om han knyter stora förhoppningar både till ekonomernas bedömningsförmåga och ingenjörsvetenskapens finurlighet medger han stora osäkerheter. Främst i det som han kallar ohanterbara (unmanageable) system, såsom havsnivå, havsförsurning och artförluster, vilka han skiljer från hanterbara system, såsom jordbruk och hälsa.

Så den nu pågående trenden att går från åtagande till åtanke, eller att som man i EU diskuterar att begränsa målen för klimatpolitiken till ETT utsläppsmål samt skippa målen för förnybar energi och för energieffektivisering, verkar bara vara ett sätt att minska våra egna chanser i klimatkasinot.

Man kan inte spara energi i stuprör

Som bekant finns det massor av möjligheter att spara energi i fastigheter men det finns nog ett undantag och det är stuprören. Detta framhålls med emfas av Arne Elmroth som granskat bidragen till projektet “Halvera Mera”.

Ja han talar naturligtvis om stuprörstänkandet det vill säga att man fokuserar på enskilda tekniklösningar och inte kan hantera det system som byggnaden är med flera olika delar som är inbördes beroende. Amory Lovins har en gång hävdat att när man projekterat en byggnad färdig borde man egentligen börja om på nytt för att se hur man kan trimma det det förslag man tagit fram. Och det är en bra tankemodell om än något överdriven.

EnergiEffektiviseringsFöretagen (http://www.eef.se) påpekar att effektivisering är inte svårt - bara komplicerat. Ett påstående som är till just för att illustrera att det är flera kompetenser som måste komma samman för att få ett bra resultat. Effektivisering, precis som husbyggande, är ett lagarbete.

PS Och visst kan man spara även i stuprören. Åtminstone i de fall där man har värmekablar för att tina is på vintern. Det är alldeles för ofta som dessa kablar sätts på i oktober och stängs av i april.

Tekniken är bara en del, beteendet är den andra

Mycket av vår förhoppning om energieffektivisering inriktas på teknikförändringar. Vi glömmer lätt att beteendet är en viktig faktor. Men ibland kan beteendet få en avsevärd hjälp av tekniken också. Särskilt uppenbart i belysningssammanhang där kontrollutrustningen kan ge det stöd som behövs för att släcka. Ett projekt visar att LED + styrutrustning kan spara 90% i industriapplikationer.

Men annars är det klokt att utgå från att beteendet inte kan automatiseras utan är något alldeles eget. Det kan emellertid påverkas vilket IEA DSM Projekt 24 sammanställt (http://fourfact.com/images/uploads/Task24EXECSUM.pdf). Där hittar man några ganska spännande observationer om varför vi gör som vi gör och hur det kan ändras. Men håll med om att det tar emot! red face

En användbar framtidsbild

I förordet till rapporten “I ljuset av framtiden” citeras Edith Södergran: ”Framtiden kastar på mig sin saliga skugga; den är inget annat än flödande sol.” Det känns väl som en bra utgångspunkt för att skapa den berättelse och den bild av framtiden som saknas.

I rapporten noterar man bland annat att:
* En omställning till nollutsläpp måste vara del av en vision om ett hållbart samhälle som inkluderar alla berörda politikområden.
*—-samhällskontraktet utvecklas till att innehålla en tydlig och positiv vision om det framtida samhället, där klimatomställning är en aspekt.
* Det är viktigt att komplettera nuvarande ekonomiska synsätt på ekonomin med ett mer långsiktigt och evolutionärt synsätt.

I projektet LETS 2050 finns ytterligare ledtrådar och pusselbitar men det är dags att plocka samman bilden och “gå ut i den födande solen”. NU!

Pusslet blir inte klart - bitarna finns, men bilden saknas

Så har ännu ett klimatmöte, COP 19, passerat. Med mycket väsen och sparsamt med ull. Vi kan beklaga det, men någonstans måste vi se vår egen roll i misslyckandet. Vi har nämligen bitarna och har haft dem länge men vi lyckas inte lägga pusslet färdigt. Och det beror bland annat på att vi inte lyckats visa upp den färdiga bilden för våra beslutsfattare så att de tror på möjligheten. Därför törs de inte ta våra bitar och hjälpa till. Men visst är vi lite på väg? Och vi måste fortsätta - Som det heter “walk that extra mile”! Eller som man skriver i The Guardian: “We need to look further into the horizon and develop a new narrative for sustainabilty”. Bilden måste bli tydlig och attraktiv för beslutsfattarna och för medborgarna.

