Big power out, solar in: UBS urges investors to join renewables revolution

Så lyder rubriken i Guardian där man tagit del av en rapport från UBS-banken till sina kunder. I den varnar de bland annat för att investera i Fortum som de menar alltför ensidigt har sina tillgångar i kärnkraft och vattenkraft och vars satsningar på alternativ är alltför försiktig.

Annars ser UBS en ljus framtid för energiföretagen dock under förutsättning att de i tid ser var den nya marknaden är på väg (se bild nedan). Det kan finnas anledning även för en del av våra tvärsäkra hemmaanalytiker som anser att kärnkraft och vattenkraft är den bästa lösningen och att Tyskland energiomställning är förfelad.

För en sak vet vi om finansanalytiker - de vet var man bör satsa sina pengar för att tjäna mer. Alltför ofta kan man tycka att de bara ser till hur man förmerar sina tillgångar och glömmer att en investering också har en mening utöver vad som klingar i plånboken. Men ibland hittar de ett korn. Som nu!

Danska Folketingets Näringsutskott har nyligen begrundat en analys som gjorts av Danska Riksbanken och där budskapet sammanfatta så (på lätt Danska):

Analysen viser, at danske virksomheder er blandt verdens mest energieffektive. Det gælder både i industrien, og når økonomien ses under ét. Det har krævet be-tydelige investeringer i ny teknologi.
Høj energieffektivitet og dermed lav energiprisfølsomhed styrker den danske konkurrenceevne, hvis energipriserne stiger, da gen-nemslaget på færdigvarepriserne ved en given sammensætning af produktionen er mindre herhjemme end hos konkurrenterne.

Ja den Danska näringsstrukturen skiljer sig från den svenska (som i vissa branscher är mera energiintensiv) men inte så rasande mycket vilket visas i bilden nedan. Energiprisskillnaderna är inte heller så dramatiska vilket framgår av skrivelsen.

Orsaken till skrivelsen framgår också av sammanfattningen där man oroar sig över att det Danska konkurrensförsprånget är på väg att ätas upp.

Beregningerne underbygger imidlertid også, at konkurrenceevneeffekten er ved at aftage. Det skyldes, at udlandet langsomt er ved at indhente dansk industris høje energieffektivitet, fordi det er langt nemmere og billigere at investere i kendt teknologi, end det er at udvikle ny. Det bliver således stadig sværere at bevare et forspring.

Tänk om man kunde se samma oro och insikt uttryckas i Sverige?!

ECEEE har visat att energieffektvitet är den avgörande konkurrensfaktorn för industrin och EU har i sina analyser visat att ökad effektivisering ger ökad sysselsättning över alla industrisektorer.

Det vore kul om vi kunde få fokus på detta istället för repriser på argumentationen från 1980 (före folkomröstningen)!

Personer med epitetet “Energiansvariga” inom fackförbunden Metall och Pappers talar i tidningen Dagens Arbete varmt för kärnkraften och mot tidningens chefredaktör som de hävdar är “okunnig och inte uppdaterad” när hon efterlyst en ny syn på energipolitiken som tar hänsyn till de tekniska förändringar som skett och bland annat gett nya möjligheter för effektivare användning och förnybar energi.

De båda debattörerna vill göra gällande att: “Vattenkraften och kärnkraften är idag de billigaste och stabilaste källorna och de kommer med stor sannolikhet vara det även framöver. “ Samt att det byggs ny kärnkraft runt om i världen. Ett påstående som gör det befogat att fundera över både kunnighet och uppdatering.

Jodå det byggs men inte med någon större frenesi. Tvärtom är kärnkraftbranschen på tillbakagång. I World nuclear industry status report som kom för två veckor sedan kommenteras bland annat alternativet till kärnkraft:

[B]ig thermal plants running whenever they’re available are replaced by cheaper-to-run portfolios of renewables, mostly variable renewables, that add up to “virtual baseload” supply—collectively providing reliable electricity from a shifting mix of resources. This way of operating the grid is analogous to a symphony orchestra (as Rocky Mountain Institute’s Clay Stranger puts it): no instrument plays all the time, but with a good score and conductor, beautiful music is continuously produced. This approach is unfamiliar to traditional utilities, but it works

.

Ett viktigt skäl är att ny kärnkraft inte är billig utan dyr vilket framgår av bland annat Lazards nya jämförelse.

Nu agerar de båda debattörerna i all välmening för att säkra jobben i svensk industri men hamnar i samma situation som Ludditerna för 200 år sedan när de motsatte sig ny teknik för att säkra jobben. Om debattörerna ville uppdatera sig skulle de snarare finna att det är genom de nya energiteknikerna som man både säkrar jobb i existerande industri och skapar nya inom energibranschen.

