Sigmar Gabriel förtydligar

Energiewende är som bekant under ständig attack. Men det går nog inte att bli tydligare än så här:

In this day and age, the Economic Affairs Minister said, nuclear energy is the most costly and nonsensical form of power generation. While nuclear energy employed around 30,000 people at its peak, renewables have already created 300,000 jobs to date, he indicated.

Historiska ögonblick

Efter ett historiskt ögonblick vet alla att det hänt; Skotten i Sarajevo, landningen på månen, Nelson Mandelas frigivning. Men hur är det mitt i det historiska ögonblicket? Vet man om det då?

Jag vill hävda att den Europeiska Energiunionen kan bli ett historiskt ögonblick. Ett när energimarknaden upphör att vara energimarknad och istället blir “nyttighetsmarknad”. Precis som Edison en gång avsåg att det skulle vara.

Men det kan lika gärna bli precis som vanligt. Om inte våra styrande inser att nu finns chansen. Utan fortsätter att “småfjutta” med traditionella styrmedel.

Vore det inte kul att vara med om ett historiskt ögonblick istället? Kolla länkarna som givits i texten så ser Du bättre vad jag menar!

Redundans eller krigsdans?

Den nya organisation som Juncker införde i kommissionen med viceordföranden som “team-leaders” leder nästan med naturnödvändighet till smärre kollisioner vad gäller ansvaret. Inte minst när det gäller energi. Vi har både kommissionären och vicepresidenten Šefčovič och “den vanlige” kommissionären Cañete. European Voice undrar över om det innebär maktkamp, men konstaterar också att de båda har personligheter som gör att de inte är lagda åt maktkamper.

Hittills har de båda bekänt sig till “efficiency first” även om deras tolkningar därav fortfarande är lite dunkla. Det verkar mera luta åt redundans än krigsdans.

Tyskland världsmästare i effektivisering?

Så säger ACEEE i sin bedömning 2014 (se bild nedan). Vi låter det dock vara öppet hur det förhåller sig i övriga Europa eftersom vi klumpas ihop i EU. Det kan finnas någon där som skulle kunna poppa upp om förstoringsglaset varit inställt på det.

För den som är sugen på att veta mer så ordnar DENEFF (systerorganisation till vårt svenska EEF) en workshop den 20 april. De är försiktiga nog att själva sätt ut ett frågetecken om sin nya titel.

Oavsett utfallet så är ACEEEs bedömningsmetod intressant och lämpar sig för självstudium och checklista.

image

Lazards 8.0

Lazards sammanställning av olika sätt att tillgodose energiförsörjningen utvecklas ständigt. Inte bara genom att de uppdateras med siffror utan också att den blir mer och mer detaljerad.

Den har nu nått version 8.0 och kan sägas vara en “tentalätt” för beslutsfattare (kommissioner och andra). Där ser de dels att effektvisering är oslagbart billigast och, om de lägger den bredvid version 7.0, att förnybar energi successivt blir billigare samt att fossilt och kärnkraft på motsvarande sätt dyrare.

Och det förtjänar att påpekas att Lazards uppgift i livet är att ge råd åt investerare så att de inte slösar bort sina och andras pengar. De skriver:

We find that Alternative Energy technologies are complementary to conventional generation technologies, and believe that their use will be increasingly prevalent for a variety of reasons, including RPS requirements, carbon regulations, continually improving economics as underlying technologies improve and production volumes increase, and government subsidies in certain regions.

Fronten breddas

Iden med “Effektvisering först” har stark laddning och IPEEC, International Partnership for Energy Efficiency Cooperation, sällar sig nu till gänget. De har ju en stark ställning såtillvida att de fångar upp G20-länderna där det finns ett antal (inga namn!) som kanske inte gjort sig kända som några föregångare när det gäller uthållighet och klimat.

Men IPEEC tar upp samma material och samma retorik som IEA och EU redan knäsatt. Kanske är det den gamla principen om droppens kraft och dess påverkan på stenen vi ser här också?

Magin bakom marknadens lärande

Det finns en förklaring till att till exempel solceller successivt blivit billigare och billigare. Och det är inte i först hand att de produceras i större skala. Vill ni vet mer mer om mekanismerna och om varför bland annat staten kan spela en viktig roll i den processen rekommenderas att delta i webinariet “Consequences of learning curves for energy policy” som arrangeras av IEA DSM University den 15 april kl 15.