1. Energieffektivisering. Vi vet att det finns en lönsam potential och som innebär att vi kan minska energianvändningen till hälften utan att tumma på välfärden. För några år sedan var det bara effektivitetsnördar som förde fram denna synpunkt men i IEAs World Energy Outlook 2012 visades detta med stor tydlighet. Och IEA är ett organ av medlemsländernas regeringar. Våra positioner har flyttats fram!
2. Konkurrenskraft. Påståendet att vi behöver använda billiga bränslen för att kunna vidmakthålla och förbättra konkurrenskraften för industrin är (låt oss uttrycka det mjukt) inte särskilt väl underbyggt. En insikt som sprider sig och som först fram för att påverka EUs ställningstaganden.
3. Förnybar energi. Det finns tjockt med rapporter som visar att Europa kan försörjas till 100% med förnybar energi och att det inte i första hand är vare sig ett tekniskt eller ekonomiskt problem att nå dit.
4. Fossilsamhällets orimlighet. Som Nicholas Stern visat så är det reella värdet av företag som arbetar med fossilbränslen GROVT övervärderade. Vi har alltså en ekonomisk bubbla i vardande.

Bitarna finns men vi måste plocka ihop dem. Vi börjar idag! Nästa COP är på väg.

Framtidens hem behöver mycket mindre än 50% av energin.

Det är lätt att tappa sugen när man följer nyhetsflödet om vilka krav som skall ställas på byggnader i framtidens Sverige. Man får intrycket att backstugan är på väg tillbaka och att både idéer och framtidstro har tagit slut.  shut eye

Så mycket mer överraskad blir man då av att bläddra i Eurelectrics skrift “Utilities: Powerhouses of innovation” och se illustrationen (se nedan) som visar att man i framtiden bara behöver köpa 10% av den energi man inhandlar idag. En bild som de hämtat från en McKinseyrapport där de just funderat över vad energiföretagen skall leva av i framtiden. Svaret är naturligtvis att de skall bli mera kompletta energiNYTTOföretag.

Som bekant tycker inte alla dessa att det här skulle vara en bra idé, men man kunde ju be Vattenfall visa att det går eftersom de har varit inne på banan tidigare. Hörru - Näringsutskottet!

image

Det är kostnaden - pappskalle!

Bill Clintons ofta citerade ord om vad som är viktigt i politiken (It is the economy - stupid) kan utvecklas till att när det gäller energiekonomin så är det kostnaderna (inte priset) som är nyckeln till konkurrenskraft. Och det är just vad Germanwatch gör i en studie om EUs roll på klimatområdet.

....it should be noted that energy costs rather than energy prices are the determining factor for competitiveness. Therefore, as long as energy savings through improved energy efficiency outweigh high energy prices, an industry can be more competitive even in light of higher energy prices.

eceee sammanfattar studiens budskap att EUs ekonomi gagnas bäst av att hålla sig i fronten när det gäller klimatfrågor. Man skall inte släppa ledartröjan därför att: “European climate leadership would boost EU competitiveness” Och eceee borde veta eftersom de var tidigt ute med att påvisa hur konkurrenskraften stärks av effektivisering.

Regeringen tar intryck av FourFact!?

Visst ser det så ut när de yttrar sig över Riksrevisonens rapport om PFE som kom tidigare i år. Regeringen skriver:

Regeringen menar dock att den slutsats som Riksrevisionen dragit om effekterna av programmet för energieffektivisering (PFE) kan vara väl långtgående mot bakgrund av en risk för bristande jämförbarhet mellan PFE-företagen och den referensgrupp som Riksrevisionen har använt i sin analys. Regeringen menar också att utgångspunkten för Riksrevisionens granskning av PFE delvis är bekymmersam eftersom den i hög grad synes utgå från i vilken mån programmet kan antas bidra till minskade utsläpp av växthusgaser medan det ursprungliga motivet till att införa programmet var bibehållen konkurrenskraft för företagen i kombination med energieffektiviserande åtgärder.

