Ännu effektivare energianvändning forts. (Användare, myndigheter och NYTTA)

Pratar vi om samma sak och med samma språk? Effektivisering är svårare än energitillförsel eftersom det handlar om att påverka många människors användning och mängder av beslut varje dag. Därför är de enkla “formler” som används i den energidiskussion om priser som styrmedel inte tillräcklig. För de flesta av oss är det inte en fråga om kilowattimmar utan om den NYTTA vi får från energin när den “stoppas in” i installationer. Insikten om detta är mycket begränsad i den ström av rapporter vi får från myndigheter och departement. Det är hög tid att ändra på det!

Men också att utbudet av “energitjänster” måste utvecklas. Var köper man, av vem och med vilka garantier? EnergiEffektiviseringsFöretagen finns för att förbättra marknaden

Här följer fortsättningen av sammanfattningen om hur man får mera nytta från varje kWh
——————-

Ännu effektivare energianvändning forts. (Användare, myndigheter och NYTTA)
1. Grunden för att åstadkomma en förändring är att förstå hur den mesta centrala aktören kunden/användaren fungerar och vad som är viktigt för denne. Användarens beslut fattas merendels med bristfälligt underlag och med enkla tumregler.

För användaren är det nyttan/ändamålsenligheten som är viktig. ”Lönsamhet” är svår att bedöma och ekonomisk rationalitet blir underordnad eller abstrakt. Erbjudandena till kunden är ofta svåröverskådliga för denne. Åtgärder bör inriktas på att skapa en metodik som stegvis leder till att resursanvändningen effektiviseras. ”Det är inte svårt – bara komplicerat”

Kunden behöver bättre stöd för sina beslut så att värdet av åtgärderna blir synligare och högre.

2. Myndigheter (och departement) måste börja agera utifrån en mera realistisk uppfattning om hur marknadens aktörer fungerar. ”Beteendeekonomin” bör vara utgångspunkt för att aktivt söka finna former för hur incitament (nudges) utformas så att effektivisering blir den första och prioriterade åtgärden. Erfarenheterna från Brittiska BIT bör stå som modell för att utforma ändamålsenliga styrmedel.
Alternativet är att vi bygger ut energitillförsel som fordrar stora resurser men som fortsätter att försörja en överstor energianvändning där en alltför stor del inte ger tillräcklig nytta.
Myndigheterna bör samordnas bättre i sin utövning genom att man tillsätter en nationell samordnare för effektivisering. Denne skall årligen rapportera till regeringen hur det samverkande arbetet med energiomställningen fortskrider.

3. Användaren söker energins nytta (ljus, kraft, värme, kyla) vilket man får av kombinationen energi + den installation/apparatur som man har. Installationerna kan ha olika verkningsgrad (=vara mer eller mindre effektiva). Användarna har mycket olika förutsättningar för att göra goda val.

Det behövs ett bredare utbud från effektiviseringsindustrin och som bättre matchar den mångfald av kundkategorier som finns, från små till stora, från rena lekmän till kompetenta. Även många kompetenta saknar kapacitet och tvingas i sitt dagliga värv prioritera andra arbetsuppgifter än att hushålla effektivt.

Det innebär att flera produktleverantörer måste identifiera ”energitjänster” som en affärsmöjlighet för dem och forma allianser med (var-)andra.

Utveckling av affärslösningar bör också sökas i en horisontell integration (kombination av tekniker för effektivisering och även kombination med t.ex. lokal energiförsörjning). Därutöver kan man behöva utveckla former för tillhandahållandet så att trygghet och funktion säkerställs över en längre tidsperiod vilket kan ske genom auktorisation, servicekontrakt, delning och kollektiv upphandling etc.

————-

För den som vill se hur principen “efficiency first” kan tillämpas har The Coalition for Energy Savings” gjort en sammanställning.

Ännu effektivare energianvändning med mera utvecklade energitjänster

I söndagens DN restes förslaget att man skall ta fram en färdplan för ett energisystem med 100% förnybart. Undertecknat en Energiministern och av MPs företrädare i Energikommissionen. En sådan färsplan bör rimligen ha som startpunkt “effektivisering först” (Efficiency First) det vill säga det samma som utgör grundplåten för EUs energiunion.

Ett material med sådant innehåll och som lämpar sig utmärkt väl som grund för en färdplan har nyligen levererats till Miljömålsberedningen och vars sammanfattning kommer att presenteras här i några avsnitt med början nu.