Så redaktörens svar på deras debattinlägg är väl värt att ta ad notam. För jobbens skull!

PS: Citat från Wikipedia: “På senare tid används termerna luddism och luddit eller neo-luddism och neo-luddit synonymt med någon som motsätter sig teknikens och teknologins utveckling pga de kulturella förändringar utvecklingen för med sig.”

Det tar som bekant tid att svänga tunga fartyg. Då är det inte så konstigt att de som står på stranden och tittar på inte riktigt ser hur det går. Det gäller inte minst i bedömningarna av den tyska energiomställningen. Sedan kan man nog inte komma ifrån att det finns ett antal som bara vill visa sin duktighet och övertolkar det de ser därför att det passar något syfte.

Är det till exempel sant att man i Tyskland använder mera kol nu än för några år sedan? Ja! Beror det på beslutet att stänga ned kärnkraften? Nej!

Det som hänt i Tyskland sedan beslutet fattats 2010 (det var förberett tidigare) syns på Bild 1 nedan. Både brunkol och stenkol har ökat medan kärnkraft gått tillbaka vilket också skett med naturgas. Detta har inneburit att fossiltillförseln minskat med c:a 2 TWh. Den förnybara energin har ökat markant och det har också nettoexporten. Användningen har minskat vilket dock mera beror på ekonomisk recession än effektvisering. På bild 2 syns att många slag av förnybart ökat (vind, bio och solceller).

Man har alltså tagit några rejäla kliv på vägen till 100% förnybart vilket projicerats i en skrift från tyska miljöministeriet.

Men kolet då? Jo det har ökat bland annat beroende på att gamla anläggningar ersatts med nya och effektivare vilket varit på väg sedan 2005 långt innan energiomställningen var påtänkt. Man slutar inte bygga när man är nästa klar.

Vore inte naturgas bättre? Jo men priserna har verkligen inte gynnat den eftersom amerikanskt kol flödat över på marknaden.

Tittar man noga så syns det att kolpråmen börjat vända enligt den kurs som lagts ut . Men då kan man inte bara slötitta någon gång då och då.

BILD 1
——-

BILD 2

Så här svarar fackförbundets Pappers talesman i energifrågor i en intervju i Dagens Arbete när han drar en lans för kärnkraften:

Vind och sol. Kan inte de driva den svenska industrin?

– Nej. Solen har betydelse för uppvärmning och vindkraften kan vara ett komplement. Men man kan inte basera en industri med kontinuerlig drift på vindkraft – som bara är i drift drygt en fjärdedel av året. Det är omöjligt.

Nu består inte energisystemet, lika lite som skogen, av enstaka anläggningar, eller träd, utan av MÅNGA. Tillsammans levererar förnybar energi, både på grund av geografisk spridning och teknikspridning (sol, vind, vatten, bio) kontinuerlig energitillförsel.

Just kärnkraften har ju under de gångna åren inte imponerat när det gäller tillgänglighet. Det dags att bejaka att energisystem kan byggas annorlunda än förr i tiden och att flera tillsammans kan vara starkare än några få ensamma.

Lite grann på samma sätt som att arbeta i pappersindustrin. Den liggande orderstocken lär bara vara några månader, men ändå vågar man investera i maskinparker med decenniers livslängd. Vad kan det bero på ? Tilltro till den egna förmågan? Våga då tro på att andra också kan leverera!

Eller på engelska “Debunking myths”, är inte det lättaste. Men nu finns det en handbok som är gjord av Skeptical Science, en organisation som särskilt koncentrerat sig på klimatförnekarna.

Den är kort och lättläst och behandlar i princip de områden som man också har att göra med inom beteendeekonomin, dvs det faktum att vi människor har en tendens att tänka fort men fel. Det lilla häftet kan också ha en särskild aktualitet i Sverige där vi befinner oss mitt i valrörelsen och snabbt känner igen hur argumentationen läggs upp av dem som vill ha våra röster.

Nu förtjänar det att påpekas att all argumentation inte nödvändigtvis står mellan myt å ena sidan och sanning å andra. Det är åtminstone inom politiken också en fråga om olikheter i värderingar. Men det skadar inte att veta mer om hur övertalning går till.

ACEEE har gjort en studie av hur man i olika sammanhang beräknar potentialer för effektivare energianvändning. Inte helt oväntat så beror omsorgsfullheten på omständigheterna. Ibland behöver man mängder av data och upplysningar om vem som drar nytta och vem som betalar. Ibland kan man göra en snabbkalkyl på baksidan av ett kuvert. Naturligt!

