Desillusionerat men inte utan hopp

Varje år görs en undersökning bland dem som arbetar med handel med utsläppsrätter, IETA. Av årets version kan man utläsa en ökande grad av uppgivenhet. Fortfarande efter mötet i Durban närde man hopp om en förbättring för åtgärder som påverkar klimatet till det bättre, men efter DOHA tycks det ha slocknat. Och deras förhoppningar inför kommande COP-möten är inte i uppåtgående visar svaren i frågebatteriet.

I den mån de ännu inte har givit upp helt så har man vissa förväntningar på EUs handelssystem (ETS) och att man inom detta med någon metod skall kunna minska utsläppsrätterna vilket ökar priset (när bristen blir större). Vad säger Parlamentet? Bara för några månader var de inte inne på den linjen men nya försök lär vara på gång.

Put the money where the mouth is!

Det amerikanska uttrycket är väl mera kärnfullt än vårt svenska “att leva som man lär”. Och mera passande när vi nu står inför den stora uppgiften att göra verklighet av EUs effektiviseringsdirektiv. Inom bara några dagar väntas det svenska förslaget på remiss!

Den 22 maj träffades EUs statsöverhuvuden och bekräftade att effektivisering är UPPGIFT NUMMER 1. Ordförnaden själv skriver:

So all leaders are keenly aware that sustainable and affordable energy is key to keep factories and jobs in Europe. They also know that we have no major ‘game changer’ on the
horizon, so we need to keep working on several fronts. And ideally, with a common approach – rather than 27 separate ones. Today we discussed four points. First, energy efficiency. There is still a huge potential.

Detta måste i all sin enkelhet hamras fast. Den potential han talar om är den som är LÖNSAM med dagens teknik och dagens priser. Den gör våra företag mera konkurrenskraftiga, den skapar underlag för industriell utveckling, den sparar pengar och den ger nya jobb.

MEN den hoppar inte fram ur väggen bara för att den finns där. Det behövs resurser (pengar) för att realisera denna potential med hjälp av energitjänster, energiledning, nya affärsmodeller, finansiering och så vidare. Men det är lönsamt - det är inte uppoffring.

OCH det fordrar initiativ. Riksrevisionen anser sig kunna leda i bevis att initiativet PFE inte givit önskvärt resultat. Men de verkar ha övertolkat sina egna siffror. Enbart konjunktursvängningarna i berörda branscher är kraftigare än den samlade effektiviseringen så man kan inte genom att titta på totalsummorna dra så långt gående slutsatser.

Skall man leta efter något i en höstack skall man inte börja med att jämföra med en vedstack vilket de gör när de väljer en kontrollgrupp som inte är jämförbar eftersom det är olika branscher. Sedan skall man inte leta med kikare utan med förstoringsglas. PFE har sannolikt varit framgångsrikt men kan säkert förbättras. PFE representerar ett initiativ som det behövs flera av. 

Win-win räcker inte

Effektivisering är svårsålt. Inte därför att det är svårt utan därför att det är komplicerat: Vilka delar passar ihop - vad blir resultatet- vem kan leverera - när skall det göras - vad gör jag om det inte blir som tänkt?

Alltför länge har vi låtit oss invaggas i den simplistiska ekonomins tankevärld att det är som är lönsamt (och det är effektiviserings med råge) säljer sig själv till sist. Samlat i den enkla och sanna, men bedrägliga, formeln att effektivisering är en “win-win” lösning.

Därför måste vi lära oss mer om hur riktiga människor (inte läroböckernas låtsasaktörer) tänker och det gör vi genom att ta till oss beteendeekonomins begrepp. De som berättar om hur vi människor har en tendens att tänka lite för snabbt och systematiskt missa sådant som fordrar lite mera eftertanke. Och det är just ett av kännetecknen för effektivisering - att man måste reflektera lite mera noggrant.