Föreläsare är professor Clas-Otto Wene som inleder med följande ord:

Learning curves show that government deployment programmes do not subsidise technologies but provide required learning investments to make energy efficiency and low-carbon supply technologies competitive in mass markets. The programmes spur investment and market experience for currently expensive technologies and the learning curve shows how these experiences continually reduce cost and improve performance for the deployed technologies. This technology learning pervades all levels of organisations that produce, install and operate technology. This demonstrates that from identical boundary conditions many energy futures can be obtained, demanding the same economic resources but having completely different technological structures and thus very different properties regarding environment, energy security and job creation. Learning curves challenge current dogma on the long-range efficiency of the market and point to the need to realize political choices in deployment programmes.

Ja varför inte välja den framtid som har den bästa uthålligheten när den inte kostar mer?

Vad är halveringstiden?

....the energy union is about big questions, big figures, big interests and big ambitions. It will require many legislative proposals and it will require full support and implementation at all levels. The European Parliament believes in the objectives of the Energy Union, but will assess very carefully the required legislative proposals and the way the Parliament will be involved in the governance of this project that touches upon the key interests of the European Union and its citizens.

Orden är Martin Schulz’s, EU-parlamentets talman, inför toppmötet på torsdagen.

Det är tydligt att idén om energiunionen verkligen gripit tag och gjort många (av oss) högstämda. Men förlåt någon som varit med förr att hälla ett stänk malört i bägaren. Vi har hört det förut om än aldrig så tydligt och från så hög nivå. Men vi har också sett det klinga av tidigare. Hur länge kommer det att sitta i och hur långt kommer man att sträcka sig? Innan till exempel “big interests” samlat sig till motangrepp?

Hoppas att halveringstiden är längre än tidigare. Men…. hmmm

“Upp stiga orden

får tanken hänga på? Ord utan tanke himlen aldrig når”. Denna lätta travesti från Hamlet känns befogad när man ser vad kommissionären Šefčovič sagt om energiunionen som skall behandlas vid EU-toppmötet den 19 mars.

First, to tap the full potential of energy efficiency of buildings. The figures clearly show why more action is needed in this field: currently, 75% of Europe’s building stock is not energy efficient

I sitt tal drar han också upp lokala initiativ från Heidelberg, Helsingfors och Loos-en-Gohelle (i Frankrike). Ett sätt att ytterligare understryka att det inte längre är enbart tal om storskalig tillförsel utan om effektivare användning och lokala resurser.

Ännu tydligare blir kommissionärskollegan Cañete i sin blog den 18 mars där han under rubriken “Energy efficiency: the invisible powerhouse of Europe” skriver:

The benefits of energy efficiency largely outweigh the costs, and that is why I am making #efficiencyfirst my abiding motto….....Energy efficiency can be a boost for the EU at so many levels and I will leave no stone unturned until we make it an essential part of our energy strategy.

Det är därför också glädjande att se att den Danska statsministern ordnar ett förmöte till toppmötet och har fått med sig sex andra länder för att sätta mera tryck bakom orden i unionstexten. Deltagarna i minimötet kommer från Frankrike, Holland, Finland, Portugal, Luxemburg och (FANFAR!) Sverige!!

Sedan var det förstås det här med tanken! Vi får väl se om den hänger med?!

Mera avancerad energi

Det finns god anledning att gräva ned sig en aning mera iden amerikanska marknadsstudien från AEA (USAs motsvarighet till EEF grin).

Den visar (bild 1 nedan) att flera segment inom byggnadseffektivisering växer så att det knakar. Detta diskuteras också i texten där man berör “Building Management Systems och nollenergibyggnader. Men den visar också att byggnadseffektvisering växer snabbare än tillförselsidan (bild 2 nedan).

