Vart är vi på väg?

Jovisst skall vi ha en energiomställning. Det är nästan alla överens om. Och länge har både stridropen och tankemodellen kretsat kring kostnader. Man har haft lite olika uppfattning om hur de skall beräknas men nästa alla hävdar att deras idé om de ekonomiska villkoren är rätt och att det är KOSTNADEN som vi skall inrikta oss på. Är det? Och om det är så kommer ovillkorligen frågan om “För vem?” och “På vilken sikt?” och några närbesläktade frågor.

Alldeles för länge har vi låtit oss domineras av ett fåtal nationalekonomers syn på vad som är ekonomiskt, men i och med att årets “Nobelpris” går till en beteendeekonom börjar deras “neoklassiska” synsätt trängas tillbaka. Vid Nobelföreläsningen på fredag eftermiddag sade han (till publikens jubel) ““It is possible to do economics without homo economicus”. (Se hans föreläsning här)

Några saker att grunna på kan vara:
1. Vad vill vi uppnå och vilken utveckling behövs för att effektviseringen skall utnyttjas bättre?
a) Hur kan vi påverka hela marknadsutbudet så att bättre prestanda uppmuntras och förbättras och sämre trängs tillbaka (Bild 1 nedan)
b) Hur kan vi “optimera” utnyttjandet av både effektvisering och förnybar energi (Bild 2 nedan)
c) Hur kan energitjänsterna utvecklas att bli mera omfattande (Bild 3 nedan)

2. Vad är effektivitet?
a) Kostnaden kanske men kan all nytta mätas med kostnader? och hur gör vi när det finns nytta för en men kostnaderna hos en annan?
b) Hur ökar vi acceptansen så att vi får bättre utdelning? Även om potentialen är hög är den oanvändbar om acceptansen är låg
c) är det kanske effektivare att göra valet av effektvisering LÄTT än att utreda kostnaderna i stor detalj

EFFEKTIVISERING FÖRST! (Från Miljömålsberedningens seminarium “Hur kan energisystemet bidra till ett ambitiöst klimatmål med sikte på 2050?”“)

 

image
BILD 1
———————
image
BILD 2
——————
image
BILD 3

Är “Nudge” det nya svarta?

Med valet av Richard Thaler som pristagare till “Nobelpriset” i ekonomi i år duggar det allt tätare med hänvisning till begreppet nudge (knuff) som ett sätt att ändra beteenden. Och det är sant att en “nudge” (precis som bofinken) kan se ut nära nog hur som helst, men det är knappast en nudge att med ekonomiska medel locka till förändringar. Snarare tvärtom - En nudge handlar om att göra det önskvärda lättare. Man talar om “design architecture” och om “framing”- att omformulera valet så att det blir lätt att göra rätt. Nyckelordet är alltså LÄTT(ARE)!

För energieffektvisering är det viktigt inte minst därför att det vi vanligen gör (fel) beror på ingrodda vanor som man inte bryter så lätt. Sendhil Mullanaithan, som är beteendeekonom precis som Thaler, skriver en kul liten artikel i New York Times om sin vana att dricka Diet Coke. Den kan vara inspirerande eftersom det bland annat visar att det inte alltid handlar om att välja ett billigare/bättre alternativ utan om att bryta en vana. Vad vi behöver argumentera är alltså inte pris och ekonomi utan om att våga prova något nytt. Det kan behöva en nudge!

Kompromissmaskinen hackar

EUs beslutssystem beskrivs ibland som en stor kompromissmaskin. Det gäller att få byråkratin (Kommissionen), folkviljan (Parlamentet) och nationerna (Rådet) att enas och det sker till sist i en “trialog” mellan dessa enheter. Det är på gott och ont. Alla får inte allt men alla får något och därmed kan vi ta ett steg framåt.

Nu testas under Estlands ordförandeskap hur man skall kunna få de nya reglerna för byggnader (EPBD) på plats. Euractiv rapporterar att maskinen “hackar” och har måst stoppas för översyn. Vad som då händer med den mystiska förnybarhetsrabattten som åsidosätter regeln “Energy First” (E1st) är ännu oklart.

