Ett vanligt och felaktigt argument och snart blir det ännu mera uppenbart att det förhåller sig tvärtom! När EU sätter upp som mål att minst 50% av den offentliga upphandlingen skall utgå från “gröna kriterier” (se punkt 22). Ett underlag för “tänket” är en översikt och manual som utarbetades för några år sedan och vars uppgift var att visa hur upphandlingen kunde bidra till den tekniska utvecklingen i Europa. Detta genom de “goda cirklar” av tekniklärande man skapar mellan marknad och forskning (se bild).

Tom Friedman funderar över det och ger några exempel i sin bok “Hot Flat and Crowded”. Han har tidigare lanserat tanken i sin “First law of petropolitics” och illustrerat den som i bilden nedan. Ökande oljepriser - minskad frihet och tvärtom. Nuvarande extrema oljepriser skulle alltså göda och skapa (?) auktoritära regimer. I så fall ytterligare ett gott argument för effektivisering som ett sätt att minska oljeberoendet och därmed oljepriserna.

Spårtaxi (spårbilar) dyker upp då och då i debatten som framtidens kommunikationssystem i stadsmiljöer. Nu senast i en SIKA-studie som spår dem en god framtid. Det kan så vara och det kan hända att dagens teknologi gör den möjlig, men id�n testades omfattande i Frankrike i det s.k. Aramis-projektet som studerats ingående som den flopp det blev. SIKA-studien tycks bara ha studerat tidigare svenska utredningar, men det skulle kännas tryggare om de kunde visa hur man nu kan komma förbi de problem som sänkte Aramis.

Brittiska industriföreträdare gör ett utspel och efterlyser partiöverskridande överenskommelser för klimatåtgärder. De ser det bl.a. som ett sätt att stimulera ekonomin och kanske är det finanskrisen som fått dem att agera och reagera.

De säger att de naturligtvis vill att det skall vara internationella åtgärder men att de vill se ett Brittiskt ledarskap. Intressant med ordvalet - det som här kallas ledarskap kallar företrädare för Svenskt Näringsliv “Bror Duktig-roll”!

McKinsy-studierna som visar åtgärder med “negativa kostnader” har publicertats nu för många länder och blivit en slags “norm” för att visa var potentialerna finns och var man bör sätta in stötarna för att skapa uthålliga energisystem. Nu senast har Siemens gjort en studie av samma sort för London (se bild). Siemens skriver att för att åstadkomma ett uthålligt London behövs regulatoriska förändringar, ändringar i vanor och brukarbeteende och därutöver introduktion av ny innovativ teknik, men hela paketet betalar sig själv till två tredjedelar.

Borde inte detta vara en uppgift för den s.k. energieffektiviseringsutredningen att verifiera även för Sverige? “Formatet” för presentation på det här sättet har stora fördelar för att visualisera möjligheterna till förändring.

När någon börjar använda ordet helhetssyn eller något närbesläktat uttryck är det ofta i syfte att påpeka att den man talar med har skygglappar. Eller rent av inte förstår vad det hela handlar om. Man kan t.ex. tala om “globalt fokus”. Det gör några representanter för Svenskt Näringsliv i tidningen Miljö&Utveckling. Det är herrarna Nyström och Fölster som på nytt drar fram sina tidigare argument om att Sveriges insatser i klimatfrågan egentligen bidrar till att förvärra klimatet. För att vi inte skall missa poängen så framhåller de att Sverige har en självpåtagen “Bror Duktig-roll”.

De använder två exempel:
1) Satsningar på höghastighetståg leder till att ökad import av kolkraft som ökar elpriset och driver ut elintensiv verksamhet till länder där inga restriktioner finns - och då ökar utsläppen.
2) Om man i Sverige tvingas köpa bilar som använder mindre mängd bränslen minskar efterfrågan och därmed världsmarknadspriset vilket innebär att andra köper den olja vi inte använder.
Lösningen skulle enligt Nyström och Fölster vara en global klimatpolitik som prioriterar export av utsläppsfri el och snabbare utveckling av utsläppsfri teknik för fattigare länder.

Men tänk om höghastighetstågen attraherar resenärer som annars skulle flugit eller kört bil och därmed ersätter dessa utsläpp? Om utveckling av sådan teknik blir populär också i fattigare länder. Om lågförbrukande bilar också “tvingas” på andra länders medborgare (inklusive de fattiga). Och om elsystemet utvecklas till att utnyttja lokala förnybara resurser när utsläppen begränsas också för kolproduktionen. Då skulle ju både höghastighetståg och krav på fordon vara just sådan klimatpolitik som de önskar.