Skall vi vara med och dela på tillväxten från 1,3 trillioner dollar eller skall vi fortsätta att sucka över gamla energisystem som sett sina bästa dagar?

image
BILD 1
———
image
BILD 2

Avancerad energi växer

En dryg biljon dollar är världsmarknaden för det som en amerikansk marknadsundersökning kallar “Advanced energy”. Den del som växer snabbast är effektvisering och förnybar energi. “

This report shows that advanced energy is a vibrant industry that is driving economic growth” låter de hälsa och tillägget låter som något för energikommissionen att ta till sig “... around the world, advanced energy companies are delivering technologies and services that make the energy we use secure, clean, and affordable. AEE is committed to bringing together business leaders and policy makers to accelerate the progress of this industry

PRnewswire har gjort några axplock:
* Omsättningsökningen är drygt 12% per år sedan 4 år tillbaka
* Effektvisering i byggnader är det största marknadssegmentet i USA med drygt 60 miljarder dollar
* Solceller ökar mest på den amerikanska marknaden (175% på 4 år)

Kärnkraft undrar ni kanske? Jodå den minskar stadigt (se bild nedan)

image

Frikoppling på väg!

Vet knappt om jag törs rapportera mera om “frikoppling” (decoupling) men när nu IEA gör det så vågar jag ett nytt försök. Och lägger till för säkerhets skull att det åtminstone siktats i energisektorn. Sedan får vi se mera i deras analys i mitten av juni.

In OECD economies, recent efforts to promote more sustainable growth – including greater energy efficiency and more renewable energy – are producing the desired effect of decoupling economic growth from greenhouse gas emissions.

EU morskar upp sig

I nästa vecka vid toppmötet kommer man att ta upp frågor om hur man skall ta itu med alla dem (inklusive de egna institutionerna) som inte lever upp till besluten om energieffektvisering. Det finns sanktionsåtgärder som inte används så ofta och som nog många länder gett katten i när det gäller ( deras tycke) småsaker som effektivare energianvändning.

Men i kölvattnet av idéerna om energiunionen, som är den fråga som står på dagordningen, börjar man inse allvaret. Skall man göra Europa mer oberoende av leverantörer och mera förnybart så är det i effektviseringen allting börjar.

Och i samma anda har ledamöter EU-parlamentet reagerat mot att även om skrivningarna om effektivisering som grundplåt för energiunionen är bra, så är innehållet för löst i köttet. Besten morrar! Det är bra!

Dont mention the war!

Klimatförnekarna når jihadistiska höjder. Åtminstone i USA där guvernören i Florida, Rick Scott, nu förbjudit de anställda att använda orden “klimatförändring” och global uppvärmning”.  Jon Stewart har påpekat att man i vissa kabel-TVkanaler inte rapporterar om de vetenskapliga bevisen för uppvärmningen utan istället debatterar (=ifrågasätter dem).

Ordföranden i senatens miljöutskott James Inhofe försöker att med en snöboll från talarstolen stödja sitt påstående om att global uppvärmning är en bluff. Han anser sig också ha teologiska bevis!

I den del av DN där vetenskapliga fakta lyfts fram (istället för att förträngas som ofta är fallet med effektvisering på dess ledarsidor) nämner Karin Bojs en rapport som visar att världskonflikter förvärras av just den torka som följer på uppvärmningen.

Men möter ni någon från Florida så var försiktiga - Don’t mention the war!

PS Och tänk om vi gör allt vi kan för miljön, uthålligheten och framtiden för ingenting om det visar sig att allt är en bluff?! (se bild nedan)

image

Valla eller nedförsbacke?

Grejen med förslaget till Energiunion i Europa är inte unionen i sig utan att den motiveras av att effektivare energianvändning (äntligen) skall räknas som en likvärdig resurs med olika sätt att tillföra energi. Detta kommer att fordra strukturella förändringar av ett slag som få ännu har riktigt tagit till sig. Vi vet ju sedan länge, och många politiker älskar att prata om det. “Sparande är bäst eftersom den energi som inte används är renast” - brukar det ju heta i deklarationer från energipolitiker. Ändå så realiseras inte denna resurs ens i närheten av sin potential.

Det beror, säger vissa ekonomer, på att det finns olika (dolda) kostnader knutna till effektvisering och som måste tas med i beräkningarna. Vissa av dem går ännu längre och säger att det beror på att kunderna inte vill ha effektivare användning. De har andra preferenser. Ytterligare andra säger att, särskilt industrin, har vägt in alla sina möjligheter och redan gjort allt som är möjligt/lönsamt. Några säger att om bara energipriserna ökar så kommer också intresset för effektvisering att öka.