Den 30 maj skrevs här angående rapporten att: “Skall man leta efter något i en höstack skall man inte börja med att jämföra med en vedstack vilket de gör när de väljer en kontrollgrupp som inte är jämförbar eftersom det är olika branscher” Och den 3 juni skrevs: “Deras analys, med val av en kontrollgrupp som inte är (helt) relevant, och deras utsagor om påverkan på utsläpp av koldioxid, var inte övertygande. “

Kul att regeringen delar vår uppfattning!  grin

Motförslag till en nationell strategi

Det förslag till nationell strategi som nyligen presenterades av Boverket och Energimyndigheten lägger stor vikt vid Information som instrument för att man vi renoveringar skall ta alla “naturliga” tillfällen i akt att göra energieffektiviseringar. Detta avser tillfällen när någon byggnadsdel faller för åldersstrecket. Däremot avstod man från att ge förslag till hur renoveringar skulle kunna påskyndas eller göras mera genomgripande vid renoveringstillfället trots att det är just detta som är huvudtanken i EUs direktiv.

Tanken om förbättrad information är bra, men först måste vi konstatera att information är av många slag. För att den skall leda till åtgärder måste den vara relevant för mottagaren och dennes situation. Så låt oss skissa på ett motförslag, men som också väsentligen baseras på information som instrument.

1. Gör energideklarationerna skarpa. För alla byggnader skall finnas en energideklaration som visar hur byggnadens energianvändning skall kunna halveras. Denna deklaration skall avse den aktuella byggnaden och vara gjord efter besiktning. Då kan deklarationen användas som underhållsplan och som “shoppinglista”. Åtgärder kan göras när det är lämpligt och man kan förbereda kommande åtgärder. Man kan diskutera med utförare och man kan ta in anbud på ett ändamålsenligt sätt.
2. Koppla finansiering till att åtgärder genomförs  enligt deklarationen och till resultatet av åtgärderna. Det kan vara ROT-stöd och/eller förmånlig finansiering där man kan visa att risken är låg eftersom det innebär fackmannamässigt utförande och man kan visa att fastighetens värde stiger samtidigt som fastighetsägarens återbetalningsförmåga ökar när man får lägre kostnader. I Danmark har man sett att fastighetsvärdena ökar med c:a 1000 Kronor per kvadratmeter för varje energiklass i förbättring.

Storbritanniens “Green Deal” har samma inriktning och idén lanserades i Sverige i Bygga/Bo-dialogen för ett decennium sedan. Detta motförslag är också en del av ett program som föreslogs av EnergiEffektiviseringsFöretagen, Energirådgivarna och Naturskyddsföreningen för några år sedan. Men bättre sent än aldrig.

Vuxenpoäng i klimatpolitiken

Det är dags för Europas politiker att börja agera vuxet säger Yvo de Boer, Holländaren som tidigare var chef för UNFCC.

European politicians are stuck in the past in their search of climate change solutions, ...., they need a more “adult understanding” of the tight links between climate, the economy and energy, including energy security.
.....“I find it fascinating that at this time of economic crisis, Europe seems to be looking for solutions to the future in the past,” he said, pointing the finger at recent political discourse over a manufacturing revival and calls for scrapping environmental regulation.

I intervjun vädrar han sedan de bekanta påståendena om att politiker bara tänker på nästa val(period) och att företagsledare agerar när de får långsiktiga fasta spelregler. Det är en omhuldad men inte rättvis tankefigur. Det förekommer ju också att företagsledare på olika sätt försöker övertyga politiker om att de skall koncentrera sig på nuet. Ibland framför de detta argument på ett sätt som påverkar återvalsmöjligheten för politikern.

Yvo de Boer är numera rådgivare till KPMG och de har publicerat ett omfattande en mycket intressant material som handlar om hur affärsvärlden bör orientera sig inför framtiden “Expect the Unexpected: Building business value in a changing World”.

Det för tankarna till Nicholas Talebs skrivningar om det mycket öförutsedda, det som han kallar för “Svarta svanar” i sin bok. KPMG visar hur man på olika sätt kan preparera sig och skaffa fler vuxenpoäng.

Ut i världen via Kungälv

Det finns få som Hans Rosling att förklara saker. Inte minst den senaste IPCC-rapporten lyckas han förklara “enkelt” med sina bubblor. Du hittar den lättast genom att gå via Kungälv!

De har nämligen ett utmärkt nyhetsbrev med många intressanta saker, bl.a Rosling. Så ta den vägen!

