Tresiffriga oljepriser och slutet för globaliseringen.

Egentligen är det bara en visualisering av teorierna om peak-oil, d.v.s. att vi nått krönet på oljetillgångarna. I fortsättningen blir de allt dyrare att utvinna vilket till sist gör att oljepriser på 100, 200 och 300 dollar per fat blir de gängse. Den alltmer ökande efterfrågan på olja, särskilt från de snabbväxande ekonomierna, innebär bara att processen går snabbare. Transportkostnaderna blir då slutet på globaliseringen. Det är i all korthet resonemanget i Jeff Rubins bok “Why Your World Is About to Get a Whole Lot Smaller”. Han kan höras lägga ut texten i en web-sändning.

I Storbritannien har man satt upp en arbetsgrupp för att funderna över konsekvenserna och ge förslag på åtgärder. De publicerade härförleden sina överväganden i en rapport, “The Oil Crunch”. En rapport som har lite av samma tanke som den från den Svenska Oljekommissionen men mera uppdaterad och lite mera sofistikerad.

Man kan ju alltid skrämmas med ryssen

DNs ledarsida har ju aldrig varit intresserad av energieffektivisering och förnybar energi utan hänger sig envist fast vi kärnkraft som svaret på energiproblemen. Och har man inga andra argument kan man ju alltid skrämmas med ryssen.

Man undrar ändå om de inte läser sin egen tidning. Den 19 mars hade man några bra artiklar om kostnaderna för kärnkraft.
1. kraftkostnader_DNett.pdf
2. kraftkotnader_DNtva.pdf

Dessa har emellertid inte publicerats i web-upplagan av tidningen. Är det därför som ledarsidan inte fått tag på dem?

2-gradersmålet - glöm bort det!

En rapport som närmare studerats de löften som (trots allt) gavs i Köpenhamn konstaterar att 2-graders målet redan är överspelat. Deras studie publicerades häromdagen i Nature.

BBC har grävt lite djupare och visar också en kurva (se nedan) över utvecklingens sannolika väg. De konstaterar också att formuleringarna av åtagandena som länderna gör innehåller en hög grad av politisk spinn och inte är så ambitiösa som de vill verka. Den svenska formuleringen om 20% effektivare energianvändning (som intensitet, kWh/BNP-krona, och inte som absolut minskning) hör dit!

image

EU vill innovera mera. En chans för teknikupphandlingen?

EU-kommissionärerna vill tillsätta en specialgrupp för att få mera tryck i innovationerna.

Bra, men det har legat och kokat ett tag redan. För snart 5 år sedan lät man en expertgrupp ge förslag på hur man skulle kunna använda offentlig upphandling som ett innovationsinstrument. I den rapporten åberopades just de svenska erfarenheterna som ett föredöme. Och så sent som för ett år sedan så var man och nosade på idén igen.

Tyvärr har ju Sverige tappat farten när det gäller upphandlingar men det kanske är dags igen?

Storbritannien på ny kurs?

Det Brittiska valet tycks bli annorlunda genom att Liberaldemokraterna opinionsmässigt blivit lika stora som sina gamla rivaler Tories och Labour. Håller tendensen kan man få ett helt nytt inslag i Storbritanniens politik nämligen en koalition för regeringsmakten. Frågan är vad det betyder för energi- och miljöpolitiken. Lyssnar man på valdebatterna mellan de tre (den sista kommer på torsdag) så hörs ordet “green” förhållandevis ofta. Men hur skall det tolkas?

The Guardian har en site där man kan finna de olika partiernas ställningstaganden med ingång från en interaktiv räknare där man själv kan se vad olika insatser innebär för landet som helhet. Ett initiativ som något svenskt media borde imitera inför höstens val.

Liberaldemokraterna har lanserat ett program för massiv satsning på vind och effektivisering. Ett program som också tar avstånd från vidare satsning på kärnkraft.
De konservativa, Tories, har tidigare överraskat genom att föreslå stora satsningar på förnybar energi genom inmatningstariffer (feed-in tariffs).

Eyjafjallajökull en svart svan

En svart svan är en mycket osannolik händelse som inte enkelt kan förutses. Uttrycket kommer från en bok av den amerikanske “riskforskaren” N.N. Taleb. Hans recept mot svarta svanar är främst att skapa robusta system som inte är sårbara när svanen kommer - för det gör den. Förr eller senare. Större eller mindre.