För oss som ägnat oss åt problemet en längre tid är det mera uppenbart att marknaden för effektvisering är underutvecklad. Effektivisering är inte svårt men komplicerat! Energipriserna spelar en mindre roll också därför att en stor mängd åtgärder är lönsamma redan vi mycket låga priser. Användarna har bara svårt att fixa till det. De behöver bättre paketerade produkter och stundtals bättre motivation. De kan, som stora delar av industrin inom PFE-programmet, få upp ögonen med hjälp av till exempel skattereduktioner.

Effektivisering behöver inget ekonomisk stöd. Den är lönsam i sig själv. Den kan emellertid, precis som skidåkare, behöva valla för att glida bättre (eller får bättre fäste).

På det sättet skiljer sig effektivisering från många sätt att tillföra energi. De behöver nedförsbacke i form av till exempel skatter, avgifter, certifikat med mera.

Skälet till skillnaden är mycket enkelt. Effektvisering vänder sig till en fragmenterad marknad med en stor mängd aktörer (lekmän) vars fokus är nytta-användbarhet och så vidare. Tillförsel riktar sig till en relativt homogen marknad av professionella vars fokus är ekonomisk drift.

Systemet har ett omfattande sortiment

En av de vanligare kommentarerna till den nya energikommissionens arbete är att den bör vara “systeminriktad” och den vanligaste tolkningen av detta är att man skall omfatta inte enbart el utan även värme samt inte enbart energisektorn utan även transporterna. Låt oss kalla detta för systemsyn med bredd. Vi kan nog anta av de tongångar som hördes från energiministern när kommissionen presenterades att denna systemsyn kommer att beaktas.

Vad som är viktigare är systemets djup det vill säga att man förstår att hantera att energisystemets roll i samhället är att bidra till att vi får den nytta som energin och installationen i kombination kan leverera, det vill säga ljus, kraft och värme+kyla. Det är kombinationen av energi och installation som ger nytta och det är kostnaden för dessa båda i kombination som avgör vår konkurrenskraft. Det är denna kombination som EUs energiunion har i åtanke när de skriver om “Efficiency First”. Billig energi i överflöd som matas in i en installation med dålig verkningsgrad ger höga kostnader. Energi i kombination med en effektiv(-are) installation ger låg kostnad. Alltså bör systemdjupet stå i fokus, men detta är vi av tradition dåliga på. Här behöver kommissionen hjälp!

Som om inte det var nog bör man fundera över systemets höjd! Efter mitt inlägg om frikoppling (decoupling) har flera påpekat att jag missat att när våra svenska utsläpp av koldioxid minskar så ökar de i andra länder och att vi därför också måste ta hänsyn till koldioxidinnehållet i vår import. Man kan säga att vi exporterar våra problem.

Den del som hänförs till konsumtion i allmänhet kan vi nog inte besvära energikommissionen med. Vi kan nog anta att de kommer att ha ögonen på den del som kan hänföras till energisektorn. Då får vi istället se upp med att några säkert kommer att göra gällande att svensk (koldioxidlåg) industriproduktion kommer att drabbas av energiomställningen och flytta(s) till andra länder med större utsläpp. Det är ett argument som vi inte skall köpa utan vidare.

EU-dokumentslig exegetik

Vi kommer nog att få en hel del att göra med tolkningen av Energiunionens “Efficiency first” och att effektivisering skall behandlas precis som andra bränslen, det vill säga väljas först när det är billigast, vilket det i de allra flesta fall är. När man sedan läser dokumentets skrivningar om vad som behöver göras för att realisera denna inriktning blir det inte alldeles klar vad som menas.

Så låt oss göra som i katekesläsningen och fråga “Efficiency first - Vad är det?”. Svaret är “Avsikten med både energitillförsel och effektvisering är att ge nytta (ljus, kraft och värme)”. Alltså skall det sätt som ger nyttan till lägsta kostnad väljas först.

Verktygen som erbjudits har varit DSM (Demand Side Management), IRP (Intergrated Resource Planning) och LCP (Least Cost Plannng). Till vår förvåning har vi sedan sett tolkningar som till exempel inneburit att LCP tolkats som energi, kilowattimmar (kWh) till lägsta kostnad. Inte nytta! Alltså kommer vi att behöva söka ytterligare vägledning i texterna.