Ännu effektivare energianvändning med mera utvecklade energitjänster
Det finns en stor oexploaterad potential för energieffektivisering och, som om den kunde utnyttjas, skulle innebära ökad tillväxt, flera jobb med större spridning över landet, minskad ekonomisk sårbarhet, bättre miljö och nya industriella möjligheter. För att nå dithän måste flera aktörer engageras och nya allianser mellan företag som är verksamma inom, och nära, energisektorn skapas.

Energieffektivitet händer dock inte av sig själv och det finns heller inget gyllene styrmedel som löser alla problem. Det handlar snarare om ett mera målinriktat samarbete mellan tre typer av aktörer, Myndigheterna, ”Effektiviseringsindustrin” och Kunderna/Användarna. Nyckelordet för deras samverkan bör vara att åstadkomma en helhet av alla de många bitar som behövs för att få mesta möjliga (energi-)nytta för pengarna - ” Ännu effektivare energianvändning med mera utvecklade energitjänster”.

Energieffektivisering är lönsam i sig själv. Den behöver inga bidrag men väl stöd för att bli mera ändamålsenlig.

Det finns en naturlig fragmentering på marknaderna där varje aktör gör sitt så gott man kan och med goda syften, men denna fragmentering skymmer också helheten. Nytta kan skapas med mera energi, men också med mindre, eftersom nyttan fordrar inte bara energi utan även en installation vars komponenter kan vara mera eller mindre väl valda. I dagens marknad saknas i stor utsträckning den översikt som behövs för att delarna skall kunna sammanfogas på bästa sätt.

För att mobilisera delarna måste vi ifrågasätta en del av det tankegods som styr dagens åtgärder. Det handlar om att:
• Vi måste bli bättre på att förstå hur kunderna tänker. Effektivisering är inte svårt men det är komplicerat. Det är så många åtgärder som skall sättas samman till en fungerande anläggning och åtgärderna måste genomföras under lång tid. Varje omställningstillfälle måste utnyttjas
• Vi måste sluta att prata enbart om hur lönsamt det är och istället också prata om andra fördelar som hör till (PLUS-värden) såsom, bekvämlighet, trygghet, produktivitet, offentliga utgifter och hälsa.
• Vi måste paketera tekniska lösningar från flera olika leverantörer till fungerande system som kompletteras succesivt över tiden och på ett sätt som ger kunden en trygg leverans. Affärsmodellerna måste bli bättre
• Vi måste få myndigheterna att samverka istället för att ensidigt tjata om hur viktigt priset är. I synnerhet när vi inte har något enhetligt energipris att förhålla oss till. Det behövs en nationell samordning med årligt rapportansvar till regering och riksdag.
• Vi måste arbeta med energisystemet och se till att det levererar nytta (ljus, kraft, värme) och inte kilowattimmar
• Vi måste få styrmedel som fungerar på kundens villkor. Ett exempel från England visar att lönsam vindsisolering inte blev av förrän man också erbjöd tjänsten att röja undan bråte på vinden!

Vatten största problemet för energin

Törsten efter energi gör kanske världens törst efter vatten ännu värre. Greenpeace har gjort en överblick över hur mycket vatten världens kolkraftverk använder och hur det kan komma att utvecklas. The Guardian noterar att det motsvarar redan nu lika mycket vatten som en miljard människor använder och att det kan komma att fördubblas med de prognoser vi har idag.

IEA hanterade frågan redan i sin World Energy Outlook 2012 och har låtit göra ett särtryck av den del som handlade om energi och vatten. De konstaterar att både kärnkraft och koldioxidinfångning (CCS) är vattenkrävande. IEA aviserar att årets version av WEO kommer att titta närmare på ämnet.

Det finns därför anledning att påpeka att effektivare energianvändning även här har PLUS-värden (multiple benefit) och är praktiskt taget torr ur vattensynpunkt! Och att flera av de förnybara energiresurserna (vind och sol) är vattensnåla. Så här skrev IEA 2012:

Energy efficiency, wind and solar PV contribute to a low-carbon energy future without intensifying water demands significantly.

Mer behöver väl inte sägas? Och vill man se det i bild så kan man kolla den från Greenpeacerapporten (se nedan) som är tagen ur samma material som IEA använde.