Nu sitter vi med en alldeles perfekt och ovanligt präktig svart svan i knät. Askan från Eyjafjallajökull som lamslagit flygtrafiken i Europa. Naturligtvis kan inte ett uthålligt samhälle vara så beroende av ett transportmedel.

Det är intressant att frågan om förbättrad tågtrafik nu väcks. Inte minst frågan om höghastighetståg. Enligt några bedömare är höghastighetståg utdömda p.g.a. att bristande lönsamhet. Men det är just detta som Taleb talar om. Vi kan inte göra helt säkra beräkningar eftersom det finns svarta svanar!

Sedan skall vi inte glömma att även tågen kan möta en kulört svan!

Viktig kunskap skingras för vinden

Fragmenteringen i samhället har drivits långt på alla områden. Både när det gäller myndighetsroller och näringsliv. Tydligast syns det nog inom byggsektorn. För några år sedan illustrerade WBCSD (World Business Council for a Sustainable Development) detta i en nära nog genial bild (se nedan) och i en rapport.

Konsekvenserna av splittringen är illa nog när det gäller att hantera en helhet som energiomställningen, men ännu mera märkbar när det gäller att få grepp om och förädla kunskapen som finns och som behövs för omställningen. Det fanns en gång en verksamhet som hette Byggforskningsrådet, BFR, och som hade till uppgift att ge feedback mellan teori och praktik, mellan olika yrkesområden och mellan företag. Den behövs nu mera än någonsin! Återupprätta den!

image

Det är 2050 som gäller. 2020 är bara en kontroll

Det haglar framtidvisioner från olika organisationer, den senaste kommer från EREC, European Renewable Energy Council. Studierna har mycket gemensamt. En sak är att de visar på möjligheterna till radikala förbättringar i energiförsörjningen med effektivisering och förnybar energi. Resurserna tryter inte (se figur nedan).

En annan gemensam sak är att de är inställda på året 2050 som mål. År 2020 blir bara en kontroll på vägen. Det är bra för det kan också sätta en del av våra sifferövningar i ett rimligare perspektiv. Det gäller t.ex. Svenskt Näringslivs granskning av de politiska blockens klimatpolitik där man jämfört siffrorna för 2020. Det märkliga är att Svenskt Näringsliv inte ser (vill se?) möjligheterna som marknaden erbjuder. Det kanske trots allt blir lättare att göra om man lyfter blicken lite till?

image

Låt hjärtat vaŽmed!

Nu har vi tjatat om energisparande och energieffektivitet i över 35 år och ändå har vi kvar en jättepotential som vi inte har utnyttjat. Jo det är sant att tekniken har förbättrats och att vi är effektivare idag så fenomenet är både försvarligt och förklarligt, men vi måste ändå komma längre - och det är bråttom. Enligt IEA skall merparten av minskningarna i utsläpp av växthusgaser hämtas från effektivisering. Det är rationellt, ekonomiskt och klokt, men just sådana argument är de som vi använt under så lång tid och med så lite resultat.

Jag har försökt fokusera på detta skifte i argumentation dels i en ledarkolumn i Energirådgivarnas medlemsblad Dialog, och dels i en kolumn i EndsEurope (text återgiven nedan). Vi måste göra förändringarna inte bara därför att hjärnan förklarar dem utan också därför att hjärtat längtar efter dem. Annars når vi nog aldrig det stora genombrottet.

——————————————————————————————
Energy efficiency: time for a new approach

It is time to be more specific on the narrative for energy efficiency. We have lived with two ways of motivating people to be energy efficient for more than 35 years.

Both of them made sense once, but their best-before-date has passed. They repel more than they attract and, worse, they lead to negative thoughts.

The first narrative was created in a time of dire necessity. Born out of the first oil crisis, it was about conservation and sacrifice. OECD countries faced oil shortages and there was a collective understanding that we had to give up a bit of our comfort for some time. It was a time of warfare.

The second narrative, which is still the dominant one, is that of efficiency. Most often communicated with slogans such as ?win-win? or ?do more with less?, this is far more correct than the first one, not least because it indicates that we are still misusing resources.

It is quite puzzling to see supply curves for energy efficiency with negative costs. Are people really content with spoiling resources? Or do they not believe in perfect markets and the gospel of general equilibrium?