Men det är inte det enda vi behöver lära oss. Vi måste skaffa lite mera insikter i hur beteenden omformas. Därför är det spännande att läsa en artikel om sex sätt på vilket detta sker. Den är baserad på experimentell psykologi och ger intressanta tips om hur man kan lära sig mer om:

Liking: People tend to agree with people they like.
Reciprocity: People like to give – and take.
Authority: In the end, this principle is less about authority than it is about building and maintaining trust.
Commitment and consistency: Most people want to look consistent through their words, beliefs, attitudes and deeds, because personal consistency is highly valued by society.
Social proof: When it comes to decision making, or deciding what is important in a given situation or in times of uncertainty, people look to what people similar to them have done.
Scarcity: People assign more value to opportunities when they are seen as scarce. The use of this principle can be seen in sales techniques that suggest an offer is limited either in number or in time.

Europas konkurrenskraft

Är ämnet för dagen på flera olika ställen. Business Europe har låtit sammanställa en intressant undersökning som förefaller lägga något annan tonvikt än den de själv med framgång torgfört, nämligen att Europa måste följa i USAs fotspår vad gäller skiffergas.

Jodå undersökningen sätter energin i fokus men främst energieffektivisering och förnybar energi. Deras lista över viktiga energåtgärder ser ut så här:

* Improvement of energy efficiency
* Support of opportunities in renewable technologies
* Development and expansion of grid infrastructure
* Investment in low carbon energy Technologies (including nuclear generation capacity)
* Completion of the Single Market Act in energy

Och deras överordnade strategi innehåller tre komponenter:

1. Understanding changing consumer behaviour, both in and outside Europe
2. Improving energy cost-competitiveness and energy efficiency
3. Capitalising on technology innovation and advanced manufacturing

När rapporten presenteras i Financial Times lyfter man fram en intressant aspekt på vad det är som säljs och vad det är kunderna vill ha, nämligen:

“there has also been a blurring of the old boundaries between manufacturing and services”. Here again, Europe scores highly. Some European industrials now make as much as half their revenues and profits not from producing things, but from providing services to their customers.

Moderna företag är energieffektiviseringsföretag som säljer nyttan kan man säga!

På en plats nära oss själva

Rod Jansen är en energikonsult bördig från Canada men boende i Paris. Han har på sin web-sida gjort en stadsvandring och dokumenterat olika aspekter på energi, uthållighet, återvinning osv. i sin närmiljö. Det vore kanske något för många av oss att ta efter. Hans redovisning är tänkvärd och underhållande.

Det är hans texter på webben också vilka han uppdaterar varje vecka och ger ledtrådar till intressanta händelser. Den här veckan bland annat om en artikel i New York Times där man prisar svensk förnybar energi högt och rent (oavsiktlig vits).

Vill ni träffa Rod så är det bara att komma till eceee summer study som börjar om en vecka. Där är Rod en trägen och trogen medverkande.

Billigare om någon annan betalar senare

Business Europe fick Bingo med sin rapport Lessons learnt from the current energy and climate framework, och dess klagolåt om hur Europa hämmas av att USA har lägre energipriser, gick praktiskt taget ograverad in i inledningskapitlet av underlaget till EU-ledarnas toppmöte i onsdags.

Till att börja med så är energiprislandskapet mycket skiftande och det finns länder i Europa som ligger både över och under USA (se bild nedan) precis som det finns en stor spridning i USA. Det finns ingen enkel förklaring som kan hänföras till priset. Och det är inte priset som är den viktigaste utgångspunkten för att skapa en väg ur den ekonomiska krisen och in i ett hållbart och konkurrenskraftigt samhälle, vilket eceee redogör för.

Men den stora och signifikanta skillnaden mellan USA och stora delar av världen i övrigt är koldioxidutsläppen från el och värmesektorerna, 8,8 ton per capita i USA mot mellan 1 och 6 i Europas olika länder. De flesta EU-länderna ligger under hälften jämfört med USA

En annan markant skillnad är kvaliteten i försörjningen där USA ligger sämre till än alla EU-länder med undantag för det gamla östblocket. Detta framgår av World Economic Forums rapport där man granskar energiförsörjningen globalt.

Så det förefaller som om man i USA kunnat hålla tillbaka elpriserna på bekostnad av både försörjningstrygghet och miljö. I den mån det ger konkurrensfördelar så är de i vart fall inte uthålliga.

image

Ur rapport från NUSCONSULTING GROUP.