Under årens lopp har det visat sig att den stora stötestenen ofta är Rådet där nationella särintressen ofta har stort inflytande. Tyvärr har Sverige ofta utmärkt sig som bromskloss och det är svårförklarligt om man inte antar att de Svenska (och andra länders) tjänstemän upplever att de skall komma hem med en “fjäder” i hatten och gagna kortsiktiga intressen.

Oavsett utgången hindrar det inte ett enskilt land från att gå längre än vad EU till sist kräver även om man kan anta att det kommer att hävdas att det förfördelar någon företagsgrupp i den internationella konkurrensen.

Men systemet innebär också att den nyligen vunna segern med krav på 40% effektivare energianvändning 2030 inte kommer att överleva sin trialogomgång när den kommer igång en bit in på 2018.

E1st

Efficiency First (E1st) är en enkel princip och (ganska) lätt att förstå men därmed är inte sagt att det är lätt att genomföra. Effektvisering är inte EN produkt, den är “osynlig” och den fordrar ofta att man fattar beslut flera gånger om dagen att vara “effektiv”.

eceee och några andra organisationer i Europa har gjort en manual som kan hjälpa, särskilt för beslutsfattare, i den dagliga gärningen. De skriver som motivering:

Delivering on E1st is a process. It is for this reason that we recommend the development of an official process to identify the policies and practices where efficiency is ignored or undervalued,
and to address areas where more needs to be done. In addition, it is important to strengthen monitoring and verification of progress on efficiency, including progress on delivering energy savings and demand response.

De visar hur det fordras aktiviteter på tre olika områden och hur utvecklingen har varit på dessa:

1. Embedding E1st into Europe’s climate and energy framework
2. Energy sector planning, financing, delivery
3. Supporting implementation on local and regional level

De visar också utvecklingen sedan 2005 i en liten bild (nedan) där man kan se hur olika skeenden och aktiviteter formar energiutvecklingen.

Den relativt korta skriften borde vara introduktion för alla beslutsfattare. “Effektvisering är inte svårt - bara komplicerat”. Det är inget att ducka för eller skämmas över när det börjar bli lite körigt, bara att sätta sig in i hur mekanismerna ser ut!

image

Är övervikt ett mindre problem om man är vegatrian?

Kanske men det kan ändå vara ett problem. Man måste släpa hem mera mat från butiken och det både väger och det kostar och det fordrar mera resurser att framställa hos odlarna. Så en bantning kan vara att rekommendera även för vegetarianer.

Ändå så håller den pågående “trialogen” i EU, där Parlamentet, Kommissionen och Rådet skall komma överens om byggnadsdirektivet (EPBD) på att brottas med ett förslag där man accepterar övervikt om man bara äter vegetariskt. Eller rättare sagt i detta sammanhang - accepterar hög energiförbrukning om den kommer från förnybar energi. Det rimmar illa med den annars uttalade målsättningen “Efficiency First” och kommer att innebära att man kommer att behöva överdimensionera energitillförseln, vilket blir dyrare och mera resurskrävande än att hålla tillbaka energianvändningen genom (billigare) effektvisering.

Eceee reder ut begreppen i ett dokument där man visar att risken finns att det “bara” är en enkel spåkförbistring där man inte lyckats hålla reda på begreppen energibehov, energianvändning, tillförd energi och primärenergi!? Så kan det vara och som bekant bor djävulen i detaljerna.

Det är sådana detaljer som kan spela stor roll i förhandlingar där någon av parterna vill kasta spelet över ända och det är tyvärr ofta fallet där Rådet är inblandat och de nationella intressena tar överhanden.  mad

Motståndet är massivt men inte välorganiserat

The Guardian har en intressant artikel om hur klimat-förnekarna/fiendena fungerar genom att välja ut en särfråga för sin kritik och låta den representera hela spektret av klimatproblem. Sedan citerar man varandra i en kaskad av kommentarer vilket naturligtvis stärker den egna gruppen i anden men också vänder fokus i den riktning man önskar. (All likhet med USAs nuvarande president kan inte bara var en tillfällighet?  wink )

Artikeln visar hur förnekarna riktat in sig på forskning om isen vid nordpolen och isbjörnarna. Sedan citerar man en forskare som skrivit i deras anda (men som inte forskat om is och isbjörnar!). Denne får sedan bli deras “vetenskapliga” vittne och genom “kaskaderna av inlägg i sociala media så lyckas man föra sina synpunkter vidare i större utsträckning än det finns vetenskapliga belägg.