Men det finns ett förhållande som man kanske inte bör överse med lika lätt. Det är att man nästa alltid glömmer bort de sidoeffekter (oftast positiva) som effektvisering har på t.ex. produktivitet, arbetsmiljö, bekvämlighet med mera. Det som på engelska kallas Non-Energy Benefits (NEB). De kan vara svåra att kvantifiera men de kan vara betydande.

......utility’s program costs are supportive of incorporating participant NEBs into the calculation. At various times, a number of states have attempted to measure and include these types of benefits, but the near-universal practice these days is to ignore them in the calculation…...

Inte så sällan beror det på att kalkylerna antar att den enda effekt som finns är att energianvändningen minskar vilket skall ställas mot att investeringen ökar, allt annat lika, eller ceteris paribus som ekonomerna vill säga. Kalkylen borde istället göras “mutatis mutandis” det vill säga att allt ändras som behöver ändras. Något som författaren till dessa rader påpekat länge.

Den förnybara energins insteg på energimarknaderna har (och kommer att ha) stor betydelse för energipriset genom att körordningen (på engelska merit order) påverkas. Den körordning som innebär att den produktion som har lägst rörlig (marginal-)kostnad väljs först. I det avseendet är det svårt att slå sol och vind!

Pöyry har visat på ett enkelt sätt i en utredning hur detta fungerar så att det ökade lågkostnadsutbudet pressar priserna, se bild 1 nedan. I samma utredning visar de också på bedömningar av de stora ekonomiska konsekvenserna både för prisnivå och för totalkostnader, se bild 2 nedan. Det finns några tyska studier som visar på att dessa storlekordningar med besparingar på miljarder Euros är för handen, men veterligen finns ingen svensk eller nordisk motsvarighet.

Naturligtvis upprör dessa, för konsumenterna i grunden positiva konsekvenser, sinnena hos dem som hoppats få sin fortsatta utkomst av gammaldags teknik. Kanske har deras tillgångar därmed minskat så dramatiskt i värde som The Economist säger, men det är inte första eller sista gången i världshistorien som ett teknikskifte ändrar marknden.

Men det finns anledning att vara observant på oönskade konsekvenser. Förhållandet kan ha negativ inverkan på finansieringsmöjligheterna både för nät och produktion. Prispressen kan bli så hård att det inte genrereas medel för att betala de investeringar som behövs för den produktion som har låga rörliga kostnader men betydande fasta. Elforsk tar upp detta i en av sina nyare rapporter.

Men om The Economists kalkyl stämmer så blev det ju ändå 500 miljarder över?!

BILD 1
——————————

BILD 2

För snart ett år sedan hade The Economist den oroande rubriken “How to lose half a trillion Euros”. Man anade att någon blivit snuvad på sina surt förvärvade tillgångar och undrade oroligt vem skurken och den förfördelade var. Det visar sig att det var folk vi känner väl - energiföretagen och den förnybara energiindustrin!

.....the growth of renewable energy is undermining established utilities and replacing them with something less reliable and much more expensive

.

Egentligen är det en ganska vacker beskrivning av vad som händer när ett gammalt paradigm ersätts av ett nytt. Det gamla etablerade energisystemet med sin affärsmodell möter ny teknik och affärsmodellen börjar vittra sönder. Var det inte det som Schumpeter kallade kreativ förstörelse? Energiföretagen fick med den etablerade prissättningen (marginalkostnad och “energy only”) innebar ett stadigt och säkert kassaflöde. Men med tillkomsten av en större mängd produktion med låg marginalkostnad sjönk priserna på marknaden, se The Economists bild nedan. Visst sjunker värderingen av energiföretagen samtidigt men är det ett problem att varans pris sjunker när ny teknik gör det möjligt? Är inte det bra för konsumenterna?

Är den nya tekniken mera osäker (less reliable)? - Knappast!
Eller dyrare? - Nej inte det heller!
Men den utmanar etablerade aktörer och tvingar till nytänkande.

The Economist kunde ha satt en annan rubrik, t.ex. “Customers will save billions with renewable energy”

Fortsättning följer!

Men också till ekonomisk tillväxt och minskad sårbarhet med lägre import av fossila bränslen. Kommissionens egen analys visar att med 40% effektivare energianvändning skulle man få bättre ekonomisk utveckling men lägger sig ändå på en lägre nivå (30%) med motiveringen att man får svårt att få medlemsländerna att ställa upp (på att få det bättre!). Politik är inte alltid det möjligas utan snarare det löjligas konst!