Bättre och bättre dag för dag

ACEEE har studerat hur hushållsapparatern utvecklats ifråga om energieffektivitet, prestanda och pris under en 20-årsperiod, Better Appliances: An Analysis of Performance, Features, and Price as Efficiency Has Improved.

Det är intressant att se att de har utvecklats positivt i alla avseenden, blivit energisnålare, fått bättre funktioner och blivit billigare. Man spårar ett starkt samband med marknadens tekniklärande som det sammanfattas i så kallade lärkurvor. Och man ser ett starkt samband att när kraven ökar genom normer och standarder så drivs också utvecklingen fram prestanda både snabbare och längre. Slutligen ser man ett behov från tillverkarna att kvalitetskonkurrera med bättre funktioner så att man kan hävda sitt varumärke.

Det finns också fog för att väcka diskussionen igen om det är en god idé att byta ut vissa apparater “i förtid” i stället för att vänta på att de tjänar ut (se figur nedan). Detta är ju inte ökad konsumtion utan istället en anpassning av infrastrukturen. Eller?

image

Europas konkurrenskraft i fara!

Europas ledare kommer att på sitt toppmöte den 22 maj att diskutera hur Europas konkurrenskraft skall kunna öka i en vacklande världsekonomi. Men de har hamnat på ett stickspår som kan vara ödesdigert!

De utgår från priserna för naturgas och vill göra gällande att Europa nu skall satsa på skiffergas i hopp om att kunna sänka kostnaderna på samma sätt som man gjort i USA. En förhoppning som vilar på lös grund av flera skäl men framför allt att den försöker att ge föreställningen att energipriserna är problemet. I den mån konkurrenskraften hämmas av energiskäl så är det kostnaderna och inte priset som är problemet. Kostnaderna kan sänkas genom att utnyttja den MYCKET stora potential till kostnadseffektiv som vi har och som EUs egna effektiviseringsdirektiv syftar till att frigöra. Detta påpekar eceee i ett utspel.

Men värre är att man inriktar sig på ett förhållande där Europa skall vinna konkurrenskraft genom att produkter härifrån skall priskonkurrera på världsmarknaderna. För framtiden måste huvudlinjen vara att kvalitetskonkurrera. Att göra Europa till ett lågprisområde torde vara den största björntjänst våra ledare kan göras oss. Då är vår konkurrenskraft i verklig fara!

eceee visar i sin rapport, European competitiveness and energy efficiency: Focusing on the real issue, på hur energieffektivisering inte bara är det bästa och snabbaste sättet att klara kostnadsproblemen utan även på hur effektivisering kan bli hörnstenen i att bygga konkurrenskraft på kvalitet inom området uthållig energi.

1. Map out and harvest the existing cost-effective potential for energy efficiency, based on life-cycle costing analysis. This will reduce the bills and costs for energy for enterprises as well as individual consumers, and take the pressure off the problem of import dependency and uncertainty about future price increases;
2. Develop the methodology for implementation of energy efficiency in programmes that encourage new business models, smarter systems and a more holistic approach in dealing with the market and the customers. Behavioural economics is a key element;
3. In this process, to ensure that technologies and applications for appliances, equipment design engineering, and systems development are put in place and made fit for penetrating global markets while meeting domestic market needs, with European industry as leaders. This leadership concerns innovation, as well as understanding the needs of the users of the services provided by energy and energyrelated products;
4. Fine-tune these activities for a roll out of distributed generation with renewables in smart grids, as well as full regard to passive technologies; and
5. Position Europe as a market leader in sustainable energy and resource efficiency for the long haul.

Hur mycket för mycket är det dumt att betala?

Nya skjortor för x-och-99 och shorts för y-och-99 förmedlar TV-bilden. Följd av en exalterad röst som säger att i morgon kan jag köpa en ny elektronisk pryl för BARA zz-och-99. Det är dumt att bara sitta här och missa konsumtionsfesten. Och vi måste ju konsumera mera - det är ju kris i ekonomin och vi måste få igång hjulen.