I The Guardian rekommenderar man:

We believe that it is imperative for more scientists to venture beyond the confines of their labs and lecture halls to directly engage with the public and policymakers, as well as more strongly confronting and resisting the well-funded and organized network of AGW denial. This can be done in numerous ways. For example, scientists can be more proactive in approaching the media to emphasize the importance of research findings or to counter misinterpretations. They can also begin to encourage initiatives that empower citizen participation in scientific research, such as citizen science, as is being done currently at several major universities and research institutes. Moreover, scientists need to more effectively use Internet-based social media to their full advantage in order to turn the tide in the battle for public opinion.

När det gäller energieffektivisering vill jag rekommendera läsarna av dessa rader (forskare och praktiker) att engagera sig i eceee (The European Council For an Energy Efficient Economy) och därmed göra som the Guardian rekommenderar!

Hur gör folk - i verkligheten?

Ett av EUs många projekt handlar om hur människor väljer att energieffektvisera. Inte i teorin utan i verkligheten. Även om projektet presenterar sig lit kryptiskt:

BRISKEE will provide empirical evidence of applied discount rates, accounting for differences across EU households, technologies and countries. It will explore the impact of time discounting and risk preferences on the diffusion of energy efficient technology and energy demand in the EU residential sector until 2030, and the macro-level impacts of changes in microeconomic decision-making and policy.

Bland de saker man studerat är vilka faktorer som är viktiga när man renoverar sitt värmesystem (se bild nedan). Intressant att se att energikostnader och installationernas kostnad inte är de enda eller ens de viktigaste faktorerna, minst av allt i ett land som Sverige!

Det finns stor anledning särsklit för dem som gör “business” av effektvisering att studera rapporten mera ingående.

image

Vart är vi på väg?

Jovisst skall vi ha en energiomställning. Det är nästan alla överens om. Och länge har både stridropen och tankemodellen kretsat kring kostnader. Man har haft lite olika uppfattning om hur de skall beräknas men nästa alla hävdar att deras idé om de ekonomiska villkoren är rätt och att det är KOSTNADEN som vi skall inrikta oss på. Är det? Och om det är så kommer ovillkorligen frågan om “För vem?” och “På vilken sikt?” och några närbesläktade frågor.

Alldeles för länge har vi låtit oss domineras av ett fåtal nationalekonomers syn på vad som är ekonomiskt, men i och med att årets “Nobelpris” går till en beteendeekonom börjar deras “neoklassiska” synsätt trängas tillbaka. Vid Nobelföreläsningen på fredag eftermiddag sade han (till publikens jubel) ““It is possible to do economics without homo economicus”. (Se hans föreläsning här)

Några saker att grunna på kan vara:
1. Vad vill vi uppnå och vilken utveckling behövs för att effektviseringen skall utnyttjas bättre?
a) Hur kan vi påverka hela marknadsutbudet så att bättre prestanda uppmuntras och förbättras och sämre trängs tillbaka (Bild 1 nedan)
b) Hur kan vi “optimera” utnyttjandet av både effektvisering och förnybar energi (Bild 2 nedan)
c) Hur kan energitjänsterna utvecklas att bli mera omfattande (Bild 3 nedan)

2. Vad är effektivitet?
a) Kostnaden kanske men kan all nytta mätas med kostnader? och hur gör vi när det finns nytta för en men kostnaderna hos en annan?
b) Hur ökar vi acceptansen så att vi får bättre utdelning? Även om potentialen är hög är den oanvändbar om acceptansen är låg
c) är det kanske effektivare att göra valet av effektvisering LÄTT än att utreda kostnaderna i stor detalj

EFFEKTIVISERING FÖRST! (Från Miljömålsberedningens seminarium “Hur kan energisystemet bidra till ett ambitiöst klimatmål med sikte på 2050?”“)

 

Läs mer

Månadsindelade arkiv