 

 

 

image

Stora språnget

IEA och andra har under några år lyft fram att det finns stora möjligheter att radikalt effektvisera energianvändningen. Detta har emellertid haft svårt att tränga fram till många som jobbar med energifrågor, däribland IVA som fortsätter att “anta” att den effektvisering som äger rum är ett resultat av rationella överväganden och att den potential som finns därutöver avvisas därför att den inte är ekonomiskt motiverad.

Vissa ekonomer brukar motivera det med ett stegvis synsätt att det finns en potential som är tekniskt möjlig men inte ekonomisk och inte acceptabel (se bild nedan). De reducerar därmed problemet och bortser från möjligheterna till teknisk utveckling genom till exempel teknikupphandling och genom marknadens lärande. De bortser från att PLUS-värdena (multiple benefits) kan förbättra kalkylen och att energiprogram kan minska transaktionskostnaderna och därmed öka acceptansen.

RAP visar, utgående från amerikanska förhållanden, att det finns ett stort språng (quantum leap) att göra.

image

Tittar vi åt fel håll?

Är framtidens energiföretag din granne?

Våra diskussioner om energisystemet utgår mest från den gamla modellen med en kraftanläggning någonstans, ett nät för överföring i flera led och med dig som kund. Allt går på en linje. Sedan har vi fått en viss diskussion om så kallat smarta nät men det har mest handlat om hur man sätter in lite apparater som “boostats” med informationsteknologi och appar. Väsentligen är det den gamla linjemodellen som snyggtas till.

Men det kanske är så att framtidens energileverantör är din granne och det är de gamla “distributionsföretagen” som behöver piggas upp och bli aktiva förmedlare av tjänster istället för passiva transportörer? Det är en tanke som följer i spåren av utredningarna om så kallade “transactive grids”, se bild nedan.

image

Flexibilitet i energisystem

Ett omtalat begrepp men kanske inte lika väl utrett. Därför är det kul att se att det kommer så mycket underlag från olika håll och som visar hur, var och från vem man kan få ett energisystem som anpassar sig till tillgång och efterfrågan. Sedan återstår att se hur lång tid det tar innan man slutar ställa frågan (“och vad gör vi när det inte blåser”). Det kommer nog att dröja längre.

ECOFYS har givit ut två översikter över hur flexibilitet skapas av olika typer av resurser i system som har olika hög grad av (väderpåverkad) förnybar energi (VRES), se bilder nedan. De har för säkerhets skull också gjort en färdplan för hur man succesivt kan bygga upp sin kapacitet att bli flexibel.

image
BILD 1: Flexkomponenter
———————
image
BILD 2: Flexapplikationer

Klimatet i president-racet

Det finns väl ingen som missat dramatiken i det Amerikanska president-racet. Och troligen inte heller var de olika pretendenterna står i olika frågor. Möjligen har vi inte fått klart för oss hur massivt “klimatförnekandet” är bland de republikanska kandidaterna. De försöker alla överträffa varandra i kärnfulla uttalanden om hur mycket de misstror de vetenskapliga beläggen.

* Trump: Climate Change Is A Hoax, And A “Money-Making Industry.”
* Cruz: “Big Government Politicians” Like “Pseudoscientific Theory” Of Climate Change Because They Want “Massive Government Control Of The Energy Sector, The Economy, And Every Aspect Of Our Lives.”

Den ende som avviker är Kasich:  I Believe That Climate Change Is Occurring, But I Don’t Know “To What Degree” Humans Impact It; “My Philosophy Is That We Are Here To Take Care Of The Environment, But Not To Worship The Environment.”

De demokratiska kandidaterna har en annan inställning och stöder sig inte bara på vetenskapen utan även på andra auktoriteter
* Clinton “Pope Francis Is Right … We Must Lead The Charge” To Act On Climate Change.
* Sanders: Paris Climate Agreement Was A “Step Forward” But It “Goes Nowhere Near Far Enough.

Titta ut över kanten

Ibland tycker man att det kunde räcka med energikonferenser som med braskande rubriker försöker få oss att komma och lyssna på olika höjdare som förklarar hur allting löser sig om man bara satsar på XXX eller avstår från att YYY. Må ingen skugga falla över de olika aktörernas insikt eller kunskaper men visst blir det ganska mycket av “gamla favoriter” i repris.

Ändå finns det anledning att uppmärksamma vissa av dessa mer än andra. Effektivare energianvändning är ett område som förtjänar sin specialbehandling eftersom det fortfarande är en resurs som av alltför många av samhällets beslutsfattare tas för given och vars speciella svårigheter underskattas.

