New York Times har gjort en översikt över hur olika delar av USA förhåller sig till Parisavtalet och funnit att landet är ganska splittrat men att det finns stora friska delar både i stater, kommuner och företag (se glimt nedan).

I genomgången visas att förnybar energi och följsamhet till Parisavtalet för majoriteten av staterna är de billigaste lösningarna och därmed förmånligast. Rapporten skriver:

Investing in Green Energy Makes Economic Sense

Gåtan är varför den sittande administrationen har svårt att fatta det. Kan svaret ligga i den egna plånboken? 

Om man vill veta vad som händer i USA är ett bra sätt att lyssna på de olika humorprogram som sänds nästa varje kväll i olika kanaler och som man sedan kan hitta som klipp på YouTube. I dessa finner man ofta fakta som den sittande presidentens administration antingen fått om bakfoten eller rent av ljuger direkt om.

Ett sätt att få mera insikt om hur Trumps gäng ser på energifrågorna är att titta på John Olivers program “Last Week Tonight” där han visar både statistiska fakta och berättar om de krafter som försöker blåsa liv i den döende kolgruveindustrin. Både upplysande och underhållande.

Påståendet att man i “kolsektorn” i USA skapat 50000 nya jobb sedan förra året är fascinerande. Chefen för EPA (deras Naturvårdverk) Scott Pruitt sade så nyligen. Ett klar tvivelaktigt påstående enligt USA Today som säger att det bara finns 51000 kolgruvejobb i hela landet, eller drygt 80000 om man tar med jobb som är relaterade till kolbranschen!!

PS: Några andra källor (som inte är särsklit vänliga mot Trump och hans gäng) är Trevor Noah (som efterträdde Jon Stewart), Bill Maher, Stephen Colbert, Samantha Bee och Rachel Maddows.

Statoil har publicerat sin marknadsutblick för 2017 där de har tre scenarier (se rubrik och bild nedan) för att illustrera vart utvecklingen kan ta vägen.

En poäng är att de också i sina scenarier visar hur samhällena skulle kunna se ut i de olika fallen.

Reform: market forces coexist with climate policies
In this year’s Reform, the NDCs (still) form the backbone of fundamental transformations in the energy industry, but it is assumed that only those changes that can be accomplished through market-optimal, non-subsidized investments are sustained.

Renewal: a pathway to energy sustainability
The Renewal scenario focuses on developments that combine to deliver an energy-related CO2 trajectory that is consistent with a 50% probability of limiting global warming to 2°. ....Renewal plays out in a benign geopolitical environment where cooperation, not competition, drives policy.

Rivalry: a multipolar world
Rivalry portrays a multipolar world where populist, nationalist, inward-looking and short-term priorities direct policy making, where climate scepticism runs high and where disorder, conflict and power struggle apply at the expense of cooperation and trust.

I den kommentar från Statoil som publiceras i Euractiv sägs:

Energy efficiency: “The one most important factor”
“We have to decouple GDP growth from energy demand growth, we think. And it might be impossible. But it’s a huge challenge, and that’s what we do in the renewal scenario,”

Det får vi fixa! 

Skeptiker, förnekare eller ännu värre?

Den grupp som bedriver kampanjer mot klimatåtgärder vill ju gärna förklä sig till “skeptiker”. Det låter som om de var reflekterande och sanningssökande och det är ju en god egenskap. Men tittar man på argumenten och ihärdigheten samt inte minst på vilket sällskap de brukar ha med sig blir bilden ofta mindre smickrande.

Björn Wiman skriver i DN att: “De aggressiva klimatförnekarna bygger på samma idéer som fascismen” och ger exempel bland annat från Trumps USA.

En spade är en spade och skall inte kallas för något annat men det finns olika sorters spadar också. Somliga är dyngspadar!

Vi vet alla att de ändringar som behövs också innebär att vi måste ändra på oss själva. Men visst tar det emot!

En intressant liten skrift om beteendeekonomi innehåller bland annat en uppsats (The Behavioral Change Matrix: A Tool for Evidence-Based Policy Making) som visar detta i både ord och bild. Att det inte bara handlar om kunskap/insikt (awareness) utan också vilja, se bild nedan.

Ruth Mourik argumenterar i en eceee-kolumn för att man skall lossa på kraven när det gäller att “bevisa” den vetenskapliga kvaliteten och tillåta forskare att vara mera fria i fältet mellan forskning och praktik. Det är en intressant tanke som utgår från att kraven på säkerställda forskningsresultat kan vara hämmande och bromsande MEN varför skall det bästa vara det godas fiende?

Jo det behövs mera aktivitet i den oklara zonen mellan vad som är “godkänd” forskning och det som praktikens folk sysslar med. De båda sidorna betingar varandra (se bild nedan) men umgås inte tillräckligt nära. En gång i tiden hade vi i Sverige en institution som hade just den “medlande” uppgiften mellan forskning och praktik. Den kallades Byggforskningsrådet men lades ned mycket på initiativ av forskningspurister. Men just en sådan funktion behövs om vi skall få fart på och inriktning på innovationer för framtiden som IEA pekade på häromdagen.