Direktivet står för dörren

Det är lätt att tappa orienteringen i alla turer kring EUs direktiv för energieffektivisering när det nu står inför sitt sista steg - implementeringen i medlemsländerna vilket skall vara klart i juni 2014. I Sverige befinner sig det tidigare remitterade förslaget i behandling på departementet men dyker snart upp till ytan i form av en lagrådsremiss som väntas i december. Förhoppningsvis i bättre skick än när vi såg det senast men sannolikt mera märkt av den inställning som tidigare visats och som färgas av tanken att “Allt som är lönsamt är redan genomfört”. Och om så är fallet så behöver man ju inga ytterligare åtgärder.

När direktivet lanserades sade chefskommissionären att han ville

...discuss with member states how we can now do things which reach the 20% target by 2020 on energy efficiency,” he said, “because the potential for savings in energy in transport and households, buildings and industry are really there.”

Detta har emellertid i allt väsentligt klingat ohört bland medlemsländerna. Inte minst Sverige.

Euractiv har gjort en bra sammanställning av vad direktivet innehåller och hur det tagits emot på olika håll. Den är ett bra sätt att försöka hålla orienteringen i labyrinten. Där gör man den mycket träffande observationen att många länder kommer att vilja återanvända existerande energipolitiska åtgärder snarare än att ta nya initiativ.

Many countries….will be tempted to recycle existing national energy efficiency programmes and place them under the directive’s umbrella, without really taking new initiatives.

Så tydligt demonstrerat i den strategi som Boverket och Energimyndigheten presenterade häromdagen.

 

 

Två problem är bättre än ett

Naturskyddsföreningen anordnade häromdagen en konferens som handlade om miljöpolitik och jobb och som hade titeln “Två problem är bättre än ett”, det vill säga arbetslösheten och klimatet.

För den som inte hade möjlighet att vara där finns klipp på youtube där man kan plocka vad man vill ur smörgåsbordet. Och det finns mycket godis där.
1. Till exempel Karl-Petter Thorwaldsson som förklarar hur facket+miljö=sant.
2. Angelika Thomas från Tyska Metall berättar om varför de stödjer energiomställningen i Tyskland och att det gagnar deras medlemmar.
3. Där finns Staffan Laestadius som gör en exposé över det stora moderna projektet.
4. Och där finns en paneldiskussion med titeln “Vi bygger bort arbetslöshet” där Riksbyggen och Skanska visar att det faktiskt går att göra - om man bara vill. Ja i den panelen finns jag också med.

Det finns naturligtvis mycket mera att plocka från smörgåsbordet och gör gärna det. Men Naturskyddsföreningen - det är inte så lätt att hitta dit om man inte redan känner doften på håll.

Are you talking to me?

I Energimyndighetens och Boverkets förslag till “strategi” för renovering av byggnader fästs stort avseende och förhoppningar till att förbättrad information skall göra susen. Därför kan det vara bra att kolla en analys av nära fyra decenniers arbeten på området från University of California “Information Strategies and Energy Conservation Behavior”.

I den har man gått igenom många olika slags informationsprogram och funnit att sådana innebar i genomsnitt 7,4% elbesparing! Det inger ju förhoppningar MEN först tvingas man konstatera att det endast är några få studier som varit tillräckligt noggranna. Det är vanligt att man saknar kontrollgrupp eller kalibrerande mätningar av energianvändningen före försöket. Man saknar också korrigeringar för väderförhållande och förändringar i till exempel hushållens sammansättning och aktivitet. I de få studier där man gjort sådana kontroller sjunker besparingarna till mera modesta 1,9%.

En annan viktig erfarenhet de gör är att information är av mycket olika slag. Det allra viktigaste är att man riktar sig med direkt tilltal till personer om det som rör just dem och deras möjligheter. De skriver ”...strategies providing individualized audits and consulting are comparatively more effective for conservation behavior than strategies that provide historical, peer comparison energy feedback” Det ger anledning att se energideklarationerna som centrala, men att de måste bygga på den aktuella byggnaden. Generella energispartips är inte tillräckligt.

Ännu intressantare är observationen “participants actually increased their energy usage when provided information on monetary savings or monetary incentives (payments or rate changes).” Det kallar de för “the licensing effect” vilket innebär att när man ser att besparingarna kanske inte är så imponerande i rena pengar för ett hushåll så anser man istället att man har rätt till sin förbrukning.

De säger därför att “Overall, the strong focus of current policies on providing additional pricing information is not necessarily warranted based on our study. Rather, it indicates that non-price triggers for behavior change also merit consideration when building future conservation programs.” Och gärna då utgående från den egna situation inte någon principiell idé. You are talking to me!
————
Ja titeln är inspirerad av Robert de Niro i Taxi Driver

Klimatförnekaren en “nyckelart”?