I DNs serie om klimatfrågan tar man upp frågan om det är en ständigt förbättrad teknik inom ramen för en fortsatt tillväxt och konsumtion som är lösningen. Eller finns det bättre alternativ?

Reparatören och konstruktören måste byta plats på den ekonomiska rangskalan”, så skrevs i en bok “Människa eller konsument?” av nationalekonomen sedermera professorn Lars Söderström. Boken avslutas med en plädering för resurshushållning. Så problemet har varit känt länge och tiden att ta itu med det är mer än mogen. Denna reflexion gjordes i samband med att Wijkmans och Rockströms nya bok publicerades.

I någon ordets bemärkelse är det dumt att betala för mycket. Men hur dumt eller hur mycket för mycket? För de flesta av oss känns det väl intuitivt rätt att vårda och behålla istället för att öka och slänga? Om inte annat för att priset för all dessa produkter som kostar något-och-99 betalas av någon annan. Huffington Post skrev i samband med fabriksolyckan i Bangladesh att om man ville veta vem som är skyldig så kunde man titta i spegeln.

Orkar vi ta till oss detta? Orkar vi formulera alternativet och hålla fast vid det? Orkar vi minnas det när partiledardebatterna rasar och pressen refererar dem som vore de boxningsmatcher?

 

 

Allt Du vet om el är fel!

Det är rubriken på en insiktsfull presentation av Walt Patterson där han redogör för sina tankar om framtidens energisystem. Walt har åtskilliga decenniers erfarenhet som forskare och är bland annat verksam vid Chatham House. En man som har spännande tankar och förmågan att formulera sig på ett sätt som ger upphov till eftertanke. Vilket rubriken visar.

En som kanske borde fundera över vad Walt säger är den svenska politiker som i veckan som gick tyckte att Energimyndigheten skulle läggas ned. Walt har kanske redan kommenterat hennes utspel när hans säger:

People ask ‘do we need nuclear power?’. To me that’s like asking ‘do we need a broken leg?’ If you’re really serious about climate - and you’d better be - why pick the slowest, the most expensive, the narrowest, the most inflexible and the riskiest of all the options to put your political weight behind?

Eurovisioner (med disharmoni)

Nu börjar omröstningsresultaten (om vi får göra analogin) strömma in från de deltagande EU-länderna som skall redogöra för sina ambitioner när det gäller bland annat energieffektiviseringen och hur den passar in bland andra EU-mål.

ENDS Europe som har gjort en första jämförelse konstaterar att länderna divergerar mycket ifråga om hur målen sätts och uttrycks. Man har utnyttjat flexibiliteten i effektiviseringsdirektivet maximalt. Sverige förefaller också (lyckligtvis) vara ensamt om att använda U-landstricket med intensitetsmål som relateras till BNP. ENDS sammanfattar:

For example, Ireland has set a 20% energy-saving target based on the average final energy consumption for the period 2001-05, while Sweden aims for a 20% reduction in energy intensity compared with 2008 levels.

Italy says it aims to cut its energy use by 20 million tonnes of oil equivalent a year. A report published by the national agency for new technologies last year has indicated the country will slightly exceed its interim 2016 target.

The Netherlands looks to improve its energy efficiency by 1.5% a year compared with an annual average of 1.1% since 2004. In France, the government says final energy consumption should be between 128 and 131Mtoe by 2020.

Näringsdepartementets redogörelse (N2013_2075_E.pdf) om hur den svenska modellen fungerar är välgörande osentimental och tydlig. Utan att darra på manschetten visar man att med bibehållen måluppfyllelse kan man nära nog fördubbla energianvändningen till 2020! Nåja en BNP-ökning med 5% per år i 12 år är kanske inte i sikte, men använder man U-landsmetoder så är det väl också logiskt att använda U-länders tillväxtsiffror.

Det blir i vart fall ingen 12-poängare från kommissionen kan jag lova.

Utan brist - Inget pris.

Det sliras en hel del när man rapporterar om priserna på utsläppsrätter. T.ex. så här på Formas hemsida:

Utsläppshandel är, vid sidan av direkta skatter på koldioxid, den enda metod som för närvarande används för att försöka minska utsläppen med ekonomiska styrmedel.