Det kanske rent av är så att globalitet också innefattar andra förändringar i användningen av produkter som drivs med energi och inte enbart kan bedömas från prisförändringen på energin? Ty ytterst är det inte energin vi vill ha utan nyttan som energin och produkten förmedlar (ljus, kraft, värme, mobilitet, etc.). Om vi nu skall vara riktigt globala - och undvika att vara “Bror Duktiga”!?

Den långa diskussionen om hur mycket koldioxid som elanvändning orsakar (på marginalen) kanske snart kan biläggas och huggas fast i sten. Det blir 350 g/kWh! Det är innebörden i den sk Davies-rapporten till EU-parlamentet. Det i sin tur bör innebära att det långsiktiga värdet för beräkningar (s.k. build margin) inte kan vara högre.

Eurobarometer har på nytt kartlagt Europ�ernas förhållning till klimatproblemen och noterar att medvetenheten och oron allmänt sett är hög. Sverige tar problemen på allvar låmgt över genomsnittet även om redan det är högt. Men i ett avseende är vi högst upp i listan. Och det är i påståendet att vi själva personligen vidtagit åtgärder. Bra! (men sant)?

Det är budskapet från en omfattande EU-rapport som med stor detaljrikedom går igenom alla medlemsländernas byggnadsförhållanden. De har delat upp Europa i tre zoner beroende på graddagarna och tittar närmare både på klimatskal och ventilation.

Den som säger det är Thomas Friedman, författare, ekonom och kolumnist i New York Times. Han har skrivit en ny bok som heter Hot, Flat and Crowded och argumenterar för att USA skall ta ledningen i en grön industrirevolution. Ja efter presidentvalet förstås! Man kan höra honom prata om sin syn på varför det är viktigare att få till stånd ett ledareskifte än att byta glödlampor. Mr Friedmans argumentation går i samma riktning som Al Gores upprop till USA att göra en stor energiomställning under den kommande 10-årsperioden.

När han sedan söker efter förebilder i världen så finner ett nordiskt land. Och det är inte Sverige, tyvärr!

Var är det effektivast att spara energi - i användningen eller i tillförselns bränsle? Svaret borde vara enkelt, nämligen på båda ställena, men också att man börjar i användningen. Det är på grund av användningen som man utformar tillförseln och det är i användningen vi som enskilda med säkerhet kan påverka . Tillförseln ligger i någon annans händer. Och i det fall vi tillämpar ett strikt resonemang om “marginalenergi” så spelar det heller ingen roll varifrån jag köper energin. Så länge jag är kopplad till ett nät så är det den marginellt (sämsta och dyraste) produktionen som påverkas när jag som köpare/användare ändrar något.

Det jag säkert kan göra som användare är att se om mitt eget hus Genom energieffektivisering sparar jag pengar som kan betala för förändringen och ge en rejäl slant över (enligt McKinsey-studierna). Ett enkelt val kan det tyckas. Energirådgivarna ger i sin årsskrift kallad Mera Lokal Verkstad en del tips om hur man kan göra lokalt.

Men vi skall inte ge upp om tillförseln och primärenergin. För att komma över i ett uthålligt system (se bild) behöver vi göra något åt den också. Men bästa sättet att skapa förutsättningar för dess förändringar är att börja hemmavid.

McKinsey har som bekant i flera studier visat att det finns stora potentialer till lönsam effektivisering av energianvändningen. Nu tar de ett grepp över Europa som helhet och går längre både genom att peka ut vilka affärsområden som har vinnaremöjligheter och genom att peka på Europas unika möjligheter att ta en ledarroll.

Denna ledarroll är dock inte given. Den fordrar att man utvecklar och understödjer nya sorter av samverkan. Samverkan mellan företag och branscher, mellan stat och industri, mellan olika incitamentsredskap. Att vänta på att priset skall få marknaden att ställa allt till rätta är inte tillräckligt. Men de pekar på att Europa redan har visat att man har kompetensen att utveckla dessa nya samverkansmöjligheter.

Argumenten för effektivare energianvändning har aldrig varit så stort, säger de. Och fortsätter, affärsmöjligheterna är större därför att vinsterna är uppenbara både i kassakistan och i form av minskad ekonomisk sårbarhet. Det är svårt att säga emot.