En text är RAPs Efficiency First: Key Points for the Energy Union Communication”. Där visar de bland annat vilka artiklar i olika direktiv som behöver förtydligas, bland dem artikel 7 i EED, den som handlar om energiföretagens energinyttoansvar (Energy Efficiency Obligation).

En annan text är EEFIGs rapport med ett helt batteri av förslag som avser byggnader, industri och småföretag.

Nyckelordet är NYTTA inte energi!

Frikoppling på riktigt

Det är alltid lite kul när teorin fungerar i verkligheten, till exempel detta med frikoppling. I bilden nedan ses hur Sverige har upplevt en “resource decoupling” mellan energianvändning och BNP samt en “impact decoupling” mellan växthusgaser och BNP.

Vår energianvändning är nära nog konstant sedan 20 år tillbaka medan växthusgaserna minskar.

Tittar man på energiintensiteten (Energi per BNP-krona) så minskar den med ungefär 2%-enheter per år. Vilket ger ytterligare relief mot den förra regeringens målsättning att under 15 år (2005-2020) minska intensiteten med 20%. Det skulle alltså med lätthet kunnat vara 30%!

Men den riktiga lärdomen är att nu när vi kommit så här långt praktiskt taget utan ansträngning så är det dags att lägga upp ribban på riktiga höjder. EU säger nu “efficiency first” - låt oss bli först på att visa hur man gör det - på riktigt.

image

Att spara en galax

European Environment Agency, EEA, har gjort klar sin rapport om miljötillståndet i vår världsdel, SOER, år 2015. I den finns ett antal korta specialrapporter (briefs) bland annat om energi.

Bland annat kan man läsa om behovet av, och förekomsten av, “frikoppling” (decoupling) mellan resursanvändning och ekonomisk utveckling. Det är nyttigt eftersom vi ju (nästan) alla vet att om vi skall ha någon värld att leva i så är det viktigt att utvecklingen inte tär på resurserna mer än nödvändigt. Även om det finns de som önskar sig en galax att snaska i sig den närmaste millionen år.  cool smirk

Men i den riktiga världen måste vi lära oss mer om frikopplingen och EEA lär ut:

Decoupling can take several forms:
1. Relative decoupling is achieved when an environmental pressure (e.g. resource use or emissions) grows more slowly than the related economic activity (e.g. sectoral gross value added (GVA) or national GDP).
2. Absolute decoupling is achieved when an environmental pressure remains stable or decreases while economic activity increases.
3. Impact decoupling is achieved when environmental impacts decline relative to resource use and economic activity.

Den relativa och absoluta frikopplingen illustrerar de som i bild 1 nedan. Påverkansfrikoppling (impact decoupling) illustreras i en rapport från UNEP (Decoupling Natural Resource Use and Environmental Impacts from Economic Growth) och syns i bild 2 nedan.

När vi lärt oss de knepen så får vi en galax över till något annat.

Javisst ja! Knepet! - Effektivisering.

image
BILD 1
———————-
image
BILD 2

DN missar visionens kärna

Inte helt oväntat så har DN missat själva kärnpunkten i EUs föreslagna energiunion, nämligen att effektviseringen går före (Effiiciency first), när de tar upp den i sin ledare i måndags. De nämner den inte ens.

Så låt oss kolla EUs pressrelease. Jo där står det:

The Energy Union means in particular:
Solidarity clause: reducing the dependence on single suppliers ....
Energy flows, as if it were a Fifth freedom: that of free flow of energy across borders - strictly enforcing the current rules…..
Energy efficiency first: fundamentally rethinking energy efficiency and treating it as an energy source in its own right so that it can compete on equal terms with generation capacity;
Transition to a low-carbon society that is built to last:ensuring that locally produced energy – including from renewables – can be absorbed easily ......

Och när DN skriver “Ytterligare motiv spelar in: USA:s skiffergasrevolution har gett landet ett industriellt försprång. EU behöver överbrygga gasgapet för att klara konkurrensen.” så kunde de gott ha kollat andra EU-dokument som visar att det inte är priset som avgör konkurrenskraften utan kostnaden. Effektivast vinner!