The undeniable facts are that we still have a huge untapped potential for energy efficiency, and that we need to exploit it fast. According to the IEA?s latest analysis, more than half of greenhouse gas mitigation has to come from end-use efficiency.

Energy efficiency, even if widely deployed, might not be enough. We may have to think about energy sufficiency. This calls for a new way of ?marketing? the message. It is time to shift the narrative.

The next narrative must be about comfort, modernity, coolness, values ? terms that will communicate energy efficiency not through necessity or rationality but by describing the way things should be for a sustainable society. The fact that a similar shift is taking place in the business landscape is of great help.

Technology allows us to provide energy services in more sophisticated ways. For example, advanced ICT provides control at our fingertips; better design can make energy-saving equipment more functional and beautiful at the same time; supply solutions in miniature scale are available for photovoltaic or wind installations on roofs and in gardens.

Energy efficiency can be delivered by businesses that are far removed from the old centralised utilities, which traditionally tend to put technology first. These new businesses are rather service providers putting customer service first. They will market their products accordingly.

Energy efficiency should be desirable, comfortable and natural. It should be delivered on people?s doorstep by someone they recognise and like. Energy efficiency should be built into the installations as well as into the perception of a good and decent living. It is time for this third narrative to take off.

By Hans Nilsson, IEA demand-side management programme

Från supervetenskap till konstform

“Människa eller konsument?” - det var rubriken på en bok om ekonomisk utveckling från 60-talets slut, skriven av nationalekonomen sedermera professorn Lars Söderström. Boken avslutas med en plädering för resurshushållning: “Reparatören och konstruktören måste byta plats på den ekonomiska rangskalan”.

Svaret på bokens fråga, och som levererades av den förhärskande nationalekonomin under resten av seklet, tycks dock ha varit “Människa=Konsument”. Processen beskrivs av David Brooks i NY Times som en historia där den gångna perioden är Akt 1-3. Den tredje akten har sin kulmen i finanskrisen. Brooks artikel fanns i översättning i DNs pappersupplaga 15 april.

En mera dissekerande, och därmed blodigare, beskrivning görs av John Kay i Financial Times. Hans underlag kommer från “Institute for New Economic Thinking” och deras tredagarsmöte ägnat åt självprövning med några av nationalekonomins tungviktare, t.ex. Akerlof och Stiglitz. Kays slutsats är att nationalekonomi inte är vetenskap! Orsaken är att den saknar en allmän teori som lämpar sig för förutsägelser (se också Stiglitz föredrag från mötet).

Brooks slutsats är liknande. Han säger att till sist, i femte akten, kommer nationalekonomin att vara realistisk och en konstform (art) men inte en vetenskap (science).

I Sverige (och annorstädes) har nationalekonomin varit en supervetenskap som inte minst gör anspråk på att göra förutsägelser och att i detalj kunna räkna ut kostnaderna för olika åtgärder. Betraktat som konstform kan sådana utsagor vara mera användbara. En aspekt bland andra.

Bra repetition men inget nytt

Då har det publicerats en färdplan (roadmap) igen. Den här gången heter den Roadmap 2050 och avser att visa vägen till ett välmående Europa som använder lite kol/fossil. Den visar att ett sådant Europa både är fullt möjligt och att det erbjuder bättre möjligheter till ett framgångsrikt näringsliv än alternativet.

Men det är tyvärr ingen roadmap! En sådan skall ge upplysningar inte bara i termer av kostnader och energibalanser utan också om t.ex. industriell kompetens och kapacitet spelar in, hur regelsystem och affärsmodeller påverkas (eller hindrar), hur medborgarna kan uppleva förändringen, hur utbildningsväsendet fungerar i relation till det nya samhället. Och det finns inte med annat är antydningsvis. Man argumenterar för fyra olika radikala förändringar ifråga om energieffektivisering (se bild nedan), teknikutveckling, utbyggnad av energitransmission och utveckling av utsläppshandel. Men det sker i mycket svepande ordalag.

Bakom verket står European Climate Foundation och de tycks ha gott om pengar om man ser på det påkostade upplägget. Man känner också igen mycket av stilen från bl.a. McKinsey (och ja - de är partners) och det är inget fel i det, men med så mycket resurser skulle man gott ha kunna kostat på sig en mera övertygande analys.

image

Vattenfall för stort för Sverige?