I kommissionens analys har man använt två olika modeller, GEM-E3 (en allmän jämviktsmodell baserad på neo-klassisk ekonomi)  och E3ME (en “post-Keynesiansk modell), för att “ringa in” utfallen i ekonomin beroende på vilka olika antaganden eller samhällssyn man har. Som synes av bilderna nedan innebär det att man med den enda modellen kan förvänta sig en högre ekonomisk tillväxt och med den andra riskerar en liten tillbakagång om man satsar på högre effektvisering (40%) än lägre (30%). Man kan också se att oavsett modell kan förvänta sig en markant högre sysselsättning. Den ledande frågan borde då vara: “Vad är det Europa behöver nu?”

Svaret finns i kommissionens egen rapport: “The potential savings to be made on fuel import bills could instead be invested in other areas of the EU economy – leading to economic growth and job creation.”

Men EU-kommissionens bedömning att medlemsländerna inte fattar galoppen är nog riktig. Det framgår bland annat av det svenska inlägget från tidigt i somras (SEviews.pdf) där man i magistral ton meddelar sin positiva attityd men också avslöjar att man inte förstått det grundläggande problemet att vi använder mer energi än vad vi behöver. I det svenska regeringsinlägget refereras helt korrekt ett antal källor som visar den stora outnyttjade ekonomisk potentialen för effektvisering, men man landar i ett helt orelaterat påstående: “EU energy policy should be designed based on the goal of reducing greenhouse gas emissions as superior…...It is central that EU’s energy efficiency policy does not hinder economic growth, but rather strengthens the EU’s competitiveness.” Om man använder en bild kan man säga att läpparna rör sig men det hörs inget.

Nu finns det en klockartro på sina håll att problemet istället skall lösas med hjälp av handel med utsläppsrätter. Då bortser man från att denna handel inte är ett sätt att minska utsläppen utan ett sätt att fördela kostnaderna mellan olika aktörer. Och även här finns ett klarsynt påpekande från kommissionen “....these savings could not be driven by the EU Emission Trading Scheme alone and more
policies will be needed in the non-ETS sectors post 2020.”

Så det vore högst befogat att medlemsländerna och inte minst Sverige kunde ta sig samman och se att effektivisering också är en klimatåtgärd som dessutom ger injektion till ekonomisk utveckling och sysselsättning.

Det lär ha varit ett av problemen som experterna brottades med i järnvägens barndom. Några hävdade att om tågen gick snabbare än 30 km/tim skulle luften rusa ut ur vagnarna och passagerarna kvävas till döds. När man ser en del av diskussionen kring förnybar energi och dess roll i energisystemet undrar man ibland om det inte är samma diskussion som förs igen. Ty visst är det så att man får ingen el från vindkraft när det är stiltje och inget från solceller på natten! Senast luftas argumentet, och vändes till kärnkraftens fördel, i The Economist med utgångspunkt i just detta (självklara) förhållande.

The trouble, as Paul Joskow of the Massachusetts Institute of Technology has pointed out, is that levelised costs do not take account of the costs of intermittency.* Wind power is not generated on a calm day, nor solar power at night, so conventional power plants must be kept on standby—but are not included in the levelised cost of renewables.

Om det nu inte vore för att vi pratar om ett annat SYSTEM, ofta med stor geografisk utbredning, där den nya förnybara energin är en komponent och är fördelad på många inmatningsställen, och där det finns en viss grad av “smarthet” i de sammankopplande näten. Det handlar alltså inte om att ersätta EN inmatning (kraftanläggning) med EN annan. Det är ett annorlunda system och nej luften rusar inte ur vagnarna och inte heller slocknar ljusen.

Nu leder inte observationerna om vindstilla nätter med automatik till kärnkraft utan behöver ytterligare argument vilka man fått i en utredning från Brookings institute. En utredning som granskats närmare av Amory Lovins och där han finner att de data som används i Brookings studien är “lite egna”. I Forbes sammanfattar han:

How does Dr. Frank reach his contrarian conclusions? By using, apparently unwittingly, obsolete data and incorrect methods. He assumes wind and solar power half as productive and twice as costly as they actually are, gas power twice as pro­duc­­­tive as it actually is (but with no methane leakage or price volatility), and new nuclear power at half its actual total cost and con­struction time and one-fifth its actual operating cost. He also posits a need for new U.S. generating capacity and bulk electricity storage, but no efficiency oppor­tuni­ties worth mentioning. His strange method of assessing reliability suggests little under­standing of how power grids integrate, and their operators analyze, renew­ables.

Det är med andra ord den gamla vanliga visan igen, men räkna med att ni kommer att höra dessa “nya rön” från The Economist citerade på olika ställen i debatten den närmaste tiden.

PS: Tusan vet om man vågar åka tåg!?