Det finns åtminstone två organisationer som tar tag i det svåra och som inte fokuserar på höjdare som sanningssägare utan på kunskap och insikter. Den ena är eceee och den andra är systerorganisationen ACEEE. European respektive American Council for an Energy Efficient Economy.

Men det är värt att veta att det finns likadana strävanden i andra delar av världen och att Sydafrika hör till de intressantare. Tekniska högskolan i Kapstaden ordnar varje år möten om energieffektvisering i hushållen (DUC) och i industrin (ICUE). Dokumentationen från de båda finns att ladda ned och man finner att det finns mycket är gemensamt men också att det finns spännande skillnader.

Sydafrika är starkt beroende av kol och av sitt stora energiförretag ESKOM. Tidningen Mail and Guardian har en tecknare som heter Zapiro och som ofta kommenterar även energiläget. Som i bilden nedan där Eskoms kreditvärdighet nedgraderats. Men man kanske kan tänka sig in i att kust den bilden även skulle kunna användas om (när) Eskom satsar mera på effektvisering och förnybart?

image

Oroväckande fråga

Är mer av allting, för några få, effektivt? Det är en möjlig fråga efter att ha läst ett inlägg på Harvard Business Review med titeln: “Our Economy Is Obsessed with Efficiency and Terrible at Everything Else”.

Eller är formuleringen bara spetsig för att locka läsare och egentligen inriktad på frågan om allt det vi producerar/konsumerar har ett värde och/eller rättvist fördelat? Oavsett vilket så leder det tanken till det som kallas “sufficiency” (tillräcklighet) och det kan vara nyttigt. Hur mycket är lagom?

Världens energi

World Energy Council, WEC, ger varje år ut en ambitiös sammanställning, World Energy Issues Monitor, över hur olika länder och regioner hanterar viktiga energifrågor.

Bedömningar och prioriteringar kan diskuteras alltefter ens egna intressen men det ger en bra överblick och bedömningarna av osäkerheter och genomslag verkar väsentligen riktig (se bild nedan). De har också intressanta tillbakablickar på hur olika delfrågor har förflyttats i debatten. Till exempel koldioxidinfångning (CCS) som från att ha varit “het” blivit mindre och mindre intressant (figur 5 för den intresserade), men också hur nya saker sätts under lupp som t.ex. Cyber-hot och påverkan av extrema väderförhållanden (figur 6).

image

Knuffas bara (men lagom)!

Vi måste släppa tanken på att människor uteslutande styrs av de ekonomiska incitament de har och jagar som dreglande vinthundar efter att tjäna några kronor här eller där. Den forskning som bedrivs kring beteendeekonomi visar att så kallade “nudges” (knuffar) kan vara väl så styrande och dessutom kan innebära att folk gör (även ekonomiskt) kloka saker som de annars missat eller inte brytt sig om. Det pågår mycket spännande arbete kring dessa förhållanden även i vår nära omvärld (Danmark, Tyskland, Finland) även om det förefaller vara totalt främmande för våra svenska myndigheter.

En sådan form för “knuffar” är de som kallas “default rules” på området energi och miljö där man gör “grönt till riktmärke”. Med denna “default rule” ger man en rekommendation att göra på ett visst sätt men också möjligheten att avstå (opt out) om man föredrar något annat.

Nu finns en studie där man jämfört attityder till sådan riktmärken på energiområdet och där man i alla länder har en tendens att gilla den knuff man får som en hjälp på vägen (se bild nedan). Att få en knuff när det gäller att välja en miljömässigt gynnsam energilösning finns stor acceptans i alla undersökta länder (de blåa staplarna) men när det gäller att betala för koldioxidutsläpp är man mindre trakterad.


image

DN sparar ingen energi…

...på att öppna för kärnkraftsargumentation. Nu senast i en artikel om EU-ländernas energipolitik där vi kan läsa:

Den som trodde att kärnkraften är slut som viktig energikälla får tänka om. Den är här för att stanna…

En skrivning som mera tyder på alltför ytlig research av skribenten och förhållandet att pressen numera har för få resurser för att kunna täcka hela spektrat av fackämnen de behandlar. Skribenten kan vara en utmärkt reporter men saknar tillräcklig insikt om energifrågorna. Hur skall man annars tolka hans fundering:

Kärnkraften är trots allt ganska tillförlitlig. Dessutom är den miljövänlig – så länge allt fungerar och man glömmer omhändertagandet av radioaktivt material och risken för olyckor.