Hur kommer det sig att klimatförnekarna trots sitt relativt ringa antal och trots sin begränsade kunskap har så stort genomslag i samhället och i media? Det har studerats mera i detalj av Maxwell Boykoff och Shawn Olson som gått tillbaka i debatten några decennier och som konstaterar att de är “nyckelarter” (Keystone species) i sin krets och får ett oproportionellt inflytande.

Men de har också vissa gemensamma karakteristika som man sammanfattar så här i en artikel The Guardian:

...grumpy old timers (who are still afraid of the communists) bewildered by technological advances who are paid by wealthy industrialists to disparage environmentalism and protect profits against the scientifically supported need for regulation.

Visst känner vi igen dem?

Anta att vi har en strategi

Det finns många historier om hur olika yrkesgrupper löser problem. En handlar om hur man skall plocka ned äpplen från ett högt träd. En i gruppen säger “Vi antar att vi har en stege”. (Jag skall inte säga viken grupp denne person representerade men det rimmar på metronom.)

Men denna historia kommer lätt för en när man försöker komma underfund med det “Förslag till nationell strategi för energieffektiviserande renovering av byggnader” som Energimyndigheten och Boverket just satt samman. För denna strategi är inte uppenbar men tydligt antagen. Kanske är det hela ett avancerat försök att få fart på läsarna så att de skall komma upp med något som man själv saknar, men tydligen antar att man har.

Förklaringen till det lama försöket ligger troligen i att man redan inledningsvis begränsar sig genom att säga att:”...det finns hinder som gör att prissignalerna inte går fram. Dessa hinder har identifierats och utgör underlag till de förslag som har tagits fram.” Därefter landar man i förslag som i allt väsentligt handlar om hur information förbättras (intensifieras). “Som ett nav i informationssatsningen föreslås att ett informationscentrum för frågor om energieffektivisering och renovering upprättas.”

* Men om det nu inte finns någon prissignal? Har ni någonsin försökt köpa en Negawattimme eller x stycken effektiviseringar att levereras nästa vecka? Effektviseringsbranschen är inte tillräckligt utvecklad ännu även om vi jobbar på det.

* Och tänk om det inte är de traditionella hindren (barriers) och deras tillhörande styrmedel (typ information och prisförstärkningar) som är problemet. Det kanske är “snedvridningar” (biases) i uppfattningen av signaler och information, på det sätt som Kahneman skriver om i “Tänka fort och långsamt”, som är problemet? Var hamnar vi då med informationssatsningarna?

Man skriver att: ” För att nå 50 procent energieffektivisering till 2050 behöver omfattningen av renoveringarna öka och/eller andra åtgärder som omfattar effektivisering av verksamhetsel, hushållsel och fastighetsel också genomföras.” Men säger att: “Vi har antagit att renoveringar utförs då fastighetsägare behöver byta ut installationer eller åtgärda klimatskal på grund av att livslängden har gått ut.” Så att man sitter på en ekonomiskt fördelaktig möjlighet genom att effektivisera spelar ingen roll. Istället är det bättre att låta pengarna för onödig energianvändning rinna iväg år efter år tills dess att livslängden på någon central komponent runnit ut.

Därför fortsätter man också: “För att omfattningen ska öka behöver fastighetsägare tidigarelägga renoveringar. Men även om fastighetsägare i en större utsträckning genomför renoveringar så är nuvarande styrmedel i kombination med förslaget i scenario 1 tillräckligt för att energieffektiv renovering ska utföras. Frågan om renovering och statens roll i detta går utanför det energipolitiska området och ligger utanför detta uppdrag. OBS Min fetstil.” Möjlig tolkning: Det behövs alltså något styrmedel (eller möjligen inte), men om det behövs så är det inte vår uppgift att föreslå det.

Och kanske är det så att effektivisering inte behövs här, eftersom: “I Sverige har vi arbetat länge med energieffektivisering och idag står byggnadsbeståndet för ungefär 30 procent av den totala energianvändningen. Genomsnittet i Europa är 40 procent.” Det kan väl inte bero på att vi har ovanligt mycket energikrävande industri här? Det måste väl bero på att vi redan är bra (eller rentav bäst)? Och då behöver vi ju ingen strategi! Låt oss istället anta att vi hade en.