Finally, since steady energy intensity improvements have proven to be one of the best asset of the EU industry to maintain their competitiveness, the EU should maintain and perhaps intensify its policy to bolster the EU industry’s energy efficiency efforts

Manualen till “Efficiency First”

EEFIG (Energy Efficiency Financial Institution Group) är en praktiskt taget anonym grupp som drivs av Energidirektoratet i EU men som samlar över 100 intressenter med stor bredd från energiområdet, alltifrån banker till företag och institutioner.
image

De var på banan med en “preview” för några månader sedan och de har nu gett ut en rapport om behovet och konsten att effektivisera i alla sektorer utom transport. Som vi vet är det behovet stort vilket de illustrerar så det förslår. En 8-faldig ökning till 2035 baserat på IEAs tidigare studier, se bild 1 nedan. Jämför särskilt med hur mycket kärnkraft och koldioxidinfångning (CCS) står för!

Rapporten pekar på behovet att skapa bättre affärsmodeller och -situationer som i sin tur stöds av stark, medveten och konsistent reglering, se bild 2 nedan.

Det är i vart fall ingen stor överdrift att kalla detta för en manual för effektviseringen. Sedan kommer den stora frågan, förmår medlemsländerna i EU att rita hela bilden eller kommer man på vanligt sätt, som bland annat i Sverige, att hävda att man har speciella och annorlunda förutsättningar och därför behöver göra undantag?

PS: Till rapportens presentation finns ett bildmaterial som underlättar läsningen.

image
BILD 1
————————-
image
BILD 2

“Sätt fart på innovationspolitiken nu ....

börja med upphandling”. Så heter en artikel i tidskriften Tiden, skriven av Charles Edquist som också är en av ledamöterna i det nya innovationsrådet.

Det låter som ett gott råd och som också ligger i linje med Bengt-Åke Lundvalls påpekande om att kunden är den viktigaste grunden för framtidsinriktade företag. Listiga lösningar och intressanta uppslag finns det gott om i företagsvärlden, men de blir ofta till ingenting om det inte finns kunder som verkligen behöver dem.

Edquist är kritisk till det arbete som idag görs i Sverige under namnet “innovationsupphandling”. Istället framhåller han:

Den svenska Energimyndigheten och dess föregångare har varit pionjärer vad gäller katalytisk innovationsupphandling, i Sverige såväl som internationellt. Sådan innovationsupphandling skulle kunna användas i betydligt högre grad

Ja det vore nog en god idé!  wink

Soluppgångsskeptiker

Knäckebrödsskeptiker, tidvattenskeptiker, ljushastighetsskeptiker, skeptikerskeptiker!?

Det är sunt att vara skeptisk! Att söka fakta, bevis, indicier, tecken osv. Men det är inte sunt att sätta etiketten skeptiker på dem som är förnekare, motståndare eller fiender till något som de inte (vill) tro på. Något som det gagnar deras intresse att bekämpa. En klimatförnekare är just det och inte en klimatskeptiker. Ordet skeptiker är på väg att devalveras.

Det finns goda skäl att ifrågasätta många företeelser kring klimatförändringarna. Till exempel, hur fort den går, hur omfattande den är, vilka konsekvenser den har och var de märks mest, om den förstärks av andra processer etc. Men att ifrågasätta dess existens och grundläggande orsak (människors verksamhet) är inte att vara skeptisk - det är att förneka.

A sceptic is, according to Merriam-Webster, a person who questions or doubts something (such as a claim or statement): a person who often questions or doubts things” and to deny is (according to the same source): “ to say that something is not true” or “ to refuse to accept or admit (something)” .

Annars kan man vara skeptisk till soluppgångar (senast i morse märkte jag att den inte fanns), knäckebröd (de skall vara fyrkantiga och inte trekantiga), tidvatten (har jag aldrig sett i Stockholms skärgård).

För att inte tala om ljuset. Dess hastighet påstås vara den högsta tänkbara hastigheten. Snack! När ljuset har kommit fram så har redan mörkret varit där en lång stund så mörkret måste vara snabbare än ljuset!  tongue laugh

PS Och vill man tanka upp lite ytterligare inspiration för att möta klimatförnekarna så rekommenderas SVTs nya serie Zero Impact. Där illustreras konsekvenserna av vår livsstil obarmhärtigt. Inte för oss så mycket som för dem som lever under en knappare stjärna i U-länderna.

Läs mer

Månadsindelade arkiv