Det låter som den gamla historien om killen som föll från en skyskrapa och tyckte, när han passerade 39e våningen på väg ner, att “hittills har det gått bra”!

I artikeln skrivs också att:

Ett mindre antal reaktorer, främst i Tyskland, läggs ned under kommande år. Men det uppvägs till stor del av att fyra nya kärnkraftverk redan är i färd med att byggas i Slovakien, Frankrike och Finland. Därutöver planeras 17 anläggningar till, främst i Storbritannien och centraleuropeiska länder som Polen, Ungern, Litauen och Rumänien.

Och avrundar med att Tyskland med sin avveckling bygger fast sig i ett naturgasberoende från Ryssland. Men han missar dels att satsningarna på ny kärnkraft i Finland, Frankrike och Storbritannien är dokumenterat dåliga affärer och dels (kanske värre) att ett flertal av de andra reaktorplaner han hänvisar till innebär ett beroende av Ryssland (Rosatom) både teknologiskt, finansiellt och försörjningsmässigt. Vilket beroende är värst?

Men det hade blivit en längre artikel förstås och DN hade väl inte plats? Deras “Overton-fönster” vetter åt kärnkrafthållet.

En liten utflykt till twitter

En av de förflyttningar i det “politiska” landskapet som inträffat på senare tid är att IEA blivit en så stark förespråkare för effektvisering och förnybart. Främst synligt i de starka uttalanden som deras nya chef Fatih Birol gör. I veckan fick vi se att han också har en poetisk ådra manifesterad i en haiku. Den Japanska versformen med 5-7-5- stavelser. Den ,meddelade på twitter, och löd så här:

Efficiency is
Golden opportunity
To make difference

Och några minuter senare förtydligade han med en bild (se nedan). Det kan inte hjälpas men det känns bra att ha en person med en så tydligt promoverande inställning för energiomställningen på en så hög position. Vi är vana vid att sådana företrädare gör sig till talespersoner för etablerade synpunkter som mera är konservativa och samhällsbevarande än utvecklande och progressiva.

Sedan kan jag inte undanhålla min egen Haiku som svar på Fatihs:

Time has come
The multiple benefits
Are ours to enjoy

De båda tillsammans funkar bra tycker jag grin

 

image

Från Gandhi till Overton

Visst har väl Overton-fönstret flyttats sedan COP 21 i Paris? Den (för vissa) totalt otänkbara tanken om klimatförändringar och deras orsak har nu blivit accepterad och det anses (av de flesta) vettigt att göra något åt problemet och att för det ändamålet behövs åtgärder - policies. Ett vacker exempel på hur “Overtonfönstret” har flyttats, se också bild nedan.

Även om fenomenet fått ett namn och en teoribildning som används inom främst lobby-världen så är det inte nytt. Mahatma Gandhi var före med sitt konstaterande:

First they ignore you, then they ridicule you, then they fight you, then you win.

Oavsett vilken auktoritet av de båda vi fördrar att luta oss emot så är det viktigt att vi håller det nya fönstret öppet och välputsat så att det inte krymper eller flyttas tillbaka.

image
Illustration till Overtonfönstret.

Joseph Overton observed that in a given public policy area ... only a relatively narrow range of potential policies will be considered politically acceptable. This “window” of politically acceptable options is primarily defined not by what politicians prefer, but rather by what they believe they can support and still win re-election.

Utvecklingen kommer av sig själv när det är dags?

Den konventionella visdomen vill göra gällande att den teknik vi skaffar för att lösa olika problem, till exempel klimatfrågan, är ett rationellt svar på en situation - ett marknadsförhållande. Denna attityd visades med stor tydlighet på ett av energikommissionens seminarier där solceller karakteriserades som “en Hawaii-grej” alltså främmande för svenska förhållanden. Man kan säga att en teknisk lösning hoppar fram ur ett hål i väggen när tiden och marknaden är mogen.

Att så inte är fallet utan att utvecklingen påverkas av mera komplexa förhållanden visas i en uppsats av Irma Allen i DN och som handlar om hur ångmaskinen blev den stora kraftkällan i industrin och hur klimatproblemet egentligen uppstod. Det var inte en naturlig marknadsprocess utan en maktkamp beskriven av Andreas Malm i hans avhandling om fossilt kapital.

Malm citerar en bedömning om övergången från vattenkraft till ångkraft från tiden det begav sig.