IBM gör vartannat år en undersökning av hur företagsledningarna i världens stora företag ser på framtiden. En trend man sett är att de ser miljön bli en allt viktigare drivkraft. Särskilt tydlig är den trenden i Asien (se bild). En annan trend är att man i allt större utsträckning ser teknologi och människors kunskap som viktiga komponenter för företagets utveckling och att “market factors” minskar i betydelse. Just när vi är på väg in i en lågkonjunktur kan detta vara värt att ta fasta på? Det kommer ju en tid efteråt när vi skall vara välrustade!?

Att gömma koldioxid i marken är redan en förlegad id�. Det senaste är att diskret leda ut koldioxiden i rymden via polerna med hjälp av magnetfält, en sorts artificiell pys-punka! Id�n har kläckts av en svensk rymdfysiker (vid namn Hans Nilsson) och rapporteras tillsammans med helt batteri av Geo-engineering id�er i The Economist. Sådana här Geo-engineering förslag är inte nya. Till de mera kända hör väl att spegla ut solljuset med speglar eller partiklar i atmosfären och just nu verkar de dyka upp allt oftare i pressen. De har oftast lanserats som LÖSNINGEN (singular bestämd form), men på senare tid som sätt att köpa tid och övergångslösningar i väntan på.....ja vad? Andra Science-fiction id�er,? Fusions-teknik?

Eller är de snarare ett uttryck för frustration och ovilja att komma till insikt om att det är vi som måste anpassa oss till villkoret att jorden är begränsad? De flesta Geo-engineering lösningarna avser att minska skador när de redan har skett och representerar därmed “Beyond the pipe solutions”. Det vore bättre att stoppa i bäcken innan man nått syndafloden och tänka på var man gör bäst nytta, t.ex. så här på energiområdet.:
* Before the pipe (effektivisera användningen)
* In the pipe (val av förnybara bränslen)
* End-of-pipe (rening)
* Beyond the pipe (sopa upp och gömma undan)

Regeringens utspel om att satsa 3 miljarder på klimat och energiåtgärder i Sverige samt 4 miljarder i utvecklingsländer under den närmaste treårsperioden är ännu svårt att bedöma. Till att börja med är åtgärdstitlarna mycket översiktliga och ifråga om effektivisering inte preciserade utan där avvaktas effektiviseringsutredningen.

* Kommersialisering och spridning av ny energiteknik låter bra och om man tillämpar teknikupphandling och finner nischmarknader kan man åstadkomma mycket (technology pull) , men om det bara blir demonstrationsanläggningar och utvecklingsarbete (technology push) kan det bli mera tumme än kostym.
* Effektivisering har budgetsiffra noll för 2009 och torde därför bara avse omfördelningar av befintliga ramar (?)
* Fyra miljarder till klimatbistånd förefaller vara en omprioritering av biståndet och avser medel för “adaptation” vilket syftar till att mildra effekterna av klimatförändringar i U-länderna och inte köp av krediter (CER).
* Klimatinvesteringar i andra länder ingår också för att få att få mera “koldioxidkrediter” för pengarna. Inte nödvändigtvis fel men man bör observera att dessa krediter kanske inte är så billiga i framtiden. Tillgångarna rapporteras minska och det enda som är säkert billigare är effektivisering av energianvändningen vilket ju ofta har negativa kostnader. Sverige skulle i detta arbete emellertid kunna göra en stor insats genom att aktivt satsa på effektiviseringsåtgärder i utvecklingsländerna med samhörande teknikutveckling på t.ex. det sätt som projektet Lighting Africa arbetar.

Men problemet synes i allt väsentligt kvarstå - “Välgärningar börjar hemma”. Om vi vill göra verkligt intryck på partners i U-länder måste vi gå mycket längre själv.

Kan det vara elhybriden med etanol för förbränningsmotorn? Elforsk har låtit göra en studie om s.k plug-in hybrider, d.v.s. fordon som till huvuddelen går på el som “tankats” från nätet. Enligt denna skulle hela Sveriges personbilspark (4,3 millioner) kunna drivas med en ökad elanvändning på 10TWh och samtidigt minska drivmedelsförbrukningen med 4-5 miljarder liter och koldioxidutsläppen med 10 miljoner ton per år. De har räknat med konventionella bränslen under det att rubriken på detta inlägg är ägnad att fundera över om vi behöver bensinen överhuvudtaget.