Koldioxidskatter är ett sätt att genom ett ökat pris minska användningen av produkter (fossila bränslen) som ger upphov till utsläpp, men utsläppshandel är ett sätt att allokera åtagandet att genomföra utsläppsbegränsning inom en given ram. Den som kan göra det billigast genomför åtgärder. Ramen bestäms av våra politiker och inte av priset. Men priset bestäms av ramens storlek.

Därför har vi anledning att bli upprörda över att EU-parlamentet för en månad sedan röstade ned ett förslag att frysa (och därmed begränsa) antalet utsläppsrätter.

Åtta av EUs ministrar (däribland Lena Ek) slår larm om behovet av begränsningar men även här verkar det slira ifråga om hur mekanismen fungerar. De skriver:

...we remain deeply concerned that the ETS as currently designed cannot provide the price signals needed to stimulate the low carbon investment needed now

Det är och förblir EUs uppgift att minska ramen så att systemet upprätthålls. Så vad menar de med:

“...market interference should be kept to a minimum,”

Det är de som skapar marknaden genom att lägga ett lock på utsläppsmöjligheterna. Det är inget att skämmas över - tvärtom. Vill ni ha fart på den här processen ligger bollen hos EU-politikerna- Skapa brist så får ni ett pris. Om efterfrågan är för låg, minska tillgången.

Sedan är det en annan sak att om priset vore högre skulle det kunna ge incitament att utveckla ny teknik för minskning och göra investerare mera intresserade av åtgärderna. MEN det finns redan idag en stor lönsam potential för minskning både inom den del av företagen som berörs av utsläppshandel och andra. Vilket borde göra våra beslutsfattare mindre räddhågsna för att minska antalet rätter för utsläppshandeln. Och våra företagsledare sugna på att skapa större ekonomisk robusthet och ökad konkurrenskraft.

Brifeing material för Fredrik inför rådsmötet

Fredrik - kolla senast på flyget till Bryssel!
Fredrik se upp med det här rådsmötet onsdagen den 22 maj. Det finns en del skumma saker i underlaget som de sänt ut och som handlar om energi. Du har säkert sett att de skriver att “Man kommer även att diskutera energifrågan i samband med EU:s insatser för att främja tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft.”

Det är ju viktigt men vi tror att de missat lite grann och att någon missförstått problemet (för det kan väl inte vara en fälla?). Mr B skriver i sitt följebrev att: “It also requires a more coordinated approach between Member States on the positive rise of renewables, and a balanced, Union-wide approach on using the potential of unconventional hydrocarbons.” Det om förnybar energi är ju rätt men skiffergasen måste han fått om bakfoten! OCH HAN HAR JU GLÖMT EFFEKTIVISERINGEN!!!!!

Problemet när det gäller konkurrenskraften är ju kostnaderna och inte priset. När företagen minskar sin energianvändning (genom lönsam effektivisering) minskar ju kostnaderna. Det är snabbt och enkelt Det ger nya jobb. Det minskar beroendet och därmed företagens sårbarhet. Istället försöker Mr B dra en lans för ökad användning av fossilenergi i den ogrundade förhoppningen att det skulle bli billigare. Han har låst sig i synen på amerikanska erfarenheter men de är inte relevanta i Europa!

MARGINALANTECKNING: Kolla med Anna-Karin. Hon kan (nog) detta. Eller Lena (hon vet säkert). Anders är mera osäkert och regerar nog mera på reflex.

Försök få dem inriktade på effektivisering. Om de vill utreda skiffergasen (Det är nog svårt att få Polen på andra tankar på kort sikt) så låt dem. Men om Du kan få in formuleringen “Let Energy Efficiency be the European response to shale gas.” så vore det bra. Danskarna ställer nog upp om Du behöver stöd.

World Economic Forum och energin

World Economic Forum producerar en hel del nyttigt material om energifrågor. I någon mån förutsägbart och traditionellt eftersom resurserna i stort sett kommer från etablerade jätteföretag som ofta har en traditionell syn på att framtiden skall vara som gårdagen fast mera lönsam. Detta syns i lite grann i deras arbete med att klassificera länders energisystem ur säkerhetsaspekt. Där t.ex. Norge och Sverige kommer högt i listorna. Bedömningarna sammanfattas i ett “Energy Architecture Performance Index” som har en ambitiös modell som de kallar energitriangeln (se figur nedan).