Så Ruths fråga är intressant men svaret är inte att minska kraven på forskningsarbetet utan att komplettera det med bättre kommunikation och tankeutbyte!

Kan vara något helt annat än det som vi fått lära oss från barnsben det vill säga antingen en som köper vad som erbjuds (och morrar i tysthet) eller en som säljer till dem som betalar och inte ställer till onödiga problem.

De tekniska möjligheterna att anpassa (=minska) sin användning har förbättrats markant även om den inte utnyttjas av kunderna i den utsträckning som vore ekonomiskt motiverat. Likadant gäller möjligheterna att själv svara för den energitillförsel man vill ha genom småskalig lokal omvandling. Även här finns möjligheter till radikal ökning och modernare styrning, övervakning och inte minst samverkan i till exempel kooperativ. Vart kan det hela ta vägen?

Ett sätt att skåda in i framtiden är att hänga med på nästa IEA DSM Webinarium den 22 juni kl 15.

Peer-to-peer energy trading using blockchains

22 Jun 2017 @ 15:00 CEST
David Shipworth (UCL Energy Institute)

Rapid penetration of distributed generation technologies, combined with grid constraints, and disillusionment with non-consumer centric business models, is leading many to explore radically different configurations of the energy system. One such model, ‘transactive energy’, focuses on peer-to-peer energy trading with the role of the energy company replaced with a trustless transaction layer based on distributed ledger (blockchain) technologies. The proponents of transactive energy argue that it provides social, environmental, economic, and energy systems benefits.
This lecture will provide a broad introduction to the field, before discussing the opportunities and limitations of this approach within the energy transition.

Den så kallade presidenten i USA försökte göra en poäng med att ställa Paris mot Pittsburgh och hävdade att han var vald för att representera den senare. Den amerikanske komikern Steve Colbert för sin del hävdade att Trump snarare representerade Petersburg (i Ryssland) än Pittsburgh. 

Runt om i världen visar det sig att det snarare är städer som står för de verkliga klimatinsatserna än länder. The Guardian visar att i USA är det bland andra New York, Houston, Miami och San Fransisco. Och i det riktiga Paris (Frankrike) så gör man stora insatser under sin borgmästare Anne Hidalgo. Hon är dessutom ordförande i den grupp av städer som kallas C40 där bland andra Stockholm ingår.

CEM, Clean Energy Ministerial, är en lite underlig konstellation som bildades för något decennium sedan för att främst visa att amerikanerna hade ett initiativ ifråga om bättre (uthålligare) energilösningar. De har fört en blandad tillvaro och inte haft särskilt mycket struktur i sina satsningar. För något år sedan flyttades deras sekretariat till IEA och det kan ha varit ett lyckokast på flera sätt. Ett är att man fått möjlighet att harmonisera sina insatser med IEA, IPEEC och IEAs Technology Collaboration Programmes (TCPs vilka tidigare kallades Implementing Agreements). Det andra lyckokastet var kanske mera av en sinkadus men man lyckades fjärma sig från dagens amerikanska administration.

Kanske är det ett ytterligare hälsotecken att man nu också bestämt att nästa år möte skall hållas i Norden, närmare bestämt Köpenhamn och Malmö!

Det är välgörande att IEAs senaste skrift så tydligt framhåller att effektivisering måste gå först så att systemet blir överkomligt och rätt dimensionerat. “Sluta stuprörstänkandet” säger de

.... they will need to be better integrated and managed from a systems perspective. This can increase efficiency and decrease system costs, and it will require a broader range of technologies and fuels. However, success depends not only on individual technologies but also on how the overall energy system functions. The most important challenge for energy policy makers will be to move away from a siloed, supply-driven perspective towards one that enables systems integration

Vilket illustreras i bilden nedan.

http://fourfact.se/images/uploads/DIVERSBILD.jpg

I ETP 2017 kan vi läsa:

Energy technologies interact and thus must be developed and deployed together. Affordable, secure and sustainable energy systems will feature more diverse energy sources and rely
more heavily on distributed generation. Therefore, they will need to be better integrated and managed from a systems perspective.

Och av illustrationerna ser vi att effektvisering är störst och viktigast (se bild nedan). IEA har stora förhoppningar när det gäller koldioxidinfångning (CCS) men man märker också att kärnkraft är nästan bara pliktskyldigt redovisad!