Den avgående direktören tycks mena det enligt en intervju med Financial Times där han argumenterar för en börsintroduktion. (OBS länken fordrar inloggning som är gratis)

Flera av de andra stora kollegorna i Europa resonerar på samma sätt, dvs vill kapa de gamla nationella banden och upplever sig ha ett större och annorlunda uppdrag. Frågan är dock om de läser spelet rätt. Flera andra bedömare ser energibranschen utvecklas i en annan riktning och med nya affärsmodeller.

Vad är det som talesättet säger? Inga träd växer till himlen - även om de är stora.

Lampor och andra farligheter

Hur nära skall man sitta en lampa? Det verkar som det senaste larmet om CFL-lamporna kommer att handla om lämpligt avstånd till lampan för att undvika elektriska och magnetiska fält. De trettio centimeter som nämnts verkar betryggande för det är få av våra lampor som vi ändå har närmare.

Vi bör dock i sammanhanget, utan att förringa någon enskild risk, komma ihåg att vi har fullt av elektriska prylar i våra hem och på arbetsplatserna och som ger samma sorts problem. Det enda säkra är att överhuvudtaget minska deras antal och se till att de inte står på i onödan.

En större genomgång av olika ljuskällors egenskaper ur hälsosynpunkt gjordes av EuroAce för något år sedan. Det verkar av den som om LED är det säkra kortet att satsa på. Åtminstone på sikt.

 

 

“Den icke försumbara sannolikheten för en fullständig katastrof…

..bör vara det som styr våra politiska analyser”, skriver Paul Krugman, fjolårets vinnare av Nobelpriset i ekonomi, i en lång artikel i New York Times. Han skriver det som ett citat av en kollega vid Harvard, Martin Weitzman, och artikeln handlar om (behovet av och konsten) att skapa en grön ekonomi. Hans slutsats är ett stöd framförallt för Nicholas Sterns syn på att det bör ske nu och det bör ske snabbt. Det är faktiskt bara politisk vilja som saknas.

Kanske inte bara det? Det saknas också politiska rådgivare av Krugmans kaliber tänker man som svensk när vår egen expertgrupp för miljöstudier går igång.

Från byggråd till energidåd.

Det växer ständigt upp nya organisationer och websidor för att främja bl.a. effektivisering. Ibland är det inte lätt att skilja dem åt eller bedöma deras “kvalitet”. Kanske kan den här, Build-up, vara nyttig om den hjälper att gå från råd till dåd när det gäller byggnader. Hemsidan verkar vara väl strukturerad men med så stort datamaterial kan det också bli svårt att hålla ihop.

Rosenfeld - den nya enheten för effektivare energianvändning!

Kanske är det mest en gimmick och en snygg gest, men kul. Arthur Rosenfeld som är en levande legend inom energieffektiviseringen har pensionerats (vid 80 års ålder) från sin tjänst som energikommissionär i Kalifornien. Han hedrades då med förslaget att man skulle mäta energieffektivisering i enheten Rosenfeld. En Rosenfeld skall motsvara 3 TWh inbesparad energi eller kapaciteten hos en 500 MW koleldad kraftstation i USA.

Men den goda nyheten är att Art Rosenfeld inte slutar jobba. Han sägs vilja fortsätta så länge nyfikenheten driver honom. Och den har han i rikt mått! För att inte tala om humor. Vid en konferens föreslog han att man kunde släcka ned belysningen på gatorna, men istället öka den i gathörnen - för det är där olyckorna sker! Några reste sig för att oppoinera sig innan de hann se glimten i hans ögon.

Framtidens energileverantör - Nya affärsmodeller på väg.

Ett köpcentrum, eller “flersidig plattform” som IBM kallar det, i sin studie om hur affärsmodellerna för energileveranser kan utvecklas med smarta nät. Idén är att informationen om kundernas beteende å ena sidan och om energiomvandlingens/-överföringens fysiska villkor å andra skapar möjligheter till nya kombinationer. Informationen som sådan har ett värde.

Det blir tydligare om man tittar på den gamla värdekedjan och den möjliga nya (bild 1 nedan). Och om man vill ha detta verifierat kan man jämföra med Vattenfalls beskrivning av sig själv på deras hemsida!