Men de blir mera spännande när de börjar titta in i framtiden och diskuterar energiomställningar. Visserligen säger de redan från början att de inte tar effektivisering med i beräkningen på ett explicit sätt, men det beror inte på att de underkänner effektivisering utan erkänner att det hela blir komplext. Denna visionsskrift avslutas med insikten:

When we think about the possibility of the next energy transition, we typically think about how the transition might happen with all other things being equal. More efficient energy use and changes in how we power transport are certainly on the table, but with that comes a tendency to consider a world that looks very much like the one we live in today.

But that’s not how energy transitions have occurred in the past. The transitions from wood to coal to oil and the rise of electric power were accompanied by sweeping technological, sociological and economic changes. More concentrated energy sources enabled the industrial revolution and facilitated mass migration to cities. Electricity allowed the rise of appliances in the home and workplace, automating and simplifying many tasks and increasing productivity, and now enabling the digitization of the world.

Understanding the dynamics of energy transitions requires respect for innovation and its unexpected impact, and indeed some imagination about the future. Will the next transition be accompanied by larger changes in way of life? Or will it be mainly a change in how energy is produced and distributed? As to that, time will truly tell.

Där kan man hålla med om vartenda ord utom sista meningen. Som snarare borde lyda: “As to that we will truly work for a change towards sustainability based on efficiency and renewables”

image

Ett kolväte är ett kolväte är ett kolväte

Det finns inga “okonventionella kolväten”! Det finns bara den vanliga sorten och de är fossilbränslen med dess vanliga och kända klimateffekter.

Några sådana kolväten gömmer sig i skiffer och kommer då av någon outgrundlig anledning att få epitetet “okonventionell”. Nu senast av Barroso inför toppmötet den 22 maj.

Om naturgas ersätter kol så är det lite bättre ur klimatsynpunkt. Men i det här fallet handlar det om naturgas (från skiffer) som ersätter naturgas (från källor). Det Barroso och några till hoppas på är (1) att denna skiffergas skall vara billigare, vilket är långt ifrån säkert, (2) att det skall ersätta gas köpt från Ryssland.

Till båda dessa argument säger vi: Europas billigaste energiresurs är effektivisering (1) och den kan ersätta gas köpt från Ryssland (2). Effektivisering ger lägre kostnader för energisystemet och ger därmed bättre konkurrenskraft för Europa. (Många av våra ledare har svårt att skilja på pris och kostnad. Kostnaden är priset multiplicerat med mängden)

Dessutom skapar effektvisering (3) nya jobb i Europa och ger underlag för (4) nya innovationer och (5) ny industri inom den växande sektorn effektivisering som har exportmöjligheter för både tjänster och produkter.

Är det för konventionellt för våra ledare?

På väg in i kolbubblan - pengar utan framtid.

Vi har genomlevt några olika bubblor som främst drivits av finanssektorns orealistiska (eller spekulativa) förhoppningar på fastigheter och IT. Nästa ekonomiska bubbla ser ut att bli en kolbubbla varnar ingen mindre än Nicholas Stern. Ty om vi tar den globala uppvärmningen på allvar så är det ju inte särskilt smart att sätta sina pengar i sådan produktion som släpper ut mer kol(-dioxid) än vi har utrymme för. Men det är just det som finanssektorn, bland annat med hjälp av våra pensionspengar, gör!

Finanssektorn kör även denna gång blint framåt och, säger man i Sterns rapport, man gör det genom att blicka i backspegeln istället för framåt. Man utvinner “unburnable carbon”:

Company valuation and credit ratings methodologies do not typically inform investors about their exposure

Rapporten innehåller därför handfasta råd för hur man skall kunna lägga om kursen i tid.