The work that is done by the aid of a stream of water is generally as cheap as that which is done by steam, and sometimes much cheaper. But the invention of the steam-engine has relieved us from the necessity of building factories in inconvenient situation merely for the sake of a waterfall. It has allowed them to be placed in the centre of a population trained to industrious habits.

Frågan kan då vara om de där “Hawaii-grejorna” inte bara kan försvaras på sina ekonomiska (rationella) meriter utan även därför att de fyller ett annat syfte och ändamål? Komplexiteten i utvecklingen kanske antyder att det inte bara är den “ödesbundna” marknadsutvecklingen som styr utan även en vilja. Och att det inte behöver vara viljan hos några få att förmera sitt kapital utan även viljan hos många att göra något nyttigt. Inte bara på Hawaii!

 

Brittiskt recept smakar bättre i Sverige?

Britterna sliter i stort sett med samma problem som vi, nämligen att en stor del av den existerande elproduktionen är utsliten och behöver ersättas. Och naturligtvis får de samma sorts förslag på bordet (mera kärnkraft) och samma (lätt hysteriska) rädsla för att “ljuset skall slockna”. Kärnkraftsförslaget (Hinkley Point) verkar allt mer avlägset för varje dag. Det är redan konstaterat att det är gravt oekonomiskt och den huvudsaklige finansiären (franska EdF) verkar försvinna, snabbare är det ljus man befarat skulle slockna, nu när deras finansdirektör fått kalla fötter (eller fått foten?).

Då skymtar ett nytt ljus i tunneln. Visat i ett antal rapporter om hur infrastrukturen kan förnyas “Smart power: A National Infrastructure Commission report”. Det är ingen magi utan handlar om tillämpning av teknik som är på frammarsch, batterier och flexibel efterfrågan (se bild nedan). Och det handlar om en mera aktiv roll för nätföretagen. Inte bara att vara transportkompani utan leverantör av tjänster som balanserar till gång och efterfrågan.

Säkrare och billigare men ett klart avsteg från vårt traditionella sätt att se på energisystemet som ett stuprör som för energi från en central anläggning till en avlägsen användare. Istället ett system där också vi användare har en roll. Kanske till och med bättre i Sverige än i Storbritannien eftersom vi redan är uppkopplade mot den omgivande världen och kanske ännu mera så eftersom vi har verkstadsföretag som kan tekniken bättre än de!

 

image

Highlights of the ACEEE National Conference on Energy Efficiency as a Resource

ACEEE i USA håller vartannat år en konferens där man samlar erfarenheter av hur energiföretagen jobbar med effektvisering “som en resurs”. Det vill säga det som man i EU nu vill kalla som “effektivisering först”.

IEA DSM Universitet ordnar ett webinarium med rapportering från den senaste konferensen där ACEEEs Martin Kushler berättar om de bästa bitarna. Det blir ett unikt tillfälle att få titta in i vad EUs Energiunion kan komma att handla om. Och naturligtvis att få impulser till nya affärsmöjligheter. Säga vad man vill om USA men de är mycket uppfinningsrika och experimentlystna. Och ACEEE tillhör föregångarna på området

WEBINAR 17 March 2016 @ 15:00 – 16:00 CET
Title: Highlights of the ACEEE National Conference on Energy Efficiency as a Resource
Register: http://www.leonardo-academy.org/course/details.php?id=409

About the webinar:

The American Council for an Energy-Efficient Economy (ACEEE) conducts, every two years, the ACEEE National Conference on Energy Efficiency as a Resource (EER Conference).  This is widely regarded as the premier conference in the U.S. on the subject of energy efficiency as a utility system resource.  This presentation will describe the history and purpose of this conference, and provide a summary of highlights from the most recent event (held in September 2015), which featured presentations by over 75 experts in the utility energy efficiency program field.  It will also provide information on how to access the presentations from this event as well as prior EER conferences.

Speaker: Dr. Martin Kushler ACEEE

Dr. Martin Kushler is a ‘Senior Fellow’ with the American Council for an Energy Efficient Economy (ACEEE), a non-profit research and policy organization founded in 1980, with headquarters in Washington, D.C.  While at ACEEE he has been Director of the ACEEE Utilities Program for a decade, has conducted many widely acclaimed national studies of utility sector energy efficiency policies and programs, and has helped develop energy efficiency policies in many states.  Dr. Kushler has also been responsible for assembling the conference content for all eight of the ACEEE Energy Efficiency as a Resource conferences, beginning in 2001.
Prior to joining ACEEE, he was Supervisor of Evaluation at the utility regulatory agency (Public Service Commission) in the state of Michigan for nearly ten years.  He has been involved directing research and evaluation regarding energy efficiency and utilities for three decades, has been widely published, and has provided consultation to numerous states and the federal government.  He has also had the pleasure of making presentations at European Council for an Energy Efficient Economy (eceee) and CEDEC in the EU in earlier years.