Inkontinens ger enbart temporära förnimmelser av hög temperaturintensitet

På samma sätta förhåller det sig med de låga gaspriser som USAs industri upplever (som resultat av fracking) och som alltför många av världens ledare avundas och vill bli delaktiga av. De feltolkar nämligen låga energipriser och tror att det ger bättre konkurrenskraft.

Tyska analytiker vid kfW visar att det förhåller sig tvärtom. Dessa priser håller tillbaka produktiviteten och utvecklingen av USAs industri i jämförelse med den Tyska. Det är nämligen inte energipriserna som är problemet utan energikostnaderna, det vill säga priset multiplicerat med mängden. En effektivare industri köper mindre mängd och får därmed lägre kostnader.

eceee har refererat rapporten och sammanfattar:

...the paper suggests that low energy prices may actually act as an impediment to undertaking measures to make the industry more energy efficient and resilient to price fluctuations and high prices.

eceee har också kallat energieffektivitet för Europas svar på skiffergasen och gjort en rapport på temat där man pekar på behovet att fokusera på rätt sak (kostnad) istället för fel (pris). Kan vi förhoppningsvis också få den svenska diskussionen riktad på rätt sak?

PS Ja titeln på detta inlägg är en omskrivning av ett slitet påstående om övergående värme i brallan

Förnybar energi hotar energisystemets funktion

Det pågår en animerad debatt om vad det är som knasar på energimarknaden när man inte längre kan överblicka prisförhållanden och när investeringar som traditionellt gett guldägg för sina ägare inte längre blir av. En av de populärare förklaringarna som ofta kommer från dem som saknar sina guldägg är att det är subsidierna till förnybar energi som förstört marknaden. Frågan om stödsystemen togs därför upp på EU-kommissionens möte den 8 oktober som punkt 7 på dagordningen.

När man nu skall återrapportera väljer man för bekvämlighetens (?) skull att INTE nämna subsidierna till fossil energi och kärnkraft vilka bedöms vara mångfalt större än till förnybart. I ett globalt perspektiv rapporterar IEA i sin nya skrift om att effektivisering är viktigast om just fossilstödet i världen (se bild nedan).

Men om argumenten tryter eller rent av undertrycks så gäller den gamla huvudregeln: “Höj rösten”. Och påstå att förnybar energi hotar energisystemets funktion. Det blir bra rubriker!

 

image

Energiföretag söker VD

Snart kommer väl sökandet efter direktör för Vattenfall att bli en realityshow på TV. Men är det verkligen VDn som är problemet? Är det inte affärsidén det som saknas mest? Har inte de båda senaste i VD-raden just gjort det som ägaren bad dem om? De skulle bli precis som andra Europeiska bolag - fast större. Är det VDs fel att ägaren ger luddiga instruktioner eller rentav är andligen frånvarande?

Vore det inte värt att försöka se vad ett tongivande och skapande företag behöver göra genom att titta i Accentures handbok kallad “A Survival Guide to the Evolving Energy Marketplace”. Flera av kapitlen där kan användas som underlag både för grovsållningen och anställningsintervjuerna. Som det heter i introduktionen:

The handbook is designed to offer energy providers fresh ideas and actionable insights that help to frame the journey ahead and inspire dynamic new approaches to succeed in the evolving energy marketplace.

Hur denna nya dynamik på marknaden ser ut visar de i bilden nedan. Det är ingen lätt uppgift för en VD men den blir inte lättare om ägaren blundar för att denna förändring är på gång vare sig man vill eller ej och istället mumlar vidare.

image

Recession är ingen klimatförbättrare

Det har nästan varit en etablerad sanning att de senaste årens minskning av växthusgasutsläpp beror på den ekonomiska krisen. Nu säger franska forskare att så är det inte! Det är istllet den snabba tillväxten i förnybar energi (sol och vind) som skall ha tacken för förändringen.

I konsekvens därmed skall heller inte en ekonomisk återhämtning innebära en avgörande ansträngning för klimatansträngningarna säger de. Samtidigt vill de göra gällande att om handelssystemet (ETS) för växthusgaser hade fungerat bättre så skulle det ha varit billigare än dagens åtgärder för förnybar energi. Det kan emellertid ifrågasättas!

Först därför att de lärinvesteringar som gjorts för att sol och vind skall kunna etablera sig på marknaden inte innebär att samma kostnader råder i framtiden. Stödsystemet med inmatningstariffer är byggt så att de skall minska i den takt som den nya tekniken blir billigare. För det andra speglar just ETS ineffektivitet att beslutsfattande på enbart ekonomiskt rationella grunder inte är optimalt. Någon sorts komplettering efter beteendeekonomiska principer verkar behövas.