I grunden ligger att finanssektorn som ju skall underlätta för den produktiva sektorn kommit att ta över ledarskapet i ekonomin. I en bedömning karakteriserar man de förändrade rollerna så här:

....financial capital hijacking the market rhetoric in order to re-enact what seems to be developing into a modern version of debt slavery.

Om det sedan är ödesbundet som Arrighi hävdar när han karakteriserar de stora cyklerna i ekonomin som att de genomgår “en handelsfas, en industrifas och en finansfas” för att därefter kollapsa återstår att se.

 

 

Det är långt mellan Norge och Malta

Eurostat har släppt sin statistik för elproduktion 2012 och den visar att det är förnybart som är på frammarsch medan kärnkraft och fossil är på tillbakagång.

EU ser ut att klara sitt 20%-mål för förnybar energi men spannet bland länderna är stort (se figur nedan). Norge toppar förstås medan Malta ligger långt ifrån på andra kanten.

Det finns en hel del siffror och för den som vill djupdyka i dem kan de laddas ned i Excel. En lite reservation dock för att solcellsproduktionen inte tycks vara tillgänglig (än) och att den ökat dramatiskt mellan 2010 och 2012. Det finns ingen anledning att tro att den vikit sedan.

image

Smarta nät i Japan.

NEDO, Japans motsvarighet till Energimyndigheten, vill gärna framhålla att de ligger i framkant när det gäller smarta nät och att de (i viss mån) gör det som ett alternativ till kärnkraft. Visst är de på rätt väg, men kör de på rätt sida? Eller är det en tolkning som görs inför ett evenemang om smarta nät som skall äga rum i Paris i början av juni, där de skriver så här:

Japan is seriously considering implementing demand-side controls, smart meter infrastructure, flexible pricing structures, and diversified electricity sources and retail options for consumers.

De hänvisar sedan till en rätt intressant översikt över Japanska projekt som sponsras av NEDO.

Problemet är att de tycks lita i allt väsentligt på att man skall få en omfattande omställning till följd av möjligheten att signalera priser till konsumenterna så att de väljer att bli medproducenter/prosumenter (retail options for consumers). Smartheten sitter varken i nätet eller i plånboken utan i huvudet.

Ökad hembränning (av el och värme)!

Det har väckts ett intressant förslag i EU-Parlamentet om att skapa bättre förutsättningar för “microgeneration” av el (och värme).

Förslaget ligger väl i linje med strävan att ändra oss konsumenter (consumers) till ... ja vad skall vi kalla det på svenska (?)..(prosumers), det vill säga göra att vi till fullo kan utnyttja de möjligheter som vi skall kunna få med “smarta nät”. Vi kan väl inte kalla oss för hembrännare? smile

Med tanke på hur långsamt det går att få till stånd de institutionella förutsättningarna för nettodebitering så kan säkert ett EU-initiativ vara till nytta. Vi släpar även i detta avseende efter andra EU-länder.

PS Istället för hembrännare har både Medproducent och Prosument föreslagits. Ännu inget förslag från Göteborg!

Det kallas marknadsekonomi

Bostadsministern skall enligt förljudande ha sagt att kommunerna genom att ställa högre krav än byggnormerna “...jagar kilowattimmar på fel ställen” och “..att det inte räddar några isbjörnar på Grönland.” Det är oerhört lockande att efter sådana uttalanden doppa pennan i sarkasmens bläck, men låt det räcka med rubriken.

Byggnormernas roll är att säkerställa en miniminivå så att man tar bort (figur 1 nedan) dåliga produkter (byggnader) från marknaden. Kunderna skall kunna känna sig säkra på att de inte bor i kåkar som är så energislösande så att de blir ruinerade av värme- och elräkningar i framtiden. Det är till detta man använder standarder (figur 2 nedan).

Vill man därutöver se till att marknaden förändras och produkterna förbättras måste man ställa krav. Det kan man göra genom att i upphandlingar öka volymen av produkter som är bra och genom att ställa krav så att produkterna blir “superbra”. Det kan man göra med grön upphandling och med teknikupphandling (se figurer). Genom dessa ökade volymer lockar man fram innovationer som ger lägre (bygg-)kostnader.