Från IEA ETP 2017. RTP står för referens scenario, 2DS för utveckling mot 2 graders temperaturhöjning och B2DS för ett scenario som pekar bort mot 1,5 graders höjning

...och det över hela fältet. Både effektvisering och förnybart. Alltifrån forskning om ny teknik till ökad spridning av redan kända och väl fungerande prylar. Från tekniska finurligheter till smarta sätt att få saker på plats. Ingen sten får lämnas orörd! Det är i korthet budskapet i IEAs nya Energy Technology Perpectives, ETP 2017. Se också bild nedan (Energy technologies require support across all innovation stages).

Kanske är det ett hemligt budskap till Sveriges energiminister att ETP 2017 släpptes på den svenska nationaldagen? Eftersom han skall vara ordförande vid ministermötet senare i år? 

En nyhet i årets utgåva av ETP är att man har ett scenario som går bortom 2-gradersmålet kallat Beyond 2 degrees (B2DS), ” the B2DS looks at how far known clean energy technologies could go if pushed to their practical limits, in line with countries’ more ambitious aspirations in the Paris Agreement.”

Saknar man något? Ja kanske en tydligare skrivning av nödvändigheten att låta forskninsgresultat gifta ihop sig med erfarenheter från spridningsåtgärderna (deployment) om det skall bli någon skjuts på innovationerna!? Det skulle ju kunna få bli ett svenskt bidrag med erfarenheter från gamla Byggforskningsrådet (om nu någon minns dem?)

Skulle man så här på Nationaldagen få önska sig lite svenska helylleinnovationer? Inte sådan där flashiga som John, Lars Magnus och Baltzar höll på med, som propellrar, telefoner och kanalslussar. Utan något mera nyttigt som går att packa i platta paket och sättas ihop med insexnyckel - typ Ingvar! Eller kanske som bröderna Richard och Maurice gjorde i USA (McDonalds alltså). Något som gör nödvändiga vardagsgrejor överkomliga på ett enkelt sätt för vanligt folk.

Just nu samlar IEA folk i Beijing för att diskutera innovationer men av allt att döma kommer de att fixera sig vid det som plingar och lyser mera än vid det som verkligen behövs och som de själva dokumenterat (se bild nedan).

Jo vi behöver de här häftiga grejorna också men vi behöver ett radikalt genombrott på området att tillhandahålla effektivisering ännu mer! Det finns säkert flera Ingvars där ute - KLIV FRAM (och var gärna svensk)! 

Man kan grubbla sig blå över vad det är som driver Donald Trump. Jeffrey Sachs skriver i sin blogg att det är pengar (dark Money) som drivkraft bakom det senaste att lämna Parisavtalet. Och det låter sig förstås sägas:

They are doing this for one reason, and one reason only: money. More precisely, Trump’s policies serve the corporate interests that pay the campaign bills and effectively run the US government.

Men räcker det? Michail Zygars bok om Männen i Kreml visar också upp (i förbigående) att Putin tidigt i sin karriär ville bli en i gänget också för västsidan och hade långtgående planer för Ryssland som leverantör av “Energitrygghet” för väst. Något som vi fortfarande kan se spår av i utbredningen av naturgas. Men att han inte släpptes in i gänget och då vände sig inåt och bort. Kan inte Donald ha något liknande i sitt förflutna?

Dan Rather som gammal politisk kommentator i Amerikansk TV är inne på spåret att det finns någon psykisk störning.

Visst är det fascinerande att se det amerikanska dramat om klimatavtalet. Hur någon som påstår sig vara kunnig ifråga om affärer och ekonomisk utveckling så konsekvent kan missa sin egen bästa chans?! Ingen som rest i USA under de senaste decennierna har kunnat missa att stora delar av infrastrukturen är i stort behov av upprustning. Och när man nu erbjuds en gyllene chans att sätta igång det arbetet så överväger man att låta bli! Eller som The Guardian skriver.

If President Trump wants to win on infrastructure, defy expectations, boost the US economy for generations, and stand tall atop the world stage, he should publicly endorse the Paris Agreement and announce a major national effort to rapidly overhaul American infrastructure, while building the carbon-efficient economy of the future. He will find he has more support for that than for anything he has tried so far.

Man missar “världens chans”! Världen kommer att ta sina egna chanser men göra det utan USA. Grattis slughuvuden!

..har i ett antal stora tävlingar överraskat genom att missa växlingar. De har därmed oftast gått från att vara solklara ledare till ömkliga förlorare. Oftast utan att någon känt särskilt medlidande med dem eftersom de oftast varit ganska skrytsamma för tävlingen. Nu verkar vi få se det hända även på den politiska arenan när (och om) som det ryktas man kommer att lämna Parisavtalet.

Det första som kommer att hända är att något annat land tar över ledarpinnen vilket FN redan påpekar. Det andra kommer säkert att vara att vissa delar av USAs industri och troligen några delstater kommer att försöka hänga med i den internationella utvecklingen.

Det tredje blir att Trump kommer att bli ihågkommen som den som tappade pinnen och gjorde att hans land förlorade - Väl bekomme! Ingen har förtjänat det mer än han.