I Elforsks underlagsrapport finns också en del ytterligare funderingar över hur laddningen kan utvecklas. Det är uppenbart att vårt tänkande är fastlåst i och kring den infrastruktur vi har med tankställen. Man kan undra varför när vi har en mycket mera utvecklad infrastruktur i våra elnät och som tillåter större flexibilitet. Det är också helt klart att dessa 10 TWh som bilarna skulle behöva INTE fordrar kärnkraft utan mycket väl kan vara vind och/eller solceller vilket rapporterna också noterar.

Hitintills har det kommande presidentvalet i USA verkat ganska lovande och odramatiskt ur energi- och klimatsynpunkt. Huvudkandidaterna annonserar båda radikala kursändringar för landet i dessa frågor. Båda svarade klart positivt på Al Gores utmaning att ställa om USA under den kommande tioårsperioden.

Sarah Palin verkar emellertid stå får en energipolitik som är ännu mera konservativ än den nuvarande administrationens! Enligt NY Times så är hennes strategi vad gäller olja i USA att: “Borra här, borra där, borra nu”. Lägg därtill att hon uttalar sina tvivel på klimatförändringarnas relation till mänsklig/industriell aktivitet.

Joe Biden verkar i sina gärningar ligga närmare sin huvudkandidat än vad Sarah Palin gör. Och det är trots allt viktigare än frågan om vad deras döttrar har för sig.

Det finns många skämt om den Tyska grundligheten, men den är ändå en realitet. Nu kommer ett klimatatlas för Tyskland som med stor detaljnoggrannhet visar konsekvenserna av de pågående förändringarna (Se exempel i bild). Syftet är att få underlag för de anpassningar som måste göras i befintlig infrastruktur, t.ex. bebyggelse, vägar, vattenförsörjning osv. För den som tyckte att den svenska sårbarhetsutredningen var omfattande så är detta material ännu mera så, men det är också så mycket bättre illustrerat.

UNEP visar i en rapport hur subventionerna till fossilenergin fungerar världen över. Det finns många sätt att ge pengar till slöseri och miljöförstöring och i en bra tabell (se bild) visar man mekanismerna. Subventionsligan leds klart av Ryssland och Iran, men notera att Tyskland har kvar den kolsubvention som skulle försvunnit vil millenieskiftet. Nu skall den vara kvar till 2018!!

Ofta är intentionerna bakom stödet goda och välmenande baseras på social hänsyn. Uppmaningen från internationella organisationer att ta bort dem har i sin tur varit alltför simplistisk. UNEP ägnar mera möda i den här rapporten åt att visa hur man kan gå tillväga.

EUs nästa ordförandeland har en president, Vaclav Klaus, och en premiärminister, Topol�nek, som lindrigt sagt är klimatskeptiska. Och för den senare är risken för energibrist större än klimathotet. EU:s klimatpolitik beskriver han som dogmatisk. För sin egen del ser han dock en ljusning nämligen ökad kärnkraft. En industri som han beskriver som politiskt diskriminerad!

Man får hoppas att samma lands effektiviseringsorganisation, SEVEN, får mer utrymme i framtiden.

och på 22 plats i en lista över 68 olika länders ekonomiska känslighet för väderförändringar. Mest känsligt var Brasilien och minst var Pakistan. Metoden bygger på att man väger Bruttonationalprodukten mot ett vädersensitivitetsindex som tar hänsyn till hur olika sektorer påverkas av vind, nederbörd etc.

Nu är syftet inte att göra en bilaga till Guiness book of records utan att visa att man kan försäkra sig mot väderförändringarnas påverkan. Så bli inte förvånad om ekonomisidorna snart börjar rapportera värdet på olika “väderderivat”.

I USA har de stora varuhusen i köpcentran som ligger utspridda längs motorvägarna börjat använda sina tak till solcellsinstallationer. De sägs ha tagit intryck av den tyska utvecklingen på samma område och att de dessutom överväger att använda taken för vindkraftaggregat och/eller måla dem vita för att reflektera i stället för absorbera solvärme.

I London vill den nyvalde borgmästaren använda taken till trädgårdar för att regnvatten inte skall leda till översvämningar.

Uppenbart att det finns intressanta lösningar beroende på de klimatförutsättningar man har. Och hur kan vi använda svenska tak - som snölager för fjärrkyla?