IBM illustrerar värdeinnhållet (se bild 2 nedan) och jämför med det rådande gamla systemet. Som synes kan kundernas önskemål och behov ges bättre täckning. Möjligen ännu bättre med en ny tredjeparts tjänst? I vissa andra länder är t.ex. mätarna inte distributörens egendom utan förvaltas separat.

Sedan är frågan om jag som kund vill ha änne flera parter inblandade eller om detta nya system också kan innebära att jag kan får “paketlösningar” så att jag slipper att som idag få två räkningar från olika företag för en produkt (el levererad hem)!?

image

Bild 1: Värdekedjor
——————————
image
Bild 2 Värdeinnehåll (Gulmarkerat det gamla energiföretagets “värdesyn”)

Världsbanken lägger på ett kol - tyvärr.

FNs olika organ propagerar starkt för satsningar på förnybar energi och effektivisering. OECDs energigren (IEA) gör det. EU hävdar att industriutvecklingen i framtiden skall baseras på uthållig tillväxt. Då satsar Världsbanken pengarna på kolkraft. Och Sverige samtycker!

Vad gäller Sydafrika så finns det alternativ och de har bl.a. nämnts av deras elbolag, ESKOM, själv i en inofficiell plan som tar upp både effektivisering, förnybar energi och leveranser från “Independent Power Producers” bl.a. industrin. Planen har läckt ut och bedömare anser att även om den indikerar alternativ till kolutbyggnaden så är den alltför försiktig. Bara industrins egen produktion skulle kunna ge 3000 MW medan ESKOM säger 17!

Men Sydafrika är ändå bara ett exempel. Även om Världsbanken satsar mer idag på förnybar energi och effektivisering så ligger de beloppsmässigt dubbelt så högt vad gäller fossilbränslena.

Det förefaller som om den ena handen inte vet vad den andra har för sig.

Europa kan bli 100 % förnybart till 2050

Det är en vision som presenteras av PriceWaterhouseCoopers i en ny studie. Den har formen av en s.k. färdplan (se bild nedan) där man visar hur beslut, forskning, anläggningsbyggnad och nätkapacitet behöver utvecklas och att detta kan ske med god ekonomi.

Det hela är en variation på ett tema med en stomme av en supertransmission” (supergrid) som binder samman solkraftanläggningar i södra Europa och i norra Afrika samt med havsbaserad vindproduktion i Nordsjön och Irländska sjön. Lokalt sker sedan distribution i smarta nät där man också kan utnyttja lokala resurser maximalt. Detta har nyligen också presenterats av Greenpeace och WWF lär ha något liknande på gång.

Hela idén har också skisserats tidigare för Tällberg Forum och har sin bas i en organisation som kallar sig för The Supersmart Grid och som har relationer till European Climate Forum.

image

Vem skapar vår efterfrågan?

Är det kanske så att en del av det vi köper mera är en funktion av dagens datum än av vår fria vilja och omvittnade klokhet?

Det är några av de tankar som kommer upp när man ser den här animerade filmen om vanligt vatten.

Vision eller honnör?

Den tilltĂ€nkte kommissionĂ€ren, MaroĆĄ Ć efčovič, med ansvar för den europeiska “Energiunionen” klarade sitt förhör i parlamentet och hĂ€vdade att han har en vision för vad denna union skall vara. Riktigt vari denna vision bestĂ„r Ă€r oklart eftersom det som Ă„terges mest ser ut som en samling av vĂ„ra vanligatse honnörsord pĂ„ omrĂ„det:

....ensure energy supply security and solidarity among the member states, integrate national energy markets, reduce European energy demand, decarbonise the energy mix and increase investments in to research and innovations.

Det kan ju inte uteslutas att han fÄr ihop nÄgot med mera substans nÀr han fÄr hÄlla pÄ ett tag. Förhöret visar annars att en stor del av hans udd Àr riktad mot beroendet av rysk gas men att han inser att förnybar energi och effektvisering spelar en roll. Eljest lÀr han ocksÄ ha dragit en lans för CCS, det vill sÀga konsten att gömma koldioxid i marken.

Han kanske annars kan fÄ lite inspiration av en liten skrift frÄn Ecofys och som handlar just om hur man kan öka oberoendet (se bild nedan) och minska koldioxidutslÀppen men dÀr CCS inte nÀmns med ett ord.

Läs mer