Genom bland annat kommunernas krav på byggnaders prestanda kan eventuellt ökade kostnader för produktionen betalas med minskade energikostnader för dem som kommer att bo i husen. Det är inget konstigt med att ställa sådana krav. Det är bara gammaldags marknadsekonomi.

Bostadsministern vill emellertid se vetenskapliga dokumentation. Till att börja med skall han inte leta i den utredning som han själv tillsatt för den brister totalt i vetenskaplighet. Av den framgår emellertid att man INTE är intresserad av totalkostnaden för de boende utan enbart investeringen. Låga investeringar med åtföljande högre energianvändning och driftkostander är (för att låna bostadsminsiterna egen bild) inte bra för isbjörnana.

image
FIGUR 1:Funktioner för marknadsomställning
———————-
image
FIGUR 2: Metoder för marknadsomställning

Kunderna är smartare än sina mätare

För det kommande energisystemet ställs stora förhoppningar till att kunderna skall bli mera “flexibla” vad gäller energianvändningen. Och inte minst stora förhoppningar till att modern “smart” teknik” skall göra det möjligt och kanske helst automatiskt. Det är sedan höljt i dunkel om människor tycker att det är bättre att tvätta på natten för att spara ett par kronor om året. Ty oftast är det prisargumentet som åberopas som den drivande kraften för vår vilja att ändra beteende.

En mera nyanserad bild får man i en holländsk studie med det långa (men förklarande) namnet “The end-users as starting point for designing dynamic pricing approaches to change household energy consumption behaviours”. Man har laborerat med flera olika kombinationer at prissystem och teknik för att signalera prissituationer, men framför allt med olika metoder att ge återkoppling (feedback), se bild nedan.

Det är inte minst innehållet i återkopplingen som är intressant visar det sig. Prisförändringarna må vara fakta men är inte för alla ett tillräckligt argument att göra förändringar. Och inte heller är tekniken att med mätare ge ackurat redovisning alltid viktig. Det går till och med bra med kylskåpsmagneter!!

Vilket leder till åtminstone 3 reflexioner:
1. Kunder är smartare än sina mätare
2. Vad allt kan inte dessa beteendemänniskor hitta på
3. The economic man is not the friend we need. grin

 

image

Soluppgångsskeptiker

Knäckebrödsskeptiker, tidvattenskeptiker, ljushastighetsskeptiker, skeptikerskeptiker!?

Det är sunt att vara skeptisk! Att söka fakta, bevis, indicier, tecken osv. Men det är inte sunt att sätta etiketten skeptiker på dem som är förnekare, motståndare eller fiender till något som de inte (vill) tro på. Något som det gagnar deras intresse att bekämpa. En klimatförnekare är just det och inte en klimatskeptiker. Ordet skeptiker är på väg att devalveras.

Det finns goda skäl att ifrågasätta många företeelser kring klimatförändringarna. Till exempel, hur fort den går, hur omfattande den är, vilka konsekvenser den har och var de märks mest, om den förstärks av andra processer etc. Men att ifrågasätta dess existens och grundläggande orsak (människors verksamhet) är inte att vara skeptisk - det är att förneka.

A sceptic is, according to Merriam-Webster, a person who questions or doubts something (such as a claim or statement): a person who often questions or doubts things” and to deny is (according to the same source): “ to say that something is not true” or “ to refuse to accept or admit (something)” .

Annars kan man vara skeptisk till soluppgångar (senast i morse märkte jag att den inte fanns), knäckebröd (de skall vara fyrkantiga och inte trekantiga), tidvatten (har jag aldrig sett i Stockholms skärgård).

För att inte tala om ljuset. Dess hastighet påstås vara den högsta tänkbara hastigheten. Snack! När ljuset har kommit fram så har redan mörkret varit där en lång stund så mörkret måste vara snabbare än ljuset!  tongue laugh

PS Och vill man tanka upp lite ytterligare inspiration för att möta klimatförnekarna så rekommenderas SVTs nya serie Zero Impact. Där illustreras konsekvenserna av vår livsstil obarmhärtigt. Inte för oss så mycket som för dem som lever under en knappare stjärna i U-länderna.

Läs mer

Månadsindelade arkiv