Energimarknadens blandekonomi

IEAs publikation om hur man kan skapa en marknad som är gynnsam för förnybar energi och effektvisering “Repowering Markets” innehåller ett möjligt recept för “Market Design” (marknadsutformning) i form av en blandekonomi.

Det är markant att marknadsstukturen har ändrats dramatiskt med ett större inslag av gas och förnybar energi efter 1990 och mindre av kol och kärnkraft, BILD 1. Vilket också återspeglar att aktörerna på marknaden idag är andra än de traditionella. Förr dominerade de som hade resurser att spendera miljarder och nu de mera “resurssvaga”. Önskemålen om ny kärnkraft i miljardklassen har inte bara uppförsbacke av de låga energipriser som följer av de nya kraftslagen utan även behovet av mycket starka finansiärer.

Den nya marknadsstrukturen har inneburit att de energislag som behövs har olikheter i att finna resurser för att täcka investeringarna, Bild 2. Utöver de traditionella intäkterna för att täcka de rörliga kostnaderna, EOM (Energy Only Modellen), kan ersättningar för andra systemfunktioner behövas. Kapacitetserättning, “trängselavgift (vid höglast), ersättning för miljöegenskaper etc.

Men ett nytt system kan skapas där reglering och marknadsinsatser samverkar, Bild 3. Det är värt att kolla hur dessa delar skulle fungera i ett svenskt sammanhang så att man inte faller i den fälla som gillrats för Energikommissionen där några av de mera trosvissa ekonomerna velat göra gällande att marknaden tyst och still fixar allt om den bara får hållas utan inblandning.

IEAs sammanställning av både analytiska överväganden och exempel på tillämpningar är en mycket nyttig utgångspunkt.

image
BILD 1: Marknaderna har ändrats dramatiskt
————————
image
BILD 2: Det behövs resurser av olika slag för att täcka kostnaderna
————————-
image
BILD 3: Delarna måste samverka till en helhet

Ordet är “NYTTA”

Carbon Trust i Storbritannien har låtit undersöka varför den uppenbara resursen effektvisering inte utnyttjas i den omfatting som är ekonomiskt (rationellt) motiverat. En slutsats är att användarna inte riktigt törs lita på den information de får men också att de efter att ha provat på en gång själva kommer att göra fler investeringar senare.

Hindren handlar uppenbarligen också i hög grad om hur man uppfattar “NYTTAN” i åtgärden. Är det bara den ekonomiska vinsten eller är det något mera (se också bild nedan)?

...the most significant barriers to improving an organisation’s energy efficiency are: making a business case for purchasing energy efficient equipment (57%); competing organisational priorities (50%); availability of finance (38%); risk of disruption to operations (35%); lack of credible information about products (33%); and finding good quality suppliers (32%).

“Making a business case” är det som Cateherine Cooremans kallar Systemic, Customized, Strategic Eller om man gör det ännu enklare NYTTA! Man måste alltså framställa energieffektivisering på ett sätt som är meningsfullt för användare och att tjata om hur lönsamt det kan vara är inte tillräckligt bra.

Sedan missar Carbon Trust själv poängen när deras talesman säger:

Organisations that want to save money on energy bills and cut carbon emissions should think carefully about the total cost of ownership for equipment. The case for investing in better energy efficiency often seems blindingly obvious, but making good decisions depends on having good quality, reliable information.

Ett påstående som mest verkar tillkommet för att försvara deras egen satsning på en omfattande databas som heter Energy Technology List, ETL. Efter att ha tittat på den ett tag förefaller det klart att kunderna inte finner mycket hjälp där.