De franska forskarnas skepsis mot mera mångfacetterade mål i klimatpolitiken motsägs ju just av deras egna observationer om det existerande systemets otillräcklighet och att den kritiserade politiken för förnybar energi verkligen fungerat.

Kära Riksdagens Näringsutskott

Kan ni be någon av era tjänstemän att ta sig en timme eller två att bläddra igenom en rapport från Eurelectric? Det skulle löna sig - jag lovar.

Eurelectric är ett samarbetsorgan för kraftindustrin och de är definitivt inga trädkramare, men de är läskunniga och har sett skriften på väggen. Den skrift som bland annat säger: a) Elmarknaden viker och vinsterna sjunker, b) ny teknik för förnybar energi och effektivisering bryter fram, c) Kunderna har nya värderingar och vill ha både värde och service för sina pengar. Därför säger rapporten att:

...the EU power sector faces a significant reconfiguration of its sources of value

Det här handlar alltså ytterst inte om energipolitik i dess snäva bemärkelse (vad man tycker och vill) utan om utvecklingstrender som man antingen kan ta till sig och nyttja eller bekämpa och stå vid sidan om. Eller ännu tydligare - hänga med eller gå under (se bild nedan)

Rapporten erkänner att branschen sannerligen inte varit välkomnande för sådana idéer hitintills. Det är de emellertid i denna rapport även om man fortfarande anar vissa våndor. Till exempel när de skriver om effektivisering och energitjänster. Det är nästa poesi i all sin omskrivning:

New downstream offerings could provide new services and transform the approach to energy supply towards a service-based model.

Men det är definitivt ett steg i rätt riktning och skälet att ni i Näringsutskottet bör ägna rapporten några minuter är att fundera över detta påverkar införandet av effektiviseringsdirektivet (EED) samt hur Vattenfall skulle kunna vara ett instrument i energiomställningen. Ni skulle nämligen kunna slå en signal till Birgitta Dahl och fråga henne hur det gamla Uppdrag 2000 fungerade. Det finns nämligen påtagliga likheter med det och med vad Eurelectric nu skriver!

Nu kanske några av er tycker att det känns fel att prata med den “andra politiska sidan”, men tänk då på att hon var en av er. Hon var ju talman (också). OK?

image

Soluppgångsskeptiker

Knäckebrödsskeptiker, tidvattenskeptiker, ljushastighetsskeptiker, skeptikerskeptiker!?

Det är sunt att vara skeptisk! Att söka fakta, bevis, indicier, tecken osv. Men det är inte sunt att sätta etiketten skeptiker på dem som är förnekare, motståndare eller fiender till något som de inte (vill) tro på. Något som det gagnar deras intresse att bekämpa. En klimatförnekare är just det och inte en klimatskeptiker. Ordet skeptiker är på väg att devalveras.

Det finns goda skäl att ifrågasätta många företeelser kring klimatförändringarna. Till exempel, hur fort den går, hur omfattande den är, vilka konsekvenser den har och var de märks mest, om den förstärks av andra processer etc. Men att ifrågasätta dess existens och grundläggande orsak (människors verksamhet) är inte att vara skeptisk - det är att förneka.

A sceptic is, according to Merriam-Webster, a person who questions or doubts something (such as a claim or statement): a person who often questions or doubts things” and to deny is (according to the same source): “ to say that something is not true” or “ to refuse to accept or admit (something)” .

Annars kan man vara skeptisk till soluppgångar (senast i morse märkte jag att den inte fanns), knäckebröd (de skall vara fyrkantiga och inte trekantiga), tidvatten (har jag aldrig sett i Stockholms skärgård).

För att inte tala om ljuset. Dess hastighet påstås vara den högsta tänkbara hastigheten. Snack! När ljuset har kommit fram så har redan mörkret varit där en lång stund så mörkret måste vara snabbare än ljuset!  tongue laugh

PS Och vill man tanka upp lite ytterligare inspiration för att möta klimatförnekarna så rekommenderas SVTs nya serie Zero Impact. Där illustreras konsekvenserna av vår livsstil obarmhärtigt. Inte för oss så mycket som för dem som lever under en knappare stjärna i U-länderna.

Läs mer

Månadsindelade arkiv