En bättre slutsats vore nog att konstatera att det är inte i först hand bristen på information utan bristen på att förklara vari NYTTAN består och det har Cooremans gett instrumentet för.

image

Skriften på väggen lyder “effektivare användning”

Storbritanniens energiindustri har omprovat sin traditionella ståndpunkt som bland annat inneburit att dra en lans för fossilbränslen eftersom det ju utgjort en tung del av deras existerande produktion. Nu bryter de med sin invanda reflex och läser skriften på väggen när de säger att framtiden handlar om effektivisering och förnybar energi. I sin diplomatiska version uttryckt så här:

....we need a policy framework that looks at the whole system, encourages innovation across different technologies, not focusing on single streams, and supports harnessing multiple technologies to deliver an affordable low carbon electricity supply

De utvecklar tankarna mera i detalj i en rapport “Pathways for the GB Electricity Sector to 2030” som är uppbyggd på intervjuer, gjorda av KPMG, primärt bland deras medlemsföretag.

Detta är både en styrka och en svaghet. Styrka såtillvida att det visar att många av dessa medlemmar börjar se begränsningarna i sin gamla attityd, svaghet i att de inte drar full analytisk konsekvens av vad som behöver göras. Det blir lite återhållet när det gäller vilka åtgärder som skall vidtas. Det verkar alltid som om någon annan måste dra lasset. Vilket inte hindrar att de som redigerat materialet skriver: ‘This is the decade of energy efficiency’. Bra sammanfattning!

Oljemarknadens berg- och dalbana

IEAs mest traditionella rapport, den om oljemarknadens utveckling för den närmaste 5-årsperioden, kom för några dagar sedan. Sammanfattningen är välskriven och de bilder som visades vid presentationen ger underlag för några funderingar.

Texten från IEA andas en viss ödmjukhet inför uppgiften att förstå alla delarna. utöver de som våra vanliga tidningar tillhandahåller och som mest påminner om Avestaforsens brus (Först så går det upp och sen så går det ner). Inte bara att det är svårt att sia om framtiden utan även att förstå vem som samarbetar med vem (och varför).

* Visst är det så att intäkterna av utvinningen gått ned, med 75%! Från hisnande 1,3 biljarder dollar till också hisnande 320 miljarder dollar per år. Vilket sätter sina spår i lusten att utvinna mer från nya och obearbetade fyndigheter (se bild nedan).

* Många länder också bland oljeproducenterna drar in sina subventioner till den egna oljemarknaden och föredrar att lämna kvar oljan i backen. Inte av miljöskäl utan för att kunna sälja senare till oss andra.

* Peak-Oil förutsägelserna har ställts på huvudet på grund av bland annat energieffektvisering säger IEA men förklarar inte närmare i sammanfattningen.

* Fracking (LTO= Light tight oil) i USA har gått tillbaka men kommer att ta sig igen mot slutet av perioden

Men till allt detta lämnar man också förbehåll genom att säga “The long-term consequences of this new era are still not fully understood but this report aids the debate in shedding light on the outlook for the next five years.”

De känner sig emellertid säkra på att någon snabb oljeprisuppgång inte är i sikte.

image

Klandra inte spegeln om Du inte gillar bilden

Då och då kommer det kraftig kritik mot de energiscenarier som till exempel IEA publicerar i sina årliga skrifter. Som senast den här från en organisation som heter Institute for Energy Economics and Financial Analysis (IEEFA) och har skrivit en rapport med det klatschiga namnet “Off Track”.

The International Energy Agency has wrongly guided governments into decisions about oil, gas and coal use that are inconsistent with the long-term climate objectives of the Paris Agreement

Men är det sant? Är det IEA som vilseleder? Så här förklarar IEA hur scenarierna konstrueras (jämför med bild nedan)

- New Policies Scenario of the World Energy Outlook broadly serves as the IEA baseline scenario. It takes account of broad policy commitments and plans that have been announced by countries, including national pledges to reduce greenhouse-gas emissions and plans to phase out fossil-energy subsidies, even if the measures to implement these commitments have yet to be identified or announced.

- Current Policies Scenario assumes no changes in policies from the mid-point of the year of publication (previously called the Reference Scenario).

- 450 Scenario sets out an energy pathway consistent with the goal of limiting the global increase in temperature to 2°C by limiting concentration of greenhouse gases in the atmosphere to around 450 parts per million of CO2.

Två av de scenarier som presenteras är alltså reflexioner av vad som händer i världen och det som är på väg att hända till följd av de beslut som fattats i olika beslutsorgan (länder, samarbetsorganisationer mm). Det är bilder INTE rekommendationer!

Om vi inte gillar det vi ser måste vi kanske rätta till de egna anletsdragen. Men klandra inte spegeln!

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv